Publiceringen av debattartikeln anser vi är en komplettering till seminariet som idag, måndagen den 12 oktober 2009, hålls i Stockholms Kulturhus. Seminariet är till för att informera och upplysa om det förslag som presenteras av FN-kommissionen för hållbar utveckling imorgon. Förslaget anses av Tariq Banuri, chef för FN:s kommission för hållbar utveckling CSD, och Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, vara en enkel och beprövad metod till att lösa problemet med finansieringen av klimatinsatserna i utvecklingsländerna.
Artikelförfattarna beskriver förslaget i stort handlar som införandet av en nyutvecklad, särskild, Marshallplan gällande klimat och utveckling. Bekämpningen av fattigdom sker samtidigt som hanteringen och utvecklingen, av billiga solceller och energieffektiva lösningar, pådrivs i högre takt än tidigare.
Artikelförfattarna representerar båda stora aktörer inom mänskliga rättigheter och miljöutvecklingspolitik. Vi anser att man, utifrån kommissionens perspektiv, använder sig av Naturskyddsföreningen, som är en del av ett tidigare etablerat nätverk angående processen kring försäljningen av utsläppsrätter , för att skapa en större tillgänglighet till budskapet och sedermera även i opinionsbildningsprocessen, ett förstärkande av förtroendekapitalet genom ökad tillgänglighet till publiken (Palm 2006:60,88).
Primära målgruppen är främst stockholmsbor som är intresserade av miljöfrågor, energilösningar och hållbar global utveckling, där alla länder inkluderas, men som inte kan närvara vid seminariet. Den sekundära målgruppen är resterande läsare av vald dagstidning, vilka delar samma värderingar och intressen som den primära. Debattartikeln berör främst miljöfrågor, klimatförändringar, skillnaden i utveckling mellan i- och u-länder samt energilösningar. Vi anser att författarna söker bilda och vidare sammanföra opinion kring de individer och grupper vilka innehar dessa olika särintressen.
Retoriken är främst baserad kring symbolik (Lippman, Public Opinion, 1997). Artikelförfattarna knyter sitt förslag till Marshallplanen, som bidrog till återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget. Man är noga med att påpeka de symboliska belöningar (Palm 2006:71) som planen kan innebära i form av ett rättvisare globalt samhälle, en gångbar global energipolitik och en bättre miljö. Författarna använder alarmering (Palm 2006:82) för att påpeka att det som görs för tillfället inte är tillräckligt. Man använder siffror för att kontrastera vad som görs med vad författarna anser är det minsta vi bör göra.
Författarna menar även att planen inte enbart leder till kostnader för i-länderna, utan innebär även belöningar i form av företagsvinster, investeringsavkastningar och billigare energi.
Man försäkrar att förslagets implementering inte kommer att leda till korruption vilket tidigare varit ett problem när det gäller finansieringen av utvecklingen i u-länder. Man påpekar även att utsläppshandeln inte har inneburit någon förändring i rätt riktning.
Skapandet av opinion och avsikten med vidare användning utav den är för oss oklart när varken processen eller förslaget är inom den allmänna, Svenska, röstens räckhåll. Trots användandet av samarbetspartner, vilken ökar närheten till publiken, består fortfarande faktumet att informationen, och FN, i mångt och mycket fortfarande är otillgänglig för den gemene mannens relaterbara omvärldsbild.
Signerad
Niklas Axelsson
Carlos Nalvarte
Johanna Pihl
måndag 12 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Ungdomar klarar krisen på arbetsmarknaden bäst 8/10
Den här debattartikeln i DN kommer nu som ett motslag emot alla artiklar som på senare tid publicerats i media om det akuta läget med dagens ungdomsarbetslöshet i bland annat Aftonbladet. Sedan mätningarna i arbetslöshet anpassades till internationell standard ger de en missvisande bild av just ungdomarnas situation. Statistiken har visat att 29 procent av ungdomar mellan 15 och 24 år står utan arbete. Vilket skulle innebära att mer än var fjärde ungdom i Sverige gick utan sysselsättning vilket inte är fallet eftersom dessa siffror blir höga på grund av att många människor i den åldersgruppen befinner sig i studier och kanske först och främst letar efter extraarbete.
Med artikeln vill man peka på att situationen inte är så allvarlig för Sveriges ungdomar som man först kunnat tro. Skribenterna Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör på arbetsförmedlingen och Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen uttrycker oro över hur den negativa bilden av ungdomars situation i sin tur påverkar deras omgivnings syn men framförallt deras egna syn på de själva och deras situation. Och vill därför med hjälp av denna artikel lugna ner debatten och fokusera den på de ungdomars som verkligen ligger utanför samhällets system och behöver hjälp.
Ett annat mål med artikeln är att överväga sättet man räknar ut arbetslösheten bland unga och uppmärksamma att det ger en skev bild av situationen. Men de ger också med artikeln en väldigt positiv bild av sig själva som välmenande och engagerade vilket kan vara ett outtalat mål med publiceringen.
Den primära målgruppen debattartikeln vänder sig till är de politiker som sitter i Bryssel i Europa-parlamentet, de som kan framföra ändringar som skulle beträffa alla länder om hur man mäter arbetslösheten, för att få en realistisk bild av siffrorna. Sverige vill fortfarande följa internationella konventioner på statistikens område men det önskas att sättet hur det mäts ändras. Det fordras inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, men åtgärder för att få fler att klara gymnasiet och därmed förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Därmed är den sekundära målgruppen skolor och universitet, som uppmanas till stora insatser för att stödja elever med problem redan tidigt.
Bakom dagens debattartikel står arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, och analyschef, Clas Olsson. De anser att sättet hur arbetslösheten och sysselsättning hos ungdomar mäts leder till fel uppfattningar. Sedan den statistiska centralbyrån (SCB) anpassade systemet i oktober 2007, för hur man räknar arbetslösheten, till det internationella sättet, får man enligt arbetsförmedlingen en missvisande bild. Många studerande räknas som arbetslösa och därmed döljs ungdomarna som verkligen har stora problem att komma in i arbetsmarknaden. Debatten skrevs inte för att fordra tillbaka det gamla sättet att mäta arbetslösheten men för att uppmärksamma att de internationella konventionerna borde ändras. I debatten önskas att alla länder ska mäta arbetslösheten på ett sätt som inte leder till den överdrivet negativa bild som finns om ungdomars arbetslöshet nu. Det ska på ena sidan säkra att synen på ungdomar blir mer positiv och på andra sidan att ungdomarna själva inte har en alltför dålig syn på arbetsmarknaden och jobbchanser. En dold egennytta kan också ligga bakom debattartikeln. Att ha bra siffror i statistiken visar att arbetsförmedlingen arbetar effektivt och hjälper till att sänka arbetslösheten.
Debattartikeln är bra uppbyggd på så sätt att huvudsakligen vill påverka med argument baserade på fakta. Man vill föra fram att de som debatten påstått är mest illa ute är de som faktiskt tidigare har klarat sig bäst och även kommer göra det denna gången med hjälp av de kommande guldåren då många går i pension och arbetstillfällen öppnar sig, just denna kontrast gör att artikeln blir intressant. Exemplen de använder i texten gör att de känns genuint engagerade i ungdomarna och vill vända debatten från negativ till positiv. Den retoriska strategin baserar i stor del på att övertyga med argument som ger ungdomar mod och positiv inställning till det kommande arbetslivet. Genom att påvisa exakta procenttal försöker artikeln att övertyga politiken att genomföra ändringar i internationella mätmetoden.
Länkar:
http://www.dn.se/opinion/debatt/ungdomar-klarar-krisen-pa-arbetsmarknaden-bast-1.969526
http://www.arbetsformedlingen.se/
http://www.scb.se/
Isabell Janzon och Desiré Cichy
Med artikeln vill man peka på att situationen inte är så allvarlig för Sveriges ungdomar som man först kunnat tro. Skribenterna Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör på arbetsförmedlingen och Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen uttrycker oro över hur den negativa bilden av ungdomars situation i sin tur påverkar deras omgivnings syn men framförallt deras egna syn på de själva och deras situation. Och vill därför med hjälp av denna artikel lugna ner debatten och fokusera den på de ungdomars som verkligen ligger utanför samhällets system och behöver hjälp.
Ett annat mål med artikeln är att överväga sättet man räknar ut arbetslösheten bland unga och uppmärksamma att det ger en skev bild av situationen. Men de ger också med artikeln en väldigt positiv bild av sig själva som välmenande och engagerade vilket kan vara ett outtalat mål med publiceringen.
Den primära målgruppen debattartikeln vänder sig till är de politiker som sitter i Bryssel i Europa-parlamentet, de som kan framföra ändringar som skulle beträffa alla länder om hur man mäter arbetslösheten, för att få en realistisk bild av siffrorna. Sverige vill fortfarande följa internationella konventioner på statistikens område men det önskas att sättet hur det mäts ändras. Det fordras inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, men åtgärder för att få fler att klara gymnasiet och därmed förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Därmed är den sekundära målgruppen skolor och universitet, som uppmanas till stora insatser för att stödja elever med problem redan tidigt.
Bakom dagens debattartikel står arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, och analyschef, Clas Olsson. De anser att sättet hur arbetslösheten och sysselsättning hos ungdomar mäts leder till fel uppfattningar. Sedan den statistiska centralbyrån (SCB) anpassade systemet i oktober 2007, för hur man räknar arbetslösheten, till det internationella sättet, får man enligt arbetsförmedlingen en missvisande bild. Många studerande räknas som arbetslösa och därmed döljs ungdomarna som verkligen har stora problem att komma in i arbetsmarknaden. Debatten skrevs inte för att fordra tillbaka det gamla sättet att mäta arbetslösheten men för att uppmärksamma att de internationella konventionerna borde ändras. I debatten önskas att alla länder ska mäta arbetslösheten på ett sätt som inte leder till den överdrivet negativa bild som finns om ungdomars arbetslöshet nu. Det ska på ena sidan säkra att synen på ungdomar blir mer positiv och på andra sidan att ungdomarna själva inte har en alltför dålig syn på arbetsmarknaden och jobbchanser. En dold egennytta kan också ligga bakom debattartikeln. Att ha bra siffror i statistiken visar att arbetsförmedlingen arbetar effektivt och hjälper till att sänka arbetslösheten.
Debattartikeln är bra uppbyggd på så sätt att huvudsakligen vill påverka med argument baserade på fakta. Man vill föra fram att de som debatten påstått är mest illa ute är de som faktiskt tidigare har klarat sig bäst och även kommer göra det denna gången med hjälp av de kommande guldåren då många går i pension och arbetstillfällen öppnar sig, just denna kontrast gör att artikeln blir intressant. Exemplen de använder i texten gör att de känns genuint engagerade i ungdomarna och vill vända debatten från negativ till positiv. Den retoriska strategin baserar i stor del på att övertyga med argument som ger ungdomar mod och positiv inställning till det kommande arbetslivet. Genom att påvisa exakta procenttal försöker artikeln att övertyga politiken att genomföra ändringar i internationella mätmetoden.
Länkar:
http://www.dn.se/opinion/debatt/ungdomar-klarar-krisen-pa-arbetsmarknaden-bast-1.969526
http://www.arbetsformedlingen.se/
http://www.scb.se/
Isabell Janzon och Desiré Cichy
onsdag 7 oktober 2009
Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu, 7/10
”Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu”
Denna debattartikel publicerades i Dagens Nyheter 2009-10-07. Artikeln handlar om rätten till ett privatliv, som enligt piratpartiet aldrig varit så hotat som nu. Särskilt fokus ligger på sjukvården som alltmer gör intrång i den privata sfären.
Sjukvården är ett otroligt debatterat ämne och det är lätt att skriva en artikel om detta och fånga intresse. Många människor relaterar till sjukvården, både som unga eller gamla. Och att blanda in sjukvården tillsammans med den privata sfären är en lyckad och intressant vinkel just nu, då vi som det även nämns i artikeln lever allt mer i ett informationssamhälle där dessa frågor är relevanta.
Artikelförfattarna försöker lyfta fram vikten av att ha ett skyddat privatliv, att inte konstant behöva gå runt med sina identitetshandlingar och att man endast ska behöva visa dem när det behövs. De menar på att rutinmässigt kräva identitetshandlingar i sjukvården är ett intrång i den privata sfären och att myndigheters motivering till att göra mer och mer intrång på den privata sfären glidit från att det behövs, till att det går.
De vi tror att de försöker uppnå är att människor ska förstå vikten av att jobba för ett privatliv. De vill lyfta de frågor som inte haft så stor vikt förut eftersom vi förlitar oss på vissa instanser i samhället. Samtidigt så vill de nog att vi läsare ska tycka att det nya partiet som bildats är väldigt aktuellt i sin tid och att deras frågor är intressanta.
Den primära målgruppen är nog alla vi väljare, inför det nya valet år 2010. Den sekundära är de människor som upplevt just denna integritetskränkning.
Bakom texten står ledamöter i piratpartiets styrelse, bland annat Anna Troberg och Mikael Nilsson. De jobbar för piratpartiet och skriver därför i syfte att stärka piratpartiets ståndpunkter.
Artikelförfattarna vill lyfta vikten av den privata sfären och gör detta med ett starkt kort som handlar om sjukvården, de går dessutom sjukvården närmare in på skinnet genom att använda sig av diskussionen om abort. Abort är ett hett ämne och vi tror att många håller med om att det borde kunna få vara anonymt, som i ett ytterligare led menar de på att sjukvården överhuvudtaget borde få vara anonymt om man vill det. Man ska kunna välja själv. De använder sig även av argument som att det finns i övriga världen så varför ska det inte kunna finnas i Sverige?
Av: Donya Mohammadian och Lise Bergqvist
http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727
Denna debattartikel publicerades i Dagens Nyheter 2009-10-07. Artikeln handlar om rätten till ett privatliv, som enligt piratpartiet aldrig varit så hotat som nu. Särskilt fokus ligger på sjukvården som alltmer gör intrång i den privata sfären.
Sjukvården är ett otroligt debatterat ämne och det är lätt att skriva en artikel om detta och fånga intresse. Många människor relaterar till sjukvården, både som unga eller gamla. Och att blanda in sjukvården tillsammans med den privata sfären är en lyckad och intressant vinkel just nu, då vi som det även nämns i artikeln lever allt mer i ett informationssamhälle där dessa frågor är relevanta.
Artikelförfattarna försöker lyfta fram vikten av att ha ett skyddat privatliv, att inte konstant behöva gå runt med sina identitetshandlingar och att man endast ska behöva visa dem när det behövs. De menar på att rutinmässigt kräva identitetshandlingar i sjukvården är ett intrång i den privata sfären och att myndigheters motivering till att göra mer och mer intrång på den privata sfären glidit från att det behövs, till att det går.
De vi tror att de försöker uppnå är att människor ska förstå vikten av att jobba för ett privatliv. De vill lyfta de frågor som inte haft så stor vikt förut eftersom vi förlitar oss på vissa instanser i samhället. Samtidigt så vill de nog att vi läsare ska tycka att det nya partiet som bildats är väldigt aktuellt i sin tid och att deras frågor är intressanta.
Den primära målgruppen är nog alla vi väljare, inför det nya valet år 2010. Den sekundära är de människor som upplevt just denna integritetskränkning.
Bakom texten står ledamöter i piratpartiets styrelse, bland annat Anna Troberg och Mikael Nilsson. De jobbar för piratpartiet och skriver därför i syfte att stärka piratpartiets ståndpunkter.
Artikelförfattarna vill lyfta vikten av den privata sfären och gör detta med ett starkt kort som handlar om sjukvården, de går dessutom sjukvården närmare in på skinnet genom att använda sig av diskussionen om abort. Abort är ett hett ämne och vi tror att många håller med om att det borde kunna få vara anonymt, som i ett ytterligare led menar de på att sjukvården överhuvudtaget borde få vara anonymt om man vill det. Man ska kunna välja själv. De använder sig även av argument som att det finns i övriga världen så varför ska det inte kunna finnas i Sverige?
Av: Donya Mohammadian och Lise Bergqvist
http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727
tisdag 6 oktober 2009
Las stänger inte ut unga från jobb 6/10
Denna debattartikel publicerades i Göteborgs-Posten 2009-10-06. Debatten förs kring ämnet Las, lagen om anställningsskydd och huruvida den stänger ut ungdomar från arbetsmarknaden eller inte. Artikeln är skriven av Heike Erkers, 1:e vice ordförande i Akademikerförbundet SSR.
Debattinlägg som berör arbetslöshet är alltid aktuella. Arbetslöshet är ett konstant problem i samhället. Dock kan man säga att ämnet är extra aktuellt i dagsläget med en pågående finanskris och ovanligt höga arbetslöshetssiffror. Frågan om Las har länge diskuterats och en artikel publicerades i GP så sent som 2009-09-10. Då, precis som Erkers skriver, många ungdomar har förlorat sina jobb den senaste tiden, är detta ett högaktuellt och känsligt ämne. Det har under en längre period diskuterats om Las verkligen är nödvändig och om den faktiskt gynnar arbetsmarknaden.
Då Erkers är en facklig representant är hon givetvis intresserad av att behålla och försvara Las. När lagen ifrågasatts är det i hennes intresse att hålla en positiv debatt uppe om hur Las inte utestänger unga från jobb.
Man kan fråga sig vad Heike vill uppnå med sin artikel. Troligtvis vill hon försvara Las eftersom det har varit tal om att den borde avskaffas. Hon vill visa att det inte är Las som står bakom problemet med den höga ungdomsarbetslösheten, utan att det finns viktigare faktorer som spelar in. Vad Erkers outtalat försöker uppnå genom att hålla diskussionen om Las vid liv är att visa att lagen behövs och samtidigt att lagen inte bidrar till ungdomsarbetslösheten.
Den primära målgruppen som artikeln vänder sig till är arbetsgivarna som vill ändra på eller helt avskaffa Las för att på ett enkelt och billigt sätt kunna göra sig av med anställda vid nedskärningar. Sekundär målgrupp för Artikeln är de unga som känner att deras jobb hotas av Las liksom självfallet politiker.
Heike Erkers skriver denna debattartikel i egenskav av 1:e vice ordförande för Akademikerförbundet SSR som ingår i SACO, en facklig centralorganisation för Sveriges akademiker. Akademikerförbundet SSR har att tillvarata sina medlemmars intresse och arbetar därför med frågor som rör arbetsmarkanden generellt, till exempel anställning och utbildning. Förbundet vill bevara Las därför att det ligger i medlemmarnas intresse. Erkers är sedan våren 2009 1:e Vice ordförande i styrelsen till 2012.
Efter en kort inledning för att tydliggöra aktualiteten i frågan börjar Erkers med en ansats som kan ses som ett raljerande över motståndaren arbetsgivarna. Erkers hänvisar sedan till statistik från SCB och underbygger därmed sitt förda resonemang. Avslutningsvis vänder hon sig indirekt till förbundets meningsmotståndre och säger att man bör hålla sig till sak och inte använda Las som ursäkt för att uppnå ett annat ändamål än att minska ungdomsarbetslösheten. Precis som rubriken antyder så vill Erkers och hennes förbund försvara Las och pekar på andra, som hon säger, viktigare faktorer bakom ungdomsarbetslösheten. Resonemangen är i huvudsak av argumentativt slag med stöd av officiell statistik, men det förekommer även viss ironi i samanhanget.
Katarina, Isabella och Hannah
Litteratur:
Agell/Malmström, (2007) Civilrätt, 20 upplagan, s 320.
Persson, Mats, (2008) Lagtextkompendium för juridiska grundkurser s 316.
Palm Lars (2006) Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund s 30.
Internet
GP: www.gp.se 2009-10-06
Akademikerförbundet: www.akademssr.se 2009-10-06
SACO: www.saco.se 2009-10-06
Debattinlägg som berör arbetslöshet är alltid aktuella. Arbetslöshet är ett konstant problem i samhället. Dock kan man säga att ämnet är extra aktuellt i dagsläget med en pågående finanskris och ovanligt höga arbetslöshetssiffror. Frågan om Las har länge diskuterats och en artikel publicerades i GP så sent som 2009-09-10. Då, precis som Erkers skriver, många ungdomar har förlorat sina jobb den senaste tiden, är detta ett högaktuellt och känsligt ämne. Det har under en längre period diskuterats om Las verkligen är nödvändig och om den faktiskt gynnar arbetsmarknaden.
Då Erkers är en facklig representant är hon givetvis intresserad av att behålla och försvara Las. När lagen ifrågasatts är det i hennes intresse att hålla en positiv debatt uppe om hur Las inte utestänger unga från jobb.
Man kan fråga sig vad Heike vill uppnå med sin artikel. Troligtvis vill hon försvara Las eftersom det har varit tal om att den borde avskaffas. Hon vill visa att det inte är Las som står bakom problemet med den höga ungdomsarbetslösheten, utan att det finns viktigare faktorer som spelar in. Vad Erkers outtalat försöker uppnå genom att hålla diskussionen om Las vid liv är att visa att lagen behövs och samtidigt att lagen inte bidrar till ungdomsarbetslösheten.
Den primära målgruppen som artikeln vänder sig till är arbetsgivarna som vill ändra på eller helt avskaffa Las för att på ett enkelt och billigt sätt kunna göra sig av med anställda vid nedskärningar. Sekundär målgrupp för Artikeln är de unga som känner att deras jobb hotas av Las liksom självfallet politiker.
Heike Erkers skriver denna debattartikel i egenskav av 1:e vice ordförande för Akademikerförbundet SSR som ingår i SACO, en facklig centralorganisation för Sveriges akademiker. Akademikerförbundet SSR har att tillvarata sina medlemmars intresse och arbetar därför med frågor som rör arbetsmarkanden generellt, till exempel anställning och utbildning. Förbundet vill bevara Las därför att det ligger i medlemmarnas intresse. Erkers är sedan våren 2009 1:e Vice ordförande i styrelsen till 2012.
Efter en kort inledning för att tydliggöra aktualiteten i frågan börjar Erkers med en ansats som kan ses som ett raljerande över motståndaren arbetsgivarna. Erkers hänvisar sedan till statistik från SCB och underbygger därmed sitt förda resonemang. Avslutningsvis vänder hon sig indirekt till förbundets meningsmotståndre och säger att man bör hålla sig till sak och inte använda Las som ursäkt för att uppnå ett annat ändamål än att minska ungdomsarbetslösheten. Precis som rubriken antyder så vill Erkers och hennes förbund försvara Las och pekar på andra, som hon säger, viktigare faktorer bakom ungdomsarbetslösheten. Resonemangen är i huvudsak av argumentativt slag med stöd av officiell statistik, men det förekommer även viss ironi i samanhanget.
Katarina, Isabella och Hannah
Litteratur:
Agell/Malmström, (2007) Civilrätt, 20 upplagan, s 320.
Persson, Mats, (2008) Lagtextkompendium för juridiska grundkurser s 316.
Palm Lars (2006) Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund s 30.
Internet
GP: www.gp.se 2009-10-06
Akademikerförbundet: www.akademssr.se 2009-10-06
SACO: www.saco.se 2009-10-06
måndag 5 oktober 2009
nya neddragningar riskerar vården på SU 5/10
Debattartikel som vi granskar handlar om nedläggningshotade vårdavdelningar på Sahlgrenska. Som man skriver inledningsvis så vill Sahlgrenskas ledning stänga ner en hel akutavdelning på medicin, trots att arbetet redan nu är ansträngt och bristen på vårdplatser är stor. Debattartikeln kommer just nu för att nedskärningarna är i annalkande och personalen vill påpeka riskerna med ”panik”-lösningar som detta. Det är finanskris, tufft ekonomiskt och ledningen vill ha snabba ekonomiska förbättringar, men personalen tror att det gör mer skada än nytta. Man frågar sig hur man tror sig lösa den extra stora anstormningen i höst och vinter med tanke på svininfluensan och vinterkräksjukan. Därför är artikeln och dess budskap extra aktuell.
Man vill såklart få uppmärksamhet över vad som håller på att hända och skapa opinion över det och peka på att detta drabbar oss alla. Alla kan bli sjuka, alla kan behöva vård. Finns det ingen bra vård att få, är vi alla offer. Vi skall genom detta känna att ”så här får det inte gå till”. Det är extra viktigt med att skapa opinion för personalen/läkarna då det är politikerna i Sahlgrenskas ledning som de/vi måste påverka.
Målgruppen för artikeln är vi samhällsmedborgare som med vår opinion kan påverka politikerna. Vi är även dem som kommer att drabbas om politikernas beslut om nedskärningar går igenom. Politikerna i sig är självklart en av målgrupperna då det är de som till sist tar beslutet… eller inte.
Människorna bakom artikeln är alla läkare, första namnet är Eva Nilsson Bågenholm som är specialistläkare SU/Sahlgrenska Medicin samt ordförande i Sveriges läkarförbund. I läkarförbundet sitter även Erik Hulegård med i styrelsen som ledamot. Han är även ST-läkare invärtesmedicin. Eva Nilsson är ordförande i Göteborgs läkarförening och arbetar på Drottning Silvias Sjukhus som också är en del av Sahlgrenska. Att Nilsson och Hulegård inte vill att medicinavdelningen ska stängas är alltså inte så konstigt med tanke på att de själva är specialist läkare respektive ST-läkare inom området. Om deras avdelning försvinner kanske även de måste flytta på sig. Man kan ju också anta att läkarna tycker sig ha en annan slags insyn och kunskap om det dagliga arbetet och riskerna med att stänga en avdelning. Finanskrisen nämns i artikeln men i stället väljer de att lyfta fram patienten: ”Även i ekonomisk nedgång är våra patienter förtjänta av en sjukvård med god kvalitet och ett värdigt omhändertagande”
I deras argumentation har de vårdpersonalen eller patienterna i fokus, de menar att en stängning av medicin akuten skulle innebära stora risker bland annat att multiresistenta bakterier (vilket skulle göra att medicin avdelningen behövs än mer)skulle spridas lättare när patienterna inte kan hållas avskilda. De nämner även svininfluensan som en anledning till att fler vårdplatser kommer att behövas.
Till sist visar de upp ett skräck exempel på vad nedskärningar kan leda till. Karolinska sjukhuset tummade på patient säkerheten och tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte de vidtar en rad åtgärder. ”Måste Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket hota med vite innan förbättring kommer?” undrar de och vill därmed ge ett intryck av att sjukhusledningen inte vill lyssna på dem.
Som om inte det vore nog offentliggjordes idag även vilka som får Nobelpriset i medicin, nobelkommiteén är Karolinska i Huddinge. En bra anledning till att få upp medicin-frågorna på medieagendan.
Amanda Bengtsson Liza Olsson
Källor:
http://www.slf.se/templates/Page.aspx?id=7949
http://www.slf.se/templates/AssociationPage.aspx?id=6486
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216713-nya-neddragningar-riskerar-varden-pa-su
Man vill såklart få uppmärksamhet över vad som håller på att hända och skapa opinion över det och peka på att detta drabbar oss alla. Alla kan bli sjuka, alla kan behöva vård. Finns det ingen bra vård att få, är vi alla offer. Vi skall genom detta känna att ”så här får det inte gå till”. Det är extra viktigt med att skapa opinion för personalen/läkarna då det är politikerna i Sahlgrenskas ledning som de/vi måste påverka.
Målgruppen för artikeln är vi samhällsmedborgare som med vår opinion kan påverka politikerna. Vi är även dem som kommer att drabbas om politikernas beslut om nedskärningar går igenom. Politikerna i sig är självklart en av målgrupperna då det är de som till sist tar beslutet… eller inte.
Människorna bakom artikeln är alla läkare, första namnet är Eva Nilsson Bågenholm som är specialistläkare SU/Sahlgrenska Medicin samt ordförande i Sveriges läkarförbund. I läkarförbundet sitter även Erik Hulegård med i styrelsen som ledamot. Han är även ST-läkare invärtesmedicin. Eva Nilsson är ordförande i Göteborgs läkarförening och arbetar på Drottning Silvias Sjukhus som också är en del av Sahlgrenska. Att Nilsson och Hulegård inte vill att medicinavdelningen ska stängas är alltså inte så konstigt med tanke på att de själva är specialist läkare respektive ST-läkare inom området. Om deras avdelning försvinner kanske även de måste flytta på sig. Man kan ju också anta att läkarna tycker sig ha en annan slags insyn och kunskap om det dagliga arbetet och riskerna med att stänga en avdelning. Finanskrisen nämns i artikeln men i stället väljer de att lyfta fram patienten: ”Även i ekonomisk nedgång är våra patienter förtjänta av en sjukvård med god kvalitet och ett värdigt omhändertagande”
I deras argumentation har de vårdpersonalen eller patienterna i fokus, de menar att en stängning av medicin akuten skulle innebära stora risker bland annat att multiresistenta bakterier (vilket skulle göra att medicin avdelningen behövs än mer)skulle spridas lättare när patienterna inte kan hållas avskilda. De nämner även svininfluensan som en anledning till att fler vårdplatser kommer att behövas.
Till sist visar de upp ett skräck exempel på vad nedskärningar kan leda till. Karolinska sjukhuset tummade på patient säkerheten och tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte de vidtar en rad åtgärder. ”Måste Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket hota med vite innan förbättring kommer?” undrar de och vill därmed ge ett intryck av att sjukhusledningen inte vill lyssna på dem.
Som om inte det vore nog offentliggjordes idag även vilka som får Nobelpriset i medicin, nobelkommiteén är Karolinska i Huddinge. En bra anledning till att få upp medicin-frågorna på medieagendan.
Amanda Bengtsson Liza Olsson
Källor:
http://www.slf.se/templates/Page.aspx?id=7949
http://www.slf.se/templates/AssociationPage.aspx?id=6486
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216713-nya-neddragningar-riskerar-varden-pa-su
fredag 2 oktober 2009
Ödesfråga som kräver strategi 1/10
I artikeln tas segregationsfrågan upp av Mikael Janson (FP), som är ersättare i kommunstyrelsen, ledamot för Sociala resursnämnden i Göteborgs kommun. Artikeln skrevs som ett svar på den i förra veckan (Göteborgs-Posten, 2009-09-23) publicerade artikel som Marie Lindén (V) skrev om stadsdelsnämndens översyn. Lindén menar att stadsdelsnämnderna bidrar till segregation. Vänstern vill lösa problemet med det allt mer segregerade Göteborg genom att förslagsvis slå ihop utsatta stadsdelar med välbärgade, för att minska avståndet dem emellan.
Mikael Janson (FP) svarar för folkpartiets räkning med att förslaget ej är hållbart. Hur ska man kunna slå ihop Bergsjön med Askim när det mentala avståndet är så stort?frågar sig Janson i dagens artikel(Göteborgs-Posten 2009-10-01) . Han försvarar stadsdelsnämnden när han säger att eget ansvar är lösningen på problemet. Det måste satsas långsiktigt, inte bara ”bolla problembarnen” mellan olika instanser utan hitta grunden till problemet och lägga fokus på socialsekreterare i de utsatta områdena då de behöver stöd för att upptäcka problemen i tid. Mikael Janson är mycket engagerad i ungdomsfrågor och värnar i sann folkpartistisk anda om utbildning och att man inte ska hamna snett på vägen (mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html).
Anledningen att artikeln publiceras just nu är troligen på grund av debatten kring upploppen och bilbränderna på Hisingen. Det blir i och med dessa händelser tydligt hur segregationen blir allt starkare och problemen i de utsatta områdena är i allra högsta grad uppe på agendan. Att det närmar sig kommunal och riksdagsval är en bakomliggande faktor till att folkpartiet vill göra sin röst hörd i frågan. De propagerar för att man ska se barnen och deras problem i tid. Argumentet att gå genom skolan känns naturligt för folkpartiet då Jan Björklund (utbildningsministern) är lite av deras maskot och dagens artikel är troligen ett försök att visa väljarna att de finns här för att rädda deras stad som är i fara.
Det måste vara väljarna i Göteborgs kommun som är den tänkta målgruppen i artikeln. Det är troligen en del av en strategi för att bilda en opinion (Palm, 2006:102), framför allt hos invånarna i stadsdelar som Askim där Folkpartiet har bra fäste (www4.goteborg.se, Göteborgs stad, valresultat, kommunfullmäktigevalet 2006). En talesman från folkpartiet uttalar sig om hur han och hans parti kan nå framgång med den segregerade staden och om de lägger sina röster på Folkpartiet i kommunalvalet nästa år slipper väljarna ha de bråkiga ungdomarna i sin stadsdel och resurser kan läggas på lokala, långsiktiga satsningar istället. En primär målgrupp bör vara föräldrarna till barnen som bor i de drabbade områdena som självklart vill deras barns bästa. Men här krävs hårdare jobb från folkpartiets sida då valdeltagandet inte är lika högt i exempelvis Backa.
Folkpartiet och Mikael Janson vill eliminera vänsterpartiets chans till fler väljare till nästa val då de kommer med bättre lösningar på problemet än vänstern. Den retoriska strategin syns, när Marie Lindén och därigenom även vänstern framställs i dålig dager genom att Janson kritiserar förslaget i dagens artikel på ett förlöjligande sätt. När Janson även kritiserar kommunen i artikeln ger han sig indirekt på socialdemokraterna som i nuläget har majoriteten i Göteborg. Röstar man istället på folkpartiet resulterar det i en stad som bryr sig om sina unga, ser problemen innan de sker och tar sig uttryck i bilbränder och stenkastning på stadens poliser.
Granskad av, Cecilia Littke och Malin Janitzek
Källor:
Göteborgs-Posten 2009-10-01, Debatt, s.39
Litteratur
Lars Palm, Kommunikationsplanering – En Handbok på vetenskaplig grund, 2006, Studentlitteratur
Internet
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.169663-sla-ihop-rika-och-fattiga-stadsdelar
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____22772.aspx
http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf
http://mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html
Mikael Janson (FP) svarar för folkpartiets räkning med att förslaget ej är hållbart. Hur ska man kunna slå ihop Bergsjön med Askim när det mentala avståndet är så stort?frågar sig Janson i dagens artikel(Göteborgs-Posten 2009-10-01) . Han försvarar stadsdelsnämnden när han säger att eget ansvar är lösningen på problemet. Det måste satsas långsiktigt, inte bara ”bolla problembarnen” mellan olika instanser utan hitta grunden till problemet och lägga fokus på socialsekreterare i de utsatta områdena då de behöver stöd för att upptäcka problemen i tid. Mikael Janson är mycket engagerad i ungdomsfrågor och värnar i sann folkpartistisk anda om utbildning och att man inte ska hamna snett på vägen (mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html).
Anledningen att artikeln publiceras just nu är troligen på grund av debatten kring upploppen och bilbränderna på Hisingen. Det blir i och med dessa händelser tydligt hur segregationen blir allt starkare och problemen i de utsatta områdena är i allra högsta grad uppe på agendan. Att det närmar sig kommunal och riksdagsval är en bakomliggande faktor till att folkpartiet vill göra sin röst hörd i frågan. De propagerar för att man ska se barnen och deras problem i tid. Argumentet att gå genom skolan känns naturligt för folkpartiet då Jan Björklund (utbildningsministern) är lite av deras maskot och dagens artikel är troligen ett försök att visa väljarna att de finns här för att rädda deras stad som är i fara.
Det måste vara väljarna i Göteborgs kommun som är den tänkta målgruppen i artikeln. Det är troligen en del av en strategi för att bilda en opinion (Palm, 2006:102), framför allt hos invånarna i stadsdelar som Askim där Folkpartiet har bra fäste (www4.goteborg.se, Göteborgs stad, valresultat, kommunfullmäktigevalet 2006). En talesman från folkpartiet uttalar sig om hur han och hans parti kan nå framgång med den segregerade staden och om de lägger sina röster på Folkpartiet i kommunalvalet nästa år slipper väljarna ha de bråkiga ungdomarna i sin stadsdel och resurser kan läggas på lokala, långsiktiga satsningar istället. En primär målgrupp bör vara föräldrarna till barnen som bor i de drabbade områdena som självklart vill deras barns bästa. Men här krävs hårdare jobb från folkpartiets sida då valdeltagandet inte är lika högt i exempelvis Backa.
Folkpartiet och Mikael Janson vill eliminera vänsterpartiets chans till fler väljare till nästa val då de kommer med bättre lösningar på problemet än vänstern. Den retoriska strategin syns, när Marie Lindén och därigenom även vänstern framställs i dålig dager genom att Janson kritiserar förslaget i dagens artikel på ett förlöjligande sätt. När Janson även kritiserar kommunen i artikeln ger han sig indirekt på socialdemokraterna som i nuläget har majoriteten i Göteborg. Röstar man istället på folkpartiet resulterar det i en stad som bryr sig om sina unga, ser problemen innan de sker och tar sig uttryck i bilbränder och stenkastning på stadens poliser.
Granskad av, Cecilia Littke och Malin Janitzek
Källor:
Göteborgs-Posten 2009-10-01, Debatt, s.39
Litteratur
Lars Palm, Kommunikationsplanering – En Handbok på vetenskaplig grund, 2006, Studentlitteratur
Internet
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.169663-sla-ihop-rika-och-fattiga-stadsdelar
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____22772.aspx
http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf
http://mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)