Svenskarna mer negativa till statlig övervakning, DN 30/9

http://www.dn.se/opinion/debatt/svenskarna-mer-negativa-till-statlig-overvakning-1.963659

Till grund för artikeln ligger det resultatet från 2008 års SOM-undersökning som visar att svenska folket under senare år blivit mer negativt inställt till telefonavlyssning, post och paketkontroll, åsiktsregistrering och förbud mot demonstrationer och möten i jämförelse med den SOM-undersökning som gjordes år 2002. Debattartikeln genomsyras alltså av svenska folkets uppfattning om statens rätt att använda tvångsmedel gentemot sina medborgare.
Att artikeln abrupt dyker upp a dato finner jag inte abnormt då IPRED- och FRA lagarna gjort frågan aktuell. Bidragande faktorer har även varit Pirate Bay-rättegången samt andra uppmärksammade mål rörande inskränkningarna av det svenska folkets privatliv.
Jag höjer dock ett varningens finger för att positionera denna fråga i ett höger- eller vänsterfack. Jag finner det helt enkelt inte advekat att tillskriva denna fråga en politisk stämpel. Artikeln ger oss dock den infallsvinkeln, då den kretsar kring politiska ställningstaganden. Att sedan, som artikeln nämner, Piratpartiet (PP) lyckades locka de flesta av sina väljare från vänsterblocket bör idag ses som irrelevant då frågan inte rör politisk färg, utan huruvida vi vill att staten skall kunna kontrollera våra privatliv eller ej, alltså; integritet.
Dagens etablerade partier (PP exkluderat) har ännu inte utarbetat någon handfast strategi för hur man skall vinna röster i frågan. Hade däremot exempelvis Socialdemokraterna utarbetat en strategi som stred mot Alliansens åsikter i frågan hade artikeln kunnat förankras i politiskens sfär. Men så länge som PP, som dock fick 7,1 procent av rösterna I Europaparlamentsvalet 2009 och därmed ett mandat i Europaparlamentet, dominerar i frågan bör alltså ej artikeln vinklas likt den gör. Artikeln som primärt tycks rikta sig mot en diffus målgrupp borde istället uppmana (vilket den endast vagt gör) de etablerade partierna att utforma en konkret handlingsplan för hur man skall propagera för frågan i 2010 års riksdagsval.
Det är i andra ordalag svårt att skönja artikelns huvudsakliga budskap/syfte. Men, efter att ha läst på om skribenterna fann jag att Ulf Bjereld inte enbart är professor i statsvetenskap, utan också ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Samt att Henrik Oscarsson inte enbart är docent i statsvetenskap, utan också primärforskare för de svenska valundersökningarna sedan 2002 (hans politiska ståndpunkt är inget han skyltar med). Efter att inhämtat denna, för analysens högst relevanta information, vill jag dra följande slutsatser: Ulf har ett politiskt intresse bakom artikeln, medans Henrik också han har ett bakomliggande intresse i frågan, nämligen att informera samt alarmera allmänheten om sin forskning.
Vad den retoriska strategin beträffar finner jag dock denna aningen diffus och tafatt. Trots denna försummelse går skribenternas kommunikationsmål (agendasättning, i detta fall expertagendan ) hand i hand med Lars Palms budskapsstrategi, nämligen att personifiera och problematisera frågan .
Avslutningsvis, för att poängtera min skepsis gent emot skribenternas vaga analysförmåga, väljer jag att låta följande (expert?)slutsats summera denna analys:
”Fortfarande dominerar de traditionella vänster-högerfrågorna svensk politik, och det kommer de med all sannolikhet att göra även i valrörelsen 2010.”

/Jessica Gustfsson