Debattartikel i SvD 27/10

Vi väljer att granska debattartikeln ”Vi är slarvmajor med adhd”, publicerad i dagens SvD. Debattartikeln tar upp situationen för kvinnor och flickor med adhd och behovet av en förändrad syn på denna grupp.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?

I februari startade SvD en artikelserie som behandlar kvinnor med adhd och centrum för klinisk forskning i Västerås kom i september med en studie som motbevisar tidigare uppfattningar om könsfördelningen av adhd-diagnostiserade personer. Studien visar att 51 procent av barn med adhd-symptom är flickor. Hos Socialstyrelsen ser verkligheten annorlunda ut. Här är motsvarande siffra 20 procent. Samma månad presenterades regeringens budget, där en stor psykiatrisatsning tillkännagavs vilket indirekt berör behandlingen av adhd-patienter. Dessutom har artikelförfattarna nyligen startat en hemsida inriktad på att sprida kunskap om kvinnor med adhd.

På detta sätt blir debattartikeln en del av en större diskussion som förts det senaste året i tidningar, tv och riksdagen om adhd och de könsrelaterade myterna däromkring.

2. Vad vill man uppnå?

I artikeln ställer Marianne Berglund och Kajsa Söderstrand upp uttalade krav på vad som behöver förändras i samhället för en bättre förståelse för och en effektivare behandling av flickor och kvinnor med adhd. De kräver bland annat ”screening av alla tonårsflickor i 7:an, 8:an och 9:an”, ”coacher genom hela skoltiden”, rådgivning för nyblivna mammor och gratis påminnelsetjänst med sms från myndigheter. Man kräver dessutom en jämställd fördelning av bidrag mellan män och kvinnor med adhd.

Vi upplever artikeln som förhållandevis rak och ärlig. Målet är främst att uppmärksamma ett problem och förändra tidigare sanningar. Bilden av adhd som en typisk manlig sjukdom är något som författarna vänder sig starkt emot. Med den nya studien i ryggen vill man visa att adhd inte är ett könsbundet symptom. I artikeln nämns dock adressen till deras nystartade hemsida där man kan registrera sig. Vi finner en antydan till ett outtalat intresse, eftersom författarna vill locka till sig nya medlemmar för att göra sig till en starkare aktör i debatten.

3. Vem är målgruppen?

”Nu ställer vi krav på samhället”, fastslår debattörerna i sin artikel. Därmed tror vi att den primära målgruppen är större samhällsaktörer och beslutsfattare. I artikeln vänder man sig till myndigheter, så som Försäkringskassan, skolor, företagsledare och politiker i sin strävan att nå en genomgripande samhällsförändring.

Som sekundär målgrupp ser vi kvinnor med adhd. Dels vill man mobilisera en opinion och dels vill man skapa större genomströmning på sin nystartade hemsida.

4. Vem står bakom?

Bakom artikeln står Berglund och Strandsjö som privatpersoner och framhåller hela tiden sina roller som ”kvinna” och ”mamma”, en retorik som genomsyrar hela texten. Med sin artikel representerar man till stor del enbart kvinnors intressen. De rättigheter man eftersträvar, i form av de sju punkterna, berör enbart flickor och kvinnor. På så vis bortser man från att adhd till lika delar är ett kvinnligt som manligt problem. Till denna ensidiga framställning är vi delvis kritiska. Samtidigt är dagens problem just lika snedvriden, fast i motsatt riktning, som Socialstyrelsens och Försäkringskassans siffror visar. Att ställa upp artikeln på detta sätt tror vi är en förutsättning för att få uppmärksamhet överhuvudtaget. Trots att man utelämnar män med adhd och bara representerar kvinnors intressen.

5. Hur ser den retoriska strategin ut?

Söderlund skriver under artikeln som ”f d informationschef vid Försvarsmaktens logistik, servicedivisionen”. Detta skapar trovärdighet och legitimitet åt debattartikeln. Dessutom visar det på att även kvinnor med adhd, trots sitt funktionshinder, kan göra karriär.

Den språkliga stilen ger ett avslappnat intryck och redan i rubriken driver man med sitt funktionshinder. Det handlar inte om någon snyfthistoria.

Dessutom tror vi att det är ett retoriskt knep att endast argumentera för kvinnors rättigheter, då uteslutandet av män kan komma att uppröra och därmed bjuda in till vidare debatt.

Av: Björn Nilsson, Anna Rosendahl och Daniel Wahlström (BAD)

15/10-08

Vi har valt att granska DNs debattartikel: "Var femte kvinnlig chef trakasseras för sitt kön" från 2008-10-15. Den är skriven av Unionens nyvalda ordförande Cecilia Fahlberg (bilden) och underlaget bygger på en undersökning gjord av SCB på Unionens räkning. Unionen är det fackförbund som bildades årsskiftet 2008 av de tidigare två fackförbunden: HTF och Sif.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Imorgon den 16/10 släpps den i debattartikeln berörda rapporten från SCB om arbetskraftsundersökning. Denna debattartikel släpps tror vi just idag för att arbetskraftsundersökningen skall få ett mediegenomslag men också för att ge medieutrymme åt Unionen i allmänhet men Cecilia Fahlberg i synnerhet, deras sedan 2008-10-09 nye ordförande.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Man vill uppmärksamma att det i dagens läge är svårt att vara chef och framför allt att vara kvinnlig chef. Rapporten visar att en chefspost idag innebär hög arbetsbelastning, stress, trakasserier och svårigheter att koppla av på fritiden. Kvinnor svarar i rapporten också i högre grad än männen att det är svårt att koppla av jobbet och var femte kvinnlig chef har blivit trakasserad på grund av kön, mot endast tre procent av männen. Artikeln fortsätter med att hävda att det på chefsposition, på grund av den manliga dominansen, finns en manlig norm som för kvinnor är svår att bryta. Unionens lösning på detta problem är att få in fler kvinnliga chefer. Artikeln tar även upp att inom en tioårsperiod kommer många av Sveriges chefer att pensioneras. Unionen vill i detta tillfälle försöka få en mer jämställd chefarbetsmarknad.

3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Debattartikeln är väldigt allmän och var man och kvinna som har en chef kan ta till sig av informationen. Vi tror dock att den primära målgruppen i detta fall är Unionens egna medlemmar. Cecilia Fahlberg skriver mycket om Unionens tankar och idéer kring arbetet med chefsfrågor och vi tror detta forum används för att nå ut med budskapet till medlemmarna i Unionen. Den sekundära är, som sagt, alla anställda med en chef men naturligtvis också alla Sveriges chefer.

4. Vem står bakom? Vilket intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Artikeln är endast underskriven av Cecilia Fahlberg men i hennes roll som ordförande för Unionen ser vi det som att Unionen står bakom denna artikel. Unionen tillhör i sin tur TCO och PTK som även de kan ha intresse i artikeln. Andra intressen som kan dra nytta av artikeln kan vara chefer i allmänhet och kvinnliga i synnerhet och tidningen Chef.

5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Artikeln använder SCBs rapport som argument och hänvisar med siffror hela tiden till denna. Debattartikeln har inte så mycket debattkaraktär utan radar snarare upp dagens situation för oss som en omvärldsanalys. Artikeln kommer knappast att vålla ramaskri i pressen då man skriver mest om hur Unionen tycker att en chef skall arbeta och vad en chefsposition bör innebära.

Länk till debattartikeln:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=840028

Av: Elin Christoffersson & Johan Cedersjö