Publiceringen av debattartikeln anser vi är en komplettering till seminariet som idag, måndagen den 12 oktober 2009, hålls i Stockholms Kulturhus. Seminariet är till för att informera och upplysa om det förslag som presenteras av FN-kommissionen för hållbar utveckling imorgon. Förslaget anses av Tariq Banuri, chef för FN:s kommission för hållbar utveckling CSD, och Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, vara en enkel och beprövad metod till att lösa problemet med finansieringen av klimatinsatserna i utvecklingsländerna.
Artikelförfattarna beskriver förslaget i stort handlar som införandet av en nyutvecklad, särskild, Marshallplan gällande klimat och utveckling. Bekämpningen av fattigdom sker samtidigt som hanteringen och utvecklingen, av billiga solceller och energieffektiva lösningar, pådrivs i högre takt än tidigare.
Artikelförfattarna representerar båda stora aktörer inom mänskliga rättigheter och miljöutvecklingspolitik. Vi anser att man, utifrån kommissionens perspektiv, använder sig av Naturskyddsföreningen, som är en del av ett tidigare etablerat nätverk angående processen kring försäljningen av utsläppsrätter , för att skapa en större tillgänglighet till budskapet och sedermera även i opinionsbildningsprocessen, ett förstärkande av förtroendekapitalet genom ökad tillgänglighet till publiken (Palm 2006:60,88).
Primära målgruppen är främst stockholmsbor som är intresserade av miljöfrågor, energilösningar och hållbar global utveckling, där alla länder inkluderas, men som inte kan närvara vid seminariet. Den sekundära målgruppen är resterande läsare av vald dagstidning, vilka delar samma värderingar och intressen som den primära. Debattartikeln berör främst miljöfrågor, klimatförändringar, skillnaden i utveckling mellan i- och u-länder samt energilösningar. Vi anser att författarna söker bilda och vidare sammanföra opinion kring de individer och grupper vilka innehar dessa olika särintressen.
Retoriken är främst baserad kring symbolik (Lippman, Public Opinion, 1997). Artikelförfattarna knyter sitt förslag till Marshallplanen, som bidrog till återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget. Man är noga med att påpeka de symboliska belöningar (Palm 2006:71) som planen kan innebära i form av ett rättvisare globalt samhälle, en gångbar global energipolitik och en bättre miljö. Författarna använder alarmering (Palm 2006:82) för att påpeka att det som görs för tillfället inte är tillräckligt. Man använder siffror för att kontrastera vad som görs med vad författarna anser är det minsta vi bör göra.
Författarna menar även att planen inte enbart leder till kostnader för i-länderna, utan innebär även belöningar i form av företagsvinster, investeringsavkastningar och billigare energi.
Man försäkrar att förslagets implementering inte kommer att leda till korruption vilket tidigare varit ett problem när det gäller finansieringen av utvecklingen i u-länder. Man påpekar även att utsläppshandeln inte har inneburit någon förändring i rätt riktning.
Skapandet av opinion och avsikten med vidare användning utav den är för oss oklart när varken processen eller förslaget är inom den allmänna, Svenska, röstens räckhåll. Trots användandet av samarbetspartner, vilken ökar närheten till publiken, består fortfarande faktumet att informationen, och FN, i mångt och mycket fortfarande är otillgänglig för den gemene mannens relaterbara omvärldsbild.
Signerad
Niklas Axelsson
Carlos Nalvarte
Johanna Pihl
måndag 12 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Ungdomar klarar krisen på arbetsmarknaden bäst 8/10
Den här debattartikeln i DN kommer nu som ett motslag emot alla artiklar som på senare tid publicerats i media om det akuta läget med dagens ungdomsarbetslöshet i bland annat Aftonbladet. Sedan mätningarna i arbetslöshet anpassades till internationell standard ger de en missvisande bild av just ungdomarnas situation. Statistiken har visat att 29 procent av ungdomar mellan 15 och 24 år står utan arbete. Vilket skulle innebära att mer än var fjärde ungdom i Sverige gick utan sysselsättning vilket inte är fallet eftersom dessa siffror blir höga på grund av att många människor i den åldersgruppen befinner sig i studier och kanske först och främst letar efter extraarbete.
Med artikeln vill man peka på att situationen inte är så allvarlig för Sveriges ungdomar som man först kunnat tro. Skribenterna Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör på arbetsförmedlingen och Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen uttrycker oro över hur den negativa bilden av ungdomars situation i sin tur påverkar deras omgivnings syn men framförallt deras egna syn på de själva och deras situation. Och vill därför med hjälp av denna artikel lugna ner debatten och fokusera den på de ungdomars som verkligen ligger utanför samhällets system och behöver hjälp.
Ett annat mål med artikeln är att överväga sättet man räknar ut arbetslösheten bland unga och uppmärksamma att det ger en skev bild av situationen. Men de ger också med artikeln en väldigt positiv bild av sig själva som välmenande och engagerade vilket kan vara ett outtalat mål med publiceringen.
Den primära målgruppen debattartikeln vänder sig till är de politiker som sitter i Bryssel i Europa-parlamentet, de som kan framföra ändringar som skulle beträffa alla länder om hur man mäter arbetslösheten, för att få en realistisk bild av siffrorna. Sverige vill fortfarande följa internationella konventioner på statistikens område men det önskas att sättet hur det mäts ändras. Det fordras inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, men åtgärder för att få fler att klara gymnasiet och därmed förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Därmed är den sekundära målgruppen skolor och universitet, som uppmanas till stora insatser för att stödja elever med problem redan tidigt.
Bakom dagens debattartikel står arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, och analyschef, Clas Olsson. De anser att sättet hur arbetslösheten och sysselsättning hos ungdomar mäts leder till fel uppfattningar. Sedan den statistiska centralbyrån (SCB) anpassade systemet i oktober 2007, för hur man räknar arbetslösheten, till det internationella sättet, får man enligt arbetsförmedlingen en missvisande bild. Många studerande räknas som arbetslösa och därmed döljs ungdomarna som verkligen har stora problem att komma in i arbetsmarknaden. Debatten skrevs inte för att fordra tillbaka det gamla sättet att mäta arbetslösheten men för att uppmärksamma att de internationella konventionerna borde ändras. I debatten önskas att alla länder ska mäta arbetslösheten på ett sätt som inte leder till den överdrivet negativa bild som finns om ungdomars arbetslöshet nu. Det ska på ena sidan säkra att synen på ungdomar blir mer positiv och på andra sidan att ungdomarna själva inte har en alltför dålig syn på arbetsmarknaden och jobbchanser. En dold egennytta kan också ligga bakom debattartikeln. Att ha bra siffror i statistiken visar att arbetsförmedlingen arbetar effektivt och hjälper till att sänka arbetslösheten.
Debattartikeln är bra uppbyggd på så sätt att huvudsakligen vill påverka med argument baserade på fakta. Man vill föra fram att de som debatten påstått är mest illa ute är de som faktiskt tidigare har klarat sig bäst och även kommer göra det denna gången med hjälp av de kommande guldåren då många går i pension och arbetstillfällen öppnar sig, just denna kontrast gör att artikeln blir intressant. Exemplen de använder i texten gör att de känns genuint engagerade i ungdomarna och vill vända debatten från negativ till positiv. Den retoriska strategin baserar i stor del på att övertyga med argument som ger ungdomar mod och positiv inställning till det kommande arbetslivet. Genom att påvisa exakta procenttal försöker artikeln att övertyga politiken att genomföra ändringar i internationella mätmetoden.
Länkar:
http://www.dn.se/opinion/debatt/ungdomar-klarar-krisen-pa-arbetsmarknaden-bast-1.969526
http://www.arbetsformedlingen.se/
http://www.scb.se/
Isabell Janzon och Desiré Cichy
Med artikeln vill man peka på att situationen inte är så allvarlig för Sveriges ungdomar som man först kunnat tro. Skribenterna Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör på arbetsförmedlingen och Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen uttrycker oro över hur den negativa bilden av ungdomars situation i sin tur påverkar deras omgivnings syn men framförallt deras egna syn på de själva och deras situation. Och vill därför med hjälp av denna artikel lugna ner debatten och fokusera den på de ungdomars som verkligen ligger utanför samhällets system och behöver hjälp.
Ett annat mål med artikeln är att överväga sättet man räknar ut arbetslösheten bland unga och uppmärksamma att det ger en skev bild av situationen. Men de ger också med artikeln en väldigt positiv bild av sig själva som välmenande och engagerade vilket kan vara ett outtalat mål med publiceringen.
Den primära målgruppen debattartikeln vänder sig till är de politiker som sitter i Bryssel i Europa-parlamentet, de som kan framföra ändringar som skulle beträffa alla länder om hur man mäter arbetslösheten, för att få en realistisk bild av siffrorna. Sverige vill fortfarande följa internationella konventioner på statistikens område men det önskas att sättet hur det mäts ändras. Det fordras inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, men åtgärder för att få fler att klara gymnasiet och därmed förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Därmed är den sekundära målgruppen skolor och universitet, som uppmanas till stora insatser för att stödja elever med problem redan tidigt.
Bakom dagens debattartikel står arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, och analyschef, Clas Olsson. De anser att sättet hur arbetslösheten och sysselsättning hos ungdomar mäts leder till fel uppfattningar. Sedan den statistiska centralbyrån (SCB) anpassade systemet i oktober 2007, för hur man räknar arbetslösheten, till det internationella sättet, får man enligt arbetsförmedlingen en missvisande bild. Många studerande räknas som arbetslösa och därmed döljs ungdomarna som verkligen har stora problem att komma in i arbetsmarknaden. Debatten skrevs inte för att fordra tillbaka det gamla sättet att mäta arbetslösheten men för att uppmärksamma att de internationella konventionerna borde ändras. I debatten önskas att alla länder ska mäta arbetslösheten på ett sätt som inte leder till den överdrivet negativa bild som finns om ungdomars arbetslöshet nu. Det ska på ena sidan säkra att synen på ungdomar blir mer positiv och på andra sidan att ungdomarna själva inte har en alltför dålig syn på arbetsmarknaden och jobbchanser. En dold egennytta kan också ligga bakom debattartikeln. Att ha bra siffror i statistiken visar att arbetsförmedlingen arbetar effektivt och hjälper till att sänka arbetslösheten.
Debattartikeln är bra uppbyggd på så sätt att huvudsakligen vill påverka med argument baserade på fakta. Man vill föra fram att de som debatten påstått är mest illa ute är de som faktiskt tidigare har klarat sig bäst och även kommer göra det denna gången med hjälp av de kommande guldåren då många går i pension och arbetstillfällen öppnar sig, just denna kontrast gör att artikeln blir intressant. Exemplen de använder i texten gör att de känns genuint engagerade i ungdomarna och vill vända debatten från negativ till positiv. Den retoriska strategin baserar i stor del på att övertyga med argument som ger ungdomar mod och positiv inställning till det kommande arbetslivet. Genom att påvisa exakta procenttal försöker artikeln att övertyga politiken att genomföra ändringar i internationella mätmetoden.
Länkar:
http://www.dn.se/opinion/debatt/ungdomar-klarar-krisen-pa-arbetsmarknaden-bast-1.969526
http://www.arbetsformedlingen.se/
http://www.scb.se/
Isabell Janzon och Desiré Cichy
onsdag 7 oktober 2009
Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu, 7/10
”Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu”
Denna debattartikel publicerades i Dagens Nyheter 2009-10-07. Artikeln handlar om rätten till ett privatliv, som enligt piratpartiet aldrig varit så hotat som nu. Särskilt fokus ligger på sjukvården som alltmer gör intrång i den privata sfären.
Sjukvården är ett otroligt debatterat ämne och det är lätt att skriva en artikel om detta och fånga intresse. Många människor relaterar till sjukvården, både som unga eller gamla. Och att blanda in sjukvården tillsammans med den privata sfären är en lyckad och intressant vinkel just nu, då vi som det även nämns i artikeln lever allt mer i ett informationssamhälle där dessa frågor är relevanta.
Artikelförfattarna försöker lyfta fram vikten av att ha ett skyddat privatliv, att inte konstant behöva gå runt med sina identitetshandlingar och att man endast ska behöva visa dem när det behövs. De menar på att rutinmässigt kräva identitetshandlingar i sjukvården är ett intrång i den privata sfären och att myndigheters motivering till att göra mer och mer intrång på den privata sfären glidit från att det behövs, till att det går.
De vi tror att de försöker uppnå är att människor ska förstå vikten av att jobba för ett privatliv. De vill lyfta de frågor som inte haft så stor vikt förut eftersom vi förlitar oss på vissa instanser i samhället. Samtidigt så vill de nog att vi läsare ska tycka att det nya partiet som bildats är väldigt aktuellt i sin tid och att deras frågor är intressanta.
Den primära målgruppen är nog alla vi väljare, inför det nya valet år 2010. Den sekundära är de människor som upplevt just denna integritetskränkning.
Bakom texten står ledamöter i piratpartiets styrelse, bland annat Anna Troberg och Mikael Nilsson. De jobbar för piratpartiet och skriver därför i syfte att stärka piratpartiets ståndpunkter.
Artikelförfattarna vill lyfta vikten av den privata sfären och gör detta med ett starkt kort som handlar om sjukvården, de går dessutom sjukvården närmare in på skinnet genom att använda sig av diskussionen om abort. Abort är ett hett ämne och vi tror att många håller med om att det borde kunna få vara anonymt, som i ett ytterligare led menar de på att sjukvården överhuvudtaget borde få vara anonymt om man vill det. Man ska kunna välja själv. De använder sig även av argument som att det finns i övriga världen så varför ska det inte kunna finnas i Sverige?
Av: Donya Mohammadian och Lise Bergqvist
http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727
Denna debattartikel publicerades i Dagens Nyheter 2009-10-07. Artikeln handlar om rätten till ett privatliv, som enligt piratpartiet aldrig varit så hotat som nu. Särskilt fokus ligger på sjukvården som alltmer gör intrång i den privata sfären.
Sjukvården är ett otroligt debatterat ämne och det är lätt att skriva en artikel om detta och fånga intresse. Många människor relaterar till sjukvården, både som unga eller gamla. Och att blanda in sjukvården tillsammans med den privata sfären är en lyckad och intressant vinkel just nu, då vi som det även nämns i artikeln lever allt mer i ett informationssamhälle där dessa frågor är relevanta.
Artikelförfattarna försöker lyfta fram vikten av att ha ett skyddat privatliv, att inte konstant behöva gå runt med sina identitetshandlingar och att man endast ska behöva visa dem när det behövs. De menar på att rutinmässigt kräva identitetshandlingar i sjukvården är ett intrång i den privata sfären och att myndigheters motivering till att göra mer och mer intrång på den privata sfären glidit från att det behövs, till att det går.
De vi tror att de försöker uppnå är att människor ska förstå vikten av att jobba för ett privatliv. De vill lyfta de frågor som inte haft så stor vikt förut eftersom vi förlitar oss på vissa instanser i samhället. Samtidigt så vill de nog att vi läsare ska tycka att det nya partiet som bildats är väldigt aktuellt i sin tid och att deras frågor är intressanta.
Den primära målgruppen är nog alla vi väljare, inför det nya valet år 2010. Den sekundära är de människor som upplevt just denna integritetskränkning.
Bakom texten står ledamöter i piratpartiets styrelse, bland annat Anna Troberg och Mikael Nilsson. De jobbar för piratpartiet och skriver därför i syfte att stärka piratpartiets ståndpunkter.
Artikelförfattarna vill lyfta vikten av den privata sfären och gör detta med ett starkt kort som handlar om sjukvården, de går dessutom sjukvården närmare in på skinnet genom att använda sig av diskussionen om abort. Abort är ett hett ämne och vi tror att många håller med om att det borde kunna få vara anonymt, som i ett ytterligare led menar de på att sjukvården överhuvudtaget borde få vara anonymt om man vill det. Man ska kunna välja själv. De använder sig även av argument som att det finns i övriga världen så varför ska det inte kunna finnas i Sverige?
Av: Donya Mohammadian och Lise Bergqvist
http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727
tisdag 6 oktober 2009
Las stänger inte ut unga från jobb 6/10
Denna debattartikel publicerades i Göteborgs-Posten 2009-10-06. Debatten förs kring ämnet Las, lagen om anställningsskydd och huruvida den stänger ut ungdomar från arbetsmarknaden eller inte. Artikeln är skriven av Heike Erkers, 1:e vice ordförande i Akademikerförbundet SSR.
Debattinlägg som berör arbetslöshet är alltid aktuella. Arbetslöshet är ett konstant problem i samhället. Dock kan man säga att ämnet är extra aktuellt i dagsläget med en pågående finanskris och ovanligt höga arbetslöshetssiffror. Frågan om Las har länge diskuterats och en artikel publicerades i GP så sent som 2009-09-10. Då, precis som Erkers skriver, många ungdomar har förlorat sina jobb den senaste tiden, är detta ett högaktuellt och känsligt ämne. Det har under en längre period diskuterats om Las verkligen är nödvändig och om den faktiskt gynnar arbetsmarknaden.
Då Erkers är en facklig representant är hon givetvis intresserad av att behålla och försvara Las. När lagen ifrågasatts är det i hennes intresse att hålla en positiv debatt uppe om hur Las inte utestänger unga från jobb.
Man kan fråga sig vad Heike vill uppnå med sin artikel. Troligtvis vill hon försvara Las eftersom det har varit tal om att den borde avskaffas. Hon vill visa att det inte är Las som står bakom problemet med den höga ungdomsarbetslösheten, utan att det finns viktigare faktorer som spelar in. Vad Erkers outtalat försöker uppnå genom att hålla diskussionen om Las vid liv är att visa att lagen behövs och samtidigt att lagen inte bidrar till ungdomsarbetslösheten.
Den primära målgruppen som artikeln vänder sig till är arbetsgivarna som vill ändra på eller helt avskaffa Las för att på ett enkelt och billigt sätt kunna göra sig av med anställda vid nedskärningar. Sekundär målgrupp för Artikeln är de unga som känner att deras jobb hotas av Las liksom självfallet politiker.
Heike Erkers skriver denna debattartikel i egenskav av 1:e vice ordförande för Akademikerförbundet SSR som ingår i SACO, en facklig centralorganisation för Sveriges akademiker. Akademikerförbundet SSR har att tillvarata sina medlemmars intresse och arbetar därför med frågor som rör arbetsmarkanden generellt, till exempel anställning och utbildning. Förbundet vill bevara Las därför att det ligger i medlemmarnas intresse. Erkers är sedan våren 2009 1:e Vice ordförande i styrelsen till 2012.
Efter en kort inledning för att tydliggöra aktualiteten i frågan börjar Erkers med en ansats som kan ses som ett raljerande över motståndaren arbetsgivarna. Erkers hänvisar sedan till statistik från SCB och underbygger därmed sitt förda resonemang. Avslutningsvis vänder hon sig indirekt till förbundets meningsmotståndre och säger att man bör hålla sig till sak och inte använda Las som ursäkt för att uppnå ett annat ändamål än att minska ungdomsarbetslösheten. Precis som rubriken antyder så vill Erkers och hennes förbund försvara Las och pekar på andra, som hon säger, viktigare faktorer bakom ungdomsarbetslösheten. Resonemangen är i huvudsak av argumentativt slag med stöd av officiell statistik, men det förekommer även viss ironi i samanhanget.
Katarina, Isabella och Hannah
Litteratur:
Agell/Malmström, (2007) Civilrätt, 20 upplagan, s 320.
Persson, Mats, (2008) Lagtextkompendium för juridiska grundkurser s 316.
Palm Lars (2006) Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund s 30.
Internet
GP: www.gp.se 2009-10-06
Akademikerförbundet: www.akademssr.se 2009-10-06
SACO: www.saco.se 2009-10-06
Debattinlägg som berör arbetslöshet är alltid aktuella. Arbetslöshet är ett konstant problem i samhället. Dock kan man säga att ämnet är extra aktuellt i dagsläget med en pågående finanskris och ovanligt höga arbetslöshetssiffror. Frågan om Las har länge diskuterats och en artikel publicerades i GP så sent som 2009-09-10. Då, precis som Erkers skriver, många ungdomar har förlorat sina jobb den senaste tiden, är detta ett högaktuellt och känsligt ämne. Det har under en längre period diskuterats om Las verkligen är nödvändig och om den faktiskt gynnar arbetsmarknaden.
Då Erkers är en facklig representant är hon givetvis intresserad av att behålla och försvara Las. När lagen ifrågasatts är det i hennes intresse att hålla en positiv debatt uppe om hur Las inte utestänger unga från jobb.
Man kan fråga sig vad Heike vill uppnå med sin artikel. Troligtvis vill hon försvara Las eftersom det har varit tal om att den borde avskaffas. Hon vill visa att det inte är Las som står bakom problemet med den höga ungdomsarbetslösheten, utan att det finns viktigare faktorer som spelar in. Vad Erkers outtalat försöker uppnå genom att hålla diskussionen om Las vid liv är att visa att lagen behövs och samtidigt att lagen inte bidrar till ungdomsarbetslösheten.
Den primära målgruppen som artikeln vänder sig till är arbetsgivarna som vill ändra på eller helt avskaffa Las för att på ett enkelt och billigt sätt kunna göra sig av med anställda vid nedskärningar. Sekundär målgrupp för Artikeln är de unga som känner att deras jobb hotas av Las liksom självfallet politiker.
Heike Erkers skriver denna debattartikel i egenskav av 1:e vice ordförande för Akademikerförbundet SSR som ingår i SACO, en facklig centralorganisation för Sveriges akademiker. Akademikerförbundet SSR har att tillvarata sina medlemmars intresse och arbetar därför med frågor som rör arbetsmarkanden generellt, till exempel anställning och utbildning. Förbundet vill bevara Las därför att det ligger i medlemmarnas intresse. Erkers är sedan våren 2009 1:e Vice ordförande i styrelsen till 2012.
Efter en kort inledning för att tydliggöra aktualiteten i frågan börjar Erkers med en ansats som kan ses som ett raljerande över motståndaren arbetsgivarna. Erkers hänvisar sedan till statistik från SCB och underbygger därmed sitt förda resonemang. Avslutningsvis vänder hon sig indirekt till förbundets meningsmotståndre och säger att man bör hålla sig till sak och inte använda Las som ursäkt för att uppnå ett annat ändamål än att minska ungdomsarbetslösheten. Precis som rubriken antyder så vill Erkers och hennes förbund försvara Las och pekar på andra, som hon säger, viktigare faktorer bakom ungdomsarbetslösheten. Resonemangen är i huvudsak av argumentativt slag med stöd av officiell statistik, men det förekommer även viss ironi i samanhanget.
Katarina, Isabella och Hannah
Litteratur:
Agell/Malmström, (2007) Civilrätt, 20 upplagan, s 320.
Persson, Mats, (2008) Lagtextkompendium för juridiska grundkurser s 316.
Palm Lars (2006) Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund s 30.
Internet
GP: www.gp.se 2009-10-06
Akademikerförbundet: www.akademssr.se 2009-10-06
SACO: www.saco.se 2009-10-06
måndag 5 oktober 2009
nya neddragningar riskerar vården på SU 5/10
Debattartikel som vi granskar handlar om nedläggningshotade vårdavdelningar på Sahlgrenska. Som man skriver inledningsvis så vill Sahlgrenskas ledning stänga ner en hel akutavdelning på medicin, trots att arbetet redan nu är ansträngt och bristen på vårdplatser är stor. Debattartikeln kommer just nu för att nedskärningarna är i annalkande och personalen vill påpeka riskerna med ”panik”-lösningar som detta. Det är finanskris, tufft ekonomiskt och ledningen vill ha snabba ekonomiska förbättringar, men personalen tror att det gör mer skada än nytta. Man frågar sig hur man tror sig lösa den extra stora anstormningen i höst och vinter med tanke på svininfluensan och vinterkräksjukan. Därför är artikeln och dess budskap extra aktuell.
Man vill såklart få uppmärksamhet över vad som håller på att hända och skapa opinion över det och peka på att detta drabbar oss alla. Alla kan bli sjuka, alla kan behöva vård. Finns det ingen bra vård att få, är vi alla offer. Vi skall genom detta känna att ”så här får det inte gå till”. Det är extra viktigt med att skapa opinion för personalen/läkarna då det är politikerna i Sahlgrenskas ledning som de/vi måste påverka.
Målgruppen för artikeln är vi samhällsmedborgare som med vår opinion kan påverka politikerna. Vi är även dem som kommer att drabbas om politikernas beslut om nedskärningar går igenom. Politikerna i sig är självklart en av målgrupperna då det är de som till sist tar beslutet… eller inte.
Människorna bakom artikeln är alla läkare, första namnet är Eva Nilsson Bågenholm som är specialistläkare SU/Sahlgrenska Medicin samt ordförande i Sveriges läkarförbund. I läkarförbundet sitter även Erik Hulegård med i styrelsen som ledamot. Han är även ST-läkare invärtesmedicin. Eva Nilsson är ordförande i Göteborgs läkarförening och arbetar på Drottning Silvias Sjukhus som också är en del av Sahlgrenska. Att Nilsson och Hulegård inte vill att medicinavdelningen ska stängas är alltså inte så konstigt med tanke på att de själva är specialist läkare respektive ST-läkare inom området. Om deras avdelning försvinner kanske även de måste flytta på sig. Man kan ju också anta att läkarna tycker sig ha en annan slags insyn och kunskap om det dagliga arbetet och riskerna med att stänga en avdelning. Finanskrisen nämns i artikeln men i stället väljer de att lyfta fram patienten: ”Även i ekonomisk nedgång är våra patienter förtjänta av en sjukvård med god kvalitet och ett värdigt omhändertagande”
I deras argumentation har de vårdpersonalen eller patienterna i fokus, de menar att en stängning av medicin akuten skulle innebära stora risker bland annat att multiresistenta bakterier (vilket skulle göra att medicin avdelningen behövs än mer)skulle spridas lättare när patienterna inte kan hållas avskilda. De nämner även svininfluensan som en anledning till att fler vårdplatser kommer att behövas.
Till sist visar de upp ett skräck exempel på vad nedskärningar kan leda till. Karolinska sjukhuset tummade på patient säkerheten och tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte de vidtar en rad åtgärder. ”Måste Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket hota med vite innan förbättring kommer?” undrar de och vill därmed ge ett intryck av att sjukhusledningen inte vill lyssna på dem.
Som om inte det vore nog offentliggjordes idag även vilka som får Nobelpriset i medicin, nobelkommiteén är Karolinska i Huddinge. En bra anledning till att få upp medicin-frågorna på medieagendan.
Amanda Bengtsson Liza Olsson
Källor:
http://www.slf.se/templates/Page.aspx?id=7949
http://www.slf.se/templates/AssociationPage.aspx?id=6486
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216713-nya-neddragningar-riskerar-varden-pa-su
Man vill såklart få uppmärksamhet över vad som håller på att hända och skapa opinion över det och peka på att detta drabbar oss alla. Alla kan bli sjuka, alla kan behöva vård. Finns det ingen bra vård att få, är vi alla offer. Vi skall genom detta känna att ”så här får det inte gå till”. Det är extra viktigt med att skapa opinion för personalen/läkarna då det är politikerna i Sahlgrenskas ledning som de/vi måste påverka.
Målgruppen för artikeln är vi samhällsmedborgare som med vår opinion kan påverka politikerna. Vi är även dem som kommer att drabbas om politikernas beslut om nedskärningar går igenom. Politikerna i sig är självklart en av målgrupperna då det är de som till sist tar beslutet… eller inte.
Människorna bakom artikeln är alla läkare, första namnet är Eva Nilsson Bågenholm som är specialistläkare SU/Sahlgrenska Medicin samt ordförande i Sveriges läkarförbund. I läkarförbundet sitter även Erik Hulegård med i styrelsen som ledamot. Han är även ST-läkare invärtesmedicin. Eva Nilsson är ordförande i Göteborgs läkarförening och arbetar på Drottning Silvias Sjukhus som också är en del av Sahlgrenska. Att Nilsson och Hulegård inte vill att medicinavdelningen ska stängas är alltså inte så konstigt med tanke på att de själva är specialist läkare respektive ST-läkare inom området. Om deras avdelning försvinner kanske även de måste flytta på sig. Man kan ju också anta att läkarna tycker sig ha en annan slags insyn och kunskap om det dagliga arbetet och riskerna med att stänga en avdelning. Finanskrisen nämns i artikeln men i stället väljer de att lyfta fram patienten: ”Även i ekonomisk nedgång är våra patienter förtjänta av en sjukvård med god kvalitet och ett värdigt omhändertagande”
I deras argumentation har de vårdpersonalen eller patienterna i fokus, de menar att en stängning av medicin akuten skulle innebära stora risker bland annat att multiresistenta bakterier (vilket skulle göra att medicin avdelningen behövs än mer)skulle spridas lättare när patienterna inte kan hållas avskilda. De nämner även svininfluensan som en anledning till att fler vårdplatser kommer att behövas.
Till sist visar de upp ett skräck exempel på vad nedskärningar kan leda till. Karolinska sjukhuset tummade på patient säkerheten och tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte de vidtar en rad åtgärder. ”Måste Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket hota med vite innan förbättring kommer?” undrar de och vill därmed ge ett intryck av att sjukhusledningen inte vill lyssna på dem.
Som om inte det vore nog offentliggjordes idag även vilka som får Nobelpriset i medicin, nobelkommiteén är Karolinska i Huddinge. En bra anledning till att få upp medicin-frågorna på medieagendan.
Amanda Bengtsson Liza Olsson
Källor:
http://www.slf.se/templates/Page.aspx?id=7949
http://www.slf.se/templates/AssociationPage.aspx?id=6486
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216713-nya-neddragningar-riskerar-varden-pa-su
fredag 2 oktober 2009
Ödesfråga som kräver strategi 1/10
I artikeln tas segregationsfrågan upp av Mikael Janson (FP), som är ersättare i kommunstyrelsen, ledamot för Sociala resursnämnden i Göteborgs kommun. Artikeln skrevs som ett svar på den i förra veckan (Göteborgs-Posten, 2009-09-23) publicerade artikel som Marie Lindén (V) skrev om stadsdelsnämndens översyn. Lindén menar att stadsdelsnämnderna bidrar till segregation. Vänstern vill lösa problemet med det allt mer segregerade Göteborg genom att förslagsvis slå ihop utsatta stadsdelar med välbärgade, för att minska avståndet dem emellan.
Mikael Janson (FP) svarar för folkpartiets räkning med att förslaget ej är hållbart. Hur ska man kunna slå ihop Bergsjön med Askim när det mentala avståndet är så stort?frågar sig Janson i dagens artikel(Göteborgs-Posten 2009-10-01) . Han försvarar stadsdelsnämnden när han säger att eget ansvar är lösningen på problemet. Det måste satsas långsiktigt, inte bara ”bolla problembarnen” mellan olika instanser utan hitta grunden till problemet och lägga fokus på socialsekreterare i de utsatta områdena då de behöver stöd för att upptäcka problemen i tid. Mikael Janson är mycket engagerad i ungdomsfrågor och värnar i sann folkpartistisk anda om utbildning och att man inte ska hamna snett på vägen (mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html).
Anledningen att artikeln publiceras just nu är troligen på grund av debatten kring upploppen och bilbränderna på Hisingen. Det blir i och med dessa händelser tydligt hur segregationen blir allt starkare och problemen i de utsatta områdena är i allra högsta grad uppe på agendan. Att det närmar sig kommunal och riksdagsval är en bakomliggande faktor till att folkpartiet vill göra sin röst hörd i frågan. De propagerar för att man ska se barnen och deras problem i tid. Argumentet att gå genom skolan känns naturligt för folkpartiet då Jan Björklund (utbildningsministern) är lite av deras maskot och dagens artikel är troligen ett försök att visa väljarna att de finns här för att rädda deras stad som är i fara.
Det måste vara väljarna i Göteborgs kommun som är den tänkta målgruppen i artikeln. Det är troligen en del av en strategi för att bilda en opinion (Palm, 2006:102), framför allt hos invånarna i stadsdelar som Askim där Folkpartiet har bra fäste (www4.goteborg.se, Göteborgs stad, valresultat, kommunfullmäktigevalet 2006). En talesman från folkpartiet uttalar sig om hur han och hans parti kan nå framgång med den segregerade staden och om de lägger sina röster på Folkpartiet i kommunalvalet nästa år slipper väljarna ha de bråkiga ungdomarna i sin stadsdel och resurser kan läggas på lokala, långsiktiga satsningar istället. En primär målgrupp bör vara föräldrarna till barnen som bor i de drabbade områdena som självklart vill deras barns bästa. Men här krävs hårdare jobb från folkpartiets sida då valdeltagandet inte är lika högt i exempelvis Backa.
Folkpartiet och Mikael Janson vill eliminera vänsterpartiets chans till fler väljare till nästa val då de kommer med bättre lösningar på problemet än vänstern. Den retoriska strategin syns, när Marie Lindén och därigenom även vänstern framställs i dålig dager genom att Janson kritiserar förslaget i dagens artikel på ett förlöjligande sätt. När Janson även kritiserar kommunen i artikeln ger han sig indirekt på socialdemokraterna som i nuläget har majoriteten i Göteborg. Röstar man istället på folkpartiet resulterar det i en stad som bryr sig om sina unga, ser problemen innan de sker och tar sig uttryck i bilbränder och stenkastning på stadens poliser.
Granskad av, Cecilia Littke och Malin Janitzek
Källor:
Göteborgs-Posten 2009-10-01, Debatt, s.39
Litteratur
Lars Palm, Kommunikationsplanering – En Handbok på vetenskaplig grund, 2006, Studentlitteratur
Internet
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.169663-sla-ihop-rika-och-fattiga-stadsdelar
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____22772.aspx
http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf
http://mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html
Mikael Janson (FP) svarar för folkpartiets räkning med att förslaget ej är hållbart. Hur ska man kunna slå ihop Bergsjön med Askim när det mentala avståndet är så stort?frågar sig Janson i dagens artikel(Göteborgs-Posten 2009-10-01) . Han försvarar stadsdelsnämnden när han säger att eget ansvar är lösningen på problemet. Det måste satsas långsiktigt, inte bara ”bolla problembarnen” mellan olika instanser utan hitta grunden till problemet och lägga fokus på socialsekreterare i de utsatta områdena då de behöver stöd för att upptäcka problemen i tid. Mikael Janson är mycket engagerad i ungdomsfrågor och värnar i sann folkpartistisk anda om utbildning och att man inte ska hamna snett på vägen (mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html).
Anledningen att artikeln publiceras just nu är troligen på grund av debatten kring upploppen och bilbränderna på Hisingen. Det blir i och med dessa händelser tydligt hur segregationen blir allt starkare och problemen i de utsatta områdena är i allra högsta grad uppe på agendan. Att det närmar sig kommunal och riksdagsval är en bakomliggande faktor till att folkpartiet vill göra sin röst hörd i frågan. De propagerar för att man ska se barnen och deras problem i tid. Argumentet att gå genom skolan känns naturligt för folkpartiet då Jan Björklund (utbildningsministern) är lite av deras maskot och dagens artikel är troligen ett försök att visa väljarna att de finns här för att rädda deras stad som är i fara.
Det måste vara väljarna i Göteborgs kommun som är den tänkta målgruppen i artikeln. Det är troligen en del av en strategi för att bilda en opinion (Palm, 2006:102), framför allt hos invånarna i stadsdelar som Askim där Folkpartiet har bra fäste (www4.goteborg.se, Göteborgs stad, valresultat, kommunfullmäktigevalet 2006). En talesman från folkpartiet uttalar sig om hur han och hans parti kan nå framgång med den segregerade staden och om de lägger sina röster på Folkpartiet i kommunalvalet nästa år slipper väljarna ha de bråkiga ungdomarna i sin stadsdel och resurser kan läggas på lokala, långsiktiga satsningar istället. En primär målgrupp bör vara föräldrarna till barnen som bor i de drabbade områdena som självklart vill deras barns bästa. Men här krävs hårdare jobb från folkpartiets sida då valdeltagandet inte är lika högt i exempelvis Backa.
Folkpartiet och Mikael Janson vill eliminera vänsterpartiets chans till fler väljare till nästa val då de kommer med bättre lösningar på problemet än vänstern. Den retoriska strategin syns, när Marie Lindén och därigenom även vänstern framställs i dålig dager genom att Janson kritiserar förslaget i dagens artikel på ett förlöjligande sätt. När Janson även kritiserar kommunen i artikeln ger han sig indirekt på socialdemokraterna som i nuläget har majoriteten i Göteborg. Röstar man istället på folkpartiet resulterar det i en stad som bryr sig om sina unga, ser problemen innan de sker och tar sig uttryck i bilbränder och stenkastning på stadens poliser.
Granskad av, Cecilia Littke och Malin Janitzek
Källor:
Göteborgs-Posten 2009-10-01, Debatt, s.39
Litteratur
Lars Palm, Kommunikationsplanering – En Handbok på vetenskaplig grund, 2006, Studentlitteratur
Internet
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.169663-sla-ihop-rika-och-fattiga-stadsdelar
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____22772.aspx
http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf
http://mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html
onsdag 30 september 2009
Obamas Köpenhamnsresa kan ge politiskt bakslag
(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3585453.svd)
På fredag kommer USAs president, Barack Obama, att infinna sig på det möte som den internationella olympiska kommittén, IOK, håller i Köpenhamn. Detta kommer rendera i att en utav de kandiderande städer till OS 2016 kommer stå som slutlig arrangör. De olika städerna har representanter för att just de ska få hålla OS. Madrid skickar sin kund Juan Carlos, Rio de Janeiro företräds av den Brasilianske presidenten Lula tillsammans med Pelé samt Tokyo representeras av nyvalda premiär ministern Yukio Hatoyama. Tony Blair lyckades med sin representation under omröstningen då London fick sommarspelen till 2012 . Nu följer alltså samtliga av årets kandiderande städer det vinnande konceptet. I en internationell värld, mer än någonsin präglad av hård mediebevakning är mäktiga representanter och marknadsförare synnerligen viktigt. Obama, som representant för kandiderande Chicago, sätter här en ny standard som en av politikens allra mäktigaste män.
Johan Hellman, omvärldsanalytiker och författare till debattartikeln anser att utgången av omröstningen kan ha betydande konsekvenser för Obama framöver. Hellman ställer sig något kritisk till Obamas visit i Danmark. Han menar att Obama själv skulle ta skada av att bli förknippad med Chicago, som genom åren stått för en rad framstående politiska skandaler, bland annat korruption bland ledarmöter i stadsfullmäktige.
När vi granskat artikeln har vi märkt vissa märkliga punkter. Vi har arbetat kritiskt och tänkt över varför artikeln är skriven som den är. Att Obama ger sig ut och representerar sitt land och staden där han är uppväxt är inte konstigt, speciellt inte i ett patriotiskt land som Amerika. Oavsett utgången av omröstningen torde detta vara något som enbart är till Obamas gagn. Han visar stöd för sitt land och vill vinna värdskapet. Det gynnar USA ur många synvinklar, till exempel ur finansiella. Det kan ses som ett i leden åtgärder och insatser för att förbättra den amerikanska ekonomin, då den bringar in stora summor till stadskassan. Men, vi måste ställa oss kritiskt till påståendet att ” Enligt Pew Research Center har omvärldens syn på USA blivit mycket mer positiv sedan Obama blev president, och allra störst är förändringen i Västeuropa” Vad är det för organisation? Vad är det för siffror, vart har undersökningen gjorts och av vem? Vi är mycket kritiska till informationen då vi vet att Obama också har ett starkt motstånd. Den bilden får vi inte se i vanliga medier, men kritiken emot honom finns och är ingen nyhet.
Som skribenten skriver har Obama mycket annat att ta itu med, politiska frågor gällande världen, militära insatser, en ostabil ekonomi, Afghanistan och klimatfrågan. Det är givetvis bra för turistnäringen för Danmarks del att Amerikas president kommer på besök, men vi ska också se till andra representanter som kommer från USA. Presidentfrun och Oprah Winfrey är andra mäktiga personer som skulle kunna representera landet.
Bra är emellertid att Obama ska passa på att träffa Danmark statsminister, vilket är positivt ur flera aspekter.
Den primära målgruppen i artikeln skulle kunna vara kommande kandiderande städer, där här Obamas handlande kan statuera exempel för en helt ny era av politiskt spel.
En sekundär målgrupp skulle kunna vara gemene man, med intresse för världspolitik och idrott.
Bakom artikeln står omvärldsanalytikern Jonas Hellman på United Minds, bosatt i New York, som tidigare varit medförfattare till boken ” Vad varje 40-talist bör veta”
Intressen som representerar artikelförfattaren kan vara hans egen inställning till presidenten, eftersom han ser värdet i att Obama skulle kunna göra ”viktigare” saker.
Hur den retoriska strategin framställs är inte märkbart påverkansinriktat. Det är mer saklig information som kommer fram i artikeln.
Claes Johansson och Isabella Szajewska
På fredag kommer USAs president, Barack Obama, att infinna sig på det möte som den internationella olympiska kommittén, IOK, håller i Köpenhamn. Detta kommer rendera i att en utav de kandiderande städer till OS 2016 kommer stå som slutlig arrangör. De olika städerna har representanter för att just de ska få hålla OS. Madrid skickar sin kund Juan Carlos, Rio de Janeiro företräds av den Brasilianske presidenten Lula tillsammans med Pelé samt Tokyo representeras av nyvalda premiär ministern Yukio Hatoyama. Tony Blair lyckades med sin representation under omröstningen då London fick sommarspelen till 2012 . Nu följer alltså samtliga av årets kandiderande städer det vinnande konceptet. I en internationell värld, mer än någonsin präglad av hård mediebevakning är mäktiga representanter och marknadsförare synnerligen viktigt. Obama, som representant för kandiderande Chicago, sätter här en ny standard som en av politikens allra mäktigaste män.
Johan Hellman, omvärldsanalytiker och författare till debattartikeln anser att utgången av omröstningen kan ha betydande konsekvenser för Obama framöver. Hellman ställer sig något kritisk till Obamas visit i Danmark. Han menar att Obama själv skulle ta skada av att bli förknippad med Chicago, som genom åren stått för en rad framstående politiska skandaler, bland annat korruption bland ledarmöter i stadsfullmäktige.
När vi granskat artikeln har vi märkt vissa märkliga punkter. Vi har arbetat kritiskt och tänkt över varför artikeln är skriven som den är. Att Obama ger sig ut och representerar sitt land och staden där han är uppväxt är inte konstigt, speciellt inte i ett patriotiskt land som Amerika. Oavsett utgången av omröstningen torde detta vara något som enbart är till Obamas gagn. Han visar stöd för sitt land och vill vinna värdskapet. Det gynnar USA ur många synvinklar, till exempel ur finansiella. Det kan ses som ett i leden åtgärder och insatser för att förbättra den amerikanska ekonomin, då den bringar in stora summor till stadskassan. Men, vi måste ställa oss kritiskt till påståendet att ” Enligt Pew Research Center har omvärldens syn på USA blivit mycket mer positiv sedan Obama blev president, och allra störst är förändringen i Västeuropa” Vad är det för organisation? Vad är det för siffror, vart har undersökningen gjorts och av vem? Vi är mycket kritiska till informationen då vi vet att Obama också har ett starkt motstånd. Den bilden får vi inte se i vanliga medier, men kritiken emot honom finns och är ingen nyhet.
Som skribenten skriver har Obama mycket annat att ta itu med, politiska frågor gällande världen, militära insatser, en ostabil ekonomi, Afghanistan och klimatfrågan. Det är givetvis bra för turistnäringen för Danmarks del att Amerikas president kommer på besök, men vi ska också se till andra representanter som kommer från USA. Presidentfrun och Oprah Winfrey är andra mäktiga personer som skulle kunna representera landet.
Bra är emellertid att Obama ska passa på att träffa Danmark statsminister, vilket är positivt ur flera aspekter.
Den primära målgruppen i artikeln skulle kunna vara kommande kandiderande städer, där här Obamas handlande kan statuera exempel för en helt ny era av politiskt spel.
En sekundär målgrupp skulle kunna vara gemene man, med intresse för världspolitik och idrott.
Bakom artikeln står omvärldsanalytikern Jonas Hellman på United Minds, bosatt i New York, som tidigare varit medförfattare till boken ” Vad varje 40-talist bör veta”
Intressen som representerar artikelförfattaren kan vara hans egen inställning till presidenten, eftersom han ser värdet i att Obama skulle kunna göra ”viktigare” saker.
Hur den retoriska strategin framställs är inte märkbart påverkansinriktat. Det är mer saklig information som kommer fram i artikeln.
Claes Johansson och Isabella Szajewska
Svenskarna mer negativa till statlig övervakning, DN 30/9
http://www.dn.se/opinion/debatt/svenskarna-mer-negativa-till-statlig-overvakning-1.963659
Till grund för artikeln ligger det resultatet från 2008 års SOM-undersökning som visar att svenska folket under senare år blivit mer negativt inställt till telefonavlyssning, post och paketkontroll, åsiktsregistrering och förbud mot demonstrationer och möten i jämförelse med den SOM-undersökning som gjordes år 2002. Debattartikeln genomsyras alltså av svenska folkets uppfattning om statens rätt att använda tvångsmedel gentemot sina medborgare.
Att artikeln abrupt dyker upp a dato finner jag inte abnormt då IPRED- och FRA lagarna gjort frågan aktuell. Bidragande faktorer har även varit Pirate Bay-rättegången samt andra uppmärksammade mål rörande inskränkningarna av det svenska folkets privatliv.
Jag höjer dock ett varningens finger för att positionera denna fråga i ett höger- eller vänsterfack. Jag finner det helt enkelt inte advekat att tillskriva denna fråga en politisk stämpel. Artikeln ger oss dock den infallsvinkeln, då den kretsar kring politiska ställningstaganden. Att sedan, som artikeln nämner, Piratpartiet (PP) lyckades locka de flesta av sina väljare från vänsterblocket bör idag ses som irrelevant då frågan inte rör politisk färg, utan huruvida vi vill att staten skall kunna kontrollera våra privatliv eller ej, alltså; integritet.
Dagens etablerade partier (PP exkluderat) har ännu inte utarbetat någon handfast strategi för hur man skall vinna röster i frågan. Hade däremot exempelvis Socialdemokraterna utarbetat en strategi som stred mot Alliansens åsikter i frågan hade artikeln kunnat förankras i politiskens sfär. Men så länge som PP, som dock fick 7,1 procent av rösterna I Europaparlamentsvalet 2009 och därmed ett mandat i Europaparlamentet, dominerar i frågan bör alltså ej artikeln vinklas likt den gör. Artikeln som primärt tycks rikta sig mot en diffus målgrupp borde istället uppmana (vilket den endast vagt gör) de etablerade partierna att utforma en konkret handlingsplan för hur man skall propagera för frågan i 2010 års riksdagsval.
Det är i andra ordalag svårt att skönja artikelns huvudsakliga budskap/syfte. Men, efter att ha läst på om skribenterna fann jag att Ulf Bjereld inte enbart är professor i statsvetenskap, utan också ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Samt att Henrik Oscarsson inte enbart är docent i statsvetenskap, utan också primärforskare för de svenska valundersökningarna sedan 2002 (hans politiska ståndpunkt är inget han skyltar med). Efter att inhämtat denna, för analysens högst relevanta information, vill jag dra följande slutsatser: Ulf har ett politiskt intresse bakom artikeln, medans Henrik också han har ett bakomliggande intresse i frågan, nämligen att informera samt alarmera allmänheten om sin forskning.
Vad den retoriska strategin beträffar finner jag dock denna aningen diffus och tafatt. Trots denna försummelse går skribenternas kommunikationsmål (agendasättning, i detta fall expertagendan ) hand i hand med Lars Palms budskapsstrategi, nämligen att personifiera och problematisera frågan .
Avslutningsvis, för att poängtera min skepsis gent emot skribenternas vaga analysförmåga, väljer jag att låta följande (expert?)slutsats summera denna analys:
”Fortfarande dominerar de traditionella vänster-högerfrågorna svensk politik, och det kommer de med all sannolikhet att göra även i valrörelsen 2010.”
/Jessica Gustfsson
Till grund för artikeln ligger det resultatet från 2008 års SOM-undersökning som visar att svenska folket under senare år blivit mer negativt inställt till telefonavlyssning, post och paketkontroll, åsiktsregistrering och förbud mot demonstrationer och möten i jämförelse med den SOM-undersökning som gjordes år 2002. Debattartikeln genomsyras alltså av svenska folkets uppfattning om statens rätt att använda tvångsmedel gentemot sina medborgare.
Att artikeln abrupt dyker upp a dato finner jag inte abnormt då IPRED- och FRA lagarna gjort frågan aktuell. Bidragande faktorer har även varit Pirate Bay-rättegången samt andra uppmärksammade mål rörande inskränkningarna av det svenska folkets privatliv.
Jag höjer dock ett varningens finger för att positionera denna fråga i ett höger- eller vänsterfack. Jag finner det helt enkelt inte advekat att tillskriva denna fråga en politisk stämpel. Artikeln ger oss dock den infallsvinkeln, då den kretsar kring politiska ställningstaganden. Att sedan, som artikeln nämner, Piratpartiet (PP) lyckades locka de flesta av sina väljare från vänsterblocket bör idag ses som irrelevant då frågan inte rör politisk färg, utan huruvida vi vill att staten skall kunna kontrollera våra privatliv eller ej, alltså; integritet.
Dagens etablerade partier (PP exkluderat) har ännu inte utarbetat någon handfast strategi för hur man skall vinna röster i frågan. Hade däremot exempelvis Socialdemokraterna utarbetat en strategi som stred mot Alliansens åsikter i frågan hade artikeln kunnat förankras i politiskens sfär. Men så länge som PP, som dock fick 7,1 procent av rösterna I Europaparlamentsvalet 2009 och därmed ett mandat i Europaparlamentet, dominerar i frågan bör alltså ej artikeln vinklas likt den gör. Artikeln som primärt tycks rikta sig mot en diffus målgrupp borde istället uppmana (vilket den endast vagt gör) de etablerade partierna att utforma en konkret handlingsplan för hur man skall propagera för frågan i 2010 års riksdagsval.
Det är i andra ordalag svårt att skönja artikelns huvudsakliga budskap/syfte. Men, efter att ha läst på om skribenterna fann jag att Ulf Bjereld inte enbart är professor i statsvetenskap, utan också ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Samt att Henrik Oscarsson inte enbart är docent i statsvetenskap, utan också primärforskare för de svenska valundersökningarna sedan 2002 (hans politiska ståndpunkt är inget han skyltar med). Efter att inhämtat denna, för analysens högst relevanta information, vill jag dra följande slutsatser: Ulf har ett politiskt intresse bakom artikeln, medans Henrik också han har ett bakomliggande intresse i frågan, nämligen att informera samt alarmera allmänheten om sin forskning.
Vad den retoriska strategin beträffar finner jag dock denna aningen diffus och tafatt. Trots denna försummelse går skribenternas kommunikationsmål (agendasättning, i detta fall expertagendan ) hand i hand med Lars Palms budskapsstrategi, nämligen att personifiera och problematisera frågan .
Avslutningsvis, för att poängtera min skepsis gent emot skribenternas vaga analysförmåga, väljer jag att låta följande (expert?)slutsats summera denna analys:
”Fortfarande dominerar de traditionella vänster-högerfrågorna svensk politik, och det kommer de med all sannolikhet att göra även i valrörelsen 2010.”
/Jessica Gustfsson
tisdag 29 september 2009
Dole hotar yttrandefriheten 29/9
http://www.dn.se/opinion/debatt/dole-hotar-yttrandefriheten-1.962427
Tre representanter från Svenska Filmbranschen skriver en debattartikel på Dn-debatt där de påstår att Dole Foods hotar yttrandefriheten. Att publiceringen sker just nu har att göra med att en rättslig process mot två svenska dokumentärfilmare just har startat i USA. Bananjätten Dole har gjort verklighet av sina hot om stämning, med syfte att totalförbjuda all visning av filmen.
Författarna till artikel tycker att detta är ett hot mot yttrandefriheten då de anser att ”Det öppna samhällets fundament förgiftas när journalister, författare, artister, konstnärer och filmmakare tvingas verka med hot om stämning och omfattande rättegångskostnader varje gång en ekonomiskt stark aktör granskas.”
Uttalat vill debattörerna att Dole Foods tar tillbaka sin stämning. Den primära målgruppen för den här artikeln anser vi vara den svenska allmänheten. Syftet verkar vara att upplysa, då de använder sig av tekniker som Palm kallar för Vad-information, det vill säga konkret fakta. Varför-information förekommer också, med detta vill de på ett emotionellt plan beröra målgruppen. Vill vi svenskar verkligen se en framtid då våra storföretag kan köpa sig fria från granskning? Detta känns lite som ett bakomliggande mål med artikeln.
Sekundär målgrupp kan tänkas vara Dole Foods i Sverige, då det känns lite långsökt att de författar en artikel i en svensk morgontidning för att nå företagets högsta höns i USA. I artikeln uppmanar ändå författarna storföretaget till att dra tillbaka sin anmälan. Detta skapar vad Palm kallar en David och Goliatberättelse. Det vill säga de multinationella storföretagen mot svenskarnas rätt till yttrandefrihet.
Styrelseordförandena i SVT, Producentföreningen och Svenska Filminstitutet är de män som ligger bakom debattartikeln. Man förstår att de har ett intresse i att bevara yttrandefriheten, då det är en viktig och grundläggande förutsättning för deras verksamheter. Men man kan ju fråga sig om de har fler intressen som bidragit till att de valt att författa artikeln. Är de ekonomiskt involverade på något vis? Kan Svenska Filminstitutet kopplas till den berörda dokumentären? Har kanske Svt köpt rättigheterna till filmen?
Retoriken i artikeln är saklig, men också till viss del emotionell. De använder uttryck som att ”samhället förgiftas”, och som vi sagt David och Goliat-perspektivet. De pratar mycket om det öppna samhället, den öppna debatten. Författarna resonerar kring hur världen skulle se ut om företag köper sig fria från negativ kritik och granskning.
Debattartikeln hade blivit mer slagkraftig ifall de hade vågat lyfta fram Doles perspektiv på frågan lite mer. Hade de gjort detta och sedan kunnat argumentera emot, hade trovärdigheten ökat. I tidigare debatt i samma fråga, t.ex. i tidningen Sydsvenskan, har det spekulerats i huruvida skandalen som filmen behandlar varit iscensatt av en advokat eller ej. Men i vår artikel nämns ingenting om tidigare debatt, och de lämnar Dole Foods invändningar osagda.
Annan tidigare debatt som detta kan relateras till är frågan om medveten konsumtion, och om vad som är okej att göra i konstens namn. I en tid då det blir viktigare och viktigare att konsumera medvetet, så måste företag vårda sin Image alltmer, vilket gör dem allt känsligare för granskning. Det kan tänkas försöka blanda sig i vad som sägs om företaget via kritisk konst och granskande journalistik. Detta kan komma att bli konsekvenserna av en inskränkt yttrandefrihet, vilket våra artikelförfattare är livrädda för.
Av: Julia Jansson, Elin Eriksson, Sara Bäcklund
Referenser:
http://www.dn.se/opinion/debatt/dole-hotar-yttrandefriheten-1.962427
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article549157/Dole-Han-kommer-att-forlora.html
Palm, Lars Kommunikationsplanering 2006
Tre representanter från Svenska Filmbranschen skriver en debattartikel på Dn-debatt där de påstår att Dole Foods hotar yttrandefriheten. Att publiceringen sker just nu har att göra med att en rättslig process mot två svenska dokumentärfilmare just har startat i USA. Bananjätten Dole har gjort verklighet av sina hot om stämning, med syfte att totalförbjuda all visning av filmen.
Författarna till artikel tycker att detta är ett hot mot yttrandefriheten då de anser att ”Det öppna samhällets fundament förgiftas när journalister, författare, artister, konstnärer och filmmakare tvingas verka med hot om stämning och omfattande rättegångskostnader varje gång en ekonomiskt stark aktör granskas.”
Uttalat vill debattörerna att Dole Foods tar tillbaka sin stämning. Den primära målgruppen för den här artikeln anser vi vara den svenska allmänheten. Syftet verkar vara att upplysa, då de använder sig av tekniker som Palm kallar för Vad-information, det vill säga konkret fakta. Varför-information förekommer också, med detta vill de på ett emotionellt plan beröra målgruppen. Vill vi svenskar verkligen se en framtid då våra storföretag kan köpa sig fria från granskning? Detta känns lite som ett bakomliggande mål med artikeln.
Sekundär målgrupp kan tänkas vara Dole Foods i Sverige, då det känns lite långsökt att de författar en artikel i en svensk morgontidning för att nå företagets högsta höns i USA. I artikeln uppmanar ändå författarna storföretaget till att dra tillbaka sin anmälan. Detta skapar vad Palm kallar en David och Goliatberättelse. Det vill säga de multinationella storföretagen mot svenskarnas rätt till yttrandefrihet.
Styrelseordförandena i SVT, Producentföreningen och Svenska Filminstitutet är de män som ligger bakom debattartikeln. Man förstår att de har ett intresse i att bevara yttrandefriheten, då det är en viktig och grundläggande förutsättning för deras verksamheter. Men man kan ju fråga sig om de har fler intressen som bidragit till att de valt att författa artikeln. Är de ekonomiskt involverade på något vis? Kan Svenska Filminstitutet kopplas till den berörda dokumentären? Har kanske Svt köpt rättigheterna till filmen?
Retoriken i artikeln är saklig, men också till viss del emotionell. De använder uttryck som att ”samhället förgiftas”, och som vi sagt David och Goliat-perspektivet. De pratar mycket om det öppna samhället, den öppna debatten. Författarna resonerar kring hur världen skulle se ut om företag köper sig fria från negativ kritik och granskning.
Debattartikeln hade blivit mer slagkraftig ifall de hade vågat lyfta fram Doles perspektiv på frågan lite mer. Hade de gjort detta och sedan kunnat argumentera emot, hade trovärdigheten ökat. I tidigare debatt i samma fråga, t.ex. i tidningen Sydsvenskan, har det spekulerats i huruvida skandalen som filmen behandlar varit iscensatt av en advokat eller ej. Men i vår artikel nämns ingenting om tidigare debatt, och de lämnar Dole Foods invändningar osagda.
Annan tidigare debatt som detta kan relateras till är frågan om medveten konsumtion, och om vad som är okej att göra i konstens namn. I en tid då det blir viktigare och viktigare att konsumera medvetet, så måste företag vårda sin Image alltmer, vilket gör dem allt känsligare för granskning. Det kan tänkas försöka blanda sig i vad som sägs om företaget via kritisk konst och granskande journalistik. Detta kan komma att bli konsekvenserna av en inskränkt yttrandefrihet, vilket våra artikelförfattare är livrädda för.
Av: Julia Jansson, Elin Eriksson, Sara Bäcklund
Referenser:
http://www.dn.se/opinion/debatt/dole-hotar-yttrandefriheten-1.962427
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article549157/Dole-Han-kommer-att-forlora.html
Palm, Lars Kommunikationsplanering 2006
Öronmärk pengar för cykelvägar 28/9
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3576457.svd
Orsaken till att den här debattartikeln skrivs just nu kopplar vi till det faktum att den ska presenteras i rapportform vid Sveriges kommuner och landstings cykelkonferens i Lidköping tisdagen den 29 september (detta enligt artikelns fotnot). Detta är givetvis p.g.a. de förslag till infrastruktursplanering för perioden 2010-2021 som nu lämnats in i 21 olika regioner runt om i landet. Vi tolkar detta som ett logiskt tillfälle för författarna och deras intresseorganisationer att påverka kommunerna (i alla fall de som satsat i sammanhanget lite pengar på cykeltrafiken) och få dessa att ändra uppfattning och omprioritera sin resursstrategi för den kommande perioden. Diskussionen väcks med största säkerhet medvetet i timing med att kommuner och landsting skall klubba sina beslut.
De uttalade målen med artikeln ser kort och gott ut att vara att påverka de sämsta regionerna så att de ska omprioritera sina budgetar samt att sätta en medveten press på regionerna att fullfölja sina infrastrukturplaner så som dom från början beslutats. Detta blir inte alls oviktigt för artikelns författare då de menar att kommuner i många fall ”misslyckats” att fullfölja sina från början satta satsningar på infrastrukturen för cykling. Det är svårt att avgöra om man sätter någon uttalad press på den sittande regeringen och i så fall i förlängningen kritiserar alliansens miljöpolitik som sådan eller om man mer generellt tycker att en svensk regering borde ha bättre kontroll över kommunernas åtaganden och satsningar. Klart är dock att man uttalar en önskan att regeringen skall ställa högre krav på kommunerna inom området.
Intressant är att titta extra på Klas Elm som varit med och skrivit artikeln. Han är ordförande i branschorganisationen Svensk cykling, en organisation som består av Sveriges cykelfackhandlare. Med detta menas importörer, tillverkare, försäljare osv. Klart är att Svensk cykling jobbar (genom opinionsbildning) för att få fler svenskar att cykla oftare. För att få Sverige att gå i den riktningen är cykelförsäljningen en minst sagt viktig del för organisationen Här tycker vi oss därför se ett underliggande säljsyfte knutet till artikeln.
De man i första hand vill nå genom artikeln (rapporten) bör vara kommunerna och dess representanter som kommer att närvara vid konferensen i Linköping. I viss mån får även regeringen ses som en primär målgrupp. I andra hand vill man med stor säkerhet nå det svenska folket. Det finns alltså en vilja att upplysa folket om kommunernas dåliga vilja att satsa inom området. Satsningar som både skulle hjälpa miljö, folkhälsa, trafiksäkerhet och troligen även ekonomin i stort. Man ser säkert också möjlighet inom de bakomliggande organisationerna att värva anhängare och få fler att pressa kommunerna i frågan. Det är som vi varit inne på tidigare väldigt svårt att se om det dessutom ligger nåt politiskt syfte dolt i artikeln. Man kan tyda författarnas krav på en regering som måste sätta mer press på kommunerna på många sätt. Artikelns andre man är Per Kågeson som är trafikmiljöexpert, samhällsdebattör och inte minst ordförande i Föreningen bilfria leder. Han har deltagit länge i den offentliga debatten kring miljöfrågor och är ett respekterat namn i dessa sammanhang. När det gäller hans politiska bakgrund hade han länge varit aktiv inom Socialdemokraterna innan han officiellt gick ur partiet i början av 2008. Sen dess har han inte tagit någon officiell part i något annat parti. Med detta i beaktning verkar inte artikeln ha någon politisk koppling utan snarare grunda sig i intresseorganisationernas verksamhet och vilja; en ökning av cykelförsäljningen och/eller därmed en sundare miljöpolitik och medvetenhet i samhället i stort.
Artikeln byggs på saklig argumentation där man använder sig av siffror och konkret statistik. På så sätt ges argumenten extra tyngd och frågans relevans illustreras på ett bra sätt. Statistiken är med all säkerhet framtagen av intresseorganisationerna. Detta verkar vara en väl överlagd och planerad publicitetsstrategi i rättan tid, kanske planerad av Föreningen bilfria leder med Svensk cykling som bundsförvant? Allas intressen gynnas därmed. Man bör ha stått för den mesta av forskningen som ligger till grund för artikeln och man använder sin ordförande tillika kände debattör som språkrör för att utnyttja sin plats i media maximalt. Detta var en väl skriven debattartikel med bra faktagrund och intressanta synpunkter i en väldigt aktuell fråga. Likaså ett bra utfört arbete ur PR-synpunkt.
Länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_Cykling
http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_K%C3%A5geson
http://www.dn.se/opinion/debatt/nu-gar-jag-ur-s-1.700821
http://www.svenskcykling.se/
http://www.swedishgreenways.se/foreningen/
Axel Frändén och Fredrik Lundqvist
Orsaken till att den här debattartikeln skrivs just nu kopplar vi till det faktum att den ska presenteras i rapportform vid Sveriges kommuner och landstings cykelkonferens i Lidköping tisdagen den 29 september (detta enligt artikelns fotnot). Detta är givetvis p.g.a. de förslag till infrastruktursplanering för perioden 2010-2021 som nu lämnats in i 21 olika regioner runt om i landet. Vi tolkar detta som ett logiskt tillfälle för författarna och deras intresseorganisationer att påverka kommunerna (i alla fall de som satsat i sammanhanget lite pengar på cykeltrafiken) och få dessa att ändra uppfattning och omprioritera sin resursstrategi för den kommande perioden. Diskussionen väcks med största säkerhet medvetet i timing med att kommuner och landsting skall klubba sina beslut.
De uttalade målen med artikeln ser kort och gott ut att vara att påverka de sämsta regionerna så att de ska omprioritera sina budgetar samt att sätta en medveten press på regionerna att fullfölja sina infrastrukturplaner så som dom från början beslutats. Detta blir inte alls oviktigt för artikelns författare då de menar att kommuner i många fall ”misslyckats” att fullfölja sina från början satta satsningar på infrastrukturen för cykling. Det är svårt att avgöra om man sätter någon uttalad press på den sittande regeringen och i så fall i förlängningen kritiserar alliansens miljöpolitik som sådan eller om man mer generellt tycker att en svensk regering borde ha bättre kontroll över kommunernas åtaganden och satsningar. Klart är dock att man uttalar en önskan att regeringen skall ställa högre krav på kommunerna inom området.
Intressant är att titta extra på Klas Elm som varit med och skrivit artikeln. Han är ordförande i branschorganisationen Svensk cykling, en organisation som består av Sveriges cykelfackhandlare. Med detta menas importörer, tillverkare, försäljare osv. Klart är att Svensk cykling jobbar (genom opinionsbildning) för att få fler svenskar att cykla oftare. För att få Sverige att gå i den riktningen är cykelförsäljningen en minst sagt viktig del för organisationen Här tycker vi oss därför se ett underliggande säljsyfte knutet till artikeln.
De man i första hand vill nå genom artikeln (rapporten) bör vara kommunerna och dess representanter som kommer att närvara vid konferensen i Linköping. I viss mån får även regeringen ses som en primär målgrupp. I andra hand vill man med stor säkerhet nå det svenska folket. Det finns alltså en vilja att upplysa folket om kommunernas dåliga vilja att satsa inom området. Satsningar som både skulle hjälpa miljö, folkhälsa, trafiksäkerhet och troligen även ekonomin i stort. Man ser säkert också möjlighet inom de bakomliggande organisationerna att värva anhängare och få fler att pressa kommunerna i frågan. Det är som vi varit inne på tidigare väldigt svårt att se om det dessutom ligger nåt politiskt syfte dolt i artikeln. Man kan tyda författarnas krav på en regering som måste sätta mer press på kommunerna på många sätt. Artikelns andre man är Per Kågeson som är trafikmiljöexpert, samhällsdebattör och inte minst ordförande i Föreningen bilfria leder. Han har deltagit länge i den offentliga debatten kring miljöfrågor och är ett respekterat namn i dessa sammanhang. När det gäller hans politiska bakgrund hade han länge varit aktiv inom Socialdemokraterna innan han officiellt gick ur partiet i början av 2008. Sen dess har han inte tagit någon officiell part i något annat parti. Med detta i beaktning verkar inte artikeln ha någon politisk koppling utan snarare grunda sig i intresseorganisationernas verksamhet och vilja; en ökning av cykelförsäljningen och/eller därmed en sundare miljöpolitik och medvetenhet i samhället i stort.
Artikeln byggs på saklig argumentation där man använder sig av siffror och konkret statistik. På så sätt ges argumenten extra tyngd och frågans relevans illustreras på ett bra sätt. Statistiken är med all säkerhet framtagen av intresseorganisationerna. Detta verkar vara en väl överlagd och planerad publicitetsstrategi i rättan tid, kanske planerad av Föreningen bilfria leder med Svensk cykling som bundsförvant? Allas intressen gynnas därmed. Man bör ha stått för den mesta av forskningen som ligger till grund för artikeln och man använder sin ordförande tillika kände debattör som språkrör för att utnyttja sin plats i media maximalt. Detta var en väl skriven debattartikel med bra faktagrund och intressanta synpunkter i en väldigt aktuell fråga. Likaså ett bra utfört arbete ur PR-synpunkt.
Länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_Cykling
http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_K%C3%A5geson
http://www.dn.se/opinion/debatt/nu-gar-jag-ur-s-1.700821
http://www.svenskcykling.se/
http://www.swedishgreenways.se/foreningen/
Axel Frändén och Fredrik Lundqvist
fredag 25 september 2009
”Vi tänker driva på nedrustningen” (Svd, 24/9)
De tre oppositionspartierna till dagens regering har skrivit en gemensam debattartikel i dagens Brännpunkt (Svd, 24/9) där man torgför att en rödgrön regering under nästkommande regeringsperiod kommer att medföra en mer aktiv hållning till utrikespolitiken och att ”…återföra Sverige till en tätposition i nedrustningsfrågorna”. Artikeln publiceras samma dag som Barack Obama talar inför FN:s generalförsamling i New York och den nedrustningskonferens som pågår där.
Det är uppenbart för läsaren att artikeln kopplas till nedrustningskonferensen då Barack Obamas tal redan nämns i första satsen. Man bör också uppmärksamma att det i dagarna är ett år till nästa val vilket skulle kunna avslöja en strategi som visar att oppositionen står enade inför valupptakten.
En stort svårighet för oppositionen har varit Alliansens tydliga sammanhållning. Ett led i att försöka visa en stark enighet kan vara denna typ av utspel, själva sakfrågan – i detta fall nedrustning – kan därför vara sekundär. Samtidigt kan man ana att artikeln vill återta utrikespolitiken som är en gammal paradhäst hos vänsterpartierna och möjligtvis känna av huruvida detta intresserar väljare överhuvudtaget. Man kan dock ställa sig frågan varför den publiceras i den ledande borgerliga tidningen, Svd. Möjligtvis kanske man vill fånga in nya väljare men detta känns ändå inte särskilt troligt. Förvisso sprids en debattartikel numera på helt andra sätt genom bloggar och Twingly men samtidigt känns inte detta som en primär målgrupp utan snarare sekundär. Således är det svårt att ringa in en primär målgrupp, men vi tror att oppositionen vill visa för de väljare som kanske inte är helt ”frälsta” liberaler (ambivalenta väljare) att de ”faktiskt” är ett handlingskraftigt alternativ att räkna med, och därmed tvätta bort den förlamade och tråkiga stämpel som vänstern kan tyckas tillskrivas i den mediala diskursen. Att försöka identifiera en sekundär målgrupp som till exempel ”övriga väljare” känns i sammanhanget något ansträngt och diffust.
Huruvida den rödgröna oppositionen har en gemensam valstrategisk grupp är svårt att veta men troligen har respektive partistrateger satt sig ner och tillsammans utarbetat detta gemensamma uttalande. Att någon intresseorganisation skulle ligga bakom artikeln ser vi inte som särskild troligt då den snarare skvallrar om nästa års valupptakt än vad den ser till sakfrågan i sig.
På flera punkter associerar man till ”goda” förebilder i sin retorik. Barack Obama nämns som sagt redan i allra första början men även Eric Blix och Anna Lindh berörs som nedrustningsivrare. I en intressant passus berör man även Carl Bildts bloggande som man menar har en liknande inriktning som artikelförfattarna men som tycks vara bunden av sin uppdragsgivare – regeringen och dess politik. Samtidigt som man verkar vilja beröra Carl Bildts goda vilja i nedrustnings diskonfirmerar man hans raljerande över Norges ställning mot klustervapen som ett slags ställningstagande mot Carl Bildts och Alliansens politik.
Vidare använder man klassisk skrämselpropaganda när man tar upp den överhängande risken att kärnvapen sprids och utvecklas i mindre ”välvilliga” stater såsom Nordkorea och Iran. Skräckscenariot och har inte en tydlig framtoning utan är väl inbäddad i texten, kanske på grund av att just denna typ av argumentation inte är riktig acceptabel i Sverige (Palm, 2006).
Överlag känns artikeln som om man prövar sig fram inför kommande valupptakt och att sakfrågan om nedrustning är en förevändning för att visa upp sig som enade och samstämmiga. Kanske att just nedrustning blev föremål för ett överensstämmande ämne kan bero på att fredsrörelsen har starka kopplingar till den klassiska vänsterpolitiken. Oppositionen ses ofta i medier som splittrad, men lyfter här fram en fråga som de är klart överens i. Artikeln kan därför anses som strategiskt viktigt steg för oppositionen.
Grupp 8:
Anna Jägnefält
David Liljeros
Niklas Ruberg
Stefan Strömberg
Referenser
Palm, Lars. (2006). Kommunikationsplanering –En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Sahlin mfl. ”Vi tänker driva på nedrustningen”. Brännpunkt, Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3564397.svd
Det är uppenbart för läsaren att artikeln kopplas till nedrustningskonferensen då Barack Obamas tal redan nämns i första satsen. Man bör också uppmärksamma att det i dagarna är ett år till nästa val vilket skulle kunna avslöja en strategi som visar att oppositionen står enade inför valupptakten.
En stort svårighet för oppositionen har varit Alliansens tydliga sammanhållning. Ett led i att försöka visa en stark enighet kan vara denna typ av utspel, själva sakfrågan – i detta fall nedrustning – kan därför vara sekundär. Samtidigt kan man ana att artikeln vill återta utrikespolitiken som är en gammal paradhäst hos vänsterpartierna och möjligtvis känna av huruvida detta intresserar väljare överhuvudtaget. Man kan dock ställa sig frågan varför den publiceras i den ledande borgerliga tidningen, Svd. Möjligtvis kanske man vill fånga in nya väljare men detta känns ändå inte särskilt troligt. Förvisso sprids en debattartikel numera på helt andra sätt genom bloggar och Twingly men samtidigt känns inte detta som en primär målgrupp utan snarare sekundär. Således är det svårt att ringa in en primär målgrupp, men vi tror att oppositionen vill visa för de väljare som kanske inte är helt ”frälsta” liberaler (ambivalenta väljare) att de ”faktiskt” är ett handlingskraftigt alternativ att räkna med, och därmed tvätta bort den förlamade och tråkiga stämpel som vänstern kan tyckas tillskrivas i den mediala diskursen. Att försöka identifiera en sekundär målgrupp som till exempel ”övriga väljare” känns i sammanhanget något ansträngt och diffust.
Huruvida den rödgröna oppositionen har en gemensam valstrategisk grupp är svårt att veta men troligen har respektive partistrateger satt sig ner och tillsammans utarbetat detta gemensamma uttalande. Att någon intresseorganisation skulle ligga bakom artikeln ser vi inte som särskild troligt då den snarare skvallrar om nästa års valupptakt än vad den ser till sakfrågan i sig.
På flera punkter associerar man till ”goda” förebilder i sin retorik. Barack Obama nämns som sagt redan i allra första början men även Eric Blix och Anna Lindh berörs som nedrustningsivrare. I en intressant passus berör man även Carl Bildts bloggande som man menar har en liknande inriktning som artikelförfattarna men som tycks vara bunden av sin uppdragsgivare – regeringen och dess politik. Samtidigt som man verkar vilja beröra Carl Bildts goda vilja i nedrustnings diskonfirmerar man hans raljerande över Norges ställning mot klustervapen som ett slags ställningstagande mot Carl Bildts och Alliansens politik.
Vidare använder man klassisk skrämselpropaganda när man tar upp den överhängande risken att kärnvapen sprids och utvecklas i mindre ”välvilliga” stater såsom Nordkorea och Iran. Skräckscenariot och har inte en tydlig framtoning utan är väl inbäddad i texten, kanske på grund av att just denna typ av argumentation inte är riktig acceptabel i Sverige (Palm, 2006).
Överlag känns artikeln som om man prövar sig fram inför kommande valupptakt och att sakfrågan om nedrustning är en förevändning för att visa upp sig som enade och samstämmiga. Kanske att just nedrustning blev föremål för ett överensstämmande ämne kan bero på att fredsrörelsen har starka kopplingar till den klassiska vänsterpolitiken. Oppositionen ses ofta i medier som splittrad, men lyfter här fram en fråga som de är klart överens i. Artikeln kan därför anses som strategiskt viktigt steg för oppositionen.
Grupp 8:
Anna Jägnefält
David Liljeros
Niklas Ruberg
Stefan Strömberg
Referenser
Palm, Lars. (2006). Kommunikationsplanering –En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Sahlin mfl. ”Vi tänker driva på nedrustningen”. Brännpunkt, Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3564397.svd
torsdag 24 september 2009
”SCB underskattar tjänstesektorn” 23/9
Svenska Dagbladet, 23-09-09
I artikeln presenteras kritik mot Statistiska Centralbyråns (SCB) sätt att mäta Sveriges ekonomiska statistik. Harald Edquist och Henrik Jordahl menar att SCB underskattar tjänstesektorn i statistiken och är alltför inriktade på tillverkningsindustrin, medan immateriella investeringar, till exempel tjänster, inte tas med som investeringar utan som löpande kostnader i den officiella statistiken.
Detta leder till en felaktig och negativ bild av tjänstesektorn. Omkring hälften av alla investeringar i näringslivet är immateriella, detta gör att det inte längre går att se tillverkningsindustrin som kärnan i ekonomin som helhet.
Debattartikeln utkommer (23/9-09) med anledning av att Institutet för Näringslivsforskning (IFN) släpper en forskningsrapport idag. Med denna debattartikel vill författarna att SCB skall börja mäta, enligt dem, rätt. Det vill säga ge en rättvis bild av tjänstesektorn. Konsekvenserna av SCB:s sätt att mäta leder till att, till exempel, Svensk Näringsliv kritiserar att Sverige felaktigt halkar efter på BNP och att Sveriges investeringar minskar. Harald Edqvist och Henrik Jordahl menar också att statistiken riskerar att bli irrelevant som beslutsunderlag för ekonomisk politik. Detta kan, enligt Edqvist och Jordahl, leda till att statliga stödåtgärder delas ut på felaktiga grunder. I artikeln tar de upp att regeringen avsätter 28 miljarder till den inhemska fordonsindustrin, men att ny forskning har visat att tjänster har varit avsevärt viktigare för den svenska ekonomiska utveckling än vad som visar sig i den officiella statistiken. IFNs rapport redovisar att nästan 50 procent av arbetsproduktivitetstillväxten i det svenska näringslivet 1995-2004 utgjordes av investeringar i immateriella tillgångar.
De som författarna först och främst vill nå ut till med denna artikel är SCB, och de som ligger bakom den ekonomiska statistiken i Sverige, Ekonomistyrningsverket (ESV). Andra grupper som de kan tänkas vilja nå ut till är allmänheten, eller opinionsledare som är insatta i just det här forskningsämnet. Även folk som jobbar inom näringslivet i Sverige måste ses som en eventuell målgrupp. Men att på så sätt, genom den allmänna opinionen påverka beslutsfattarna. I det här fallet Statistiska Centralbyrån och Ekonomistyrningsverket. (Larsson, 2005, Palm, 2006)
Vem det är som står bakom artikeln är väldigt tydligt uttalat, Harald Edqvist är ekonomiskt doktor i ekonomisk historia och är sedan 2008 verksam vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Henrik Jordahl jobbar även han inom IFN, som docent och programchef för forskningsprogrammet Tjänstesektorn inom IFN. IFN är ett oberoende forskningsinstitut med mål om att bedriva forskning som rör näringslivet i och utanför Sverige. (www.ifn.se 1) IFN finansieras först och främst av Svenskt Näringsliv, hälften av deras medel kommer från Svenskt Näringsliv. Vid sidan av de femtio procenten tillkommer forskningsbidrag från privata stiftelser och andra institutioner. Alla som har vinning av forskning kring näringslivet i Sverige. (www.ifn.se 2) Det går inte att hitta några outtalade eller dolda budskap i artikeln då den är väldigt rak i sin argumentation. Harald Edqvist och Henrik Jordahl försöker övertyga den som läser artikeln att Statistiska Centralbyråns sätt att mäta den ekonomiska situationen i Sverige är felaktig, och genom deras forskning försöka visa på att den bör ändras.
Källor Litteratur Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.
Internet www.ifn.se
1. http://www.ifn.se/web/Ledningsgrupp_och_administration.aspx
2. http://www.ifn.se/web/Finansiarer.aspx
I artikeln presenteras kritik mot Statistiska Centralbyråns (SCB) sätt att mäta Sveriges ekonomiska statistik. Harald Edquist och Henrik Jordahl menar att SCB underskattar tjänstesektorn i statistiken och är alltför inriktade på tillverkningsindustrin, medan immateriella investeringar, till exempel tjänster, inte tas med som investeringar utan som löpande kostnader i den officiella statistiken.
Detta leder till en felaktig och negativ bild av tjänstesektorn. Omkring hälften av alla investeringar i näringslivet är immateriella, detta gör att det inte längre går att se tillverkningsindustrin som kärnan i ekonomin som helhet.
Debattartikeln utkommer (23/9-09) med anledning av att Institutet för Näringslivsforskning (IFN) släpper en forskningsrapport idag. Med denna debattartikel vill författarna att SCB skall börja mäta, enligt dem, rätt. Det vill säga ge en rättvis bild av tjänstesektorn. Konsekvenserna av SCB:s sätt att mäta leder till att, till exempel, Svensk Näringsliv kritiserar att Sverige felaktigt halkar efter på BNP och att Sveriges investeringar minskar. Harald Edqvist och Henrik Jordahl menar också att statistiken riskerar att bli irrelevant som beslutsunderlag för ekonomisk politik. Detta kan, enligt Edqvist och Jordahl, leda till att statliga stödåtgärder delas ut på felaktiga grunder. I artikeln tar de upp att regeringen avsätter 28 miljarder till den inhemska fordonsindustrin, men att ny forskning har visat att tjänster har varit avsevärt viktigare för den svenska ekonomiska utveckling än vad som visar sig i den officiella statistiken. IFNs rapport redovisar att nästan 50 procent av arbetsproduktivitetstillväxten i det svenska näringslivet 1995-2004 utgjordes av investeringar i immateriella tillgångar.
De som författarna först och främst vill nå ut till med denna artikel är SCB, och de som ligger bakom den ekonomiska statistiken i Sverige, Ekonomistyrningsverket (ESV). Andra grupper som de kan tänkas vilja nå ut till är allmänheten, eller opinionsledare som är insatta i just det här forskningsämnet. Även folk som jobbar inom näringslivet i Sverige måste ses som en eventuell målgrupp. Men att på så sätt, genom den allmänna opinionen påverka beslutsfattarna. I det här fallet Statistiska Centralbyrån och Ekonomistyrningsverket. (Larsson, 2005, Palm, 2006)
Vem det är som står bakom artikeln är väldigt tydligt uttalat, Harald Edqvist är ekonomiskt doktor i ekonomisk historia och är sedan 2008 verksam vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Henrik Jordahl jobbar även han inom IFN, som docent och programchef för forskningsprogrammet Tjänstesektorn inom IFN. IFN är ett oberoende forskningsinstitut med mål om att bedriva forskning som rör näringslivet i och utanför Sverige. (www.ifn.se 1) IFN finansieras först och främst av Svenskt Näringsliv, hälften av deras medel kommer från Svenskt Näringsliv. Vid sidan av de femtio procenten tillkommer forskningsbidrag från privata stiftelser och andra institutioner. Alla som har vinning av forskning kring näringslivet i Sverige. (www.ifn.se 2) Det går inte att hitta några outtalade eller dolda budskap i artikeln då den är väldigt rak i sin argumentation. Harald Edqvist och Henrik Jordahl försöker övertyga den som läser artikeln att Statistiska Centralbyråns sätt att mäta den ekonomiska situationen i Sverige är felaktig, och genom deras forskning försöka visa på att den bör ändras.
Källor Litteratur Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.
Internet www.ifn.se
1. http://www.ifn.se/web/Ledningsgrupp_och_administration.aspx
2. http://www.ifn.se/web/Finansiarer.aspx
tisdag 22 september 2009
”Besparingar tar död på skärgården”. 22/9
Göteborgsposten 2009-09-22: ”
(http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=518794)
I artikeln presenteras en vädjan till kommunstyrelsen i Göteborg att satsa mer pengar på förskolor och skolor i Göteborgs Södra skärgård i syfte att bevara åretruntboende på öarna. Bakom artikeln står Marianne Bergman, kommunfullmäktigeledamot (KD), Jan Kjellberg, vice ordförande SDN Södra skärgården, (KD), samt en rad föräldrar i Göteborgs Södra skärgård. För att hålla skärgården levande och erbjuda ett långsiktigt åretruntboende efterfrågar de tre saker. Att södra skärgården ska ha möjligheten att behålla sina förskolor och skolor, att det ska byggas fler bostäder till rimliga priser och att kommunikationerna mellan öarna ska bli bättre.
Bakgrunden till varför artikeln publicerats just idag kan tänkas vara att regeringen igår (2009-09-21) presenterade ett budgettillskott till Göteborgs kommun på 400 miljoner kronor för välfärdssatsningar. Man vill således att en del av dessa pengar ska gå till stadsdelsnämnden Södra Skärgården. Artikeln kan också ses som en del av ett långsiktigt kampanjarbete för KD inför nästa års riksdagsval genom att öka deras popularitet och synlighet. I sin budgetproposition för 2010 har KD ledordet ”Den barnvänliga staden” som anspelar på en familjevänligare politik (internet nr 1). Just barnvänligheten är ett huvudtema i artikeln.
Genom att väcka allmänhetens intresse, däribland barnfamiljer på och utanför öarna, hoppas författarna kunna väcka debatt och intresse kring frågan och därigenom påverka beslutsfattare som kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S). Bland de bofasta finns ju uppenbart intresse att hålla öarna vid liv men man hoppas även att Göteborgare ska vilja värna om bevarandet av en levande skärgårdskultur. Man kan anta att författarna är väl införstådda med den metod som bygger på att påverka politikerna genom den allmänna opinionen. Ett bra sätt att göra detta på är genom debattartiklar (Larsson, 2005, Palm 2006).
Det som på ytan framställs som ett barnperspektiv i artikeln ser något annorlunda ut vid djupare granskning. Vi ställde oss frågan om hur författarna är kopplade till varandra. Förutom att två av dem är politiskt aktiva i KD fann vi tre gemensamma nämnare som kan vara av värde; föräldrarollen, lokalt företagande samt medverkan i lokala vägföreningar. Att föräldrar undertecknar spelar på familjevärderingar. Men något som gynnar det lokala företagandet står också i centrum. Flertalet av föräldrarna jobbar på lokalt registrerade företag som bland annat Donsö Byggservice, Donsöbaserade Tärntank Ship Management och Fritz Trädgårdsanläggningar AB (Internet nr 2). Det ligger både i de anställdas intresse att infrastrukturen mellan öarna förbättras (för att kunna ta sig till och från jobbet) men också i företagens vinstintresse. Ett flertal är med i antingen Styrsö eller Donsö vägförening som bland annat verkar för en bättre infrastruktur mellan öarna, men de verkar också för en förbättrad trafikmiljö som påverkar trivseln för familjer (internet nr 3 & 4). En av medlemmarna i vägföreningen är kommunfullmäktige Bergman som tidigare i år fått avslag på en motion om utredning av fler fasta förbindelser mellan öarna (Internet nr 5).
Sammanfattningsvis kan sägas att olika intressen ligger till grund för denna debattartikel. Bland dessa återfinns både privata och politiska skäl men man kan också tänka sig att vinstdrivande företag har ett finger med i spelet.
Malin Nilsson, Sofia Olsson & Amela Moric.
Källor
Litteratur
Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.
Internet
1. http://www.goteborg.se/wps/wcm/connect/?MOD=PDMProxy&TYPE=personalization&ID=NONE&KEY=NONE&LIBRARY=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]&FOLDER=%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2F&DOC_NAME=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2FBudget_2010_KD.pdf&VERSION_NAME=NONE&VERSION_DATE=NONE&IGNORE_CACHE=false&CONVERT=NONE&MUST_CONVERT=false
2. www.allabolag.se
3. www.styrso.nu/vagforening
4. http://donsovagforening.se
5. http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/08CDDE9401EE8278C12575C90033ABD8/$File/KF_Handling_2009_nr_101.pdf?OpenElement.
(http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=518794)
I artikeln presenteras en vädjan till kommunstyrelsen i Göteborg att satsa mer pengar på förskolor och skolor i Göteborgs Södra skärgård i syfte att bevara åretruntboende på öarna. Bakom artikeln står Marianne Bergman, kommunfullmäktigeledamot (KD), Jan Kjellberg, vice ordförande SDN Södra skärgården, (KD), samt en rad föräldrar i Göteborgs Södra skärgård. För att hålla skärgården levande och erbjuda ett långsiktigt åretruntboende efterfrågar de tre saker. Att södra skärgården ska ha möjligheten att behålla sina förskolor och skolor, att det ska byggas fler bostäder till rimliga priser och att kommunikationerna mellan öarna ska bli bättre.
Bakgrunden till varför artikeln publicerats just idag kan tänkas vara att regeringen igår (2009-09-21) presenterade ett budgettillskott till Göteborgs kommun på 400 miljoner kronor för välfärdssatsningar. Man vill således att en del av dessa pengar ska gå till stadsdelsnämnden Södra Skärgården. Artikeln kan också ses som en del av ett långsiktigt kampanjarbete för KD inför nästa års riksdagsval genom att öka deras popularitet och synlighet. I sin budgetproposition för 2010 har KD ledordet ”Den barnvänliga staden” som anspelar på en familjevänligare politik (internet nr 1). Just barnvänligheten är ett huvudtema i artikeln.
Genom att väcka allmänhetens intresse, däribland barnfamiljer på och utanför öarna, hoppas författarna kunna väcka debatt och intresse kring frågan och därigenom påverka beslutsfattare som kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S). Bland de bofasta finns ju uppenbart intresse att hålla öarna vid liv men man hoppas även att Göteborgare ska vilja värna om bevarandet av en levande skärgårdskultur. Man kan anta att författarna är väl införstådda med den metod som bygger på att påverka politikerna genom den allmänna opinionen. Ett bra sätt att göra detta på är genom debattartiklar (Larsson, 2005, Palm 2006).
Det som på ytan framställs som ett barnperspektiv i artikeln ser något annorlunda ut vid djupare granskning. Vi ställde oss frågan om hur författarna är kopplade till varandra. Förutom att två av dem är politiskt aktiva i KD fann vi tre gemensamma nämnare som kan vara av värde; föräldrarollen, lokalt företagande samt medverkan i lokala vägföreningar. Att föräldrar undertecknar spelar på familjevärderingar. Men något som gynnar det lokala företagandet står också i centrum. Flertalet av föräldrarna jobbar på lokalt registrerade företag som bland annat Donsö Byggservice, Donsöbaserade Tärntank Ship Management och Fritz Trädgårdsanläggningar AB (Internet nr 2). Det ligger både i de anställdas intresse att infrastrukturen mellan öarna förbättras (för att kunna ta sig till och från jobbet) men också i företagens vinstintresse. Ett flertal är med i antingen Styrsö eller Donsö vägförening som bland annat verkar för en bättre infrastruktur mellan öarna, men de verkar också för en förbättrad trafikmiljö som påverkar trivseln för familjer (internet nr 3 & 4). En av medlemmarna i vägföreningen är kommunfullmäktige Bergman som tidigare i år fått avslag på en motion om utredning av fler fasta förbindelser mellan öarna (Internet nr 5).
Sammanfattningsvis kan sägas att olika intressen ligger till grund för denna debattartikel. Bland dessa återfinns både privata och politiska skäl men man kan också tänka sig att vinstdrivande företag har ett finger med i spelet.
Malin Nilsson, Sofia Olsson & Amela Moric.
Källor
Litteratur
Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.
Internet
1. http://www.goteborg.se/wps/wcm/connect/?MOD=PDMProxy&TYPE=personalization&ID=NONE&KEY=NONE&LIBRARY=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]&FOLDER=%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2F&DOC_NAME=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2FBudget_2010_KD.pdf&VERSION_NAME=NONE&VERSION_DATE=NONE&IGNORE_CACHE=false&CONVERT=NONE&MUST_CONVERT=false
2. www.allabolag.se
3. www.styrso.nu/vagforening
4. http://donsovagforening.se
5. http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/08CDDE9401EE8278C12575C90033ABD8/$File/KF_Handling_2009_nr_101.pdf?OpenElement.
måndag 21 september 2009
vi måste få konkreta besked om klimatinsatser 21/9
Idag, den 21 september, publicerade Göteborgs-Posten debattartikeln Vi måste få konkreta besked om klimatinsatser, undertecknad av EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. I artikeln uttrycker Barroso en stor oro inför de kommande förhandlingarna i klimatfrågan – en fråga som enligt honom nu står och stampar – och menar att risken är stor att det förväntade klimatavtalet i Köpenhamn går i stöpet. Att artikeln publiceras just nu beror troligen på att världens högsta ledare möts i New York respektive Pittsburgh i veckan (39) för att diskutera finansieringen av minskade utsläpp, inför den stora klimatkonferensen i Köpenhamn i december. I artikeln lägger Barroso fram ett antal förslag till hur man inför dessa förhandlingar kan komma närmare varandra i frågan. Han eftersträvar att alla industriländer tydligt ska redogöra för sina planer för att minska utsläppen och exemplifierar med hur EU uttalat är beredd att minska sitt utsläpp med 10 procent mer än vad man tidigare sagt – förutsatt att övriga parter gör jämförbara insatser. Barroso vill även att industriländerna accepterar att alla måste bidra till finansieringen av utvecklingsländernas begränsnings- och anpassningsåtgärder, samtidigt som utvecklingsländerna å sin sida tydligt måste visa vad de är beredda att göra för att minska utsläppen. Artikeln riktar sig primärt till de beslutsfattare och makthavare som är delaktiga i klimatpolitiken. Sekundärt kan man tänka att Barroso väljer att publicera den just i en svensk tidning som Göteborgs-Posten eftersom Sverige innehar ordförandeskapet i EU detta halvår och därmed är ett ”strategiskt korrekt” forum. Bakom debattartikeln står – som sagt – EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som så sent som i förra veckan blev omvald för ytterligare fem år på posten. Därmed behåller han sin makt över EU:s 500 miljoner invånare i 27 länder. Av 718 närvarande ledamöter röstade 382 för Barroso, 219 mot och 117 lade ned sina röster.
Barroso är i grunden advokat och liberalkonservativ socialdemokrat. Han har bland annat kritiserats för att vara en ”gående kompromiss” som är alltför benägen att följa de stora EU-medlemmarnas vilja (M. Björklund, DN) och sägs också ha reagerat för långsamt på den ekonomiska krisen så väl som på de hotande klimatförändringarna.
Att nu aktivt gripa in i klimatfrågan, som Barroso gör i denna debattartikel, kan ses som en strategi för att möta kritiken som tidigare riktats mot honom. Han visar omvärlden att Europa tar klimatfrågan på allvar och att EU vill gå i bräschen för detta. Inte minst känns detta resonemang sannolikt mot bakgrund av det rådande läget i USA, där ”chansen för ett nytt klimatavtal i Köpenhamn minskar avsevärt när president Obama inte har ett kongressmandat i ryggen” (L. Pehrson, DN). Mellan raderna kan man alltså betrakta debattartikeln som ett sätt för Barroso, i egenskap av EU-kommissionens ordförande, att framträda som en stark och drivande ledare i frågan, samtidigt som man sätter press på USA och framhåller EU:s betydelse som aktör på maktens spelplan.
Johanna F, Veronica N och Susanna Å
Källor:
Göteborgs-Posten 21 september 2009
Dagens Nyheter 21 september 2009
Barroso är i grunden advokat och liberalkonservativ socialdemokrat. Han har bland annat kritiserats för att vara en ”gående kompromiss” som är alltför benägen att följa de stora EU-medlemmarnas vilja (M. Björklund, DN) och sägs också ha reagerat för långsamt på den ekonomiska krisen så väl som på de hotande klimatförändringarna.
Att nu aktivt gripa in i klimatfrågan, som Barroso gör i denna debattartikel, kan ses som en strategi för att möta kritiken som tidigare riktats mot honom. Han visar omvärlden att Europa tar klimatfrågan på allvar och att EU vill gå i bräschen för detta. Inte minst känns detta resonemang sannolikt mot bakgrund av det rådande läget i USA, där ”chansen för ett nytt klimatavtal i Köpenhamn minskar avsevärt när president Obama inte har ett kongressmandat i ryggen” (L. Pehrson, DN). Mellan raderna kan man alltså betrakta debattartikeln som ett sätt för Barroso, i egenskap av EU-kommissionens ordförande, att framträda som en stark och drivande ledare i frågan, samtidigt som man sätter press på USA och framhåller EU:s betydelse som aktör på maktens spelplan.
Johanna F, Veronica N och Susanna Å
Källor:
Göteborgs-Posten 21 september 2009
Dagens Nyheter 21 september 2009
torsdag 17 september 2009
”350 kr mer i månaden för studenterna nästa år” 14/9
Granskning av debattartikel i Dagens Nyheter 20009-09-14
http://www.dn.se/opinion/debatt/350-kr-mer-i-manaden-for-studenterna-nasta-ar-1.951727
Att debattartikeln kommer upp nu ser vi som Allianspartiernas sätt att förbereda sig för nästa års val. Antalet studenter har ökat väsentligt på grund av lågkonjunkturen och alliansregeringen är måna om att värva studenternas röster. Samtidigt är det en del av regeringens budskap till Sverige att det skall löna sig att arbeta och att utbildning skall löna sig.
Regeringen vill se att de många ungdomar som nyss lämnat eller skall lämna gymnasiet hellre utbildar sig än att de uppbär socialbidrag. Jan Björklund och Tobias Krantz vill att regeringen skall framstå som generösa och rättvisa när skriver att ”det är en fråga om att ge alla människor, oavsett social och ekonomisk bakgrund, likvärdiga chanser att genom egen ansträngning förverkliga sina ambitioner”. Det är alltså inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok som skall avgöra om man skall kunna utbilda sig. Det som inte syns så tydligt i artikeln är regeringens strategi att förmå fler att utbilda sig tidigare i livet, det vill säga att korta ner tiden från studenten till avslutandet av universitetsstidierna. Denna startegi har man under de senaste åren verkat för bland annat genom nya betygssystem som gynnar ”färska” studenter snarare än de som arbetat ett tag efter studenten.
Den uppenbara primära målgruppen anser vi att studenterna är men även nyutexaminerade gymnasieelever och arbetssökande eftersom dessa kan lockas att börja studera snarare än att leva på osäkra deltidstjänster och bidrag. Den nya reformens höjda fribelopp för inkomster möjliggör för fler att kombinera studier med jobb. Sekundära målgruppen ser vi att nära anhöriga till de som studerar eller funderar på att studera är, vilket även Palm beskriver i Kommunikationsplanering genom att man personligen blir berörd av frågan. Även de som i största allmänhet önskar se att fler människor satsar på en ökad kompetens, till näringslivsföreträdare kan utgöra sekundär målgrupp.
Framförallt står Folkpartiet bakom artikeln genom att utbildningsminister Jan Björklund och högskole- och forskningsminister Tobias Krantz skriver under den men de talar för hela allianspartigruppen som regeringen består av. Den retoriska strategin består bland annat av olika upprepningar. Man hävdar att ”Sverige har ett av världens mest generösa studiestöd” två gånger och regeringen och alliansregeringen omnämns åtta gånger. Ett annat intressant grepp är att man använder sig av det hävdvunna socialdemokratiska begreppet ”rättvisa” som ett argument för att stärka studenternas ekonomi liksom att plånboken inte skall kunna avgöra ifall man kan välja att studera eller inte studera. Man använder också en rad faktaunderlag och siffror för att bygga upp sin trovärdighet, till exempel nämns en rapport som publicerats av den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.
Sammanfattningsvis tycker vi att artikeln både är otydlig vad avser de ekonomiska beräkningarna av påslaget till studenterna och hur kostnaden skall fianasieras. Vi är också kritiska till att man kallar detta debattartikel när det mest liknar en utökad pressrelease från regeringen. Vi kan inte se någon debatt när endast en part för fram sitt förslag utan tydlig motpart.
http://www.dn.se/opinion/debatt/350-kr-mer-i-manaden-for-studenterna-nasta-ar-1.951727
Att debattartikeln kommer upp nu ser vi som Allianspartiernas sätt att förbereda sig för nästa års val. Antalet studenter har ökat väsentligt på grund av lågkonjunkturen och alliansregeringen är måna om att värva studenternas röster. Samtidigt är det en del av regeringens budskap till Sverige att det skall löna sig att arbeta och att utbildning skall löna sig.
Regeringen vill se att de många ungdomar som nyss lämnat eller skall lämna gymnasiet hellre utbildar sig än att de uppbär socialbidrag. Jan Björklund och Tobias Krantz vill att regeringen skall framstå som generösa och rättvisa när skriver att ”det är en fråga om att ge alla människor, oavsett social och ekonomisk bakgrund, likvärdiga chanser att genom egen ansträngning förverkliga sina ambitioner”. Det är alltså inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok som skall avgöra om man skall kunna utbilda sig. Det som inte syns så tydligt i artikeln är regeringens strategi att förmå fler att utbilda sig tidigare i livet, det vill säga att korta ner tiden från studenten till avslutandet av universitetsstidierna. Denna startegi har man under de senaste åren verkat för bland annat genom nya betygssystem som gynnar ”färska” studenter snarare än de som arbetat ett tag efter studenten.
Den uppenbara primära målgruppen anser vi att studenterna är men även nyutexaminerade gymnasieelever och arbetssökande eftersom dessa kan lockas att börja studera snarare än att leva på osäkra deltidstjänster och bidrag. Den nya reformens höjda fribelopp för inkomster möjliggör för fler att kombinera studier med jobb. Sekundära målgruppen ser vi att nära anhöriga till de som studerar eller funderar på att studera är, vilket även Palm beskriver i Kommunikationsplanering genom att man personligen blir berörd av frågan. Även de som i största allmänhet önskar se att fler människor satsar på en ökad kompetens, till näringslivsföreträdare kan utgöra sekundär målgrupp.
Framförallt står Folkpartiet bakom artikeln genom att utbildningsminister Jan Björklund och högskole- och forskningsminister Tobias Krantz skriver under den men de talar för hela allianspartigruppen som regeringen består av. Den retoriska strategin består bland annat av olika upprepningar. Man hävdar att ”Sverige har ett av världens mest generösa studiestöd” två gånger och regeringen och alliansregeringen omnämns åtta gånger. Ett annat intressant grepp är att man använder sig av det hävdvunna socialdemokratiska begreppet ”rättvisa” som ett argument för att stärka studenternas ekonomi liksom att plånboken inte skall kunna avgöra ifall man kan välja att studera eller inte studera. Man använder också en rad faktaunderlag och siffror för att bygga upp sin trovärdighet, till exempel nämns en rapport som publicerats av den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.
Sammanfattningsvis tycker vi att artikeln både är otydlig vad avser de ekonomiska beräkningarna av påslaget till studenterna och hur kostnaden skall fianasieras. Vi är också kritiska till att man kallar detta debattartikel när det mest liknar en utökad pressrelease från regeringen. Vi kan inte se någon debatt när endast en part för fram sitt förslag utan tydlig motpart.
” Kapital till växande företag ger nya arbeten”-Granskning av debattartikel 17/9
I debattartikeln ”Kapital till växande företag ger nya arbeten” i Svenska Dagbladet 17/9-09, kritiserar Marie Reinius, VD för Svenska Riskkapitalföreningen, de svenska beslutsfattarnas inställning och beslut till möjligheter att utveckla tillväxtföretag. Hon uppmanar den svenska alliansregeringen att skjuta till kapital för att ” åter få upp ångan i det svenska entreprenörslokomotivet och därmed skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen”.
Att den här debattartikeln dyker upp nu är inte så konstigt. Marie Reinius är VD för Svenska Riskkapitalföreningen, en förening som i dagarna släpper sin halvårsrapport som beskriver den aktuella situationen för riskkapitalbranschen. Enligt Reinius är det ingen munter läsning. I debattartikeln hänvisar hon till halvårsrapporten som beskriver hur läget är akut för många av venture capital-bolagen, de bolag som gör stora investeringar både i form av eget kapital och i arbetad tid för att satsa på unga tillväxtföretag. Det saknas kapital att göra investeringar, särskilt inom företagens tillväxtfaser. Följden av detta kan enligt Reinius bli minskade arbetstillfällen och entreprenörsanda.
Den dystra rapporten ger Reinius och Svenska Riskkapitalföreningen en möjlighet att påvisa de problem som finns inom riskkapitalbranschen och en möjlighet för dem att få fram de budskap och idéer de företräder. Svenska Riskkapitalföreningen är en ”obunden, ideell intresseförening för företag och personer som är aktiva i den svenska riskkapitalbranschen” och till föreningens huvudfrågor och mål hör ” att aktivt verka för bättre förutsättningar för privata investerare och entreprenörer.”. Detta uppnår man genom att ” vara aktiva i utredningar som rör riskkapitalbranschen, att bidra med remissyttranden vid nya lagförslag och regler, genom möten med politiker och genom opinionsbildning.”.
I artikeln beskriver Reinius hur grannländerna Norge och Danmark varit i samma sits som Sverige vad gäller riskkapitalbranschen. Men i dessa länder har staten gått in med pengar för att säkerställa att viktiga investeringar i bolag, i tillväxtfaserna inte dör ut. Och det uttalade målet med artikeln är att få alliansregeringen att göra samma sak som sina nordiska grannar, dvs. att investera pengar i riskkapitalindustrin. Således kan man säga att den primära målgruppen i artikeln är alliansregeringen. Men det finns även en sekundär målgrupp som skulle kunna vara de medlemmar som föreningen företräder, men också entreprenörer och människor som går i tankarna att starta företag. Föreningen måste visa för sina medlemmar, men också andra aktörer, att man försöker förbättra riskkapitalbranschen och de andra marknader som frågan berör. Föreningen representerar alltså flera intressen. Både riskkapitalföretagen, men också de företag som är i direkt behov av kapital.
Den retoriska strategin i artikeln varierar. Artikelförfattaren börjar med att beskriva hur situationen i dagsläget ser ut i riskkapitalbranschen. Hon visar på hur mycket den betyder för företag och entreprenörer och exemplifierar med olika negativa följder det kan få om inte staten väljer att investera. Denna budskapsstrategi skulle man kunna beskriva som konsekvensbeskrivning, dvs. vad som skulle kunna hända om man inte följer kommunikatörens råd (Palm, 2006:61). Avslutningsvis använder sig Reinius av en slags HUR-information, dvs. information hur man undviker de negativa effekter hon tidigare beskrivit. I det här fallet, en investering av regering i riskkapitalbranschen (Palm, 2006:68).
Litteratur
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Internet
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3533585.svd
http://www.svca.se/home/index.asp?sid=337&mid=1
Artikel granskad av Erik Mattsson och Johan Strandberg
Att den här debattartikeln dyker upp nu är inte så konstigt. Marie Reinius är VD för Svenska Riskkapitalföreningen, en förening som i dagarna släpper sin halvårsrapport som beskriver den aktuella situationen för riskkapitalbranschen. Enligt Reinius är det ingen munter läsning. I debattartikeln hänvisar hon till halvårsrapporten som beskriver hur läget är akut för många av venture capital-bolagen, de bolag som gör stora investeringar både i form av eget kapital och i arbetad tid för att satsa på unga tillväxtföretag. Det saknas kapital att göra investeringar, särskilt inom företagens tillväxtfaser. Följden av detta kan enligt Reinius bli minskade arbetstillfällen och entreprenörsanda.
Den dystra rapporten ger Reinius och Svenska Riskkapitalföreningen en möjlighet att påvisa de problem som finns inom riskkapitalbranschen och en möjlighet för dem att få fram de budskap och idéer de företräder. Svenska Riskkapitalföreningen är en ”obunden, ideell intresseförening för företag och personer som är aktiva i den svenska riskkapitalbranschen” och till föreningens huvudfrågor och mål hör ” att aktivt verka för bättre förutsättningar för privata investerare och entreprenörer.”. Detta uppnår man genom att ” vara aktiva i utredningar som rör riskkapitalbranschen, att bidra med remissyttranden vid nya lagförslag och regler, genom möten med politiker och genom opinionsbildning.”.
I artikeln beskriver Reinius hur grannländerna Norge och Danmark varit i samma sits som Sverige vad gäller riskkapitalbranschen. Men i dessa länder har staten gått in med pengar för att säkerställa att viktiga investeringar i bolag, i tillväxtfaserna inte dör ut. Och det uttalade målet med artikeln är att få alliansregeringen att göra samma sak som sina nordiska grannar, dvs. att investera pengar i riskkapitalindustrin. Således kan man säga att den primära målgruppen i artikeln är alliansregeringen. Men det finns även en sekundär målgrupp som skulle kunna vara de medlemmar som föreningen företräder, men också entreprenörer och människor som går i tankarna att starta företag. Föreningen måste visa för sina medlemmar, men också andra aktörer, att man försöker förbättra riskkapitalbranschen och de andra marknader som frågan berör. Föreningen representerar alltså flera intressen. Både riskkapitalföretagen, men också de företag som är i direkt behov av kapital.
Den retoriska strategin i artikeln varierar. Artikelförfattaren börjar med att beskriva hur situationen i dagsläget ser ut i riskkapitalbranschen. Hon visar på hur mycket den betyder för företag och entreprenörer och exemplifierar med olika negativa följder det kan få om inte staten väljer att investera. Denna budskapsstrategi skulle man kunna beskriva som konsekvensbeskrivning, dvs. vad som skulle kunna hända om man inte följer kommunikatörens råd (Palm, 2006:61). Avslutningsvis använder sig Reinius av en slags HUR-information, dvs. information hur man undviker de negativa effekter hon tidigare beskrivit. I det här fallet, en investering av regering i riskkapitalbranschen (Palm, 2006:68).
Litteratur
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Internet
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3533585.svd
http://www.svca.se/home/index.asp?sid=337&mid=1
Artikel granskad av Erik Mattsson och Johan Strandberg
onsdag 16 september 2009
”Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”
Analys av debattartikeln
”Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”
Publicerad på DN Debatt 16 september
Varför kommer debattartikeln nu?
Rennärings- och samepolitiken är ständigt omdiskuterad, det finns flera konflikter i frågan. Debattartikeln kan ses som en del av en större diskussion som förts under många år i både media och riksdagen. Det nya är att alliansen inte har varit eniga i frågan tidigare. Men det är de nu.
Att debattartikeln publiceras just i dag beror på att de första resultaten från allianspartiernas arbetsgrupp som arbetat med förslag som berör rennärings- och samepolitiken presenteras i dag. Alliansen presenterar med debattartikeln en historisk överenskommelse för en väg framåt i de samepolitsika frågorna. Artikelförfattarna föreslår att förbudet mot annan näringsverksamhet än renskötsel i samebyn slopas.
Vad vill man uppnå? Uttalat och outtalat?
Den uttalade är att man vill visa att alliansen äntligen kommit överens i frågan. De vill visa upp en enad ”front och berätta att man har konstruktiva lösningar för mottsättningarna i frågan.
Man informerar om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag de tycker är nödvändiga för att förbättra samernas villkor.
Artikelförfattarna skriver att förslaget som presenteras har alla ”förutsättningar för att utveckla de samiska näringarna, förhållandet mellan samer och samverkan med det övriga samhället”.
Förslagen som arbetsgruppen presenterar i artikeln ska nu ut på remiss för synpunkter. Att skriva en debattartikel om hur bra förslagen är just nu är bra ”reklam” för alliansen och förslagen.
Jag tror att alliansen vill positionera sig och visa att de tycker att samepolitiken är en viktig fråga.
Outtalad vill alliansen förmodligen visa sig i en god dager för allmänheten genom att berätta om alla förslag de har för hur samerna ska få bättre levnadsvillkor.
Vem är målgruppen? Primär och sekundär?
Debattartikeln är väldigt allmän. Den primära målgruppen är förmodligen samerna, som informeras om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag som är aktuella. I debattartikeln står det ” Regeringen ska innan man lägger fram förslag till riksdagen eller beslutar om förordningar diskutera förslaget med Sametinget med utgångspunkt att hitta en samsyn”.
Det är tydligt att alliansen vill de sken av att vara tillmötesgående och höra vad samerna själva har att säga i frågan.
Som sekundär målgrupp kan man nog se allmänheten i stort väljare och potentiella väljare. Alliansen informerar om sin egen förträfflighet och vill visa vilka bra lösningar de har i frågan. Artikeln kan ses som en lättläst presentation av de förslag som arbetsgruppen kommit fram till, som allmänheten lätt ska kunna ta till sig och förstå.
Vem står bakom? Vilka intressen representerar artikelförfattarna/de som skrivit på?
De som har skrivit under artikeln är från riksdagen: Magnus Kindbom (C) ordförande i arbetsgruppen och stabschef på jordbruksdepartementet, Tomas Tobé (M) riksdagsledamot, Åke Sandström (C) riksdagsledamot, Liselott Hagberg (FP) riksdagsledamot, Gunilla Tjernberg (KD) riksdagsledamot.
Alla fyra partier i alliansen är alltså representerade för att påvisa att alla är överens. Det ska inte gå att missförstå att alliansen enats i frågan.
Hur ser den retoriska strategin ut, argument eller auktoritet?
Den retoriska strategin är argumenterande och övertygande. De definierar problemet; att det har funnits stora mottsättningar och alliansen har svaren på hur problemen ska lösas. Artikeln inleds med att alla förslag som arbetsgruppen tagit fram rabblas upp och motiveras med argument om varför de behövs. Alliansen visar att de tar och vill ta ett ansvar för samernas villkor. På ett övertygande sätt redovisas vilka förslag de tycker är nödvändiga. Artikeln är faktaspäckad med historiska tillbakablickar för att läsaren ska kunna sätta in förslagen i ett sammanhang. Den inbjuder inte direkt till en fortsatt debatt utan informerar snarare om dagens situation, kan i ses som en omvärldsanalys av frågan.
Av Sanna Schiller G
Länk till debattartikeln http://www.dn.se/opinion/debatt/historisk-uppgorelse-ger-samerna-storre-inflytande-1.953370
Källor
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (2005): The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
Palm Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskapliggrund. Lund studentlitteratur.
”Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”
Publicerad på DN Debatt 16 september
Varför kommer debattartikeln nu?
Rennärings- och samepolitiken är ständigt omdiskuterad, det finns flera konflikter i frågan. Debattartikeln kan ses som en del av en större diskussion som förts under många år i både media och riksdagen. Det nya är att alliansen inte har varit eniga i frågan tidigare. Men det är de nu.
Att debattartikeln publiceras just i dag beror på att de första resultaten från allianspartiernas arbetsgrupp som arbetat med förslag som berör rennärings- och samepolitiken presenteras i dag. Alliansen presenterar med debattartikeln en historisk överenskommelse för en väg framåt i de samepolitsika frågorna. Artikelförfattarna föreslår att förbudet mot annan näringsverksamhet än renskötsel i samebyn slopas.
Vad vill man uppnå? Uttalat och outtalat?
Den uttalade är att man vill visa att alliansen äntligen kommit överens i frågan. De vill visa upp en enad ”front och berätta att man har konstruktiva lösningar för mottsättningarna i frågan.
Man informerar om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag de tycker är nödvändiga för att förbättra samernas villkor.
Artikelförfattarna skriver att förslaget som presenteras har alla ”förutsättningar för att utveckla de samiska näringarna, förhållandet mellan samer och samverkan med det övriga samhället”.
Förslagen som arbetsgruppen presenterar i artikeln ska nu ut på remiss för synpunkter. Att skriva en debattartikel om hur bra förslagen är just nu är bra ”reklam” för alliansen och förslagen.
Jag tror att alliansen vill positionera sig och visa att de tycker att samepolitiken är en viktig fråga.
Outtalad vill alliansen förmodligen visa sig i en god dager för allmänheten genom att berätta om alla förslag de har för hur samerna ska få bättre levnadsvillkor.
Vem är målgruppen? Primär och sekundär?
Debattartikeln är väldigt allmän. Den primära målgruppen är förmodligen samerna, som informeras om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag som är aktuella. I debattartikeln står det ” Regeringen ska innan man lägger fram förslag till riksdagen eller beslutar om förordningar diskutera förslaget med Sametinget med utgångspunkt att hitta en samsyn”.
Det är tydligt att alliansen vill de sken av att vara tillmötesgående och höra vad samerna själva har att säga i frågan.
Som sekundär målgrupp kan man nog se allmänheten i stort väljare och potentiella väljare. Alliansen informerar om sin egen förträfflighet och vill visa vilka bra lösningar de har i frågan. Artikeln kan ses som en lättläst presentation av de förslag som arbetsgruppen kommit fram till, som allmänheten lätt ska kunna ta till sig och förstå.
Vem står bakom? Vilka intressen representerar artikelförfattarna/de som skrivit på?
De som har skrivit under artikeln är från riksdagen: Magnus Kindbom (C) ordförande i arbetsgruppen och stabschef på jordbruksdepartementet, Tomas Tobé (M) riksdagsledamot, Åke Sandström (C) riksdagsledamot, Liselott Hagberg (FP) riksdagsledamot, Gunilla Tjernberg (KD) riksdagsledamot.
Alla fyra partier i alliansen är alltså representerade för att påvisa att alla är överens. Det ska inte gå att missförstå att alliansen enats i frågan.
Hur ser den retoriska strategin ut, argument eller auktoritet?
Den retoriska strategin är argumenterande och övertygande. De definierar problemet; att det har funnits stora mottsättningar och alliansen har svaren på hur problemen ska lösas. Artikeln inleds med att alla förslag som arbetsgruppen tagit fram rabblas upp och motiveras med argument om varför de behövs. Alliansen visar att de tar och vill ta ett ansvar för samernas villkor. På ett övertygande sätt redovisas vilka förslag de tycker är nödvändiga. Artikeln är faktaspäckad med historiska tillbakablickar för att läsaren ska kunna sätta in förslagen i ett sammanhang. Den inbjuder inte direkt till en fortsatt debatt utan informerar snarare om dagens situation, kan i ses som en omvärldsanalys av frågan.
Av Sanna Schiller G
Länk till debattartikeln http://www.dn.se/opinion/debatt/historisk-uppgorelse-ger-samerna-storre-inflytande-1.953370
Källor
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (2005): The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
Palm Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskapliggrund. Lund studentlitteratur.
Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan?
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=517536, 2009-09-16
Det stundande kyrkovalet har som förväntas uppmanat till debatt kring vad Svenska kyrkan står för och vad samhället vill att den ska stå för. Idag är sista dagen du kan förhandsrösta om du inte vill gå till röstlokalen på söndag. Att debattartikeln som menar att partipolitik inte hör hemma i kyrkan trycks idag markerar den tidsliga närheten till söndagens val som en anledning till varför ämnet tas upp på den mediala agendan.
Varför vill artikelförfattaren Per Wallin, pastorsadjunkt i Göteborgsstift och komminister i Lyse församling, väcka uppmärksamhet kring att flera av de valbara nomineringsgrupperna har partipolitisk anknytning?
En gissning är att denna propaganda mot politiska partiers etablering inom kyrkan helt enkelt baseras på Wallins egna kyrkopolitiska övertygelse.
Kyrkan och församlingen där Wallin verkar beskrivs av källor inom svenska kyrkan som mycket konservativ och gammalkyrklig. Samma källor uppger att Svenska kyrkan i den del av Sverige Wallin verkar i, Bohuskusten, är rakt igenom ”svart”, dvs mycket gammalmodiga i sin tro och verksamhet och menar att det är ”svårt att tänka sig att någon kvinnlig präst skulle kunna få sätta sin fot in i någon av kyrkorna som ingår i den församlingsgemenskapen där Lyse församling ingår”.
Övrig information kring Wallins egna intressen går att finna i det faktum att han varit talare under seminarier ordnade av Frimodig kyrka, en nomineringsgrupp som utmärks genom konservativa tankar och motstånd mot kvinnliga präster och samkönade vigslar.
Wallin har också tydligt uttalat medlemskap i u-Oas, Ungdomsgrenen av Oas, en karismatisk förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Rörelsen tar inte ställning i ämbetsfrågan, det vill säga frågan om kvinnliga och manliga präster. Men Oas-rörelsen har ett förhållningssätt där de vid allmänna och nationella möten aldrig använder kvinnliga präster trots att de återfinns vid regionala och lokala sammanhang. De säger sig vilja respektera både de personer som accepterar kvinnliga präster och de personer som inte önskar ta emot nattvarden av en kvinnlig präst. Genom att vara sympatisör till Oas-rörelsen (som egentligen inte har medlemmar utan sympatisörer) finns möjlighet att gömma sig bakom en grupp som inte gjort aktivt val men ändå handlar i linje med en åsikt som inte delas av stora delar av Svenska kyrkans medlemmar.
Wallin ställer sig i texten frågan om kyrkans ämbetsmän är en fara för Svenska kyrkan och sedan följer; ” Och är alla mina kvinnliga och manliga kollegor också det?”
Att både ”manliga” och ”kvinnliga” tydligt skrivs ut skulle kunna tolkas som ett sätt att försöka vinna röster bland läsarna genom att här ledigt tillbakavisa eventuella tankar om ett underliggande kvinnopräst motstånd.
Det är en stor målgrupp, bestående av mer eller mindre alla röstberättigade i Göteborgs stift, som Wallin försöker nå genom sin artikel.
Budskapet; varför ska den oinsatte rösta på en nomineringsgrupp som relateras till det politiska Sverige när det finns andra alternativ som enbart jobbar inom och för kyrkan. Troligtvis är Wallin utifrån sina argument bekymrad över motsatsen, att den oinsatte inte känner till några andra alternativ och därför väljer en nomineringsgrupp som han eller hon redan har en relation till, alltså ett aktivt politiskt parti.
Att hävda att politiska partier, på grund av sitt arbete med sakfrågor som inte rör kyrkan, inte ”har med kyrkan att göra” är att bortse från den samhälleliga kontext kyrkan verkar i och det verkar ju minst sagt… konservativt.
Källor:
http://www.frimodigkyrka.se/content/view/113/106/
http://www.helsjon.fhsk.se/bibelskola-xp-larare.asp
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oasr%C3%B6relsen
anna maria och rebecka
Det stundande kyrkovalet har som förväntas uppmanat till debatt kring vad Svenska kyrkan står för och vad samhället vill att den ska stå för. Idag är sista dagen du kan förhandsrösta om du inte vill gå till röstlokalen på söndag. Att debattartikeln som menar att partipolitik inte hör hemma i kyrkan trycks idag markerar den tidsliga närheten till söndagens val som en anledning till varför ämnet tas upp på den mediala agendan.
Varför vill artikelförfattaren Per Wallin, pastorsadjunkt i Göteborgsstift och komminister i Lyse församling, väcka uppmärksamhet kring att flera av de valbara nomineringsgrupperna har partipolitisk anknytning?
En gissning är att denna propaganda mot politiska partiers etablering inom kyrkan helt enkelt baseras på Wallins egna kyrkopolitiska övertygelse.
Kyrkan och församlingen där Wallin verkar beskrivs av källor inom svenska kyrkan som mycket konservativ och gammalkyrklig. Samma källor uppger att Svenska kyrkan i den del av Sverige Wallin verkar i, Bohuskusten, är rakt igenom ”svart”, dvs mycket gammalmodiga i sin tro och verksamhet och menar att det är ”svårt att tänka sig att någon kvinnlig präst skulle kunna få sätta sin fot in i någon av kyrkorna som ingår i den församlingsgemenskapen där Lyse församling ingår”.
Övrig information kring Wallins egna intressen går att finna i det faktum att han varit talare under seminarier ordnade av Frimodig kyrka, en nomineringsgrupp som utmärks genom konservativa tankar och motstånd mot kvinnliga präster och samkönade vigslar.
Wallin har också tydligt uttalat medlemskap i u-Oas, Ungdomsgrenen av Oas, en karismatisk förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Rörelsen tar inte ställning i ämbetsfrågan, det vill säga frågan om kvinnliga och manliga präster. Men Oas-rörelsen har ett förhållningssätt där de vid allmänna och nationella möten aldrig använder kvinnliga präster trots att de återfinns vid regionala och lokala sammanhang. De säger sig vilja respektera både de personer som accepterar kvinnliga präster och de personer som inte önskar ta emot nattvarden av en kvinnlig präst. Genom att vara sympatisör till Oas-rörelsen (som egentligen inte har medlemmar utan sympatisörer) finns möjlighet att gömma sig bakom en grupp som inte gjort aktivt val men ändå handlar i linje med en åsikt som inte delas av stora delar av Svenska kyrkans medlemmar.
Wallin ställer sig i texten frågan om kyrkans ämbetsmän är en fara för Svenska kyrkan och sedan följer; ” Och är alla mina kvinnliga och manliga kollegor också det?”
Att både ”manliga” och ”kvinnliga” tydligt skrivs ut skulle kunna tolkas som ett sätt att försöka vinna röster bland läsarna genom att här ledigt tillbakavisa eventuella tankar om ett underliggande kvinnopräst motstånd.
Det är en stor målgrupp, bestående av mer eller mindre alla röstberättigade i Göteborgs stift, som Wallin försöker nå genom sin artikel.
Budskapet; varför ska den oinsatte rösta på en nomineringsgrupp som relateras till det politiska Sverige när det finns andra alternativ som enbart jobbar inom och för kyrkan. Troligtvis är Wallin utifrån sina argument bekymrad över motsatsen, att den oinsatte inte känner till några andra alternativ och därför väljer en nomineringsgrupp som han eller hon redan har en relation till, alltså ett aktivt politiskt parti.
Att hävda att politiska partier, på grund av sitt arbete med sakfrågor som inte rör kyrkan, inte ”har med kyrkan att göra” är att bortse från den samhälleliga kontext kyrkan verkar i och det verkar ju minst sagt… konservativt.
Källor:
http://www.frimodigkyrka.se/content/view/113/106/
http://www.helsjon.fhsk.se/bibelskola-xp-larare.asp
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oasr%C3%B6relsen
anna maria och rebecka
måndag 18 maj 2009
Blogg E - The Elements of Journalism
Det är inte konstigt att många journalister ser de sociala medierna som ett hot. De traditionella journalisternas levebröd står i deras ögon på spel. Likaså mediebolagen får kalla fötter, det handlar om pengar, vinst och överlevnad.
Jag själv tyckte fram till för något år sedan att det som stod på nätet inte kunde tas riktigt på allvar. Precis som Martin Jönsson skriver så ansågs det vara mest skit. Om man backar bandet och ser till journalistikens uppgift - det vill säga att verka i medborgarnas tjänst, så har de sociala medierna blivit en tillgång menar jag.
Alla journalister fungerar som gatekeepers. I de så kallade "gammelmedierna" kan inte alla människor komma till tals. När det gäller internets och de sociala mediernas funktion, öppnas nu dörrar för alla att lufta sina lungor - förutsatt att man har tillgång till dator med uppkoppling. Tyvärr inte alla förunnat - det är därmed en klassfråga. Men, bortsett från det, så har medborgarna idag en god möjlighet att framföra sina åsikter. Demokratin gynnas av att fler får komma till tals.
I takt med att allt fler kan säga sin mening, och allt mer information kan publiceras i ogranskat skick, sant eller falskt, krävs alltmer av läsarna. Vi som tar del av informationen måste bli mer kritiska. Det tror jag också att vi blir. När riskerna ökar, måste man utveckla ett försvar. Om man ser de sociala medierna som ett hot innebär det förhoppningsvis också att man i skolorna utbildar kommande generationer i att bli mer kritiska till information. Detta innebär kanske att inte journalister måste ha ensamrätt på att klara av att upplysa andra samhällsmedborgare. Jag tror, kanske är jag naiv, att vi alla kommer att bli mer engagerade i samhällsfrågor.
Så länge man har kunnat förvänta sig att TV, radio och lokaltidningen har serverat de viktigaste nyheterna har man inte behövt vara särskilt kritisk. Men i takt med den hårda konkurrensen om annonsörerna blir det svårare för tidningar att klara sig. Än värre i en lågkonjunktur som idag. När det krisar sig på redaktionerna har inte de traditionella journalisterna möjlighet att göra de där granskande arbetena som de menar sig vara experter på. Och i takt med att yngre och de som lever med internet dagligen hämtar sin information där, lär inte resurserna till "gammelmedierna" öka.
Jag tror det blir en form av självreglering - medborgarna blir mer medvetna och journalister som hjälper till att fördjupa sig i just de frågor som tas upp i bloggarna gynnas.
Bloggarna är som de dagliga samtalen - bortsett från att de får större geografisk genomslagskraft. Som Tor Löwkrantz skrev så har människor alltid pratat med varandra, och nu sker det i sociala medier. Utan kommunikation - ingen utveckling menar jag. Tack vare ett större engagemang och öppnare debatt får man möjlighet att belysa de frågor som berör människor. Jag ser det som en mycket god källa att ösa ur för journalisterna. Om de lägger an örat mot bloggrälsen kan de fånga de frågor som tynger eller gläder medborgarna. Journalistens uppgift är sedan att förvalta "frågan" - genom research, verifiering av sanning, förpackning till intressant läsning och med läsarna för ögonen - inte medieföretaget. Genom att man utgår från de ämnen som lyfts i bloggarna kommer man också undan den lite av de hinder en journalist löper bara genom att vara den person han/hon är. Då alla har sina preferenser är det lätt att skriva om det som ligger denne själv om hjärtat. Utgå från bloggarna - och du kan som journalist skildra ett större spann av mänskliga storys.
De 10 punkter som Kovach och Rosenstiel tar upp i sin bok "The Elements of Journalism", och som jag ser som oerhört viktiga för demokratin, är inte skrivna med avseende på "nya medierna". Men de är ett fullgott rättesnöre - och med kravet på ett öppet forum fungerar de sociala medierna alldeles förträffligt.
Jag själv tyckte fram till för något år sedan att det som stod på nätet inte kunde tas riktigt på allvar. Precis som Martin Jönsson skriver så ansågs det vara mest skit. Om man backar bandet och ser till journalistikens uppgift - det vill säga att verka i medborgarnas tjänst, så har de sociala medierna blivit en tillgång menar jag.
Alla journalister fungerar som gatekeepers. I de så kallade "gammelmedierna" kan inte alla människor komma till tals. När det gäller internets och de sociala mediernas funktion, öppnas nu dörrar för alla att lufta sina lungor - förutsatt att man har tillgång till dator med uppkoppling. Tyvärr inte alla förunnat - det är därmed en klassfråga. Men, bortsett från det, så har medborgarna idag en god möjlighet att framföra sina åsikter. Demokratin gynnas av att fler får komma till tals.
I takt med att allt fler kan säga sin mening, och allt mer information kan publiceras i ogranskat skick, sant eller falskt, krävs alltmer av läsarna. Vi som tar del av informationen måste bli mer kritiska. Det tror jag också att vi blir. När riskerna ökar, måste man utveckla ett försvar. Om man ser de sociala medierna som ett hot innebär det förhoppningsvis också att man i skolorna utbildar kommande generationer i att bli mer kritiska till information. Detta innebär kanske att inte journalister måste ha ensamrätt på att klara av att upplysa andra samhällsmedborgare. Jag tror, kanske är jag naiv, att vi alla kommer att bli mer engagerade i samhällsfrågor.
Så länge man har kunnat förvänta sig att TV, radio och lokaltidningen har serverat de viktigaste nyheterna har man inte behövt vara särskilt kritisk. Men i takt med den hårda konkurrensen om annonsörerna blir det svårare för tidningar att klara sig. Än värre i en lågkonjunktur som idag. När det krisar sig på redaktionerna har inte de traditionella journalisterna möjlighet att göra de där granskande arbetena som de menar sig vara experter på. Och i takt med att yngre och de som lever med internet dagligen hämtar sin information där, lär inte resurserna till "gammelmedierna" öka.
Jag tror det blir en form av självreglering - medborgarna blir mer medvetna och journalister som hjälper till att fördjupa sig i just de frågor som tas upp i bloggarna gynnas.
Bloggarna är som de dagliga samtalen - bortsett från att de får större geografisk genomslagskraft. Som Tor Löwkrantz skrev så har människor alltid pratat med varandra, och nu sker det i sociala medier. Utan kommunikation - ingen utveckling menar jag. Tack vare ett större engagemang och öppnare debatt får man möjlighet att belysa de frågor som berör människor. Jag ser det som en mycket god källa att ösa ur för journalisterna. Om de lägger an örat mot bloggrälsen kan de fånga de frågor som tynger eller gläder medborgarna. Journalistens uppgift är sedan att förvalta "frågan" - genom research, verifiering av sanning, förpackning till intressant läsning och med läsarna för ögonen - inte medieföretaget. Genom att man utgår från de ämnen som lyfts i bloggarna kommer man också undan den lite av de hinder en journalist löper bara genom att vara den person han/hon är. Då alla har sina preferenser är det lätt att skriva om det som ligger denne själv om hjärtat. Utgå från bloggarna - och du kan som journalist skildra ett större spann av mänskliga storys.
De 10 punkter som Kovach och Rosenstiel tar upp i sin bok "The Elements of Journalism", och som jag ser som oerhört viktiga för demokratin, är inte skrivna med avseende på "nya medierna". Men de är ett fullgott rättesnöre - och med kravet på ett öppet forum fungerar de sociala medierna alldeles förträffligt.
- Journalism´s first obligation is to the truth.
- Its first loyalty is to citizens.
- Its essence is a discipline of verification.
- Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
- It must serve as an independent monitor of power.
- It must provide a forum for public criticism and compromise .
- It must strive to make the significant interesting and relevant.
- It must keep the news comprehensive and in proportion.
- Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience.
- Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.
måndag 23 mars 2009
Riv i miljonprogrammen för integrationens skull
http://www.dn.se/opinion/debatt/riv-i-miljonprogrammen-for-integrationens-skull-1.825861
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Vi tror att artikeln kommer just nu pg. a frågor runt integration är aktuella. Ett exempel på detta kan vara de oroligheter i Malmöförorten Rosengård som har ägt rum, även i Köpenhamn och i Paris har det uppstått konflikter i "förorter som präglas av utanförskap", så problemen är inte heller specifikt svenska. Den mediala kontexten är också viktig. Här vill vi påpeka att DN i kulturdelen har haft en uppmärksammad artikelserie rörande integration. Vi konstaterar också att avsändaren inte är Alliansen utan Folkpartiets integrationsgrupp. Frågor kring integration har också varit något utav en profilfråga för Folkpartiet som tidigare drivit kravet på språktest för at erhålla svenskt medborgarskap.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat Vi tror att Folkpartiet vill positionera sig även inom bostadspolitiska frågor kopplat till integration. Det kan vara naivt att tro att de vill "bryta utanförskapet" som de hänvisar till artikeln med tanke på de tidigare förslagen om språktest som kritiker menar istället kan stigmatisera hela befolkningsgrupper. Uttalat vill de finna en anledning till att kritisera oppositionen som de håller som ansvariga för att visionen om folkhemmet inte har uppfyllts. De vill förmodligen också visa sig handlingskraftiga och vinna problemdefinitionen. 3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär Primära målgruppen tror vi är potentiella folkpartiväljare, kanske bosatta i förorterna. Vi lägger till ett kanske för att målgruppen lika gärna kan vara potentiella väljare boende på andra ställen i landet men som uppfattar den ”misslyckade” integrationen som ett faktiskt samhällsproblem.
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på? Artikelförfattarna är integrationsministern Nyamko Sabuni, och partisekreterare Erik Ullenhag. De representerar Folkpartiet och strategi kan också vara att positionera sig som ett mer talfört parti inom Alliansen och profilera sig tydligare. Att Folkpartiet gör ett 'eget' utspel kan också jämföras med Kristdemokraternas 'egna' utspel kring taxering på småhus. 5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Den retoriska strategin är mer övertalande än auktoritär. Det känns som om de försöker skriva en artikel som definierar problemet och ger svar på hur man ska möta ett problem som är aktuellt och diskuteras även i andra europeiska länder. Intressant att notera är också att DN har gjort en notis kring bostadssituationen på sid 15 i samma tidning.
Källor:
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Vi tror att artikeln kommer just nu pg. a frågor runt integration är aktuella. Ett exempel på detta kan vara de oroligheter i Malmöförorten Rosengård som har ägt rum, även i Köpenhamn och i Paris har det uppstått konflikter i "förorter som präglas av utanförskap", så problemen är inte heller specifikt svenska. Den mediala kontexten är också viktig. Här vill vi påpeka att DN i kulturdelen har haft en uppmärksammad artikelserie rörande integration. Vi konstaterar också att avsändaren inte är Alliansen utan Folkpartiets integrationsgrupp. Frågor kring integration har också varit något utav en profilfråga för Folkpartiet som tidigare drivit kravet på språktest för at erhålla svenskt medborgarskap.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat Vi tror att Folkpartiet vill positionera sig även inom bostadspolitiska frågor kopplat till integration. Det kan vara naivt att tro att de vill "bryta utanförskapet" som de hänvisar till artikeln med tanke på de tidigare förslagen om språktest som kritiker menar istället kan stigmatisera hela befolkningsgrupper. Uttalat vill de finna en anledning till att kritisera oppositionen som de håller som ansvariga för att visionen om folkhemmet inte har uppfyllts. De vill förmodligen också visa sig handlingskraftiga och vinna problemdefinitionen. 3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär Primära målgruppen tror vi är potentiella folkpartiväljare, kanske bosatta i förorterna. Vi lägger till ett kanske för att målgruppen lika gärna kan vara potentiella väljare boende på andra ställen i landet men som uppfattar den ”misslyckade” integrationen som ett faktiskt samhällsproblem.
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på? Artikelförfattarna är integrationsministern Nyamko Sabuni, och partisekreterare Erik Ullenhag. De representerar Folkpartiet och strategi kan också vara att positionera sig som ett mer talfört parti inom Alliansen och profilera sig tydligare. Att Folkpartiet gör ett 'eget' utspel kan också jämföras med Kristdemokraternas 'egna' utspel kring taxering på småhus. 5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Den retoriska strategin är mer övertalande än auktoritär. Det känns som om de försöker skriva en artikel som definierar problemet och ger svar på hur man ska möta ett problem som är aktuellt och diskuteras även i andra europeiska länder. Intressant att notera är också att DN har gjort en notis kring bostadssituationen på sid 15 i samma tidning.
Källor:
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund
torsdag 19 mars 2009
Militärtjänst ska vara frivillig
http://www.dn.se/opinion/debatt/militartjanst-ska-vara-frivillig-1.824868
Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i idag på DN Debatt om den nya försvarspropositionen som läggs fram för riksdagen under torsdagen.
Varför kommer den här debattartikeln först nu?
Regerningen kommer senare idag (kl. 13.00) att presentera sin inriktningsproposition om hur försvarets utformning kan komma att se ut under de kommande fyra-fem åren. Försvarsminister Tolgfors vill med debattartikeln presentera propositionens innehåll för allmänheten på ett mer lättöverskådligt sätt, innan media synar det i sömmarna och kommer med en mer kritisk granskning.
Vad vill man uppnå?
Debattartikeln är, förutom ett sätt för regeringen att kortfattat och uppsminkat redogöra för vilken bra proposition de skall presentera, även ett sätt att på ytterligare en punkt visa att man i regeringsalliansen är överrens. För några veckor sedan presenterade man en enad energipolitisk inriktning, och nu har turen kommit till försvaret, som länge varit ett känsligt ämne. Tolgfors påpekar att försvarspolitiken inte hörde till de områden som Allians för Sverige hade förhandlat om före valet, eller lyckats lösa under de 100 första dagarna i regeringsställning. Nu har man dock lyckats, vilket sprider ytterligare ljus över oppositionens oförmåga att visa upp en enad front.
Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen för artikeln är den breda allmänheten, som serveras en lättläst presentation av propositionen, utan eventuella problematiseringar som en utomstående bedömare skulle kunna tänkas hitta (ren propaganda!!). En sekundär målgrupp skulle kunna tänkas vara gamla (M)-rävar som värnar om försvarsfrågan; debattartikeln blir här ett sätt att sluta även de egna leden.
Vem står bakom?
Debattartikeln är undertecknad av försvarsminister Tolgfors, eftersom han som försvarsminister har hand om dessa frågor. Dock torde det vara uppenbart att alla regeringspartier har varit med och tagit fram propositionen, och att den egentliga avsändaren är regeringen och Allians för Sverige.
Den retoriska strategin; argument, auktoritet eller både och?
Tolgfors använder en mängd argument för att rättfärdiga propositionen; han nämner bland annat vikten av att skapa förband som med kort responstid kan sättas in i konflikthärdar nära & fjärran, och att man i och med propositionen skapar en försvarspolitik som fungerar i symbios med våra nordiska grannländer och som är unison och heltäckande. Han väljer att underbygga sina argument genom att påminna läsaren om att vi fortfarande inte kan bortse från risken eller hotet om en uppblossande konflikt i vårt närområde. Han tar Rysslands 5-dagarskrig i Georgien som ett exempel, och det står relativt klart mellan raderna varifrån han tror att källan till eventuella incidenter skulle komma. Här anammar Tolgfors samma retorik som många svenska försvarsministrar före honom har använt sig av; att skrämma svenska folket med hotet från den ryska björnen.
Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i idag på DN Debatt om den nya försvarspropositionen som läggs fram för riksdagen under torsdagen.
Varför kommer den här debattartikeln först nu?
Regerningen kommer senare idag (kl. 13.00) att presentera sin inriktningsproposition om hur försvarets utformning kan komma att se ut under de kommande fyra-fem åren. Försvarsminister Tolgfors vill med debattartikeln presentera propositionens innehåll för allmänheten på ett mer lättöverskådligt sätt, innan media synar det i sömmarna och kommer med en mer kritisk granskning.
Vad vill man uppnå?
Debattartikeln är, förutom ett sätt för regeringen att kortfattat och uppsminkat redogöra för vilken bra proposition de skall presentera, även ett sätt att på ytterligare en punkt visa att man i regeringsalliansen är överrens. För några veckor sedan presenterade man en enad energipolitisk inriktning, och nu har turen kommit till försvaret, som länge varit ett känsligt ämne. Tolgfors påpekar att försvarspolitiken inte hörde till de områden som Allians för Sverige hade förhandlat om före valet, eller lyckats lösa under de 100 första dagarna i regeringsställning. Nu har man dock lyckats, vilket sprider ytterligare ljus över oppositionens oförmåga att visa upp en enad front.
Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen för artikeln är den breda allmänheten, som serveras en lättläst presentation av propositionen, utan eventuella problematiseringar som en utomstående bedömare skulle kunna tänkas hitta (ren propaganda!!). En sekundär målgrupp skulle kunna tänkas vara gamla (M)-rävar som värnar om försvarsfrågan; debattartikeln blir här ett sätt att sluta även de egna leden.
Vem står bakom?
Debattartikeln är undertecknad av försvarsminister Tolgfors, eftersom han som försvarsminister har hand om dessa frågor. Dock torde det vara uppenbart att alla regeringspartier har varit med och tagit fram propositionen, och att den egentliga avsändaren är regeringen och Allians för Sverige.
Den retoriska strategin; argument, auktoritet eller både och?
Tolgfors använder en mängd argument för att rättfärdiga propositionen; han nämner bland annat vikten av att skapa förband som med kort responstid kan sättas in i konflikthärdar nära & fjärran, och att man i och med propositionen skapar en försvarspolitik som fungerar i symbios med våra nordiska grannländer och som är unison och heltäckande. Han väljer att underbygga sina argument genom att påminna läsaren om att vi fortfarande inte kan bortse från risken eller hotet om en uppblossande konflikt i vårt närområde. Han tar Rysslands 5-dagarskrig i Georgien som ett exempel, och det står relativt klart mellan raderna varifrån han tror att källan till eventuella incidenter skulle komma. Här anammar Tolgfors samma retorik som många svenska försvarsministrar före honom har använt sig av; att skrämma svenska folket med hotet från den ryska björnen.
onsdag 18 mars 2009
Vi behöver värna inrikesflyget
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=483326
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Anledningen till att artikeln publiceras nu är en kombination av lågkonjunkturen med minskat resande som följd samt att naturvårdsverket har utfärdat en resepolicy där man uppmanar alla statliga myndigheter att åka tåg inrikes istället för att flyga. Privata företag har börjat ta efter denna policy och som en följd har inrikesresorna minskat kraftigt. Malmö Aviation är rädda att tappa ännu fler resande.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Naturligtvis vill man i slutändan uppnå ökat resande inrikes. För att nå dit bör attityden hos svenska resenärer ändras, vilket denna artikel försöker göra genom att dämpa ner oron över inrikesflygets miljöpåverkan. Man vill eventuellt skapa en debatt inom företagen för att öka flygandet mellan Göteborg och Stockholm.
Artikeln skulle kunna ha ett underliggande syfte att skapa en starkare intern profil genom att VD:n starkt tar ställning och vågar gå ut offentligt i en debattartikel.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Den primära målgruppen är privatföretagen som håller på att ta efter naturvårdsverkets policy. Detta vill man hindra. Således riktar sig artikeln till personal på administrativa positioner inom ett företag där beslut om inrikes tjänsteresor tas.
Sekundärt riktar sig debattartikeln till alla inrikes flygresenärer eftersom man vill öka resenärers kunskap om inrikesflygets ”minimala” påverkan på klimatet.
4. Vem står bakom? Vilket intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Artikeln är skriven av VD:n och chefen för miljö inom Malmö Aviation och representerar därmed företagets intressen, men i förlängningen för den även hela inrikesflygbranschens talan.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
En debattartikel oavkortat från ett företag är inte vanligt idag när alla är så rädda för att sticka ut, så det får vi betrakta som modigt. Däremot anser vi att den retoriska strategin brister.
Vi förstår inte varför författarna tar upp turisterna alls istället för att helt fokusera sig på tjänsteresenärer. Att Göteborg skulle drabbas av en förlust på inrikesturister tycker vi låter orimligt och ingen fakta för att backa upp detta går att hitta i debattartikeln. Över huvud taget finns en viss faktabrist i artikeln när vi inte får någon som helst källhänvisning. Vi frågar oss också hur brist på inrikesflyg kan sätta 3500 jobb på Landvetter Flygplats på spel och genomskådar deras irrelevanta skrämselfakta. I varseltider som dessa är det lätt att ta till sådana knep.
Malmö Aviation tjänar naturligtvis mest på resande mellan Stockholm och Göteborg, men vi frågar oss också varför de har valt att fokusera på den sträckan där det idag finns utmärkta alternativ i form av tåg som både är miljövänligare och snabbare. Det borde vara mer till deras fördel att fokusera på hur viktigt flyget är för resande på längre sträckor och mellan glesare bygd.
De nämner även att inrikesflygen bidrar med 1 % av den totala klimatförändringen som Sverige bidrar med, vilket är 0,2 % av hela världens utsläpp, och fortsätter med att säga att det är 1 % för mycket. Man vill argumentera mot sig själv för att öka förtroende, men vi anser att motargumenten är för svaga och därför bidrar självargumenteringen inte till att de tjänar någonting på det alls. Vi anser att det är en genomgående brist i hela artikeln.
Av: Per Edwardsson, Daniel Svensson, Helena Herling
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Anledningen till att artikeln publiceras nu är en kombination av lågkonjunkturen med minskat resande som följd samt att naturvårdsverket har utfärdat en resepolicy där man uppmanar alla statliga myndigheter att åka tåg inrikes istället för att flyga. Privata företag har börjat ta efter denna policy och som en följd har inrikesresorna minskat kraftigt. Malmö Aviation är rädda att tappa ännu fler resande.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Naturligtvis vill man i slutändan uppnå ökat resande inrikes. För att nå dit bör attityden hos svenska resenärer ändras, vilket denna artikel försöker göra genom att dämpa ner oron över inrikesflygets miljöpåverkan. Man vill eventuellt skapa en debatt inom företagen för att öka flygandet mellan Göteborg och Stockholm.
Artikeln skulle kunna ha ett underliggande syfte att skapa en starkare intern profil genom att VD:n starkt tar ställning och vågar gå ut offentligt i en debattartikel.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Den primära målgruppen är privatföretagen som håller på att ta efter naturvårdsverkets policy. Detta vill man hindra. Således riktar sig artikeln till personal på administrativa positioner inom ett företag där beslut om inrikes tjänsteresor tas.
Sekundärt riktar sig debattartikeln till alla inrikes flygresenärer eftersom man vill öka resenärers kunskap om inrikesflygets ”minimala” påverkan på klimatet.
4. Vem står bakom? Vilket intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Artikeln är skriven av VD:n och chefen för miljö inom Malmö Aviation och representerar därmed företagets intressen, men i förlängningen för den även hela inrikesflygbranschens talan.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
En debattartikel oavkortat från ett företag är inte vanligt idag när alla är så rädda för att sticka ut, så det får vi betrakta som modigt. Däremot anser vi att den retoriska strategin brister.
Vi förstår inte varför författarna tar upp turisterna alls istället för att helt fokusera sig på tjänsteresenärer. Att Göteborg skulle drabbas av en förlust på inrikesturister tycker vi låter orimligt och ingen fakta för att backa upp detta går att hitta i debattartikeln. Över huvud taget finns en viss faktabrist i artikeln när vi inte får någon som helst källhänvisning. Vi frågar oss också hur brist på inrikesflyg kan sätta 3500 jobb på Landvetter Flygplats på spel och genomskådar deras irrelevanta skrämselfakta. I varseltider som dessa är det lätt att ta till sådana knep.
Malmö Aviation tjänar naturligtvis mest på resande mellan Stockholm och Göteborg, men vi frågar oss också varför de har valt att fokusera på den sträckan där det idag finns utmärkta alternativ i form av tåg som både är miljövänligare och snabbare. Det borde vara mer till deras fördel att fokusera på hur viktigt flyget är för resande på längre sträckor och mellan glesare bygd.
De nämner även att inrikesflygen bidrar med 1 % av den totala klimatförändringen som Sverige bidrar med, vilket är 0,2 % av hela världens utsläpp, och fortsätter med att säga att det är 1 % för mycket. Man vill argumentera mot sig själv för att öka förtroende, men vi anser att motargumenten är för svaga och därför bidrar självargumenteringen inte till att de tjänar någonting på det alls. Vi anser att det är en genomgående brist i hela artikeln.
Av: Per Edwardsson, Daniel Svensson, Helena Herling
tisdag 17 mars 2009
Jag går från MP till FI
Publicerad på DN Debatt 090317 av Alexander Chamberland.
http://www.dn.se/opinion/debatt/jag-gar-fran-mp-till-fi-1.822592
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln syftar till att väcka uppmärksamhet mot Feministisk Initiativ inför EU-parlamentsvalet den 7 juni. Att artikeln ”kommer just nu” är emellertid något vilseledande, då artikeln i näst intill identisk utformning redan publicerats på Aftonbladet den 8 mars 2009, med enda avvikelse att DN:s version verkar vara något förkortad. Artikeln publicerades därmed i Aftonbladet på Internationella Kvinnodagen, medan DN:s publicering kan antas vara ett försök från Chamberlands sida att skapa ett eko samt undvika att frågan rinner ut i sanden.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Chamberland vill väcka den feministiska debatten på nytt, då den kommit i skymundan i det politiska klimat som råder. Chamberlands uttalade syfte är att uppmärksamma bristerna i Miljöpartiets politik, belysa deras undermåliga feministiska maktanalys och värva röster till Feministiskt Initiativ, men artikelns utformning och retorik får snarare argumenten att se ut som ett knivhugg i ryggen på MP – och en lovsång till Gudrun Schyman. Uttalat argumenterar Chamberland också för ett lyft av FI inför parlamentsvalet och efterlyser ett ökat ansvar från media då han anser att Sverigedemokraternas främlingsfientlighet får större utrymme i etern.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Chamberlands primära målgrupp är allmänheten, då han med upprörda känslor vill sätta ett exempel genom sin övergång från MP till FI. Den respons debattartikeln har fått är emellertid inte särskilt positiv då reaktionerna verkar vara att Chamberland på ett slarvigt sätt slänger ur sig sina personliga känslor. Sekundärt är målgruppen med stor sannolikhet förstagångsväljare samt HBT-personer, anti-rasister och feminister som delar hans åsikter om dessa gruppers rättigheter i Sverige och globalt och saknar den feministiska debatten på agendan.
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Alexander Chamberland är tidigare ordförande för Grön Ungdom. Efter vad som förefaller vara någon form av turbulens kring honom har han beslutat att gå över till Feministiskt Initiativ som enligt honom har en mer konsekvent feministisk linje samt ett feministiskt perspektiv på frågor som länge varit ”gröna profilfrågor”. Alexander Chamberland verkar ha en personlig vendetta mot MP då han i debattartikeln använder sig av en mycket kritisk ton. Man anar även en viss besvikelse gentemot MP då Chamberland menar att partiet haft medvetna mediala strategier genom nedtoning av Chamberlands sexuella läggning och kontroversiella klädstil.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Chamberland påpekar tydligt MP:s brister och framställer istället genom faktaframställning FI:s goda egenskaper och då framför allt Gudrun Schymans påstådda excellens. Någon tydlig strategi går egentligen inte att urskilja då Chamberland som sagt verkar agera utifrån eget missnöje. Den fakta som presenteras är heller inte förankrad i dokumenterad forskning, varför Chamberland heller inte framstår som särskilt trovärdig. Enligt Arjen Boin använder sig politiker ofta av strategier som går ut på att finna lösningar som inte går ut över relationer till viktiga människor i organisationer. Detta för att inte sätta båten i gungning, vilket Chamberland emellertid onekligen gör i detta fall. Tanken med sådana strategier är att tillfredsställa personliga motiv, något som den sårade Chamberland förmodligen försöker uppnå. (Boin, 2005: 33)
Källor:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4582363.ab
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
AV: Thina Grotmark, Hannah Green och Sofi Engström
http://www.dn.se/opinion/debatt/jag-gar-fran-mp-till-fi-1.822592
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln syftar till att väcka uppmärksamhet mot Feministisk Initiativ inför EU-parlamentsvalet den 7 juni. Att artikeln ”kommer just nu” är emellertid något vilseledande, då artikeln i näst intill identisk utformning redan publicerats på Aftonbladet den 8 mars 2009, med enda avvikelse att DN:s version verkar vara något förkortad. Artikeln publicerades därmed i Aftonbladet på Internationella Kvinnodagen, medan DN:s publicering kan antas vara ett försök från Chamberlands sida att skapa ett eko samt undvika att frågan rinner ut i sanden.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Chamberland vill väcka den feministiska debatten på nytt, då den kommit i skymundan i det politiska klimat som råder. Chamberlands uttalade syfte är att uppmärksamma bristerna i Miljöpartiets politik, belysa deras undermåliga feministiska maktanalys och värva röster till Feministiskt Initiativ, men artikelns utformning och retorik får snarare argumenten att se ut som ett knivhugg i ryggen på MP – och en lovsång till Gudrun Schyman. Uttalat argumenterar Chamberland också för ett lyft av FI inför parlamentsvalet och efterlyser ett ökat ansvar från media då han anser att Sverigedemokraternas främlingsfientlighet får större utrymme i etern.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Chamberlands primära målgrupp är allmänheten, då han med upprörda känslor vill sätta ett exempel genom sin övergång från MP till FI. Den respons debattartikeln har fått är emellertid inte särskilt positiv då reaktionerna verkar vara att Chamberland på ett slarvigt sätt slänger ur sig sina personliga känslor. Sekundärt är målgruppen med stor sannolikhet förstagångsväljare samt HBT-personer, anti-rasister och feminister som delar hans åsikter om dessa gruppers rättigheter i Sverige och globalt och saknar den feministiska debatten på agendan.
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Alexander Chamberland är tidigare ordförande för Grön Ungdom. Efter vad som förefaller vara någon form av turbulens kring honom har han beslutat att gå över till Feministiskt Initiativ som enligt honom har en mer konsekvent feministisk linje samt ett feministiskt perspektiv på frågor som länge varit ”gröna profilfrågor”. Alexander Chamberland verkar ha en personlig vendetta mot MP då han i debattartikeln använder sig av en mycket kritisk ton. Man anar även en viss besvikelse gentemot MP då Chamberland menar att partiet haft medvetna mediala strategier genom nedtoning av Chamberlands sexuella läggning och kontroversiella klädstil.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Chamberland påpekar tydligt MP:s brister och framställer istället genom faktaframställning FI:s goda egenskaper och då framför allt Gudrun Schymans påstådda excellens. Någon tydlig strategi går egentligen inte att urskilja då Chamberland som sagt verkar agera utifrån eget missnöje. Den fakta som presenteras är heller inte förankrad i dokumenterad forskning, varför Chamberland heller inte framstår som särskilt trovärdig. Enligt Arjen Boin använder sig politiker ofta av strategier som går ut på att finna lösningar som inte går ut över relationer till viktiga människor i organisationer. Detta för att inte sätta båten i gungning, vilket Chamberland emellertid onekligen gör i detta fall. Tanken med sådana strategier är att tillfredsställa personliga motiv, något som den sårade Chamberland förmodligen försöker uppnå. (Boin, 2005: 33)
Källor:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4582363.ab
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
AV: Thina Grotmark, Hannah Green och Sofi Engström
måndag 16 mars 2009
Tekniken slår lagen och moralen 090316
http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article419931/Tekniken-slar-lagen-och-moralen.html
Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln är aktuell av två anledningar: dels att Piratebay-rättegången fortfarande inte fått sitt domslut, dels för fallet där en läkare blivit anklagad för att aktivt ha avslutat en nyfödd flickas liv.
Vad vill man uppnå?
Uttalat: författaren vill att vi ska ha strikta lagar vad gäller fildelning, men inte i fråga om dödshjälp. Rudbeck anser att samhället inte ska acceptera fildelning utan respektera verkshöjd och upphovsrätt, men däremot att läkarna är mer lämpade än rättsväsendet när det gäller att avgöra när och om ett liv ska avslutas.
Outtalat: han vill få oss att förstå att man inte alltid kan ha strikta lagar i alla frågor. Därför ställer han Piratebay, där man skall ha strikta lagar, mot frågan om dödshjälp som är mer komplex. I förlängningen vill han få oss att förstå att tekniken alltid kommer ligga före oss och att vi därför måste lära oss att reglera och hantera den på ett flexibelt sätt. Varje fråga måste behandlas utifrån sin egen särart. Det handlar helt enkelt om ett nytt förhållningssätt som vi måste ta till oss. Detta gäller inte minst rättsväsendet som han menar arbetar alldeles för stelbent.
Vem är målgruppen?
Primär målgrupp är allmänheten. Författaren vill få läsaren att se teknikens komplexitet avseende lag och moral.
Sekundär målgrupp är rättsväsendet och aktiva inom politiken som han vill ge en ögon-öppnare.
Vem står bakom? Vilket/Vilka intressen representerar artikelförfattaren?
Rudbeck är liberal med rötter i den europeiska upplysningstraditionen. Han var tidigare redaktör för webbtidningen Smedjan, som gavs ut av näringslivets tankesmedja Timbro. Han är positivt inställd till tekniska framsteg. Bland annat gjorde Rudbeck Smedjan till Sveriges första enbart nätburna tidskrift. Han anser dock att man måste ta till sig tekniken med eftertanke.
När han förespråkar straff för fildelarna går han därför emot Timbros mer nyliberala linje. Fildelning är att använda teknik på någon annans bekostnad, dvs orättvist. Likaså gäller för medicinsk teknik att den ska användas av de med rätt kunskap, dvs läkarna, och inte de med ”fel” kunskap som t ex rättsväsendet.
Detta synsätt kan ha sin grund i Rudbecks upplysningsideal, där han i första hand förespråkar förnuftet som vägledning för hur man ska agera. I fildelningsdebatten kan man också tänka sig att det faktum att han själv är författare gör att han ställer sig på upphovsrättens sida. Om den nya tekniken blir en positiv eller negativ faktor är således avhängigt om användarna klarar av att utnyttja den förnuftigt eller inte.
Hur ser den retoriska strategin ut?
Rudbecks grundstrategi är att vädja till människors förnuft. I sin argumentation presenterar han en tolkning av kända fakta som baserar sig på hans egen syn på förnuft. Rudbeck menar att det är fel att helt utan ansvarskänsla dra fördel av tekniken så som Piratebay-grundarna gör. Vi ska inte heller låta oss styras av känslor vilket författaren anser vara fallet i läkaråtalet.
Samtidigt skyltar Rudbeck inte med sitt namn, antagligen för att undvika att hans åsikter kopplas till hans person och de liberala värderingar han själv representerar. Han argumenterar alltså genom förnuft men undviker känsla och auktoritet som annars är väl beprövade retoriska knep. För att smidigt knyta ihop sina två olika ämnen, Piratebay och dödshjälp, låter han teknik bli det övergripande temat.
Kristina Källström
Gabriella Zachrisson
Ulrika Stridvall Dahlén
Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln är aktuell av två anledningar: dels att Piratebay-rättegången fortfarande inte fått sitt domslut, dels för fallet där en läkare blivit anklagad för att aktivt ha avslutat en nyfödd flickas liv.
Vad vill man uppnå?
Uttalat: författaren vill att vi ska ha strikta lagar vad gäller fildelning, men inte i fråga om dödshjälp. Rudbeck anser att samhället inte ska acceptera fildelning utan respektera verkshöjd och upphovsrätt, men däremot att läkarna är mer lämpade än rättsväsendet när det gäller att avgöra när och om ett liv ska avslutas.
Outtalat: han vill få oss att förstå att man inte alltid kan ha strikta lagar i alla frågor. Därför ställer han Piratebay, där man skall ha strikta lagar, mot frågan om dödshjälp som är mer komplex. I förlängningen vill han få oss att förstå att tekniken alltid kommer ligga före oss och att vi därför måste lära oss att reglera och hantera den på ett flexibelt sätt. Varje fråga måste behandlas utifrån sin egen särart. Det handlar helt enkelt om ett nytt förhållningssätt som vi måste ta till oss. Detta gäller inte minst rättsväsendet som han menar arbetar alldeles för stelbent.
Vem är målgruppen?
Primär målgrupp är allmänheten. Författaren vill få läsaren att se teknikens komplexitet avseende lag och moral.
Sekundär målgrupp är rättsväsendet och aktiva inom politiken som han vill ge en ögon-öppnare.
Vem står bakom? Vilket/Vilka intressen representerar artikelförfattaren?
Rudbeck är liberal med rötter i den europeiska upplysningstraditionen. Han var tidigare redaktör för webbtidningen Smedjan, som gavs ut av näringslivets tankesmedja Timbro. Han är positivt inställd till tekniska framsteg. Bland annat gjorde Rudbeck Smedjan till Sveriges första enbart nätburna tidskrift. Han anser dock att man måste ta till sig tekniken med eftertanke.
När han förespråkar straff för fildelarna går han därför emot Timbros mer nyliberala linje. Fildelning är att använda teknik på någon annans bekostnad, dvs orättvist. Likaså gäller för medicinsk teknik att den ska användas av de med rätt kunskap, dvs läkarna, och inte de med ”fel” kunskap som t ex rättsväsendet.
Detta synsätt kan ha sin grund i Rudbecks upplysningsideal, där han i första hand förespråkar förnuftet som vägledning för hur man ska agera. I fildelningsdebatten kan man också tänka sig att det faktum att han själv är författare gör att han ställer sig på upphovsrättens sida. Om den nya tekniken blir en positiv eller negativ faktor är således avhängigt om användarna klarar av att utnyttja den förnuftigt eller inte.
Hur ser den retoriska strategin ut?
Rudbecks grundstrategi är att vädja till människors förnuft. I sin argumentation presenterar han en tolkning av kända fakta som baserar sig på hans egen syn på förnuft. Rudbeck menar att det är fel att helt utan ansvarskänsla dra fördel av tekniken så som Piratebay-grundarna gör. Vi ska inte heller låta oss styras av känslor vilket författaren anser vara fallet i läkaråtalet.
Samtidigt skyltar Rudbeck inte med sitt namn, antagligen för att undvika att hans åsikter kopplas till hans person och de liberala värderingar han själv representerar. Han argumenterar alltså genom förnuft men undviker känsla och auktoritet som annars är väl beprövade retoriska knep. För att smidigt knyta ihop sina två olika ämnen, Piratebay och dödshjälp, låter han teknik bli det övergripande temat.
Kristina Källström
Gabriella Zachrisson
Ulrika Stridvall Dahlén
fredag 13 mars 2009
Ge flyktingar eget boende
Vi har valt att analysera debattartikeln ”Ge flyktingar eget boende” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2586999.svd SvD Debatt 2009-03-13
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Debattartikeln har skrivits som en motreaktion av Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, då moderaterna har kommit med ett förslag om att återkalla medborgarskap vid bland annat kriminallitet. Förändringar i asylsökandes rätt till eget boende genom sänkta eller slopade ersättningar för att få människor att flytta till områden där det finns möjlighet till bostad och arbete .
2. Vad vill man uppnå?
Vi antar att Grön ungdom genom Maria Ferm vill skapa opinion mot moderaternas förslag. Grön Ungdom har lagt en motion till Miljöpartiets kongress i maj om ett Rätt till boende-bidrag till asylsökande som väljer ett eget boende. Vi anser att Grön Ungdom vill uppmärksamma människor om att Sveriges flyktingmottagande inte är fullständigt. Likaså att moderaterna lägger fram detta förslag på grund av de vill nå väljare med främlingsfientliga åsikter. Dessa åsikter liknar Sverigedemokraternas politik, menar Maria Ferm. Hon verkar vilja peka på att detta förslag är ett första steg mot att Sverige blir en nationalstat. Maria Ferm och Grön Ungdom vill med den här debattartikel motverka denna ”utveckling” och stå upp för människors lika rättigheter samt att förbättra och respektera dem.
3. Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen som Maria Ferm och Grön Ungdom vill nå tror vi är väljarna, hon vill visa att det finns ett alternativ till moderaternas förslag samt informera om vilken politik som Grön Ungdom vill föra i frågan. Då Ferm skriver i artikeln att Grön Ungdom tagit fram en motion till miljöpartiets kongress tror vi att den sekundära målgruppen är miljöpartiet. Ferm anser att även ”Miljöpartiet de gröna måste gå i bräschen för en mer human integrationspolitik med utgångspunkt i tanken om allas lika rättigheter” .
4. Vem står bakom?
Den som står bakom debattartikeln är Grön Ungdom och representant för dem är Grön Ungdoms ena språkrör Maria Ferm. Det framgår tydligt i debattartikeln att hon vill förmedla Grön Ungdoms politiska ståndpunkt i frågan. Som språkrör är hon en representant för den politik som ungdomsförbundet står för. Maria Ferm som författare av debattartikeln företräder Grön Ungdoms och Miljöpartiets åsikter om vilken asylpolitik de tycker skall råda i samhället . Självklart är Maria Ferm ett av ansiktena utåt för den övriga politiken som Grön Ungdom för.
5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Maria Ferm använder sig av argument för att övertyga läsaren. Hon pekar på det finns rapporter som visar på att moderaternas förslag snarare skulle öka segregeringen än minska den. Maria Ferm drar paralleller mellan moderaternas förslag och Sverigedemokraternas politik. Vi tror att hon använder sig av denna liknelse som en slags skrämseltaktik om så är fallet gör hon det här för att moderaterna inte skall få fler sympatisörer bland väljarna. Det kan vara så att hon vill skrämma väljarna från ett beteende, att inte rösta på moderaterna .
Källor:
”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”
http://www.dn.se/opinion/debatt/ta-medborgarskapet-fran-kriminella-invandrare-1.800439
”Ge flyktingar eget boende”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2586999.svd
Miljöpartiet de gröna
http://www.gronungdom.se/article/1005
(2009-03-13)
Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund
Av: Grupp 11, Hanna Brage, Jennie Ferdinandsson och Josefin Nilsson.
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Debattartikeln har skrivits som en motreaktion av Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, då moderaterna har kommit med ett förslag om att återkalla medborgarskap vid bland annat kriminallitet. Förändringar i asylsökandes rätt till eget boende genom sänkta eller slopade ersättningar för att få människor att flytta till områden där det finns möjlighet till bostad och arbete .
2. Vad vill man uppnå?
Vi antar att Grön ungdom genom Maria Ferm vill skapa opinion mot moderaternas förslag. Grön Ungdom har lagt en motion till Miljöpartiets kongress i maj om ett Rätt till boende-bidrag till asylsökande som väljer ett eget boende. Vi anser att Grön Ungdom vill uppmärksamma människor om att Sveriges flyktingmottagande inte är fullständigt. Likaså att moderaterna lägger fram detta förslag på grund av de vill nå väljare med främlingsfientliga åsikter. Dessa åsikter liknar Sverigedemokraternas politik, menar Maria Ferm. Hon verkar vilja peka på att detta förslag är ett första steg mot att Sverige blir en nationalstat. Maria Ferm och Grön Ungdom vill med den här debattartikel motverka denna ”utveckling” och stå upp för människors lika rättigheter samt att förbättra och respektera dem.
3. Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen som Maria Ferm och Grön Ungdom vill nå tror vi är väljarna, hon vill visa att det finns ett alternativ till moderaternas förslag samt informera om vilken politik som Grön Ungdom vill föra i frågan. Då Ferm skriver i artikeln att Grön Ungdom tagit fram en motion till miljöpartiets kongress tror vi att den sekundära målgruppen är miljöpartiet. Ferm anser att även ”Miljöpartiet de gröna måste gå i bräschen för en mer human integrationspolitik med utgångspunkt i tanken om allas lika rättigheter” .
4. Vem står bakom?
Den som står bakom debattartikeln är Grön Ungdom och representant för dem är Grön Ungdoms ena språkrör Maria Ferm. Det framgår tydligt i debattartikeln att hon vill förmedla Grön Ungdoms politiska ståndpunkt i frågan. Som språkrör är hon en representant för den politik som ungdomsförbundet står för. Maria Ferm som författare av debattartikeln företräder Grön Ungdoms och Miljöpartiets åsikter om vilken asylpolitik de tycker skall råda i samhället . Självklart är Maria Ferm ett av ansiktena utåt för den övriga politiken som Grön Ungdom för.
5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Maria Ferm använder sig av argument för att övertyga läsaren. Hon pekar på det finns rapporter som visar på att moderaternas förslag snarare skulle öka segregeringen än minska den. Maria Ferm drar paralleller mellan moderaternas förslag och Sverigedemokraternas politik. Vi tror att hon använder sig av denna liknelse som en slags skrämseltaktik om så är fallet gör hon det här för att moderaterna inte skall få fler sympatisörer bland väljarna. Det kan vara så att hon vill skrämma väljarna från ett beteende, att inte rösta på moderaterna .
Källor:
”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”
http://www.dn.se/opinion/debatt/ta-medborgarskapet-fran-kriminella-invandrare-1.800439
”Ge flyktingar eget boende”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2586999.svd
Miljöpartiet de gröna
http://www.gronungdom.se/article/1005
(2009-03-13)
Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund
Av: Grupp 11, Hanna Brage, Jennie Ferdinandsson och Josefin Nilsson.
onsdag 11 mars 2009
”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”
DN Debatt 2009-03-11
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Ämnet ”genmanipulerad föda” har varit väldigt aktuell under en längre tid, men det syns inte lika ofta på medieagendan längre. Men trots det är GMO under ständig utveckling, något vi tror att Torbjörn Fagerström vill lyfta fram. Forskningen går framåt, till exempel pågår projekt för att göra ettåriga grödor till fleråriga samt att införa fler näringsämnen i växten kassava. Men det är fortfarande något som är osäkert och hör till framtiden, det intresserar människor och därför kommer denna debattartikel i dag. Denna nya forskning är något som alla måste ta ställning till.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Fagerström vill påpeka att medierna vinklar ämnet genom sin ”skräckpropaganda”. Han vill lyfta fram den andra sidan, forskningsresultaten. Underförstått känns det som att han menar att allmänheten inte bör ställa sig kritiskt till GMO då forskningen inte visar någon anledning till oro. Han vill helt enkelt att folk ska lyssna på forskare och inte ha förutfattade meningar som han tycks tro att oppositionen har. Det han skriver har ett informationsvärde angående GMO som allmänheten behöver för att skapa en egen åsikt i ämnet. Vi tror att Fagerström slutligen vill att GMO-forskningen ska utnyttjas genom att GM-föda accepteras av såväl beslutsfattare och allmänhet.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Fagerströms primära målgrupper tror vi är Europas politiker och organisationer som blivit vilseledda av desinformationskampanjer som argumenterar emot GMO. Detta eftersom det är de personer som kan göra skillnad i GMO-frågan, det är dem som i framtiden kommer att fatta beslut om huruvida GM-grödor ska införas eller ej. Eftersom han anser att beslutsfattarna har blivit felinformerade vill han med sin debattartikel, utifrån sitt perspektiv, ge dem korrekt fakta. Den sekundära målgruppen är den allmänna opinionen som också blivit påverkad av desinformationskampanjerna samt medias skräckpropaganda. Dessutom vill han nå ut till medierna, då han tycker att journalisterna vinklat ämnet felaktigt tidigare. Organisationerna som är emot GMO tror vi att han är medveten om att han inte kan påverka, men debattartikeln ger dem en spark i baken om inte annat (Palm, 2006: 30-33).
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Fagerström är professor i teoretisk ekologi samt prorektor för SLU, därför antar vi att han representerar deras intressen. Han är även en förespråkare för alla som forskar på ämnet, då han lyfter fram forskarnas resultat. Men det är såklart även en personlig åsikt, det är Fagerström som är upprörd över situationen. Man kan dessutom ställa sig kritisk till den information han tar upp i debattartikeln då han inte lyfter fram några nackdelar med GMO, som han verkar tycka vara icke-existerande. Enligt andra källor är det till exempel osäkert om GMO kommer påverka hälsan i framtiden eller ej (World Health Organization: 2009-03-11).
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Vi tycker att Fagerström till viss del har en nedlåtande ton, till exempel i resonemanget angående ”ICA-disken”. Han är väldigt övertygande i sina åsikter och går ut med attityden ”jag har rätt, och du vet ingenting”. Fagerström förtydligar inte sina argument utan förutsätter att läsaren ska ha koll på båda sidor i frågan samt köpa hans resonemang rakt av. Då han genom sin expertis i ämnet besitter trovärdighet är det troligtvis ett medvetet val.
Referenser:
Palm, Lars, 2006: Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund. Studentlitteratur: Lund.
World Health Organization, 2009: Fact Sheet.
(2009-03-11)
Fagerström, Torbjörn: 2009: ”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”. DN Debatt.
(2009-03-11)
Debattartikeln är granskad av: Therése Kristiansson, Sofia Wallqvist och Tobias Anderberg (Grupp 10).
DN Debatt 2009-03-11
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Ämnet ”genmanipulerad föda” har varit väldigt aktuell under en längre tid, men det syns inte lika ofta på medieagendan längre. Men trots det är GMO under ständig utveckling, något vi tror att Torbjörn Fagerström vill lyfta fram. Forskningen går framåt, till exempel pågår projekt för att göra ettåriga grödor till fleråriga samt att införa fler näringsämnen i växten kassava. Men det är fortfarande något som är osäkert och hör till framtiden, det intresserar människor och därför kommer denna debattartikel i dag. Denna nya forskning är något som alla måste ta ställning till.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Fagerström vill påpeka att medierna vinklar ämnet genom sin ”skräckpropaganda”. Han vill lyfta fram den andra sidan, forskningsresultaten. Underförstått känns det som att han menar att allmänheten inte bör ställa sig kritiskt till GMO då forskningen inte visar någon anledning till oro. Han vill helt enkelt att folk ska lyssna på forskare och inte ha förutfattade meningar som han tycks tro att oppositionen har. Det han skriver har ett informationsvärde angående GMO som allmänheten behöver för att skapa en egen åsikt i ämnet. Vi tror att Fagerström slutligen vill att GMO-forskningen ska utnyttjas genom att GM-föda accepteras av såväl beslutsfattare och allmänhet.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Fagerströms primära målgrupper tror vi är Europas politiker och organisationer som blivit vilseledda av desinformationskampanjer som argumenterar emot GMO. Detta eftersom det är de personer som kan göra skillnad i GMO-frågan, det är dem som i framtiden kommer att fatta beslut om huruvida GM-grödor ska införas eller ej. Eftersom han anser att beslutsfattarna har blivit felinformerade vill han med sin debattartikel, utifrån sitt perspektiv, ge dem korrekt fakta. Den sekundära målgruppen är den allmänna opinionen som också blivit påverkad av desinformationskampanjerna samt medias skräckpropaganda. Dessutom vill han nå ut till medierna, då han tycker att journalisterna vinklat ämnet felaktigt tidigare. Organisationerna som är emot GMO tror vi att han är medveten om att han inte kan påverka, men debattartikeln ger dem en spark i baken om inte annat (Palm, 2006: 30-33).
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Fagerström är professor i teoretisk ekologi samt prorektor för SLU, därför antar vi att han representerar deras intressen. Han är även en förespråkare för alla som forskar på ämnet, då han lyfter fram forskarnas resultat. Men det är såklart även en personlig åsikt, det är Fagerström som är upprörd över situationen. Man kan dessutom ställa sig kritisk till den information han tar upp i debattartikeln då han inte lyfter fram några nackdelar med GMO, som han verkar tycka vara icke-existerande. Enligt andra källor är det till exempel osäkert om GMO kommer påverka hälsan i framtiden eller ej (World Health Organization: 2009-03-11).
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Vi tycker att Fagerström till viss del har en nedlåtande ton, till exempel i resonemanget angående ”ICA-disken”. Han är väldigt övertygande i sina åsikter och går ut med attityden ”jag har rätt, och du vet ingenting”. Fagerström förtydligar inte sina argument utan förutsätter att läsaren ska ha koll på båda sidor i frågan samt köpa hans resonemang rakt av. Då han genom sin expertis i ämnet besitter trovärdighet är det troligtvis ett medvetet val.
Referenser:
Palm, Lars, 2006: Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund. Studentlitteratur: Lund.
World Health Organization, 2009: Fact Sheet.
Fagerström, Torbjörn: 2009: ”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”. DN Debatt.
Debattartikeln är granskad av: Therése Kristiansson, Sofia Wallqvist och Tobias Anderberg (Grupp 10).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)