” Kapital till växande företag ger nya arbeten”-Granskning av debattartikel 17/9

I debattartikeln ”Kapital till växande företag ger nya arbeten” i Svenska Dagbladet 17/9-09, kritiserar Marie Reinius, VD för Svenska Riskkapitalföreningen, de svenska beslutsfattarnas inställning och beslut till möjligheter att utveckla tillväxtföretag. Hon uppmanar den svenska alliansregeringen att skjuta till kapital för att ” åter få upp ångan i det svenska entreprenörslokomotivet och därmed skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen”.
Att den här debattartikeln dyker upp nu är inte så konstigt. Marie Reinius är VD för Svenska Riskkapitalföreningen, en förening som i dagarna släpper sin halvårsrapport som beskriver den aktuella situationen för riskkapitalbranschen. Enligt Reinius är det ingen munter läsning. I debattartikeln hänvisar hon till halvårsrapporten som beskriver hur läget är akut för många av venture capital-bolagen, de bolag som gör stora investeringar både i form av eget kapital och i arbetad tid för att satsa på unga tillväxtföretag. Det saknas kapital att göra investeringar, särskilt inom företagens tillväxtfaser. Följden av detta kan enligt Reinius bli minskade arbetstillfällen och entreprenörsanda.
Den dystra rapporten ger Reinius och Svenska Riskkapitalföreningen en möjlighet att påvisa de problem som finns inom riskkapitalbranschen och en möjlighet för dem att få fram de budskap och idéer de företräder. Svenska Riskkapitalföreningen är en ”obunden, ideell intresseförening för företag och personer som är aktiva i den svenska riskkapitalbranschen” och till föreningens huvudfrågor och mål hör ” att aktivt verka för bättre förutsättningar för privata investerare och entreprenörer.”. Detta uppnår man genom att ” vara aktiva i utredningar som rör riskkapitalbranschen, att bidra med remissyttranden vid nya lagförslag och regler, genom möten med politiker och genom opinionsbildning.”.
I artikeln beskriver Reinius hur grannländerna Norge och Danmark varit i samma sits som Sverige vad gäller riskkapitalbranschen. Men i dessa länder har staten gått in med pengar för att säkerställa att viktiga investeringar i bolag, i tillväxtfaserna inte dör ut. Och det uttalade målet med artikeln är att få alliansregeringen att göra samma sak som sina nordiska grannar, dvs. att investera pengar i riskkapitalindustrin. Således kan man säga att den primära målgruppen i artikeln är alliansregeringen. Men det finns även en sekundär målgrupp som skulle kunna vara de medlemmar som föreningen företräder, men också entreprenörer och människor som går i tankarna att starta företag. Föreningen måste visa för sina medlemmar, men också andra aktörer, att man försöker förbättra riskkapitalbranschen och de andra marknader som frågan berör. Föreningen representerar alltså flera intressen. Både riskkapitalföretagen, men också de företag som är i direkt behov av kapital.
Den retoriska strategin i artikeln varierar. Artikelförfattaren börjar med att beskriva hur situationen i dagsläget ser ut i riskkapitalbranschen. Hon visar på hur mycket den betyder för företag och entreprenörer och exemplifierar med olika negativa följder det kan få om inte staten väljer att investera. Denna budskapsstrategi skulle man kunna beskriva som konsekvensbeskrivning, dvs. vad som skulle kunna hända om man inte följer kommunikatörens råd (Palm, 2006:61). Avslutningsvis använder sig Reinius av en slags HUR-information, dvs. information hur man undviker de negativa effekter hon tidigare beskrivit. I det här fallet, en investering av regering i riskkapitalbranschen (Palm, 2006:68).
Litteratur
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Internet
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3533585.svd
http://www.svca.se/home/index.asp?sid=337&mid=1


Artikel granskad av Erik Mattsson och Johan Strandberg