http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.366872-stoppad-insyn-hot-mot-demokratin
Vi har valt att granska debattartikeln ”Stoppad insyn hot mot demokratin” som publicerats i GP, 11/5. Artikeln är skriven av Robert Olsson, programbeställare för nyhets- och samhällsprogram på SVT.
Debattartikeln tar utgångspunkt i det reportage om muthärvan i Göteborg som gjordes av SVT:s program Uppdrag Granskning och att det vid inspelningen utav denna gjordes olagliga inskränkningar på den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen. Att Olsson och SVT väljer att ta upp detta just nu kan ha att göra med att det ska sändas ett uppföljningsprogram i frågan på torsdag och att de därför är måna om att hålla frågan på dagordningen. En annan trolig orsak är självklart att SVT känner sig kränkta då de i sammanband med inspelningen blev hindrade och därmed känner att deras journalistiska integritet har blivit hotad. Att offentlighetsprincipen följs ligger helt till grund för att den här typen av reportage ska kunna göras.
Värt att nämna är att Olsson också har tagit kontakt med den ansvariga förvaltningen och vill nog därför att frågan om politikernas agerande får ett medialt genomslag.
Den uttalande agendan i debattartikeln är att det är ett hot mot demokratin att politiker hindrar media ifrån att sköta sin granskande funktion i samhället. Den mindre uttalande agendan i artikeln är att han är missnöjd med hur hela det mediala systemet fungerar i dagsläget. Han vill få till stånd en ändring i hur media ser på sin roll i samhället och att den granskande journalistiken som våga gräva på djupet ska återfå sin tidigare roll.
En stark underton i artikeln är kritik mot den alldagliga ”light-media” som inte vågar bedriva den typ av granskande journalistik som han anser var vanligt förekommande tidigare. Olsson anser att den granskande journalistiken som är byggd på specialistkunskap under medielandskapets förändring har minskat. Detta har fört med sig att politiker förlorat en stor del av den respekt de haft för media och den allmänna synen på medier som samhället vakthund har försvagats.
Den primära målgruppen som vi ser det är samhället för att skapa en gynnande opinion och eftersom frågan är geografiskt anknuten till Göteborg torde dess invånare vara den primära målgruppen. Framförallt då han väljer att använda sig utav Göteborgs Posten.
Den sekundära målgruppen för hans artikel är media i stort och då framförallt dess ledare som enligt honom inte har prioriterat journalistikens grundläggande funktion tillräckligt högt.
Bakom artikeln står Robert Olsson och vi anser att det är i form av två roller. I en officiell roll är han representant för SVT och är kritisk mot Göteborgs kommun. I en inofficiell roll som kritiker utav det mediala systemets funktion och utformning står hans egna personliga åsikter som grund. Man kan säga att han nyttjar sin arbetsgivare för att nå ut med sin personliga åsikt i en annan fråga. De två frågorna går dock ihop och utgör inget hinder.
Olsson vill i artikeln påpeka den ignorans som kommunens ledning väljer att visa. Hans huvudsakliga retoriska argument går ut på att ansvariga politiker ignorerar den lagstiftning som de måste agera utefter och att de vet inte hur de ska tolka sina egna regler eftersom de inte är vana vid att bli granskade.
Grupp 18: Linus Petersén, Natali Chan, Martin Birgersson, Caroline Sparrhammar
tisdag 11 maj 2010
måndag 10 maj 2010
Ny attityd till kondomer ska halvera hiv-spridningen
http://www.dn.se/debatt/ny-attityd-till-kondomer-ska-halvera-hiv-spridningen-1.1091100
Artikeln baseras på Socialstyrelsens nyligen publicerade undersökning av ungdomars attityd till könssjukdomar och skydd mot dessa. Denna undersökning utgör tyngden i artikeln och återkopplar frekvent till dess resultat. Artikelns strategi blir tydlig och upplägget följer en klassisk retorisk form.
Inledningsvis presenterar författarna sitt mål – att halvera spridningen av HIV fram till år 2016. Sedan följer bakgrundstatistik som förklarar hur dagens situation ser ut och frågan ställs om hur detta kan vara ett problem i vårt moderna välfärdssamhälle. Författarna poängterar att ungdomarnas attityd måste förändras och styrker detta med statistik från undersökningen. Därefter följer ”skrämselfasen” där scenario målas upp följderna av problemet. Skrämselavsnittet åtföljs av statistik angående spridningen i hetero- respektive homosammanhang, vilket känns som taget ur sitt sammanhang där ingen vidare förklaring ges. Till sist knyts säcken ihop med en sammanfattning och en lösning. Författarna tar ett klart och tydligt ställningstagande och förmedlar att de vill ta upp kampen och agera förebyggande.
Anledningen till varför debattartikeln publiceras just nu kanske inte endast är den nyligen genomförda undersökningen. Dokumentären ”Hur kunde hon leva som om det inte fanns?” uppmärksammades igår på TV4 och Socialstyrelsen som mycket väl har kunnat vara medveten om dokumentären, kan ha genomfört undersökningen som debattartikeln grundas på med en baktanke.
Att debattartikeln publiceras nu kan även ha med valet att göra, då Maria Larsson, krisdemokrat och äldre- och folkhälsominister är en utav artikelförfattarna. Det finns ett löfte i artikeln, att målet är att halvera spridningen av hiv i Sverige till år 2016, vilket skulle kunna uppdagas som en typ av vallöfte av alliansen.
Det man vill uppnå med artikeln är att uppmärksamma problemet, skapa en debatt och visa att man sätter upp ett klart mål. Man vill förhindra spridningen av hiv i Sverige, göra det legitimt att prata om hiv samt ge ungdomar mer information om problemet i och med den stora nationella informationsinsatsen som artikeln påstår sig vara början på. Vad man även kanske vill nå som inte är uttalat är ett förtroende för kristdemokraterna samt alliansen, för att stärka deras position inför valet.
Med tanke på avsändare, mediekanal och innehållet av artikeln antas den primära målgruppen inte utgöras av ungdomarna själva. Snarare är den primära målgruppen de som fastställs i det näst sista stycket som hälso- och sjukvården, skolan, ideella organisationer, men också de kommersiella aktörer som säljer kondomer eller använder sexualiteten i kommersiellt syfte.
En sekundär målgrupp kan vara väljarna i årets val i och med att Maria Larsson i egenskap av minister står bakom artikeln. Detta sätter det press på den rödgröna oppositionen att visa hur de står i frågan.
Författarna till artikel är Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, kristdemokraterna och Christer G Wennerholm, ordförande i Nationella hivrådet. Socialstyrelsen är även en av de bakomliggande aktörerna i och med att de genomfört undersökningen. Det kan vara en extern PR-byrå på uppdrag av kristdemokraterna, eller socialstyrelsens informationsenhet genomfört en omvärldsbevakning och noterat det aktuella ämnet och vill medverka i debatten. Tillsammans med hivrådet vill kristdemokraterna skapa politiskt tyngd i frågan, frambringa publicitet, samt nå ut med undersökningens resultat på bred front i massmedia.
Artikeln baseras på Socialstyrelsens nyligen publicerade undersökning av ungdomars attityd till könssjukdomar och skydd mot dessa. Denna undersökning utgör tyngden i artikeln och återkopplar frekvent till dess resultat. Artikelns strategi blir tydlig och upplägget följer en klassisk retorisk form.
Inledningsvis presenterar författarna sitt mål – att halvera spridningen av HIV fram till år 2016. Sedan följer bakgrundstatistik som förklarar hur dagens situation ser ut och frågan ställs om hur detta kan vara ett problem i vårt moderna välfärdssamhälle. Författarna poängterar att ungdomarnas attityd måste förändras och styrker detta med statistik från undersökningen. Därefter följer ”skrämselfasen” där scenario målas upp följderna av problemet. Skrämselavsnittet åtföljs av statistik angående spridningen i hetero- respektive homosammanhang, vilket känns som taget ur sitt sammanhang där ingen vidare förklaring ges. Till sist knyts säcken ihop med en sammanfattning och en lösning. Författarna tar ett klart och tydligt ställningstagande och förmedlar att de vill ta upp kampen och agera förebyggande.
Anledningen till varför debattartikeln publiceras just nu kanske inte endast är den nyligen genomförda undersökningen. Dokumentären ”Hur kunde hon leva som om det inte fanns?” uppmärksammades igår på TV4 och Socialstyrelsen som mycket väl har kunnat vara medveten om dokumentären, kan ha genomfört undersökningen som debattartikeln grundas på med en baktanke.
Att debattartikeln publiceras nu kan även ha med valet att göra, då Maria Larsson, krisdemokrat och äldre- och folkhälsominister är en utav artikelförfattarna. Det finns ett löfte i artikeln, att målet är att halvera spridningen av hiv i Sverige till år 2016, vilket skulle kunna uppdagas som en typ av vallöfte av alliansen.
Det man vill uppnå med artikeln är att uppmärksamma problemet, skapa en debatt och visa att man sätter upp ett klart mål. Man vill förhindra spridningen av hiv i Sverige, göra det legitimt att prata om hiv samt ge ungdomar mer information om problemet i och med den stora nationella informationsinsatsen som artikeln påstår sig vara början på. Vad man även kanske vill nå som inte är uttalat är ett förtroende för kristdemokraterna samt alliansen, för att stärka deras position inför valet.
Med tanke på avsändare, mediekanal och innehållet av artikeln antas den primära målgruppen inte utgöras av ungdomarna själva. Snarare är den primära målgruppen de som fastställs i det näst sista stycket som hälso- och sjukvården, skolan, ideella organisationer, men också de kommersiella aktörer som säljer kondomer eller använder sexualiteten i kommersiellt syfte.
En sekundär målgrupp kan vara väljarna i årets val i och med att Maria Larsson i egenskap av minister står bakom artikeln. Detta sätter det press på den rödgröna oppositionen att visa hur de står i frågan.
Författarna till artikel är Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, kristdemokraterna och Christer G Wennerholm, ordförande i Nationella hivrådet. Socialstyrelsen är även en av de bakomliggande aktörerna i och med att de genomfört undersökningen. Det kan vara en extern PR-byrå på uppdrag av kristdemokraterna, eller socialstyrelsens informationsenhet genomfört en omvärldsbevakning och noterat det aktuella ämnet och vill medverka i debatten. Tillsammans med hivrådet vill kristdemokraterna skapa politiskt tyngd i frågan, frambringa publicitet, samt nå ut med undersökningens resultat på bred front i massmedia.
torsdag 6 maj 2010
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.363696-hundradda-gar-fore-vard-av-psyksjuka
Idag den 6 maj publicerades en debattartikel skriven av Linda Jörgensen som tar upp det faktum att psykiatrin i Göteborg skall dra ner sin budget med 19 miljoner kronor i år vilket har resulterat i att Sahlgrenskas psykiatriska akutmottagning stängdes igår. Skälet till att artikeln kommer just nu blir därför ganska självklar dvs. på grund utav nerläggningen. Det skribenten vill uppnå med artikeln kan dels för att få upp ämnet på den politiska agendan så att politikerna i Västra Götaland skall ändra sig angående hur pengarna i framtiden skall fördelas. En primär målgrupp för debattartikeln blir därför främst politiker inom denna region men samtidigt vänder hon sig till en sekundär målgrupp som är allmänheten, hon vill att allmänheten ska vara medvetna om vad som sker och eventuellt då få en reaktion från dessa och en den önskade reaktionen är då att allmänheten visar sitt missnöje.
Linda Jörgensen idag medlem i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL) vilket besvarar frågan varför just hon skriver om ämnet. RFHL är emot slentrian utskrivning av läkemedel men vill samtidigt legalisera narkotika. Så varför just hon skriver denna artikel och har denna ståndpunkt är därför inte konstigt. På deras hemsida står det att det är färre som dör i missbruk varje år och i debattartikeln menar hon att om man stänger så kommer denna siffra öka. Det står väldigt klart att hon kommer just från denna organisation, det finns dels i ingressen samt underskriften av debattartikeln så organisationen försöker inte gömma sig bakom en skribent vilket gör att man inte känner att det finns en dold agenda med debattartikeln.
Hon försöker övertyga läsaren genom att använda sig statistik som t.ex. hur mycket den psykiska ohälsan kostar samhället per år. Hon använder sig av det retoriska knepet att sätta den lilla människan mot det stora samhället. Det är de sjuka och resurssvaga som förlorar som vanligt medan de som redan har det bra inte berörs. Enligt henne prioriteras de bort för att de inte är viktiga väljare. Hon tar upp händelser som alla känner till och känner något inför som t.ex. mordet på Anna Lindh. En jämförelse i debattartikeln som vi dock blir förundrade över är den när hon ställer nedskärningarna i psykiatrin mot att hundgårdar får pengar. ”Åt hundar finns det tydligen resurser, åt psykfall och missbrukare finns det inte.” skriver Jörgensen. Den kopplingen känns omotiverad, den hör inte riktigt hit. Jämförelsen mellan psykiatrin och hjärtsjukvården känns dock mer motiverad även om den jämförelsen är rätt knapphändig och outvecklad.
Vi känner också att det som saknas är eventuellt bemötande av de argument som finns att lägga ner psykiatrin. Det hade varit intressant hur den argumentationen hade förts. Hon avslutar med att uppmärksamma den dystra framtid som Göteborg står inför och vi hade hellre sett att hon avslutat med ett starkt argument då artikeln känns lite rörig och hoppar fram och tillbaka. På grund av detta känns inte debattartikeln som en speciellt väl genomförd sådan och vi hade velat lägga tyngd på andra jämförelse och på starkare argument.
Skriven av Grupp 16
Caroline Hanner, Emelie Hofman, Rebecca Johansson och Daniel Karlsson
Idag den 6 maj publicerades en debattartikel skriven av Linda Jörgensen som tar upp det faktum att psykiatrin i Göteborg skall dra ner sin budget med 19 miljoner kronor i år vilket har resulterat i att Sahlgrenskas psykiatriska akutmottagning stängdes igår. Skälet till att artikeln kommer just nu blir därför ganska självklar dvs. på grund utav nerläggningen. Det skribenten vill uppnå med artikeln kan dels för att få upp ämnet på den politiska agendan så att politikerna i Västra Götaland skall ändra sig angående hur pengarna i framtiden skall fördelas. En primär målgrupp för debattartikeln blir därför främst politiker inom denna region men samtidigt vänder hon sig till en sekundär målgrupp som är allmänheten, hon vill att allmänheten ska vara medvetna om vad som sker och eventuellt då få en reaktion från dessa och en den önskade reaktionen är då att allmänheten visar sitt missnöje.
Linda Jörgensen idag medlem i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL) vilket besvarar frågan varför just hon skriver om ämnet. RFHL är emot slentrian utskrivning av läkemedel men vill samtidigt legalisera narkotika. Så varför just hon skriver denna artikel och har denna ståndpunkt är därför inte konstigt. På deras hemsida står det att det är färre som dör i missbruk varje år och i debattartikeln menar hon att om man stänger så kommer denna siffra öka. Det står väldigt klart att hon kommer just från denna organisation, det finns dels i ingressen samt underskriften av debattartikeln så organisationen försöker inte gömma sig bakom en skribent vilket gör att man inte känner att det finns en dold agenda med debattartikeln.
Hon försöker övertyga läsaren genom att använda sig statistik som t.ex. hur mycket den psykiska ohälsan kostar samhället per år. Hon använder sig av det retoriska knepet att sätta den lilla människan mot det stora samhället. Det är de sjuka och resurssvaga som förlorar som vanligt medan de som redan har det bra inte berörs. Enligt henne prioriteras de bort för att de inte är viktiga väljare. Hon tar upp händelser som alla känner till och känner något inför som t.ex. mordet på Anna Lindh. En jämförelse i debattartikeln som vi dock blir förundrade över är den när hon ställer nedskärningarna i psykiatrin mot att hundgårdar får pengar. ”Åt hundar finns det tydligen resurser, åt psykfall och missbrukare finns det inte.” skriver Jörgensen. Den kopplingen känns omotiverad, den hör inte riktigt hit. Jämförelsen mellan psykiatrin och hjärtsjukvården känns dock mer motiverad även om den jämförelsen är rätt knapphändig och outvecklad.
Vi känner också att det som saknas är eventuellt bemötande av de argument som finns att lägga ner psykiatrin. Det hade varit intressant hur den argumentationen hade förts. Hon avslutar med att uppmärksamma den dystra framtid som Göteborg står inför och vi hade hellre sett att hon avslutat med ett starkt argument då artikeln känns lite rörig och hoppar fram och tillbaka. På grund av detta känns inte debattartikeln som en speciellt väl genomförd sådan och vi hade velat lägga tyngd på andra jämförelse och på starkare argument.
Skriven av Grupp 16
Caroline Hanner, Emelie Hofman, Rebecca Johansson och Daniel Karlsson
onsdag 5 maj 2010
Nya jobb istället för bidrag
Göteborgs Posten 5e maj 2010
(http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.363012-nya-jobb-i-stallet-for-bidrag)
Anledningen till att artikeln publiceras just nu är inte svårfunnen. Alliansledarna gav sig igår ut på en tågturné, vilken ska symbolisera att de drar igång sin valkampanj inför höstens riksdagsval. Första dagens resande slutade i Göteborg, där partiledarna sedan spenderade natten. Att då hälsa stadens invånare god morgon med en debattartikel skriven ur ett Västsvenskt perspektiv är därför ett smart drag. Artikeln ger också ett direkt svar på de ståndpunkter som de rödgröna presenterade tidigare i veckan. Detta har man förvisso redan gjort i ett antal kanaler, men genom att ge artikeln en västsvensk prägel och publicera den i GP ger man ännu en vinkel av frågan.
Artikelns syfte är alltså att bemöta den politik som oppositionen presenterat, samtidigt vill Alliansen framstå som folkliga och tillmötesgående. Det har på senare år funnits en önskan från Moderaterna och de andra högerpartierna att framstå som mer medelklassvänliga, och föra en mer allmän politik som gynnar fler. Detta lyser igenom i artikeln, även om ämnet inte direkt berörs. Alliansledarna ger i artikeln sig själva en klapp på axeln för hur man hanterat den ekonomiska krisen och menar att Sverige är ett av de länder som klarat sig absolut bäst.
Målgruppen är främst människor bosatta i Västsverige. Till den primära målgruppen hör människor som tillhör medelklassen, då texten till stor del belyser arbetsmarknaden och den politik som de rödgröna vill föra i anslutning till den. Artikeln framhäver den västsvenska fordonsindustrins situation i dagsläget, och samtidigt vad Alliansledarna vill göra för att hjälpa företagens återuppbyggnad. Som sekundär målgrupp räknar vi alla som innefattas av GP:s räckvidd, då den övergripande tanken bakom artikeln är att övertygande väljare.
Då artikeln tydligt är undertecknad av de fyra Alliansledarna råder det inga tvivel kring vem som ligger bakom den. Att samtliga fyra skriver under ger artikeln ytterligare tyngd, då de innehar de tyngsta politiska posterna i Sverige. De visar återigen att de för en gemensam politik och arbetar mot samma mål. I och med den här typen av debattartikeln riktas allt mer fokus mot blockpolitik, istället för partipolitik.
Alliansens taktik i artikeln är att bemöta huvudpunkterna i de rödgrönas politik. Man vill genom att argumentera för sina egna styrkor (och de rödgrönas svagheter) skapa auktoritet och legitimitet för det man åstadkommit. Man vill genom att först beskriva vilka framsteg Alliansen gjort för Sverige under den senaste mandatperioden, och sedan förklara hur de rödgröna vill förstöra och riva ner de framgångsrika system som man byggt upp påvisa att de rödgrönas politik inte värnar om svenskarnas bästa. Det finns en återkommande röd tråd genom texten, vilket gör att deras argument är lätta att följa. De förenklar förhållandevis komplicerade frågor och gör dem på så sätt tillgängliga för gemene man. De omnämner oppositionen som ”vänsterpartierna” och placerar dem således i ett politiskt fack. Att samtidigt uttrycka sig genom ett västsvenskt perspektiv skapar en personlig koppling hos den som läser artikeln.
/ Grupp 15 (Sanna, Hanna, Maria, Charlotte)
(http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.363012-nya-jobb-i-stallet-for-bidrag)
Anledningen till att artikeln publiceras just nu är inte svårfunnen. Alliansledarna gav sig igår ut på en tågturné, vilken ska symbolisera att de drar igång sin valkampanj inför höstens riksdagsval. Första dagens resande slutade i Göteborg, där partiledarna sedan spenderade natten. Att då hälsa stadens invånare god morgon med en debattartikel skriven ur ett Västsvenskt perspektiv är därför ett smart drag. Artikeln ger också ett direkt svar på de ståndpunkter som de rödgröna presenterade tidigare i veckan. Detta har man förvisso redan gjort i ett antal kanaler, men genom att ge artikeln en västsvensk prägel och publicera den i GP ger man ännu en vinkel av frågan.
Artikelns syfte är alltså att bemöta den politik som oppositionen presenterat, samtidigt vill Alliansen framstå som folkliga och tillmötesgående. Det har på senare år funnits en önskan från Moderaterna och de andra högerpartierna att framstå som mer medelklassvänliga, och föra en mer allmän politik som gynnar fler. Detta lyser igenom i artikeln, även om ämnet inte direkt berörs. Alliansledarna ger i artikeln sig själva en klapp på axeln för hur man hanterat den ekonomiska krisen och menar att Sverige är ett av de länder som klarat sig absolut bäst.
Målgruppen är främst människor bosatta i Västsverige. Till den primära målgruppen hör människor som tillhör medelklassen, då texten till stor del belyser arbetsmarknaden och den politik som de rödgröna vill föra i anslutning till den. Artikeln framhäver den västsvenska fordonsindustrins situation i dagsläget, och samtidigt vad Alliansledarna vill göra för att hjälpa företagens återuppbyggnad. Som sekundär målgrupp räknar vi alla som innefattas av GP:s räckvidd, då den övergripande tanken bakom artikeln är att övertygande väljare.
Då artikeln tydligt är undertecknad av de fyra Alliansledarna råder det inga tvivel kring vem som ligger bakom den. Att samtliga fyra skriver under ger artikeln ytterligare tyngd, då de innehar de tyngsta politiska posterna i Sverige. De visar återigen att de för en gemensam politik och arbetar mot samma mål. I och med den här typen av debattartikeln riktas allt mer fokus mot blockpolitik, istället för partipolitik.
Alliansens taktik i artikeln är att bemöta huvudpunkterna i de rödgrönas politik. Man vill genom att argumentera för sina egna styrkor (och de rödgrönas svagheter) skapa auktoritet och legitimitet för det man åstadkommit. Man vill genom att först beskriva vilka framsteg Alliansen gjort för Sverige under den senaste mandatperioden, och sedan förklara hur de rödgröna vill förstöra och riva ner de framgångsrika system som man byggt upp påvisa att de rödgrönas politik inte värnar om svenskarnas bästa. Det finns en återkommande röd tråd genom texten, vilket gör att deras argument är lätta att följa. De förenklar förhållandevis komplicerade frågor och gör dem på så sätt tillgängliga för gemene man. De omnämner oppositionen som ”vänsterpartierna” och placerar dem således i ett politiskt fack. Att samtidigt uttrycka sig genom ett västsvenskt perspektiv skapar en personlig koppling hos den som läser artikeln.
/ Grupp 15 (Sanna, Hanna, Maria, Charlotte)
tisdag 4 maj 2010
Sverige bör satsa på ny kärnkraft
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-satsa-pa-ny-karnkraft_4654911.svd
I debattartikeln skriver en grupp professorer vid Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott liksom rubriken lyder att Sverige bör satsa på ny kärnkraft. Utskottet tillsattes 2004 och har som uppdrag att forska kring hållbarheten av dagens energikällor och vad vi i Sverige bör satsa på i framtiden. Artikeln handlar om alternativa energikällor och man kan som läsare ta del av klimatfakta om hur energiförsörjningen i Sverige ser ut idag samt hur utvecklingen av kärnkraft har hämmats de senaste 60 åren. I artikeln kan man läsa om utlåtanden som följande: ”För att inte bli akterseglade i utvecklingen bör Sverige, som redan är ett föredöme som kärnkraftsnation, kraftfullt satsa på att delta i den internationella forskningen om denna nya fjärde generations kärnkraft” Professorerna menar att Sveriges regering och riksdag har ett ansvar att aktivt bedriva forskning inom utvecklingen av kärnkraft. Man hävdar att det för landets energitillförsel krävs ny satsning på teknik och vetenskap inom kärnkraftsområdet som en strategi för att bromsa det globala energibehovet av olja, kol och gas.
Debattartikeln publiceras nu med anledning av att Kungliga vetenskapsakademin, KVA:s energiutskott lägger fram sina resultat från en kartläggning av hur fördelningen av Sveriges energikällor kommer se ut över de kommande 50 åren. Debattartikeln är ett steg i att ytterligare skapa uppmärksamhet kring den och dess resultat. Målet är som sagt att skapa uppmärksamhet kring rapporten i sig men också att starta en debatt kring energifrågor som rör kärnkraft och alternativa energikällor. Den primära målgruppen i det här fallet är politiker och beslutsfattare. Den sekundära borde utgöras av investerare som intresserar sig för alternativa energikällor.
Sven Kullander som är fysiker och ledamot av KVA, säger i en intervju att han vill att Sverige ska byta ut alla sina reaktorer mot nya och moderna, utöver det så vill han att 600 nya reaktorer ska byggas världen över. Den här artikeln och resultaten som redovisas är ett steg mot att uppnå de målen. KVA är en oberoende organisation som finansieras genom bidrag från fonder och forskningsråd samt avkastningen från en egen fond. Det i sin tur gör att det är svårt att se någon enskild utomstående part som skulle stå bakom den här artikeln, även om det inte går att förneka att det finns organisationer som stödjer utvecklingen av alternativa energikällor. Vad gäller hur artikeln är skriven står det klart att Kullander är en vetenskapsman. Han använder sakliga argument och återkommer hela tiden till KVA:s rapport för att redovisa statistik. Kullander varvar historik med nuvarande statistik för att på så sätt bygga upp ett sammanhang. Att artikeln signeras av sju professorer inom olika ämnen kan visserligen ses som en form av auktoritär argumentation men den är i så fall väldigt subtil. Sven Kullander har även tidigare uttryckt sig positiv till kärnkraft som en miljövänlig källa, liksom de andra skribenterna. Detta är alltså inte en slutsats de dragit nyligen utan något de målmedvetet har skrivit och debatterat om under de senaste åren.
Källor:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-satsa-pa-ny-karnkraft_4654911.svd 2010-05-04
http://www.kva.se/sv/Om-akademien/ 2010-05-04
http://stallom.se/tag/sven-kullander/ 2010-05-04
http://www.kva.se/Documents/Om_akademien/Arsberattelser/09annualreport.pdf 2010-05-04
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/13/karnkraften-sjalvklar-del-av-framtidens-energiforsorjning 2010-05-04
http://www.dn.se/2.738/2.739/vetenskapsakademin-tror-inte-pa-bioenergin-1.547735 2010-05-04
I debattartikeln skriver en grupp professorer vid Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott liksom rubriken lyder att Sverige bör satsa på ny kärnkraft. Utskottet tillsattes 2004 och har som uppdrag att forska kring hållbarheten av dagens energikällor och vad vi i Sverige bör satsa på i framtiden. Artikeln handlar om alternativa energikällor och man kan som läsare ta del av klimatfakta om hur energiförsörjningen i Sverige ser ut idag samt hur utvecklingen av kärnkraft har hämmats de senaste 60 åren. I artikeln kan man läsa om utlåtanden som följande: ”För att inte bli akterseglade i utvecklingen bör Sverige, som redan är ett föredöme som kärnkraftsnation, kraftfullt satsa på att delta i den internationella forskningen om denna nya fjärde generations kärnkraft” Professorerna menar att Sveriges regering och riksdag har ett ansvar att aktivt bedriva forskning inom utvecklingen av kärnkraft. Man hävdar att det för landets energitillförsel krävs ny satsning på teknik och vetenskap inom kärnkraftsområdet som en strategi för att bromsa det globala energibehovet av olja, kol och gas.
Debattartikeln publiceras nu med anledning av att Kungliga vetenskapsakademin, KVA:s energiutskott lägger fram sina resultat från en kartläggning av hur fördelningen av Sveriges energikällor kommer se ut över de kommande 50 åren. Debattartikeln är ett steg i att ytterligare skapa uppmärksamhet kring den och dess resultat. Målet är som sagt att skapa uppmärksamhet kring rapporten i sig men också att starta en debatt kring energifrågor som rör kärnkraft och alternativa energikällor. Den primära målgruppen i det här fallet är politiker och beslutsfattare. Den sekundära borde utgöras av investerare som intresserar sig för alternativa energikällor.
Sven Kullander som är fysiker och ledamot av KVA, säger i en intervju att han vill att Sverige ska byta ut alla sina reaktorer mot nya och moderna, utöver det så vill han att 600 nya reaktorer ska byggas världen över. Den här artikeln och resultaten som redovisas är ett steg mot att uppnå de målen. KVA är en oberoende organisation som finansieras genom bidrag från fonder och forskningsråd samt avkastningen från en egen fond. Det i sin tur gör att det är svårt att se någon enskild utomstående part som skulle stå bakom den här artikeln, även om det inte går att förneka att det finns organisationer som stödjer utvecklingen av alternativa energikällor. Vad gäller hur artikeln är skriven står det klart att Kullander är en vetenskapsman. Han använder sakliga argument och återkommer hela tiden till KVA:s rapport för att redovisa statistik. Kullander varvar historik med nuvarande statistik för att på så sätt bygga upp ett sammanhang. Att artikeln signeras av sju professorer inom olika ämnen kan visserligen ses som en form av auktoritär argumentation men den är i så fall väldigt subtil. Sven Kullander har även tidigare uttryckt sig positiv till kärnkraft som en miljövänlig källa, liksom de andra skribenterna. Detta är alltså inte en slutsats de dragit nyligen utan något de målmedvetet har skrivit och debatterat om under de senaste åren.
Källor:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-satsa-pa-ny-karnkraft_4654911.svd 2010-05-04
http://www.kva.se/sv/Om-akademien/ 2010-05-04
http://stallom.se/tag/sven-kullander/ 2010-05-04
http://www.kva.se/Documents/Om_akademien/Arsberattelser/09annualreport.pdf 2010-05-04
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/13/karnkraften-sjalvklar-del-av-framtidens-energiforsorjning 2010-05-04
http://www.dn.se/2.738/2.739/vetenskapsakademin-tror-inte-pa-bioenergin-1.547735 2010-05-04
måndag 3 maj 2010
Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts
Vi har valt att granska dagens debattartikel på DN angående EU:s bistånd till Eritrea, ”Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts” 1.
Enligt artikeln har det nu gått en månad sedan man kunde läsa rapporter från fånglägret Era Eiro i Eritrea, där den eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak sitter fången sedan drygt nio år tillbaka. Isaak, tillsammans med andra journalister, blev arresterade 2001 för att ha skrivit om en grupp politiker som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Då 3e maj är pressfrihetens dag, är det således inte så konstigt att dagens artikel handlar om Isaak, som blev berövad rätten till pressfrihet, och om situationen som råder kring honom.
Artikeln inleder med att förklara att Isaaks läge är akut och hänvisar till en intervju från Expressen där en talesman från Amnesty menar att det är en medveten process att lämna fångarna att självdö i de typer av fångläger Isaak befinner sig i. Det är värt att nämna att det har även gått en månad sedan DN publicerade en artikel om att Eritreas ambassadör lovade Dawit Isaak en rättegång 2, något man sedan dess inte hört något mer utav. Med denna bakgrund, och det faktum att 15 personer av 35 har hunnit avlida, kan man förstå att frågan känns brinnande aktuell.
Dock är inte syftet enbart att uppmärksamma Isaaks situation och frågan om mänskliga rättigheter. Som författarna själva uttrycker det handlar det till stor del om " det storpolitiska spel som pågår". Olika frågeställningar formuleras i artikeln: Hur och av vilka förvaltas pengarna som kommer från bistånden? Hur effektiv är uppföljningen kring biståndets förvaltning? Vi vågar oss påstå att det ligger lite tankar om korruption i artikeln, och EUs trovärdighet ifrågasätts tydligt. I och med detta menar vi på att artikeln är främst vänd till politikerna. Tydligt riktas en känga mot de tafatta regleringar kring det rekordbistånd landet mottar och att politikerna agerar långsamt. Ser man till andra medier, riktar man tydligt frågan till utrikesministern Carl Bildt, med rubriker såsom "Vad gör Bildt?"3. På ett underliggande plan riktas även kritik mot FN, då de ska påstå sig värna om mänskliga rättigheter.
Då de som står bakom artikeln är representanter för flera olika journalistförbund kan vi även anta att journalister är den sekundära målgruppen, då det angår dem i allra högsta grad. Kanske är tanken att mobilisera journalisterna, uppmärksamma det faktum att deras arbetsförhållanden blir alltmer osäkra, att de kan tillfångatas och hållas fängslade utan möjlighet till rättegång, samt för att öka stödet för Dawit Isaak.
Som vi nämnt har skribenterna använt sig av många olika källor för att styrka deras sak. De argumenterar till exempel emot biståndskommissionären Louis Michel uttalande om att man inte skall straffa en hel befolkning genom att strypa biståndet. Är det en godtagbar ursäkt "utnyttja sin egen befolkning som gisslan för att kunna fortsätta kränka samma befolknings grundläggande rättigheter?" kontrar skribenterna och vill hålla starkt vid att man bör förtjäna sitt bistånd. Genom att nämna hur företag börjat intressera sig för fyndigheterna kring guld och zink i området, belyser man hur världsmakterna konkurrerar än mer om vem som skall ha inflytandet över den ekonomiska utvecklingen i Afrikas fattigare delar. Kan det vara så att EU kommissionen ser mellan fingrarna för att de vill stå på god med Eritrea när det finns ekonomiska möjligheter?
/Grupp 13, Tatiana Castillo Madrid och Miralem Ahmemulic
Källor:
1. Dagens Nyheter ”Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts”; 2010-05-03;
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
2. Dagens Nyheter ”Dawit Isaak lovas rättegång”; 2010-04-15;
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dawit-isaak-lovas-rattegang-1.1077895
3. Expressen "Vad gör Bildt?"; 2010-04-08;
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1945115/vad-gor-bildt
Enligt artikeln har det nu gått en månad sedan man kunde läsa rapporter från fånglägret Era Eiro i Eritrea, där den eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak sitter fången sedan drygt nio år tillbaka. Isaak, tillsammans med andra journalister, blev arresterade 2001 för att ha skrivit om en grupp politiker som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Då 3e maj är pressfrihetens dag, är det således inte så konstigt att dagens artikel handlar om Isaak, som blev berövad rätten till pressfrihet, och om situationen som råder kring honom.
Artikeln inleder med att förklara att Isaaks läge är akut och hänvisar till en intervju från Expressen där en talesman från Amnesty menar att det är en medveten process att lämna fångarna att självdö i de typer av fångläger Isaak befinner sig i. Det är värt att nämna att det har även gått en månad sedan DN publicerade en artikel om att Eritreas ambassadör lovade Dawit Isaak en rättegång 2, något man sedan dess inte hört något mer utav. Med denna bakgrund, och det faktum att 15 personer av 35 har hunnit avlida, kan man förstå att frågan känns brinnande aktuell.
Dock är inte syftet enbart att uppmärksamma Isaaks situation och frågan om mänskliga rättigheter. Som författarna själva uttrycker det handlar det till stor del om " det storpolitiska spel som pågår". Olika frågeställningar formuleras i artikeln: Hur och av vilka förvaltas pengarna som kommer från bistånden? Hur effektiv är uppföljningen kring biståndets förvaltning? Vi vågar oss påstå att det ligger lite tankar om korruption i artikeln, och EUs trovärdighet ifrågasätts tydligt. I och med detta menar vi på att artikeln är främst vänd till politikerna. Tydligt riktas en känga mot de tafatta regleringar kring det rekordbistånd landet mottar och att politikerna agerar långsamt. Ser man till andra medier, riktar man tydligt frågan till utrikesministern Carl Bildt, med rubriker såsom "Vad gör Bildt?"3. På ett underliggande plan riktas även kritik mot FN, då de ska påstå sig värna om mänskliga rättigheter.
Då de som står bakom artikeln är representanter för flera olika journalistförbund kan vi även anta att journalister är den sekundära målgruppen, då det angår dem i allra högsta grad. Kanske är tanken att mobilisera journalisterna, uppmärksamma det faktum att deras arbetsförhållanden blir alltmer osäkra, att de kan tillfångatas och hållas fängslade utan möjlighet till rättegång, samt för att öka stödet för Dawit Isaak.
Som vi nämnt har skribenterna använt sig av många olika källor för att styrka deras sak. De argumenterar till exempel emot biståndskommissionären Louis Michel uttalande om att man inte skall straffa en hel befolkning genom att strypa biståndet. Är det en godtagbar ursäkt "utnyttja sin egen befolkning som gisslan för att kunna fortsätta kränka samma befolknings grundläggande rättigheter?" kontrar skribenterna och vill hålla starkt vid att man bör förtjäna sitt bistånd. Genom att nämna hur företag börjat intressera sig för fyndigheterna kring guld och zink i området, belyser man hur världsmakterna konkurrerar än mer om vem som skall ha inflytandet över den ekonomiska utvecklingen i Afrikas fattigare delar. Kan det vara så att EU kommissionen ser mellan fingrarna för att de vill stå på god med Eritrea när det finns ekonomiska möjligheter?
/Grupp 13, Tatiana Castillo Madrid och Miralem Ahmemulic
Källor:
1. Dagens Nyheter ”Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts”; 2010-05-03;
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593
2. Dagens Nyheter ”Dawit Isaak lovas rättegång”; 2010-04-15;
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dawit-isaak-lovas-rattegang-1.1077895
3. Expressen "Vad gör Bildt?"; 2010-04-08;
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1945115/vad-gor-bildt
torsdag 29 april 2010
”Dags för politikerna att ge besked om nivån i a-kassan”
http://www.dn.se/debatt/dags-for-politikerna-att-ge-besked-om-nivan-i-a-kassan-1.1085221
På Dagens nyheters debattsida går det torsdagen den 29 april att läsa en artikel skriven av Arbetslöshetskassornas samorganisations (SO) ordförande, Harald Petersson, och dess kanslichef, Melker Ödebrink. Här tar de upp frågan om a-kassans funktion så som den ser ut för tillfället.
Denna fråga är ständigt aktuell men ges extra mycket uppmärksamhet just nu på grund av det stundande valet i höst och en relativt hög arbetslöshet. Alliansen har under sin regeringstid utfört vissa regelförändringar och har på så sätt försämrat förutsättningarna för de arbetslösa genom kraftigt höjda avgifter till a-kassan, samt svårigheten att få tillgång till den ersättning som man tidigare varit berättigad.
Arbetslöshetskassornas samorganisation frågar sig vad alliansen har för ståndpunkter inför valet och hur oppositionens a-kassepolitik kommer se ut.
På grund av detta ser vi debattartikeln som ett direkt utrop till politikerna. Vi kan tänka oss att syftet med debattartikeln är att föra upp frågan på dagordningen och på så sätt göra den mer aktuellt inför valet. Ses politikerna som den huvudsakliga målgruppen är väljarna den indirekta målgruppen som ska bilda sig en uppfattning och vad som är viktigt.
I och med den höga arbetslösheten är det många som drabbas på ett eller annat sätt. Står man inte själv utan jobb är det säkerligen en anhörig som gör det vilket bidrar till att man kan relatera till frågan.
Bakom Arbetslöshetskassornas samorganisation står 32 a-kassor som alla är knutna till olika bransch- eller yrkesområden. På grund av detta ser vi att artikeln framförallt riktar sig till det röd-gröna blocket eftersom frågan om en förbättrad situation för arbetslösa går mer i linje med deras politik.
Samtidigt framgår det i artikeln att finansminister Anders Borg tycks ha samma värdering som SO, och önskar höja dagspenningsbeloppet. Detta skulle kunna uppfattas som en vädjan och påminnelse riktad mot alliansen, eller som ett hot mot de röd-gröna, då alliansen går in på deras politiska riktlinjer.
Den retoriska strategin ser vi i argumenten för att förbättra de arbetslösas situation och de vetenskapliga belägg som de stödjer sina ståndpunkter på. Genom att även tydliggöra målet känns det mer genomtänkt och trovärdigt, och även lättare för politikerna att se vad som vill uppnås. Dessutom är texten relativt lättläst vilket gör att den får en större bredd då fler läsare förstår innehållet och budskapet.
Inför valet tror vi att SO kommer att få kämpa med att få upp den här frågan på dagordningen då de röd-gröna tycks satsa mer på miljöfrågor. Att sedan alliansen skulle anamma frågan om de arbetslösas rätt till a-kassa i sin politik känns inte särskilt trovärdigt, möjligen om det skulle bli en strategi för att locka väljare. Vi tror därför att SO:s egentliga hopp för att genomföra sitt mål, det vill säga att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av den förlorade inkomsten, är genom att nå fram till de röd-gröna.
Nu återstår det bara att se vad för strategiska val politikerna kommer att göra för att locka väljare och vilka valfrågor som slutligen hamnar på agendan.
Av: Emmy Nordin, Jessika Hällerö, Emelie Klasson, Ulrika Tauberman
På Dagens nyheters debattsida går det torsdagen den 29 april att läsa en artikel skriven av Arbetslöshetskassornas samorganisations (SO) ordförande, Harald Petersson, och dess kanslichef, Melker Ödebrink. Här tar de upp frågan om a-kassans funktion så som den ser ut för tillfället.
Denna fråga är ständigt aktuell men ges extra mycket uppmärksamhet just nu på grund av det stundande valet i höst och en relativt hög arbetslöshet. Alliansen har under sin regeringstid utfört vissa regelförändringar och har på så sätt försämrat förutsättningarna för de arbetslösa genom kraftigt höjda avgifter till a-kassan, samt svårigheten att få tillgång till den ersättning som man tidigare varit berättigad.
Arbetslöshetskassornas samorganisation frågar sig vad alliansen har för ståndpunkter inför valet och hur oppositionens a-kassepolitik kommer se ut.
På grund av detta ser vi debattartikeln som ett direkt utrop till politikerna. Vi kan tänka oss att syftet med debattartikeln är att föra upp frågan på dagordningen och på så sätt göra den mer aktuellt inför valet. Ses politikerna som den huvudsakliga målgruppen är väljarna den indirekta målgruppen som ska bilda sig en uppfattning och vad som är viktigt.
I och med den höga arbetslösheten är det många som drabbas på ett eller annat sätt. Står man inte själv utan jobb är det säkerligen en anhörig som gör det vilket bidrar till att man kan relatera till frågan.
Bakom Arbetslöshetskassornas samorganisation står 32 a-kassor som alla är knutna till olika bransch- eller yrkesområden. På grund av detta ser vi att artikeln framförallt riktar sig till det röd-gröna blocket eftersom frågan om en förbättrad situation för arbetslösa går mer i linje med deras politik.
Samtidigt framgår det i artikeln att finansminister Anders Borg tycks ha samma värdering som SO, och önskar höja dagspenningsbeloppet. Detta skulle kunna uppfattas som en vädjan och påminnelse riktad mot alliansen, eller som ett hot mot de röd-gröna, då alliansen går in på deras politiska riktlinjer.
Den retoriska strategin ser vi i argumenten för att förbättra de arbetslösas situation och de vetenskapliga belägg som de stödjer sina ståndpunkter på. Genom att även tydliggöra målet känns det mer genomtänkt och trovärdigt, och även lättare för politikerna att se vad som vill uppnås. Dessutom är texten relativt lättläst vilket gör att den får en större bredd då fler läsare förstår innehållet och budskapet.
Inför valet tror vi att SO kommer att få kämpa med att få upp den här frågan på dagordningen då de röd-gröna tycks satsa mer på miljöfrågor. Att sedan alliansen skulle anamma frågan om de arbetslösas rätt till a-kassa i sin politik känns inte särskilt trovärdigt, möjligen om det skulle bli en strategi för att locka väljare. Vi tror därför att SO:s egentliga hopp för att genomföra sitt mål, det vill säga att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av den förlorade inkomsten, är genom att nå fram till de röd-gröna.
Nu återstår det bara att se vad för strategiska val politikerna kommer att göra för att locka väljare och vilka valfrågor som slutligen hamnar på agendan.
Av: Emmy Nordin, Jessika Hällerö, Emelie Klasson, Ulrika Tauberman
onsdag 28 april 2010
Vi har ett bättre alternativ till Västlänken
Debattartikel 28 april 2010-04-28
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.358563-vi-har-ett-battre-alternativ-till-vastlanken
Vi har valt att göra en granskning på debattartikeln ”Vi har ett bättre alternativ till Västlänken” skriven av Lennart Wassenius, infrastrukturplanerare på gatubolaget och Claes Westberg, före detta trafikdirektör i Göteborg.
Diskussionen kring Västlänken har varit uppe på agendan i Göteborgsposten under den senaste tiden. Artikeln släpps också samtidigt som regeringen för endast ett par veckor sedan presenterat budgetunderlaget för utbyggnaden av infrastrukturen i västsverige. Då klarlades det hur mycket staten kommer att bidra med i utbyggnaden. Alldeles nyligen (DN debatt 26/4) klargjorde även de rödgröna att de vill satsa stort på tågtrafik och infrastruktur och däribland Västlänken vid en eventuell vinst av valet i höst.
Att debattartikeln är skriven för att frammåla Västlänken som ett dåligt alternativ för regionen framgår klart i artikeln. Målsättningen med debattartikeln är därför troligtvis att påverka politikerna som ska besluta om Västlänken och att få dessa att tänka om. Indirekt handlar det om att komma upp på medieagendan för att på så sätt nå samtalsagendan. Genom att nå samtalsagendan kan man få folket i Göteborg och västsverige till att påverka politikerna.
En mer dold avsikt kan ligga i Lennart Wassenius intresse som centerpartist och boende i Lerum. Han har nyligen genom bland annat insändare i Lerums Tidning (http://www.lerumstidning.com/lv_visa.asp?id=11616&sidnamn=LERUMSVENTILEN) argumenterat för att att stoppa en avfart från E6 till Lerums centrum och istället satsa på att bygga ut pendeltågstrafiken och godstågstrafiken i Lerum. I deras förslag i debattartikeln om Västlänken frigörs kapital vilket de föreslår skall kunna användas till ”Hamnbanan – 6 miljarder (Sävenäs – Floda och ny järnvägsbroöver Göta älv)”. De säger vidare att ”Den logistiskt viktigaste etappen handlar om Västra Stambanan, eller ytterligare två spår på sträckan Sävenäs – Floda”. Det sistnämnda alternativet skulle gynna Wassenius egna intressen då Lerum är beläget mitt emellan Sävenäs och Floda.
Politiker är slutmålgruppen men som tidigare nämnts är troligtvis Göteborgarna och befolkningen i västsverige den indirekta målgruppen. Trängselskattsfinansieringens ifrågasättande i slutet av artikeln är förmodligen tillagd för att attrahera den indirekta målgruppen, befolkningen i västsverige vilka direkt drabbas av detta förslag om de kör bil. Detta gör att frågan blir diskuterbar och gör att allmänheten kan ha en åsikt även om de inte förstår sakfrågan i sig, vilket skulle kunna vara ett led i författarnas avsikt att få frågan på samtalsagendan (Palm, 2006:63,106) . Nätverket nej till trängselskatt i Göteborg har också varit snabba med att kommentera artikeln och lovordar författarna och förslaget. Kanske har de varit med på ett hörn?
Möjligheten finns att denna debattartikel är en del av ett större projekt för att skapa opinion mot Västlänken och i viss mån mot trängselskatt som är två frågor som ligger väldigt nära varandra. Detta eftersom Västlänken kommer till stor del finansieras utav intäkter från trängselskatter i Göteborg.
Retoriskt sätt så skriver de klart och tydligt och använder sig av punkter för att redovisa sina huvudteser på ett bra sätt. De använder sig av retoriska frågor och av en upprepningsstrategi i början av texten vilket även kan hänvisas till att de lägger fram tre förslag om vad som är bra med deras förslag samt tre ”förslag” om vad som behöver göras i Göteborg.
Av: Klara Andersson, Anton Paulsson, Johan Malmberg & Johan Dahlquist
Litteratur:
Palm, L. (2006) Kommunikationsplanering, Lund: Studentlitteratur AB
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.358563-vi-har-ett-battre-alternativ-till-vastlanken
Vi har valt att göra en granskning på debattartikeln ”Vi har ett bättre alternativ till Västlänken” skriven av Lennart Wassenius, infrastrukturplanerare på gatubolaget och Claes Westberg, före detta trafikdirektör i Göteborg.
Diskussionen kring Västlänken har varit uppe på agendan i Göteborgsposten under den senaste tiden. Artikeln släpps också samtidigt som regeringen för endast ett par veckor sedan presenterat budgetunderlaget för utbyggnaden av infrastrukturen i västsverige. Då klarlades det hur mycket staten kommer att bidra med i utbyggnaden. Alldeles nyligen (DN debatt 26/4) klargjorde även de rödgröna att de vill satsa stort på tågtrafik och infrastruktur och däribland Västlänken vid en eventuell vinst av valet i höst.
Att debattartikeln är skriven för att frammåla Västlänken som ett dåligt alternativ för regionen framgår klart i artikeln. Målsättningen med debattartikeln är därför troligtvis att påverka politikerna som ska besluta om Västlänken och att få dessa att tänka om. Indirekt handlar det om att komma upp på medieagendan för att på så sätt nå samtalsagendan. Genom att nå samtalsagendan kan man få folket i Göteborg och västsverige till att påverka politikerna.
En mer dold avsikt kan ligga i Lennart Wassenius intresse som centerpartist och boende i Lerum. Han har nyligen genom bland annat insändare i Lerums Tidning (http://www.lerumstidning.com/lv_visa.asp?id=11616&sidnamn=LERUMSVENTILEN) argumenterat för att att stoppa en avfart från E6 till Lerums centrum och istället satsa på att bygga ut pendeltågstrafiken och godstågstrafiken i Lerum. I deras förslag i debattartikeln om Västlänken frigörs kapital vilket de föreslår skall kunna användas till ”Hamnbanan – 6 miljarder (Sävenäs – Floda och ny järnvägsbroöver Göta älv)”. De säger vidare att ”Den logistiskt viktigaste etappen handlar om Västra Stambanan, eller ytterligare två spår på sträckan Sävenäs – Floda”. Det sistnämnda alternativet skulle gynna Wassenius egna intressen då Lerum är beläget mitt emellan Sävenäs och Floda.
Politiker är slutmålgruppen men som tidigare nämnts är troligtvis Göteborgarna och befolkningen i västsverige den indirekta målgruppen. Trängselskattsfinansieringens ifrågasättande i slutet av artikeln är förmodligen tillagd för att attrahera den indirekta målgruppen, befolkningen i västsverige vilka direkt drabbas av detta förslag om de kör bil. Detta gör att frågan blir diskuterbar och gör att allmänheten kan ha en åsikt även om de inte förstår sakfrågan i sig, vilket skulle kunna vara ett led i författarnas avsikt att få frågan på samtalsagendan (Palm, 2006:63,106) . Nätverket nej till trängselskatt i Göteborg har också varit snabba med att kommentera artikeln och lovordar författarna och förslaget. Kanske har de varit med på ett hörn?
Möjligheten finns att denna debattartikel är en del av ett större projekt för att skapa opinion mot Västlänken och i viss mån mot trängselskatt som är två frågor som ligger väldigt nära varandra. Detta eftersom Västlänken kommer till stor del finansieras utav intäkter från trängselskatter i Göteborg.
Retoriskt sätt så skriver de klart och tydligt och använder sig av punkter för att redovisa sina huvudteser på ett bra sätt. De använder sig av retoriska frågor och av en upprepningsstrategi i början av texten vilket även kan hänvisas till att de lägger fram tre förslag om vad som är bra med deras förslag samt tre ”förslag” om vad som behöver göras i Göteborg.
Av: Klara Andersson, Anton Paulsson, Johan Malmberg & Johan Dahlquist
Litteratur:
Palm, L. (2006) Kommunikationsplanering, Lund: Studentlitteratur AB
tisdag 27 april 2010
Dagens debattartikel i Svenska Dagbladet handlar om de röd-grönas förslag om att bygga ut järnvägsnätet med snabbspår och snabbtåg samt problemen författaren ser med finansieringen av projektet. Författaren hävdar till och med att det kan vara tal om ett brott mot budgetlagen, där det i en paragraf anges att stora investeringar som har ett samhällsekonomiskt värde, men inte ger någon avkastning ska bekostas med anslag och inte med lånade pengar, som de röd-grönas finansieringsplan består av. Mona Sahlin svarar på anklagelserna genom att hänvisa till tidigare stora projekt som finansierats med lån.
Den artikel vi valt finns att hitta på SvDs ledarsida, men till skillnad från tidigare inlägg under denna kategori finns det inget namn att hitta på artikelförfattaren. Troligtvis har man helt enkelt glömt att skriva med detta. Pga. avsaknaden av författarens namn blir det svårt att ta reda på vem som står bakom artikeln och vilka intressen denna person representerar. Dock är det ganska uppenbart att personen i fråga stödjer alliansens politik, i alla fall i den aktuella frågan, snarare än de rödgröna.
Författaren försöker med hjälp av bland annat metaforer och liknelser göra ämnet i artikeln intresseväckande och använder sig tex. av meningar som; ”...på infrastrukturområdet handlade det snarare om en gigantisk springnota av ofinansierade löften och planer...” Författaren skriver på ett kvickt sätt som gör artikeln underhållande och lättläst och upplägget påminner faktiskt lite om en sagoberättares.
Att debattartikeln kommer nu är inte så konstigt så här i valtider. Nu kommer vallöftena och författaren vill in i debatten och visa sin misstro över de röd/grönas vallöften.
Vad författaren verkar vilja uppnå är att skapa uppmärksamhet mot tomma vallöften. Den har en stark utgångspunkt från alliansens synvinkel och verkar vilja få oss väljare att se att de röd/gröna bara kommer med tomma löften som inte kommer gå att finansiera. Det bakomliggande syftet verkar vara att vi ska rösta på allinsen för att de röd/gröna kommer skapa oss en större ekonomisk kris med de vallöften de uttalat. Författaren verkar speciellt upprörd över Mona Sahlins uttalande:
- Det har alltid använts lån till stora investeringar. Så länge man visar att man har långsiktig finansiering för räntor och amorteringar är det en bra princip.
Något mer bakomliggande syfte än att skriva av sig sin egen ilska verkar inte finnas.
Att alliansen lämnar efter sig en röra vad gäller försäkringskassans regler verkar helt ointressant för författaren. Tycker snarare att det verkar som pajkastning på de röd/gröna och inget motargument för vad allinsen lovar eller vad de uträttat under sina år vid makten.
Den primära målgruppen för artikeln är både alliansens politiker och deras följare.
Debattören visar sitt stöd genom att döma ut vänsterblockets förslag samt genom att finansminister Anders Borg får uttala sig om förslagets finansiering.
Den sekundära målgruppen är de väljare som inte redan bestämt sig, eller kanske till och med de som tänkt rösta rött i riksdagsvalet.
Anna Salomonsson, Lovisa Fasth och Kajsa Säverström
Den artikel vi valt finns att hitta på SvDs ledarsida, men till skillnad från tidigare inlägg under denna kategori finns det inget namn att hitta på artikelförfattaren. Troligtvis har man helt enkelt glömt att skriva med detta. Pga. avsaknaden av författarens namn blir det svårt att ta reda på vem som står bakom artikeln och vilka intressen denna person representerar. Dock är det ganska uppenbart att personen i fråga stödjer alliansens politik, i alla fall i den aktuella frågan, snarare än de rödgröna.
Författaren försöker med hjälp av bland annat metaforer och liknelser göra ämnet i artikeln intresseväckande och använder sig tex. av meningar som; ”...på infrastrukturområdet handlade det snarare om en gigantisk springnota av ofinansierade löften och planer...” Författaren skriver på ett kvickt sätt som gör artikeln underhållande och lättläst och upplägget påminner faktiskt lite om en sagoberättares.
Att debattartikeln kommer nu är inte så konstigt så här i valtider. Nu kommer vallöftena och författaren vill in i debatten och visa sin misstro över de röd/grönas vallöften.
Vad författaren verkar vilja uppnå är att skapa uppmärksamhet mot tomma vallöften. Den har en stark utgångspunkt från alliansens synvinkel och verkar vilja få oss väljare att se att de röd/gröna bara kommer med tomma löften som inte kommer gå att finansiera. Det bakomliggande syftet verkar vara att vi ska rösta på allinsen för att de röd/gröna kommer skapa oss en större ekonomisk kris med de vallöften de uttalat. Författaren verkar speciellt upprörd över Mona Sahlins uttalande:
- Det har alltid använts lån till stora investeringar. Så länge man visar att man har långsiktig finansiering för räntor och amorteringar är det en bra princip.
Något mer bakomliggande syfte än att skriva av sig sin egen ilska verkar inte finnas.
Att alliansen lämnar efter sig en röra vad gäller försäkringskassans regler verkar helt ointressant för författaren. Tycker snarare att det verkar som pajkastning på de röd/gröna och inget motargument för vad allinsen lovar eller vad de uträttat under sina år vid makten.
Den primära målgruppen för artikeln är både alliansens politiker och deras följare.
Debattören visar sitt stöd genom att döma ut vänsterblockets förslag samt genom att finansminister Anders Borg får uttala sig om förslagets finansiering.
Den sekundära målgruppen är de väljare som inte redan bestämt sig, eller kanske till och med de som tänkt rösta rött i riksdagsvalet.
Anna Salomonsson, Lovisa Fasth och Kajsa Säverström
måndag 26 april 2010
Som man frågar får man svar!
Granskning av debattartikeln Som man frågar får man svar ur GP
(2010-04-26)
I debattartikeln med Gudrun Schyman som avsändare ifrågasätter hon i egenskap av talesman för Feministiskt Initiativ resultatet från SOM-institutets senaste undersökning av svenska folkets attityder inför valet. Undersökningen påvisar att endast 2 procent av Sveriges befolkning anser att jämställdheten är viktig. Det relevanta att veta är dock att undersökningen primärt inte handlar om
huruvida jämställdheten är viktig utan behandlar samhällsproblem i allmänhet där det svenska folket själva har fått nämna vilka tre frågor och samhällsproblem som de själva tycker är viktigast - vilket per definition inte innebär att jämställdheten är oviktig för det svenska folket.
Varför kommer debattartikeln nu?
Debattartikeln publiceras vid den här tidpunkten eftersom att valet närmar sig och det är dags för
alla partier, och i synnerhet Feministiskt initiativ som är ett litet parti, att fånga väljare för att få fler
röster i valet.
Intresset för jämställdheten ifrågasätts i SOM-undersökningen som visar att intresset är lågt för den här typen av frågor. I relation till att undersökningen inte primärt handlar om jämställdheten blir debattartikelns fokus missvisande. Det är inte uttalat hur undersökningen metodiskt faktiskt gick till men metoden kritiseras, vilket bidrar till ett tveksamt utgångsläge för debattartikeln.
Målsättningen med debattartikeln
Jämställdhetsfrågan skall bli aktuell i kontexten av Fi:s ståndpunkter och program inför valet. Positiv uppmärksamhet och associationer skall kopplas till Fi:s ståndpunkter. Syftet med debattartikeln är även att belysa de andra partiernas brister i förhållande till Fi. Där allmänt känt att Feministiskt Initiativ har en, i jämförelse med mer välsituerade partier, begränsad budget vilket påverkar partiets möjligheter till marknadsföring. Debattartikeln i GP kan betraktas som
ett led i en opinionsbildningskampanj enligt PR-byråers logik, då det är troligt att partiet inte harkapital till exempelvis TV-reklam och/eller traditionell annonsering i dagspress
Vem är målgruppen?
Debattartikeln är inriktad mot den väljargrupp som redan är övertygade i frågan, de som värdesätter jämställdheten och till stor del sympatiserar med Fi:s program och ståndpunkter. Den primära målgruppen är de väljare som tidigare har röstat på Fi eller röstat på ett närstående parti från vänsterblocket. Sekundär målgrupp är de som sympatiserar mindre med dessa frågor eller de som finner dessa frågor ointressanta, exempelvis den borgerliga alliansens väljare. I det här hänseendet fungerar debattartikeln som åsiktsbildning, ett opinionsbildningsförsök gentemot den
allmänna opinionen och ett försök till positionering gentemot oppositionen.
Debattartikelns avsändare?
Gudrun Schyman, talesperson för Fi. Schyman har en unik position i det svenska samhället i egenskap av kontroversiell politiker och färgstark karaktär även utanför politikens högborg. Den här positionen kan öka hennes attraktivitet som debattör.
Den retoriska strategin
Initialt präglas debattartikeln av en massiv retorik. Vedertagna rättigheter och frågor som tas upp som används för att övertyga läsaren om att detta är viktiga frågor att uppmärksamma och leva upp till. Ett underliggande syfte tycks vara att omformulera jämställdhetsfrågor till ”självklarheter”. Enkla argument och upprepningar utnyttjas. Uppenbarligen riktar artikeln sig till den ”breda massan”
och inte till specifikt insatta grupper som exempelvis forskare.
Referenser
Schyman, Gudrun (2010) Som man frågar får man svar! Göteborgsposten
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.356458-som-man-fragar-far-man-svar- (2010-04-26)
Blogg. Daniel är bäst (kring hur SOM-undersökningen genomfördes.)
http://danielswedin.blogspot.com/2010/04/schyman-missforstar-som-siffror.html. (2010-04-26)
Utter, Helene (2010) Bara två procent tycker jämställdhet är viktigt. Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6994760.ab (2010-04-26)
Feministiskt Initiativ
http://fivastragotaland.se/2010/04/26/fraga-gudrun-sjalv/ (2010-04-26)
Henrik Oscarsson
http://www.henrikoscarsson.com/2010/04/schyman-som-och-jamstalldheten.html. (2010-04-
26)
(2010-04-26)
I debattartikeln med Gudrun Schyman som avsändare ifrågasätter hon i egenskap av talesman för Feministiskt Initiativ resultatet från SOM-institutets senaste undersökning av svenska folkets attityder inför valet. Undersökningen påvisar att endast 2 procent av Sveriges befolkning anser att jämställdheten är viktig. Det relevanta att veta är dock att undersökningen primärt inte handlar om
huruvida jämställdheten är viktig utan behandlar samhällsproblem i allmänhet där det svenska folket själva har fått nämna vilka tre frågor och samhällsproblem som de själva tycker är viktigast - vilket per definition inte innebär att jämställdheten är oviktig för det svenska folket.
Varför kommer debattartikeln nu?
Debattartikeln publiceras vid den här tidpunkten eftersom att valet närmar sig och det är dags för
alla partier, och i synnerhet Feministiskt initiativ som är ett litet parti, att fånga väljare för att få fler
röster i valet.
Intresset för jämställdheten ifrågasätts i SOM-undersökningen som visar att intresset är lågt för den här typen av frågor. I relation till att undersökningen inte primärt handlar om jämställdheten blir debattartikelns fokus missvisande. Det är inte uttalat hur undersökningen metodiskt faktiskt gick till men metoden kritiseras, vilket bidrar till ett tveksamt utgångsläge för debattartikeln.
Målsättningen med debattartikeln
Jämställdhetsfrågan skall bli aktuell i kontexten av Fi:s ståndpunkter och program inför valet. Positiv uppmärksamhet och associationer skall kopplas till Fi:s ståndpunkter. Syftet med debattartikeln är även att belysa de andra partiernas brister i förhållande till Fi. Där allmänt känt att Feministiskt Initiativ har en, i jämförelse med mer välsituerade partier, begränsad budget vilket påverkar partiets möjligheter till marknadsföring. Debattartikeln i GP kan betraktas som
ett led i en opinionsbildningskampanj enligt PR-byråers logik, då det är troligt att partiet inte harkapital till exempelvis TV-reklam och/eller traditionell annonsering i dagspress
Vem är målgruppen?
Debattartikeln är inriktad mot den väljargrupp som redan är övertygade i frågan, de som värdesätter jämställdheten och till stor del sympatiserar med Fi:s program och ståndpunkter. Den primära målgruppen är de väljare som tidigare har röstat på Fi eller röstat på ett närstående parti från vänsterblocket. Sekundär målgrupp är de som sympatiserar mindre med dessa frågor eller de som finner dessa frågor ointressanta, exempelvis den borgerliga alliansens väljare. I det här hänseendet fungerar debattartikeln som åsiktsbildning, ett opinionsbildningsförsök gentemot den
allmänna opinionen och ett försök till positionering gentemot oppositionen.
Debattartikelns avsändare?
Gudrun Schyman, talesperson för Fi. Schyman har en unik position i det svenska samhället i egenskap av kontroversiell politiker och färgstark karaktär även utanför politikens högborg. Den här positionen kan öka hennes attraktivitet som debattör.
Den retoriska strategin
Initialt präglas debattartikeln av en massiv retorik. Vedertagna rättigheter och frågor som tas upp som används för att övertyga läsaren om att detta är viktiga frågor att uppmärksamma och leva upp till. Ett underliggande syfte tycks vara att omformulera jämställdhetsfrågor till ”självklarheter”. Enkla argument och upprepningar utnyttjas. Uppenbarligen riktar artikeln sig till den ”breda massan”
och inte till specifikt insatta grupper som exempelvis forskare.
Referenser
Schyman, Gudrun (2010) Som man frågar får man svar! Göteborgsposten
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.356458-som-man-fragar-far-man-svar- (2010-04-26)
Blogg. Daniel är bäst (kring hur SOM-undersökningen genomfördes.)
http://danielswedin.blogspot.com/2010/04/schyman-missforstar-som-siffror.html. (2010-04-26)
Utter, Helene (2010) Bara två procent tycker jämställdhet är viktigt. Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6994760.ab (2010-04-26)
Feministiskt Initiativ
http://fivastragotaland.se/2010/04/26/fraga-gudrun-sjalv/ (2010-04-26)
Henrik Oscarsson
http://www.henrikoscarsson.com/2010/04/schyman-som-och-jamstalldheten.html. (2010-04-
26)
torsdag 22 april 2010
Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet
I debattartikeln ”Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet” publicerad 2010-04-22 i DN skriver Annika Borg, teol. dr, författare och präst i Svenska kyrkan om den förlegade symboliken i att det kungliga brudparet beslutat att låta Kungen föra Victoria till altaret vid vigselakten.
Hon tar avstamp i beskrivningen om hur traditionen i Sverige, där symboliken i att kvinnan går bredvid sin brudgum av egen fri vilja, är myndig och inte ”överlåts” av sin far under vigselakten. Att Borg väljer att belysa den här frågan just idag är mycket på grund av den uppmärksamhet som Kungafamiljen och kungabröllopet haft och har i medierna idag.
Skribenten av debattartikeln använder sig av vad man skulle kunna kalla det mediala kungaklimatet som ett sätt att upplysa om Svenska Kyrkans sedan länge moderna jämtställdhet, och ger exempel på hur vis vår nuvarande kung gifte sig för trettio år sedan enligt den tradition som varit standard i Svenska Kyrkan under en lång tid. Att man nu väljer en mer amerikaniserad vigselform ser hon ur jämställdhetssynpunkt som ett bakslag.
Förutom jämställdhetsfrågan, vill hon outtalat tala om för läsaren, med fokus på svenska kvinnor i synnerhet, att den svenska modellen för vigslar representerar ett värde där paret är i fokus och ett uttryck för jämbördigheten mellan könen. Detta gör hon dels med Svenska Kyrkan som outtalad avsändare, men även i rollen av sig själv som skribent och författare. Hon gör dels lite diskret gratisreklam för sin bok utgiven 2009-09 "Bibeln på mitt sätt" och passar samtidigt på att legitimera sin doktorsavhandling "Kön och bibeltolkning" som berör samma tema, mestadels marknadsför hon sitt eget varumärke.
Borg riktar sig även indirekt till hovet, med sin vädjan om att bevara de svenska vigseltraditionerna med tyngdpunkt på hur representativt bröllopet kommer att bli och vilket enormt medialt utrymme vigseln kommer att få.
Retoriskt fallerar hennes artikel på upprepning av argument på fel ställen i texten, som dessutom till meningsbyggnaden som allt för mycket liknar formuleringen av tidigare pläderingar. Artikeln hade även tjänat på att kortas ned av samma anledning.
Hon övertygar läsaren genom att appellera till läsarnas sunda förnuft, med frågeställningen om det är rimligt att amerikanisera vigselakten när den amerikanska traditionen saknar de jämlikhetsvärden som den svenska vigseltraditionen står för.
Borg utnyttjar på ett smart sätt dagens medieagenda, just nu om mestadels kungafamiljens roll i offentligheten, som en inkörsport för att få utrymme för sin ståndpunkt och argumenterar utifrån det allmänintresse som finns idag, rubriken i synnerhet skapar nyfikenhet hos läsaren.
Hon belyser motsättningar, vilket också är ett retoriskt fördelaktigt drag, när hon talar om den moderna kyrkan samt hur detta ställningstagande från brudparets sida talar emot de värderingar som kyrkan står för.
Artikeln:
http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597
Cecilia Marklund
Anna Wennsten
Jenny Svensson
Jennifer Lindgren
(Grupp 8)
Hon tar avstamp i beskrivningen om hur traditionen i Sverige, där symboliken i att kvinnan går bredvid sin brudgum av egen fri vilja, är myndig och inte ”överlåts” av sin far under vigselakten. Att Borg väljer att belysa den här frågan just idag är mycket på grund av den uppmärksamhet som Kungafamiljen och kungabröllopet haft och har i medierna idag.
Skribenten av debattartikeln använder sig av vad man skulle kunna kalla det mediala kungaklimatet som ett sätt att upplysa om Svenska Kyrkans sedan länge moderna jämtställdhet, och ger exempel på hur vis vår nuvarande kung gifte sig för trettio år sedan enligt den tradition som varit standard i Svenska Kyrkan under en lång tid. Att man nu väljer en mer amerikaniserad vigselform ser hon ur jämställdhetssynpunkt som ett bakslag.
Förutom jämställdhetsfrågan, vill hon outtalat tala om för läsaren, med fokus på svenska kvinnor i synnerhet, att den svenska modellen för vigslar representerar ett värde där paret är i fokus och ett uttryck för jämbördigheten mellan könen. Detta gör hon dels med Svenska Kyrkan som outtalad avsändare, men även i rollen av sig själv som skribent och författare. Hon gör dels lite diskret gratisreklam för sin bok utgiven 2009-09 "Bibeln på mitt sätt" och passar samtidigt på att legitimera sin doktorsavhandling "Kön och bibeltolkning" som berör samma tema, mestadels marknadsför hon sitt eget varumärke.
Borg riktar sig även indirekt till hovet, med sin vädjan om att bevara de svenska vigseltraditionerna med tyngdpunkt på hur representativt bröllopet kommer att bli och vilket enormt medialt utrymme vigseln kommer att få.
Retoriskt fallerar hennes artikel på upprepning av argument på fel ställen i texten, som dessutom till meningsbyggnaden som allt för mycket liknar formuleringen av tidigare pläderingar. Artikeln hade även tjänat på att kortas ned av samma anledning.
Hon övertygar läsaren genom att appellera till läsarnas sunda förnuft, med frågeställningen om det är rimligt att amerikanisera vigselakten när den amerikanska traditionen saknar de jämlikhetsvärden som den svenska vigseltraditionen står för.
Borg utnyttjar på ett smart sätt dagens medieagenda, just nu om mestadels kungafamiljens roll i offentligheten, som en inkörsport för att få utrymme för sin ståndpunkt och argumenterar utifrån det allmänintresse som finns idag, rubriken i synnerhet skapar nyfikenhet hos läsaren.
Hon belyser motsättningar, vilket också är ett retoriskt fördelaktigt drag, när hon talar om den moderna kyrkan samt hur detta ställningstagande från brudparets sida talar emot de värderingar som kyrkan står för.
Artikeln:
http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597
Cecilia Marklund
Anna Wennsten
Jenny Svensson
Jennifer Lindgren
(Grupp 8)
onsdag 21 april 2010
Politiker och Sociala Medier
I debattartikeln ”Sociala medier ställer nya krav på politiker” (publicerad i GP:s nätupplaga 21/4), skriven av Marie Grusell och Lennart Hast, kommenteras sociala mediers roll för uppbyggandet av politikers bild som personer och varumärken. Eftersom det är valår och partiernas och politikernas valkampanjer snart kommer att accelerera alltmer, är artikeln publicerad nu för att förutspå och kommentera hur kampen i allt större grad kommer att utspela sig i de sociala medierna.
Artikeln är uppbygd på klassiskt retoriskt vis med en inledning av historia och tendenser om relationen politiker - sociala medier och hur en personifiering i större grad skett på sista tiden. Efter denna inledning ställer författarna upp frågeställningar huruvida det är ”information eller propaganda” för att avsluta med en återknytning till inledningen med exempel på ”mediestormar” och de politiska ståndpunkternas instabilitet då de bara är ”ett knapptryck bort”. Vad författarna vill uppnå med artikeln är just att belysa hur de politiska partierna och de enskilda politikernas marknadsföring och varumärkesuppbyggnad rör sig mot samma innebörd som ekonomisk marknadsföring. Det vill säga att politikerna via de sociala medierna och allmän personifiering vinner större gehör på yta och snabba retoriska poäng än på själva grundläggande innebörden av deras åsikter och värderingar, och därmed förflyttas fokus från den faktiska politiken. Vad författarna inte tar upp i artikeln är själva kontakten som även följer med de sociala medierna. Genom att kommunicera via till exempel facebook eller andra platformar och bloggar, kan politikerna kontaktas direkt på ett sätt som var mycket omständigare via debattartiklar eller äldre kommunikationssätt som brev och telefon. De sociala medierna ökar därför dialogen, vilket borde kommenterats i artikeln. Vidare är exemplen på personifiering och varumärkesuppbyggnaden något vag och tappar ofta den röda tråden. Ett exempel på detta är de två styckena under rubriken ”Mediestorm om handväska” där det första stycket inte handlar om sociala medier överhuvudtaget, och det andra stycket behandlar politikernas brist på kontroll över hur budskapen ska tolkas. Frågan kan då ställas huruvida politiker ska kontrollera hur budskap tolkas, och hur dessa budskap skulle stå och falla med vad bloggare skriver. Själva poängen med fri politik borde precis som förut vara att politiska budskap ska kunna tolkas fritt efter mottagarnas egna åsikter, och att omyndigförklara väljare på grund av att de läser någon annans tolkning av budskapen känns som ett svagt argument. Den primära målgruppen för artikeln är de som använder sig av sociala medier och bevakar/följer politikerna via dessa, med andra ord till stor del av de vanliga väljarna av yngre ålder, åtminstone under 45-50 år. Den sekundära målgruppen är användarna, politikerna, och de som arbetar med att representera dem. De som står bakom artikeln tycker vi stannar med författarna själva, även om de med sina titlar som Fil. Dr. i Journalistik (Marie Grusell) och doktorand i marknadsföring- och medier (Lennart Hast) kan sägas representera sina yrkeskårer.
Martin Gunseus, Johan Sundström, John Rejnäs, John Rafstedt, Grupp 7
Artikeln är uppbygd på klassiskt retoriskt vis med en inledning av historia och tendenser om relationen politiker - sociala medier och hur en personifiering i större grad skett på sista tiden. Efter denna inledning ställer författarna upp frågeställningar huruvida det är ”information eller propaganda” för att avsluta med en återknytning till inledningen med exempel på ”mediestormar” och de politiska ståndpunkternas instabilitet då de bara är ”ett knapptryck bort”. Vad författarna vill uppnå med artikeln är just att belysa hur de politiska partierna och de enskilda politikernas marknadsföring och varumärkesuppbyggnad rör sig mot samma innebörd som ekonomisk marknadsföring. Det vill säga att politikerna via de sociala medierna och allmän personifiering vinner större gehör på yta och snabba retoriska poäng än på själva grundläggande innebörden av deras åsikter och värderingar, och därmed förflyttas fokus från den faktiska politiken. Vad författarna inte tar upp i artikeln är själva kontakten som även följer med de sociala medierna. Genom att kommunicera via till exempel facebook eller andra platformar och bloggar, kan politikerna kontaktas direkt på ett sätt som var mycket omständigare via debattartiklar eller äldre kommunikationssätt som brev och telefon. De sociala medierna ökar därför dialogen, vilket borde kommenterats i artikeln. Vidare är exemplen på personifiering och varumärkesuppbyggnaden något vag och tappar ofta den röda tråden. Ett exempel på detta är de två styckena under rubriken ”Mediestorm om handväska” där det första stycket inte handlar om sociala medier överhuvudtaget, och det andra stycket behandlar politikernas brist på kontroll över hur budskapen ska tolkas. Frågan kan då ställas huruvida politiker ska kontrollera hur budskap tolkas, och hur dessa budskap skulle stå och falla med vad bloggare skriver. Själva poängen med fri politik borde precis som förut vara att politiska budskap ska kunna tolkas fritt efter mottagarnas egna åsikter, och att omyndigförklara väljare på grund av att de läser någon annans tolkning av budskapen känns som ett svagt argument. Den primära målgruppen för artikeln är de som använder sig av sociala medier och bevakar/följer politikerna via dessa, med andra ord till stor del av de vanliga väljarna av yngre ålder, åtminstone under 45-50 år. Den sekundära målgruppen är användarna, politikerna, och de som arbetar med att representera dem. De som står bakom artikeln tycker vi stannar med författarna själva, även om de med sina titlar som Fil. Dr. i Journalistik (Marie Grusell) och doktorand i marknadsföring- och medier (Lennart Hast) kan sägas representera sina yrkeskårer.
Martin Gunseus, Johan Sundström, John Rejnäs, John Rafstedt, Grupp 7
tisdag 20 april 2010
Låt ROT-avdraget vara kvar
Anna Graversen, Malin Arosilta, Sara Stenquist
Grupp 6, Team Succé
I debattartikeln ”Låt ROT-avdraget vara kvar” skriver fyra kända TV-snickare om ROT-avdraget som de anser är viktigt för att vanliga människor skall kunna förverkliga sina renoveringsdrömmar. De argumenterar för att ROT-avdraget löser kvalitetsproblem, genererar skatteintäkter och gör svarta jobb vita genom att vanligt folk, tack vare det har råd, att anlita riktiga snickare. Hela artikeln består i princip av argument, som t.ex. ”Rot har varit en förutsättning för många att kunna dra igång en nödvändig renovering trots att den privata ekonomin fått sig en törn av lågkonjunkturen”, och att det är fyra kända snickare som står som avsändare ger tyngd och skapar förtroende för vad man säger.
Vi upplever att artikelns uttalade syfte är att peka på alla de positiva konsekvenser som avdraget har inneburit för vanliga människor samt att lyfta frågan från den partipolitiska diskussionen och göra den till en sakfråga. Extra intressant är att Martin Timell som är en av avsändarna anses vara en uttalad socialdemokratisk profil som tar ställning mot sitt partis åsikter i frågan, då socialdemokraterna i allmänhet är negativt inställda till avdraget. Att man vill lyfta frågan från den partipolitiska diskursen blir också tydligt då man väljer att inte skriva ut politisk tillhörighet vid avsändarnas namn.
Målgruppen vi ser är alltså politiker, oavsett partitillhörighet, eftersom man vill att samtliga politiker som tar ställning för den ”vanliga människan” skall inse att ROT-avdraget är positivt både för individen och samhället i stort. ”Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det.” Partitillhörigheten skall alltså inte vara avgörande för åsikten i frågan, utan önskan om att ge vanligt folk möjligheten att renovera sitt hem samt möjlighet att städa upp i byggbranschen.
Outtalat tycker vi oss också se ett försök att skapa opinion bland återigen vanliga människor genom att ta upp facebookgrupper och olika bloggare för att genom de sociala medierna öka den positiva opinionen gentemot ROT-avdraget. Kanske tänker man att allmänheten kan påverka politikerna?
Frågan är till viss del redan uppe på medieagendan och inför valet vill de fyra TV-profilerna visa var de står i debatten och att detta inte skall vara en partipolitisk fråga. Att man publicerar artikeln just nu tror vi beror på att man vill få upp frågan till diskussion så att man kan i god tid innan valet hinner diskutera de olika effekterna av att antingen behålla eller avskaffa avdraget och på så vis kanske kan få även vänstersidan att ställa sig positivt till det.
När det kommer till avsändarna är det första intrycket att det är de fyra snickarna som står bakom debattartikeln. Det kan bero på att frågor som denna ligger dem nära om hjärtat på grund av sitt yrke, de vill värna om branschen och dess rykte. De vill antagligen också värna om sina egna jobb, både utanför och i sina TV-program. Om möjligheten till ROT-avdrag försvinner kanske intresset för ”byggprogram” svalnar.
Man skulle dock kunna tänka sig att det är någon annan som ligger bakom debattartikeln. En teori är att det ligger starka kommersiella intressen bakom, som t.ex. TV-kanalerna med sina byggprogram fyllda av produktplacering och reklam, eller byggbranschen som vill att folk skall fortsätta renovera sina hem och genera inkomst till Sveriges byggindustri och dess underleverantörer.
Grupp 6, Team Succé
I debattartikeln ”Låt ROT-avdraget vara kvar” skriver fyra kända TV-snickare om ROT-avdraget som de anser är viktigt för att vanliga människor skall kunna förverkliga sina renoveringsdrömmar. De argumenterar för att ROT-avdraget löser kvalitetsproblem, genererar skatteintäkter och gör svarta jobb vita genom att vanligt folk, tack vare det har råd, att anlita riktiga snickare. Hela artikeln består i princip av argument, som t.ex. ”Rot har varit en förutsättning för många att kunna dra igång en nödvändig renovering trots att den privata ekonomin fått sig en törn av lågkonjunkturen”, och att det är fyra kända snickare som står som avsändare ger tyngd och skapar förtroende för vad man säger.
Vi upplever att artikelns uttalade syfte är att peka på alla de positiva konsekvenser som avdraget har inneburit för vanliga människor samt att lyfta frågan från den partipolitiska diskussionen och göra den till en sakfråga. Extra intressant är att Martin Timell som är en av avsändarna anses vara en uttalad socialdemokratisk profil som tar ställning mot sitt partis åsikter i frågan, då socialdemokraterna i allmänhet är negativt inställda till avdraget. Att man vill lyfta frågan från den partipolitiska diskursen blir också tydligt då man väljer att inte skriva ut politisk tillhörighet vid avsändarnas namn.
Målgruppen vi ser är alltså politiker, oavsett partitillhörighet, eftersom man vill att samtliga politiker som tar ställning för den ”vanliga människan” skall inse att ROT-avdraget är positivt både för individen och samhället i stort. ”Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det.” Partitillhörigheten skall alltså inte vara avgörande för åsikten i frågan, utan önskan om att ge vanligt folk möjligheten att renovera sitt hem samt möjlighet att städa upp i byggbranschen.
Outtalat tycker vi oss också se ett försök att skapa opinion bland återigen vanliga människor genom att ta upp facebookgrupper och olika bloggare för att genom de sociala medierna öka den positiva opinionen gentemot ROT-avdraget. Kanske tänker man att allmänheten kan påverka politikerna?
Frågan är till viss del redan uppe på medieagendan och inför valet vill de fyra TV-profilerna visa var de står i debatten och att detta inte skall vara en partipolitisk fråga. Att man publicerar artikeln just nu tror vi beror på att man vill få upp frågan till diskussion så att man kan i god tid innan valet hinner diskutera de olika effekterna av att antingen behålla eller avskaffa avdraget och på så vis kanske kan få även vänstersidan att ställa sig positivt till det.
När det kommer till avsändarna är det första intrycket att det är de fyra snickarna som står bakom debattartikeln. Det kan bero på att frågor som denna ligger dem nära om hjärtat på grund av sitt yrke, de vill värna om branschen och dess rykte. De vill antagligen också värna om sina egna jobb, både utanför och i sina TV-program. Om möjligheten till ROT-avdrag försvinner kanske intresset för ”byggprogram” svalnar.
Man skulle dock kunna tänka sig att det är någon annan som ligger bakom debattartikeln. En teori är att det ligger starka kommersiella intressen bakom, som t.ex. TV-kanalerna med sina byggprogram fyllda av produktplacering och reklam, eller byggbranschen som vill att folk skall fortsätta renovera sina hem och genera inkomst till Sveriges byggindustri och dess underleverantörer.
måndag 19 april 2010
Låt Storan bli ett Ungdomens hus
AV: Ida Eriksson, Maike Inkmann, Camilla Wedin (grupp 5)
GP (19/4), s. 31. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.352131-lat-storan-bli-ett-ungdomens-hus
Debattartikeln ”Låt Storan bli ett Ungdomens hus” – skriven av Thaher Pelaseyed, Amanda Kappelmark, Katrin Hakopian och Carina Holm – är ett förslag på hur man i framtiden kan använda Storan som ett Ungdomens hus.
I och med att den nuvarande verksamheten på Storan ska läggas ned är det föga förvånande att artikeln kommer just nu. Det är ännu mindre förvånande med tanke på att Göran Sylvestens (Higab, hyresvärd) i GT den 16:e april efterlyser förslag på vad göteborgarna vill ha för verksamhet i Storan. [1] Artikelförfattarna vill även göra detta till en valfråga vilket är en förklaring till varför den kommer nu inför valet 2010.
Vi tror att man med artikeln, förutom det rent uppenbara att göra Storan till ett Ungdomens hus, vill få med sig politikerna i frågan. Författarna frågar öppet vilka politiska partier som ställer sig bakom förslaget. Med tanke på att de kommer från feministiskt inriktade organisationer (Ung vänster, Frizonen Simone och United Sisters) tror vi att de har en mer feministisk agenda än vad som visas i artikeln. Vi tror att det är ett medvetet val att hålla tillbaka den feministiska tonen för att fokus ska ligga på själva frågan om ett Ungdomens hus. Vi tror inte att lika många skulle ta till sig artikeln om den var uttalat feministisk i tonen.
Dock innehåller artikeln vissa feministiska och partipolitiska drag. Ung vänster vill att lika mycket pengar ska användas till tjejers som till killars fritidsverksamhet [2] vilket framgår i artikeln. Ung vänster vill också bygga ut ungdomsmottagningarna och i artikeln framgår att man vill använda en del av Storan till just detta. I artikeln tas det även upp att Ungdomens hus ska vara en plats där tjejer ges minst lika mycket utrymme som killar och där tjejer kan syssla med sina aktiviteter på sina egna villkor. Något som ligger helt i linje med United Sisters och Frizonen Simones agenda. [3][4] Artikeln är således full av organisationsföreträdarnas åsikter, delvis dolda bakom en allmän och viktig fråga. Vi tror också att organisationerna vill framstå i bra dager och genom att ta upp en viktig fråga som angår alla ungdomar i Göteborg, locka till sig dessa.
Artikeln är uppbyggd kring många och tunga argument snarare än auktoritet. De tar upp faktamässiga argument rörande ungdomsarbetslösheten och segregationen bland ungdomar. De tar också upp känslomässiga argument, bland annat nämner de diskoteksbranden i Backa. De exemplifierar ungdomarnas brist på sysselsättning med ungdomarna som hänger i Nordstan och Femmanhuset. Detta är retoriskt skickligt då de flesta som läser artikeln har erfarenhet av och kan relatera till dessa ungdomar. Samma sak gäller diskoteksbranden, alla har på något sätt hört om denna och det är ett starkt känsloargument. Det lyfter fram vikten av att ha ett bra, tillräckligt stort och säkert Ungdomens Hus.
Vi anser att författarna främst riktar sig till politikerna, som är den primära målgruppen. Som vi tidigare nämnt vill författarna göra frågan till en valfråga och få med politikerna på detta. Vi tror att debattartikeln är ett bra sätt att nå dessa då kommunpolitiker tillhör den grupp som läser debattartiklarna mycket noggrant. [5] Den sekundära målgruppen torde vara allmänheten, framför allt ungdomar och föräldrar. Det är en fråga som berör alla i Göteborg, gammal som ung.
Källor:
[1] http://gt.expressen.se/nyheter/1.1954862/storan-raddas-hyresavtalet-havs (publicerad 16 april 2010, hämtat 19 april 2010)
[2] http://www.ungvanster.se/template/sida/?pageID=170 (hämtat 19 april 2010)
[3] http://www.fryshuset.se/unitedsisters/ (hämtat 19 april 2010)
[4] http://www.frizonen.nu/ (hämtat 19 april 2010)
[5] Palm, Lars (2006), Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur AB. (s. 103)
GP (19/4), s. 31. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.352131-lat-storan-bli-ett-ungdomens-hus
Debattartikeln ”Låt Storan bli ett Ungdomens hus” – skriven av Thaher Pelaseyed, Amanda Kappelmark, Katrin Hakopian och Carina Holm – är ett förslag på hur man i framtiden kan använda Storan som ett Ungdomens hus.
I och med att den nuvarande verksamheten på Storan ska läggas ned är det föga förvånande att artikeln kommer just nu. Det är ännu mindre förvånande med tanke på att Göran Sylvestens (Higab, hyresvärd) i GT den 16:e april efterlyser förslag på vad göteborgarna vill ha för verksamhet i Storan. [1] Artikelförfattarna vill även göra detta till en valfråga vilket är en förklaring till varför den kommer nu inför valet 2010.
Vi tror att man med artikeln, förutom det rent uppenbara att göra Storan till ett Ungdomens hus, vill få med sig politikerna i frågan. Författarna frågar öppet vilka politiska partier som ställer sig bakom förslaget. Med tanke på att de kommer från feministiskt inriktade organisationer (Ung vänster, Frizonen Simone och United Sisters) tror vi att de har en mer feministisk agenda än vad som visas i artikeln. Vi tror att det är ett medvetet val att hålla tillbaka den feministiska tonen för att fokus ska ligga på själva frågan om ett Ungdomens hus. Vi tror inte att lika många skulle ta till sig artikeln om den var uttalat feministisk i tonen.
Dock innehåller artikeln vissa feministiska och partipolitiska drag. Ung vänster vill att lika mycket pengar ska användas till tjejers som till killars fritidsverksamhet [2] vilket framgår i artikeln. Ung vänster vill också bygga ut ungdomsmottagningarna och i artikeln framgår att man vill använda en del av Storan till just detta. I artikeln tas det även upp att Ungdomens hus ska vara en plats där tjejer ges minst lika mycket utrymme som killar och där tjejer kan syssla med sina aktiviteter på sina egna villkor. Något som ligger helt i linje med United Sisters och Frizonen Simones agenda. [3][4] Artikeln är således full av organisationsföreträdarnas åsikter, delvis dolda bakom en allmän och viktig fråga. Vi tror också att organisationerna vill framstå i bra dager och genom att ta upp en viktig fråga som angår alla ungdomar i Göteborg, locka till sig dessa.
Artikeln är uppbyggd kring många och tunga argument snarare än auktoritet. De tar upp faktamässiga argument rörande ungdomsarbetslösheten och segregationen bland ungdomar. De tar också upp känslomässiga argument, bland annat nämner de diskoteksbranden i Backa. De exemplifierar ungdomarnas brist på sysselsättning med ungdomarna som hänger i Nordstan och Femmanhuset. Detta är retoriskt skickligt då de flesta som läser artikeln har erfarenhet av och kan relatera till dessa ungdomar. Samma sak gäller diskoteksbranden, alla har på något sätt hört om denna och det är ett starkt känsloargument. Det lyfter fram vikten av att ha ett bra, tillräckligt stort och säkert Ungdomens Hus.
Vi anser att författarna främst riktar sig till politikerna, som är den primära målgruppen. Som vi tidigare nämnt vill författarna göra frågan till en valfråga och få med politikerna på detta. Vi tror att debattartikeln är ett bra sätt att nå dessa då kommunpolitiker tillhör den grupp som läser debattartiklarna mycket noggrant. [5] Den sekundära målgruppen torde vara allmänheten, framför allt ungdomar och föräldrar. Det är en fråga som berör alla i Göteborg, gammal som ung.
Källor:
[1] http://gt.expressen.se/nyheter/1.1954862/storan-raddas-hyresavtalet-havs (publicerad 16 april 2010, hämtat 19 april 2010)
[2] http://www.ungvanster.se/template/sida/?pageID=170 (hämtat 19 april 2010)
[3] http://www.fryshuset.se/unitedsisters/ (hämtat 19 april 2010)
[4] http://www.frizonen.nu/ (hämtat 19 april 2010)
[5] Palm, Lars (2006), Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur AB. (s. 103)
torsdag 15 april 2010
De som röstar på SD är frustrerade mittenväljare
Granskning av debattartikel 15/4 2010
Av: Anna Erwander, Hanna Stefansson, Lisa Snäll och Sandra Hansson
Debattartikeln som är skriven den 15 april 2010 av Markus Uvell, publicerad i Dagens Nyheter, har titeln ”De som röstar på SD är frustrerade mittenväljare”. Artikeln handlar om att uppmärksamma hur Sverigedemokraternas flest potentiella väljare har för värderingar samt vilka politiska frågor man prioriterar mest.
Vi tror att artikel publiceras just nu på grund av det aktuella valet vi står inför samt det ökade stödet för SD. Även Uvells bok ”Folkhemspopulismen”, som handlar om det som präglar Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer, kommer ut i dagarna.
Genom att uppmärksamma ämnet i debatten tror vi att man vill bilda eller förstärka en opinion mot SD. Han vill ge ett nytt perspektiv genom sin undersökning på att väljarna inte har de värderingar man tror, utöver frågan om invandrarpolitiken. ”De personer som överväger att rösta på SD i valet i höst är inte rasistiska extremister, tvärtom är de i allt väsentligt som folk är mest.” (Uvell, Markus, DN debattartikel, 10-04-15)
Larsåke Larsson beskriver i boken Opinionsmakarna (2005) att det som kommer upp på nyhetsagendan är även det som styr den publika agendan. Genom att skriva en debattartikel i en tidning får han folk att eventuellt diskutera detta ämne, viket bidrar till att hans bok blir intressant och aktuell.
Vi tror att artikeln riktar sig till de vacklande mittenväljare som väljer efter de stora frågorna som inte är nöjda med de större partiernas politik. Den sekundära gruppen tror vi är passiva väljare eller de som tidigare visat stöd för SD.
Markus Uvell är opinionsanalyschef samt tillförordnad kommunikationschef för Svenskt Näringsliv. Han är dessutom grundaren av United Minds, vars undersökning han använt som underlag för artikeln. I och med att Markus jobbar för Svenskt Näringsliv kan deras intresse kanske gynnas av artikeln. De verkar för företagen i Sverige där de jobbar för att skapa ett bättre klimat för företagsamheten. Ett tillägg till artikeln kritiserar Svenskt Näringsliv med följande kommentar: ”Skam att Svenskt Näringsliv inte har förstått Sveriges bästa än(…)Hur kan du tro att 100 000 invandrare årligen med genomsnittlig förlust för samhället på en halv miljon kronor per individ gynnar välfärden?” (Kommentar av Bruno Svart, 10-04-15)
Värt att nämna är att Markus Uvell tidigare varit aktiv inom MUF och Moderaterna i Västerbotten. (wikipedia.se:markus uvell) Denna bakgrund anser vi ger debattartikeln en viss politiskt färgad vinkel.
Vi anser att Markus argumenterar, han nämner olika undersökningar för att stärka sina argument. Han använder sig av ett klassiskt upplägg av en debattartikel. Han börjar med att presentera sina argument och tar sedan även upp motargument emot sin egen ståndpunkt för att sedan motbevisa dessa och avsluta med sitt starkaste argument. Han använder sig dessutom av hård fakta såsom statistik, opinionsundersökningar och sin egen studie. Enligt Larsåke Larssons Opinionsmakarna (2005) är det bevisat att opinionsmätningar är en förhärskande teknik för att registrera opinionen. Dessa fakta kan dock vinklas på olika sätt och vi har inte sett undersökningarna själva.
Av: Anna Erwander, Hanna Stefansson, Lisa Snäll och Sandra Hansson
Debattartikeln som är skriven den 15 april 2010 av Markus Uvell, publicerad i Dagens Nyheter, har titeln ”De som röstar på SD är frustrerade mittenväljare”. Artikeln handlar om att uppmärksamma hur Sverigedemokraternas flest potentiella väljare har för värderingar samt vilka politiska frågor man prioriterar mest.
Vi tror att artikel publiceras just nu på grund av det aktuella valet vi står inför samt det ökade stödet för SD. Även Uvells bok ”Folkhemspopulismen”, som handlar om det som präglar Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer, kommer ut i dagarna.
Genom att uppmärksamma ämnet i debatten tror vi att man vill bilda eller förstärka en opinion mot SD. Han vill ge ett nytt perspektiv genom sin undersökning på att väljarna inte har de värderingar man tror, utöver frågan om invandrarpolitiken. ”De personer som överväger att rösta på SD i valet i höst är inte rasistiska extremister, tvärtom är de i allt väsentligt som folk är mest.” (Uvell, Markus, DN debattartikel, 10-04-15)
Larsåke Larsson beskriver i boken Opinionsmakarna (2005) att det som kommer upp på nyhetsagendan är även det som styr den publika agendan. Genom att skriva en debattartikel i en tidning får han folk att eventuellt diskutera detta ämne, viket bidrar till att hans bok blir intressant och aktuell.
Vi tror att artikeln riktar sig till de vacklande mittenväljare som väljer efter de stora frågorna som inte är nöjda med de större partiernas politik. Den sekundära gruppen tror vi är passiva väljare eller de som tidigare visat stöd för SD.
Markus Uvell är opinionsanalyschef samt tillförordnad kommunikationschef för Svenskt Näringsliv. Han är dessutom grundaren av United Minds, vars undersökning han använt som underlag för artikeln. I och med att Markus jobbar för Svenskt Näringsliv kan deras intresse kanske gynnas av artikeln. De verkar för företagen i Sverige där de jobbar för att skapa ett bättre klimat för företagsamheten. Ett tillägg till artikeln kritiserar Svenskt Näringsliv med följande kommentar: ”Skam att Svenskt Näringsliv inte har förstått Sveriges bästa än(…)Hur kan du tro att 100 000 invandrare årligen med genomsnittlig förlust för samhället på en halv miljon kronor per individ gynnar välfärden?” (Kommentar av Bruno Svart, 10-04-15)
Värt att nämna är att Markus Uvell tidigare varit aktiv inom MUF och Moderaterna i Västerbotten. (wikipedia.se:markus uvell) Denna bakgrund anser vi ger debattartikeln en viss politiskt färgad vinkel.
Vi anser att Markus argumenterar, han nämner olika undersökningar för att stärka sina argument. Han använder sig av ett klassiskt upplägg av en debattartikel. Han börjar med att presentera sina argument och tar sedan även upp motargument emot sin egen ståndpunkt för att sedan motbevisa dessa och avsluta med sitt starkaste argument. Han använder sig dessutom av hård fakta såsom statistik, opinionsundersökningar och sin egen studie. Enligt Larsåke Larssons Opinionsmakarna (2005) är det bevisat att opinionsmätningar är en förhärskande teknik för att registrera opinionen. Dessa fakta kan dock vinklas på olika sätt och vi har inte sett undersökningarna själva.
onsdag 14 april 2010
Dåliga betyg bäddar för sociala problem
Göteborgs-Posten Debatt från grupp 14/4 (obs grupp 12 ,artikel från vecka 14 men det är denna ni skall kommentera!)
Granskning av debattartikel
Vid första anblick av debattartikeln kände vi att det var svårt att urskilja varför artikeln har kommit ut just nu, då den handlar om att förbättra de insatser som görs mot barn i allmänhet men speciellt barn i familjehem och deras utbildning. Vi befinner oss mitt i ett läsår och en mer naturlig placering av en sådan här artikel hade ju varit i anslutning till ett nytt läsår. Vid en närmare granskning så har debattörerna valt tillfälle för publicering ytterst väl. Då det i största allmänhet rapporteras mycket från skolornas värld, med högskoleprovet som var i lördags den 10 april och det stundande högskolevalet som sista anmälningsdag är nu på torsdag den 15 april. Samt att gymnasievalets första antagningsbesked kommer samma dag. Under dessa veckor cirkulerar det mycket nyheter om skolan och så vi ser det vill debattörerna lägga till sin synvinkel och åsikt i denna mediala uppmärksamhet som finns kring ämnet för stunden.
Det debattartikeln uttalat vill uppnå handlar om att peka på att dåliga betyg och problematisk skolgången för barn påverkar i sin tur deras vuxenliv negativt. Insatser som föreslås riktas mot att höja skolpresentationerna för barn, speciellt barn i familjehem för att ge dem en ljusare framtid. När vi ser på avsändarna av artikeln och deras bakgrund i socialstyrelsen kan vi urskilja en underliggande tanke. Där socialstyrelsens intresse ligger i att främja den sociala välfärden, kan vi nu se att förbättra skolsituationen för unga inte är deras huvudsyfte med artikeln. Utan det är mer en artikel som vill ge kritik mot skolväsendet i sig och peka på vad för konsekvenser den har gett oss. Men framför allt visa på sambanden mellan deras arbete och skolans, ett samarbete som går ut på att värna om individernas välfärd. Något dem båda i grund och botten strävar efter.
Den huvudsakliga och primära målgruppen som debattörerna vänder sig till ser vi inte som något annat än politiker. Här handlar det om att sätta frågan på dagordningen och påverka politiska beslut, en opinionsbildning för att framhäva önskade scenarion (Palm:95). Från den primära målgruppen kan vi se en sekundär, som ligger nära begreppet opinion nämligen den stora allmänheten. För lyckas man få med sig den stora allmänheten finns det stora chanser att den i sin tur påverkar den primära målgruppen. Då denna målgrupp finner ett stort intresse i vad som den sekundära målgruppen anser viktigt.
Upplägget i artikeln bygger på en studie som socialstyrelsen har tagit fram, från den plockas statistik för att stärka sin argumentation. Det vi känner med artikelns struktur är att den bygger mycket på att väcka känslor och i viss mån sätta skräck i oss över hur sambanden mellan skolan och sociala problem i vuxenlivet hänger samman. Här använder sig debattörerna av klassisk strategi som handlar om att göra ämnet i sig intressant. Eftersom man inte kan ta för givet att målgruppen är intresserad av ämnet måste man skapa ett intresse kring det. Det gör artikeln genom att väcka känslor vilket är ett beprövat knep för att väcka intresse kring ämnet (Palm: 59).
Källor
Webbsidor
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.343293-daliga-betyg-baddar-for-sociala-problem
Publicerad 6 april 2010
Läsdatum: 2010-04-14
Litteratur
Palm, Lars 2006, Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur
Granskning av debattartikel
Vid första anblick av debattartikeln kände vi att det var svårt att urskilja varför artikeln har kommit ut just nu, då den handlar om att förbättra de insatser som görs mot barn i allmänhet men speciellt barn i familjehem och deras utbildning. Vi befinner oss mitt i ett läsår och en mer naturlig placering av en sådan här artikel hade ju varit i anslutning till ett nytt läsår. Vid en närmare granskning så har debattörerna valt tillfälle för publicering ytterst väl. Då det i största allmänhet rapporteras mycket från skolornas värld, med högskoleprovet som var i lördags den 10 april och det stundande högskolevalet som sista anmälningsdag är nu på torsdag den 15 april. Samt att gymnasievalets första antagningsbesked kommer samma dag. Under dessa veckor cirkulerar det mycket nyheter om skolan och så vi ser det vill debattörerna lägga till sin synvinkel och åsikt i denna mediala uppmärksamhet som finns kring ämnet för stunden.
Det debattartikeln uttalat vill uppnå handlar om att peka på att dåliga betyg och problematisk skolgången för barn påverkar i sin tur deras vuxenliv negativt. Insatser som föreslås riktas mot att höja skolpresentationerna för barn, speciellt barn i familjehem för att ge dem en ljusare framtid. När vi ser på avsändarna av artikeln och deras bakgrund i socialstyrelsen kan vi urskilja en underliggande tanke. Där socialstyrelsens intresse ligger i att främja den sociala välfärden, kan vi nu se att förbättra skolsituationen för unga inte är deras huvudsyfte med artikeln. Utan det är mer en artikel som vill ge kritik mot skolväsendet i sig och peka på vad för konsekvenser den har gett oss. Men framför allt visa på sambanden mellan deras arbete och skolans, ett samarbete som går ut på att värna om individernas välfärd. Något dem båda i grund och botten strävar efter.
Den huvudsakliga och primära målgruppen som debattörerna vänder sig till ser vi inte som något annat än politiker. Här handlar det om att sätta frågan på dagordningen och påverka politiska beslut, en opinionsbildning för att framhäva önskade scenarion (Palm:95). Från den primära målgruppen kan vi se en sekundär, som ligger nära begreppet opinion nämligen den stora allmänheten. För lyckas man få med sig den stora allmänheten finns det stora chanser att den i sin tur påverkar den primära målgruppen. Då denna målgrupp finner ett stort intresse i vad som den sekundära målgruppen anser viktigt.
Upplägget i artikeln bygger på en studie som socialstyrelsen har tagit fram, från den plockas statistik för att stärka sin argumentation. Det vi känner med artikelns struktur är att den bygger mycket på att väcka känslor och i viss mån sätta skräck i oss över hur sambanden mellan skolan och sociala problem i vuxenlivet hänger samman. Här använder sig debattörerna av klassisk strategi som handlar om att göra ämnet i sig intressant. Eftersom man inte kan ta för givet att målgruppen är intresserad av ämnet måste man skapa ett intresse kring det. Det gör artikeln genom att väcka känslor vilket är ett beprövat knep för att väcka intresse kring ämnet (Palm: 59).
Källor
Webbsidor
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.343293-daliga-betyg-baddar-for-sociala-problem
Publicerad 6 april 2010
Läsdatum: 2010-04-14
Litteratur
Palm, Lars 2006, Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur
tisdag 13 april 2010
Vi har omprövat politiken – här är våra fyra nya mål
Mona Sahlin, Dagens Nyheters Debattsida 2010-04-13.
http://www.dn.se/debatt/vi-har-omprovat-politiken-har-ar-vara-fyra-nya-mal-1.1076574
Varför kommer denna debattartikel nu?
Snart släpps en rad olika politiska dokument – regeringens vårbudget, oppositionens samlade skuggbudget samt resultatet av ett antal politiska arbetsgrupper inom det rödgröna samarbetet. Socialdemokraterna förekommer på ett sätt därför det rödgröna samarbetet, genom att redan nu presentera vissa bestämda politiska mål och medel. Beroende på vad skuggbudgeten och arbetsgrupperna presenterar för resultat kan man i efterhand utvärdera Mona Sahlin och socialdemokraternas utspel. Har Mona Sahlin och socialdemokraterna som ensam avsändare presenterat vad som kommer bli de rödgrönas politik? Om så är fallet gör Socialdemokraterna samma sak som Moderaterna gjorde i Allianssamarbetet vid valet 2006 – nämligen att framställa sig som kärnan och den bärande faktorn inom samarbetet.
Vad vill Mona Sahlin och Socialdemokraterna uppnå?
Som nämnt ovan – Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill skicka en signal till väljarna att det är de som är det bärande partiet inom det rödgröna samarbetet. Mona och Socialdemokraterna försöker i debattartikeln göra upp med sitt förflutna och samtidigt besvara förväntad kritik från Alliansen. På så sätt tar man udden av den kritik som Alliansen kan förväntas komma med mot Socialdemokraterna under valrörelsen. Socialdemokraterna förlorade valet 2006 på grund av storstadsväljarna, något man nu försöker åtgärda inför höstens val. I debattartikeln lanserar man kärnvärdet ”frihet”, till skillnad från ”rättvisa” som man använt innan. På så sätt försöker man säkert närma sig de liberala väljarna i storstäderna, som innan lyssnat till Folkpartiets och Moderaternas krav på ”frihet”.
Vem riktar sig debattartikeln till?
Debattartikeln riktar sig troligtvis mot opinionsledare i form av journalister och experter. Dessa kan i sin tur föra ut Socialdemokraternas nya budskap till väljarna. DN debatt är ju en etablerad källa för tidningsredaktioner runt om i Sverige. Genom att publicera artikeln här kan man vara säker på att den kommer att få ett stort genomslag runt om i hela landet. Då de flesta av DN:s läsare är från Stockholmsområdet med borgerliga sympatier hoppas Socialdemokraterna säkerligen att kunna påverka dessa med sitt nya budskap.
Vem står bakom?
Det framgår tydligt att det är den socialdemokratiska ledningen som ligger bakom artikeln.
Hur ser den retoriska strategin ut?
Artikeln är uppdelad som i små pressmeddelanden med syfte att lättare kunnas göra om till nyheter av olika nyhetsredaktioner. I texten förekommer som tidigare nämnt nya begrepp och värden som ska definiera Socialdemokraternas nya politik, med ändamålet att framställas som moderna och reformerade. Sahlins artikel håller även en mycket human ton och pekar på misstag under föregående mandatperiod, Socialdemokraterna ska här frambringas som ett flexibelt parti som är redo att ta emot såväl beröm som kritik.
Carl Garellick, Joseph Borenstein, Dajana Pogarcic, Lucas Regnér.
http://www.dn.se/debatt/vi-har-omprovat-politiken-har-ar-vara-fyra-nya-mal-1.1076574
Varför kommer denna debattartikel nu?
Snart släpps en rad olika politiska dokument – regeringens vårbudget, oppositionens samlade skuggbudget samt resultatet av ett antal politiska arbetsgrupper inom det rödgröna samarbetet. Socialdemokraterna förekommer på ett sätt därför det rödgröna samarbetet, genom att redan nu presentera vissa bestämda politiska mål och medel. Beroende på vad skuggbudgeten och arbetsgrupperna presenterar för resultat kan man i efterhand utvärdera Mona Sahlin och socialdemokraternas utspel. Har Mona Sahlin och socialdemokraterna som ensam avsändare presenterat vad som kommer bli de rödgrönas politik? Om så är fallet gör Socialdemokraterna samma sak som Moderaterna gjorde i Allianssamarbetet vid valet 2006 – nämligen att framställa sig som kärnan och den bärande faktorn inom samarbetet.
Vad vill Mona Sahlin och Socialdemokraterna uppnå?
Som nämnt ovan – Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill skicka en signal till väljarna att det är de som är det bärande partiet inom det rödgröna samarbetet. Mona och Socialdemokraterna försöker i debattartikeln göra upp med sitt förflutna och samtidigt besvara förväntad kritik från Alliansen. På så sätt tar man udden av den kritik som Alliansen kan förväntas komma med mot Socialdemokraterna under valrörelsen. Socialdemokraterna förlorade valet 2006 på grund av storstadsväljarna, något man nu försöker åtgärda inför höstens val. I debattartikeln lanserar man kärnvärdet ”frihet”, till skillnad från ”rättvisa” som man använt innan. På så sätt försöker man säkert närma sig de liberala väljarna i storstäderna, som innan lyssnat till Folkpartiets och Moderaternas krav på ”frihet”.
Vem riktar sig debattartikeln till?
Debattartikeln riktar sig troligtvis mot opinionsledare i form av journalister och experter. Dessa kan i sin tur föra ut Socialdemokraternas nya budskap till väljarna. DN debatt är ju en etablerad källa för tidningsredaktioner runt om i Sverige. Genom att publicera artikeln här kan man vara säker på att den kommer att få ett stort genomslag runt om i hela landet. Då de flesta av DN:s läsare är från Stockholmsområdet med borgerliga sympatier hoppas Socialdemokraterna säkerligen att kunna påverka dessa med sitt nya budskap.
Vem står bakom?
Det framgår tydligt att det är den socialdemokratiska ledningen som ligger bakom artikeln.
Hur ser den retoriska strategin ut?
Artikeln är uppdelad som i små pressmeddelanden med syfte att lättare kunnas göra om till nyheter av olika nyhetsredaktioner. I texten förekommer som tidigare nämnt nya begrepp och värden som ska definiera Socialdemokraternas nya politik, med ändamålet att framställas som moderna och reformerade. Sahlins artikel håller även en mycket human ton och pekar på misstag under föregående mandatperiod, Socialdemokraterna ska här frambringas som ett flexibelt parti som är redo att ta emot såväl beröm som kritik.
Carl Garellick, Joseph Borenstein, Dajana Pogarcic, Lucas Regnér.
måndag 12 april 2010
Min Gud dras i smutsen av präster och biskopar
Marcus Birro 10/4 i på Dagensnyheter.se
De senaste månaderna har det uppdagats att ett stort antal katolska präster och biskopar sexuellt utnyttjat och ofredat unga pojkar. Denna enorma skandal har resulterat i en hetsig diskussion vari också Marcus Birros debattartikel i Dagens Nyheter härstammar.
Marcus Birro som själv är troende katolik, menar att det är rent ”för jävligt” att både den svenska som den internationella katolska kyrkan inte omvärderar sina synsätt och försöker skapa nya grundläggande värderingar.
Hans tydliga syften med artikeln är att försöka belysa religionens värderingar, som både är uråldriga och bristfälliga, och hur dessa borde omvandlas till nya och mer moderna tankesätt.
Om man ska gräva djupare och rikta fokus på undertexten i artikeln kan man urskilja hans vrede gentemot kyrkan för detta svek, samtidigt som han försvarar dem och menar att kyrkan erbjuder mycket gott också.
Birro vill inte förlora sin tro och därför vill han inte förkasta den allt för hårt. Inte heller vill han att fördömande personer ska få en snedvriden bild av kyrkan och häcklas av den. Han försöker förmedla att alla ”rättänkande predikanter” även dem har en förvriden bild av verkligheten, genom att förmedla ett budskap som bygger på att religion endast är ett problem.
Hans tanke är att nå ut till både hans likasinnade, att inte svika sin tro, samtidigt som han indirekt vill nå religionsmotståndarna för att hindra dem från att uttrycka sina fördömande åsikter.
Birro vänder sig som sagt i sin artikel mot troende såväl som icke troende personer. Den primära målgruppen består trots allt av troende katoliker just av den anledningen att artikelns huvudsakliga budskap tar sikte på en grundlig förändring av den katolska kyrkan, medan de icke troende är den sekundära målgruppen i detta fall.
Bakomliggande intressen är alltså Birros egen tro, vilket tydligt framkommer i artikeln då han retoriskt uttrycker sig väldigt rakt. Redan i rubriken får man intrycket av dramatik, vilket också är genomgående för artikeln som innehåller meningar som "Vi som tror på Gud som en förlåtande bror eller syster i livets slagregn måste ta ton mot förtrycket, förtvivlan och terrorn i den kyrkliga världen". För många är texten säkerligen provokativ då Birro använder sig av starka ord som "äckel" för att uttrycka sitt förakt för de präster och biskopar som förgripit sig på barn. Troligtvis är hans syfte att med denna retoriska metod väcka känslor och debatt, något som förstärks av att hans korta och slagkraftiga meningar. Samtidigt har texten emellanåt en poetisk prägel som antingen kan tolkas som ytterligare en strategi för att väcka känslor eller också bara som en ärlig framställning av katolska tron.
Om artikelns syfte är att ärligt framställa kärleken till sin tro och skepticismen mot den katolska kyrkans värderingar och förhållningssätt till skandalen eller om det finns en underliggande tanke att påverka fler till en positiv syn på tron i sin renaste form är upp till var och en att ta ställning till.
Philippa Ergel, Elin Finnström, Isabella Wisling och Frida Andersson
De senaste månaderna har det uppdagats att ett stort antal katolska präster och biskopar sexuellt utnyttjat och ofredat unga pojkar. Denna enorma skandal har resulterat i en hetsig diskussion vari också Marcus Birros debattartikel i Dagens Nyheter härstammar.
Marcus Birro som själv är troende katolik, menar att det är rent ”för jävligt” att både den svenska som den internationella katolska kyrkan inte omvärderar sina synsätt och försöker skapa nya grundläggande värderingar.
Hans tydliga syften med artikeln är att försöka belysa religionens värderingar, som både är uråldriga och bristfälliga, och hur dessa borde omvandlas till nya och mer moderna tankesätt.
Om man ska gräva djupare och rikta fokus på undertexten i artikeln kan man urskilja hans vrede gentemot kyrkan för detta svek, samtidigt som han försvarar dem och menar att kyrkan erbjuder mycket gott också.
Birro vill inte förlora sin tro och därför vill han inte förkasta den allt för hårt. Inte heller vill han att fördömande personer ska få en snedvriden bild av kyrkan och häcklas av den. Han försöker förmedla att alla ”rättänkande predikanter” även dem har en förvriden bild av verkligheten, genom att förmedla ett budskap som bygger på att religion endast är ett problem.
Hans tanke är att nå ut till både hans likasinnade, att inte svika sin tro, samtidigt som han indirekt vill nå religionsmotståndarna för att hindra dem från att uttrycka sina fördömande åsikter.
Birro vänder sig som sagt i sin artikel mot troende såväl som icke troende personer. Den primära målgruppen består trots allt av troende katoliker just av den anledningen att artikelns huvudsakliga budskap tar sikte på en grundlig förändring av den katolska kyrkan, medan de icke troende är den sekundära målgruppen i detta fall.
Bakomliggande intressen är alltså Birros egen tro, vilket tydligt framkommer i artikeln då han retoriskt uttrycker sig väldigt rakt. Redan i rubriken får man intrycket av dramatik, vilket också är genomgående för artikeln som innehåller meningar som "Vi som tror på Gud som en förlåtande bror eller syster i livets slagregn måste ta ton mot förtrycket, förtvivlan och terrorn i den kyrkliga världen". För många är texten säkerligen provokativ då Birro använder sig av starka ord som "äckel" för att uttrycka sitt förakt för de präster och biskopar som förgripit sig på barn. Troligtvis är hans syfte att med denna retoriska metod väcka känslor och debatt, något som förstärks av att hans korta och slagkraftiga meningar. Samtidigt har texten emellanåt en poetisk prägel som antingen kan tolkas som ytterligare en strategi för att väcka känslor eller också bara som en ärlig framställning av katolska tron.
Om artikelns syfte är att ärligt framställa kärleken till sin tro och skepticismen mot den katolska kyrkans värderingar och förhållningssätt till skandalen eller om det finns en underliggande tanke att påverka fler till en positiv syn på tron i sin renaste form är upp till var och en att ta ställning till.
Philippa Ergel, Elin Finnström, Isabella Wisling och Frida Andersson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)