Publiceringen av debattartikeln anser vi är en komplettering till seminariet som idag, måndagen den 12 oktober 2009, hålls i Stockholms Kulturhus. Seminariet är till för att informera och upplysa om det förslag som presenteras av FN-kommissionen för hållbar utveckling imorgon. Förslaget anses av Tariq Banuri, chef för FN:s kommission för hållbar utveckling CSD, och Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, vara en enkel och beprövad metod till att lösa problemet med finansieringen av klimatinsatserna i utvecklingsländerna.
Artikelförfattarna beskriver förslaget i stort handlar som införandet av en nyutvecklad, särskild, Marshallplan gällande klimat och utveckling. Bekämpningen av fattigdom sker samtidigt som hanteringen och utvecklingen, av billiga solceller och energieffektiva lösningar, pådrivs i högre takt än tidigare.
Artikelförfattarna representerar båda stora aktörer inom mänskliga rättigheter och miljöutvecklingspolitik. Vi anser att man, utifrån kommissionens perspektiv, använder sig av Naturskyddsföreningen, som är en del av ett tidigare etablerat nätverk angående processen kring försäljningen av utsläppsrätter , för att skapa en större tillgänglighet till budskapet och sedermera även i opinionsbildningsprocessen, ett förstärkande av förtroendekapitalet genom ökad tillgänglighet till publiken (Palm 2006:60,88).
Primära målgruppen är främst stockholmsbor som är intresserade av miljöfrågor, energilösningar och hållbar global utveckling, där alla länder inkluderas, men som inte kan närvara vid seminariet. Den sekundära målgruppen är resterande läsare av vald dagstidning, vilka delar samma värderingar och intressen som den primära. Debattartikeln berör främst miljöfrågor, klimatförändringar, skillnaden i utveckling mellan i- och u-länder samt energilösningar. Vi anser att författarna söker bilda och vidare sammanföra opinion kring de individer och grupper vilka innehar dessa olika särintressen.
Retoriken är främst baserad kring symbolik (Lippman, Public Opinion, 1997). Artikelförfattarna knyter sitt förslag till Marshallplanen, som bidrog till återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget. Man är noga med att påpeka de symboliska belöningar (Palm 2006:71) som planen kan innebära i form av ett rättvisare globalt samhälle, en gångbar global energipolitik och en bättre miljö. Författarna använder alarmering (Palm 2006:82) för att påpeka att det som görs för tillfället inte är tillräckligt. Man använder siffror för att kontrastera vad som görs med vad författarna anser är det minsta vi bör göra.
Författarna menar även att planen inte enbart leder till kostnader för i-länderna, utan innebär även belöningar i form av företagsvinster, investeringsavkastningar och billigare energi.
Man försäkrar att förslagets implementering inte kommer att leda till korruption vilket tidigare varit ett problem när det gäller finansieringen av utvecklingen i u-länder. Man påpekar även att utsläppshandeln inte har inneburit någon förändring i rätt riktning.
Skapandet av opinion och avsikten med vidare användning utav den är för oss oklart när varken processen eller förslaget är inom den allmänna, Svenska, röstens räckhåll. Trots användandet av samarbetspartner, vilken ökar närheten till publiken, består fortfarande faktumet att informationen, och FN, i mångt och mycket fortfarande är otillgänglig för den gemene mannens relaterbara omvärldsbild.
Signerad
Niklas Axelsson
Carlos Nalvarte
Johanna Pihl
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi anser att ni har gjort en bra analys av debattartikeln. Det som först slår en när man läser debattartikeln i DN är att den är komplicerad och ogripbar för den vanliga läsaren, vilket ni också påpekar. Vi ställer oss då frågan, vem är målgruppen? Ni beskriver den primära målgruppen som ”stockholmsbor som är intresserade av bland annat miljöfrågor” vilket vi inte riktigt kan hålla med om. Detta är vagt uttryckt. På grund av textens utformning kan vi tänka oss att den primära målgruppen är politiker och företagare, men att det endast skulle rikta sig till stockholmsbor finner vi inga belägg för, annat än att artikeln publicerats i DN. Vi hade önskat en mer utförlig beskrivning av vad ni tycker skiljer den primära målgruppen från den sekundära och hur de påverkar varandra. Det kan dock också vara att syftet är att den ”vanlige läsaren” ska få upp intresse för frågan för att sedan i sin tur påverka politiker till ett beslutsfattande fram till och under mötet i Köpenhamn.
Vi skulle också önska en djupare granskning av artikelförfattarna, är de medlemmar i några andra organisationer som kan ha intresse av att förslaget går igenom?
Ni gör en bra analys av den retoriska strategin där ni nämner symbolik, belöningar och alarmering men vi saknar en utförligare förklaring på dessa, exempelvis vem som gagnas av belöningen? Det är också värt att nämna en annan aspekt. Att påpeka att förslaget leder till fler jobb och bättre ekonomi tror vi är en passande strategi i tider av ekonomisk kris och stor arbetslöshet för att få gehör för det presenterade förslaget.
Amela Moric, Malin Nilsson & Sofia Olsson
varfor inte:)
Skicka en kommentar