I debattartikeln ”Sociala medier ställer nya krav på politiker” (publicerad i GP:s nätupplaga 21/4), skriven av Marie Grusell och Lennart Hast, kommenteras sociala mediers roll för uppbyggandet av politikers bild som personer och varumärken. Eftersom det är valår och partiernas och politikernas valkampanjer snart kommer att accelerera alltmer, är artikeln publicerad nu för att förutspå och kommentera hur kampen i allt större grad kommer att utspela sig i de sociala medierna.
Artikeln är uppbygd på klassiskt retoriskt vis med en inledning av historia och tendenser om relationen politiker - sociala medier och hur en personifiering i större grad skett på sista tiden. Efter denna inledning ställer författarna upp frågeställningar huruvida det är ”information eller propaganda” för att avsluta med en återknytning till inledningen med exempel på ”mediestormar” och de politiska ståndpunkternas instabilitet då de bara är ”ett knapptryck bort”. Vad författarna vill uppnå med artikeln är just att belysa hur de politiska partierna och de enskilda politikernas marknadsföring och varumärkesuppbyggnad rör sig mot samma innebörd som ekonomisk marknadsföring. Det vill säga att politikerna via de sociala medierna och allmän personifiering vinner större gehör på yta och snabba retoriska poäng än på själva grundläggande innebörden av deras åsikter och värderingar, och därmed förflyttas fokus från den faktiska politiken. Vad författarna inte tar upp i artikeln är själva kontakten som även följer med de sociala medierna. Genom att kommunicera via till exempel facebook eller andra platformar och bloggar, kan politikerna kontaktas direkt på ett sätt som var mycket omständigare via debattartiklar eller äldre kommunikationssätt som brev och telefon. De sociala medierna ökar därför dialogen, vilket borde kommenterats i artikeln. Vidare är exemplen på personifiering och varumärkesuppbyggnaden något vag och tappar ofta den röda tråden. Ett exempel på detta är de två styckena under rubriken ”Mediestorm om handväska” där det första stycket inte handlar om sociala medier överhuvudtaget, och det andra stycket behandlar politikernas brist på kontroll över hur budskapen ska tolkas. Frågan kan då ställas huruvida politiker ska kontrollera hur budskap tolkas, och hur dessa budskap skulle stå och falla med vad bloggare skriver. Själva poängen med fri politik borde precis som förut vara att politiska budskap ska kunna tolkas fritt efter mottagarnas egna åsikter, och att omyndigförklara väljare på grund av att de läser någon annans tolkning av budskapen känns som ett svagt argument. Den primära målgruppen för artikeln är de som använder sig av sociala medier och bevakar/följer politikerna via dessa, med andra ord till stor del av de vanliga väljarna av yngre ålder, åtminstone under 45-50 år. Den sekundära målgruppen är användarna, politikerna, och de som arbetar med att representera dem. De som står bakom artikeln tycker vi stannar med författarna själva, även om de med sina titlar som Fil. Dr. i Journalistik (Marie Grusell) och doktorand i marknadsföring- och medier (Lennart Hast) kan sägas representera sina yrkeskårer.
Martin Gunseus, Johan Sundström, John Rejnäs, John Rafstedt, Grupp 7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi tycker att det är roligt att ni har granskat en artikel skriven av en för oss känd författare, Marie Grusell. Ämnet är även högaktuellt och ni har lyckats väl med att belysa syftet med debattartikeln. Inledningsvis beskrivs ämnet och dispositionen, vilket gör att man som läsare förstår innehållet. Däremot blir granskningen något svårläst med långa innehållsrika meningar. Helhetsintrycket upplevs något rörigt och budskapet bli något vagt.
Ni skriver att ni saknar argumentation från författarna beträffande responsen av de sociala medierna som bidrar till en effektiv dialog. Vi anser att detta är underförstått i artikeln och att det är just det som belyses. Vidare skriver ni att politikerna nu kan kontaktas direkt, vilket var mer omständigt tidigare via debattartiklar, brev eller telefon. Vilket vi håller med om, men varför utesluta e-post, då detta har funnits länge och är ett snabbt kommunikationsmedel? Vi håller med om att sociala medier är ett snabbare kommunikationssätt, men e-post är för centralt för att kunna uteslutas helt i argumentationen.
Målgrupperna har ni beskrivit, dock är det något oklart med uttrycken ”användare” och ”de som arbetar med att representera dem”. En tydligare beskrivning här skulle göra att vi som läsare förstår ert resonemang bättre.
Ni nämner att den röda tråden tappas under rubriken ”Mediestorm om handväska” och att det första stycket inte handlar om sociala medier. Detta stycket behandlar dock politikers varumärkesuppbyggande, vilket är ett av huvudämnena tillsammans med sociala medier.
Genomgående märks det dock att ni har granskat artikel väl och att ni har tänkt vidare i flera steg.
Vi tycker att ni genomfört en genomtänkt och intressant granskning av denna debattartikel. Den blir dessutom lite extra intressant då ämnet på artikeln är något som står oss MKV studenter nära. Vi tycker att granskningen är väl genomförd av flera olika anledningar dels för att ni reflekterat över avsändare, varför den skrivs just nu samt målgrupp och dels för att ni kritiserat och reflekterat över vad författarna som skrivit kunde gjort annorlunda i debattartikeln. Vi håller med om den kritiken ni ger anser den vara befogad. Speciellt det om att de sociala medierna ökar dialogen mellan politiker och väljare. Vi tänker dock att det kanske inte nödvändigtvis förbättrar kvalitén på kommunikationen eftersom det kan vara svårt att se både vem som verkligen kommenterar och vem som verkligen svarar. Risken finns kanske att konstruktiva kommentarer försvinner i ett brus av icke sakliga kommentarer som kanske inte ens berör det faktiska ämnet?
En fråga som dyker upp hos oss är om användarna verkligen tillhör både primär och sekundär målgrupp för debattartikeln? Ni har tagit upp hur författarna har använt retoriken för att bygga upp artikeln men det hade varit intressant om ni hade uppmärksammat hur författarna använder retoriken för att övertyga och argumentera. Det hade varit intressant att se en djupare analys över vad författarna vill uppnå med sin debattartikel men vi är väl medvetna om förutsättningarna för denna uppgift och utifrån det så har ni fått med många väsentliga delar och fört ett resonemang som varit roligt att läsa.
Skicka en kommentar