Svenska medier och EU-apatin

Under debatt i G-P den 23 feb 2009 riktar Peter Berglez, fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, en känga mot svenska mediers rapportering eller snarare ickerapportering av EU-frågor. I artikeln Svenska medier måste ta EU-frågorna på allvar uppmanar han alla som identifierar sig med ”tredje statsmaktsuppgiften” att byta fokus från nationell till transnationell politik. Den verkliga makten finns i Bryssel, inte i Stockholm.

Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Sommarens EU-val. En stor fråga inom EU det senaste decenniet har varit EU:s demokratiska underskott. I det senaste EU-parlamentsvalet var det svenska valdeltagandet mycket lågt, endast 37,2 %. (Tallberg, 2007:104,196) Den 7 juni är det val till EU-parlamentet igen. Berglez hänvisar i artikeln till en nyligen producerad Gallup, en Europabarometernundersökning, vilken visar på att två av tre svenskar inte vet att det är val samt att varannan inte bryr sig. Berglez anser detta vara de svenska mediernas fel, det rapporteras för lite om EU. Han oroar sig helt enkelt för demokratin.

Vad vill man uppnå? Uttalat och inte uttalat.
Att få medier att rapportera mer kring EU frågor, vilket är viktigt för demokratin inom EU. Berglez menar att svenska medier är alltför upptagna med den nationella identiteten. Man fokuserar på att det är britter eller slovener istället för på sakfrågor. Berglez tycks vilja skapa en mer homogen europeisk identitet genom mediernas rapportering. Han vänder sig även mot det han kallar ”en påhittad mediekonstruktion” som sätter upp en gemensam svensk identitet. Vidare menar han att det inte finns några rutiner för bevakning av EU-frågor och att sådana endast kan skapas genom en mer kontinuerlig bevakning av EU:s makthavare.

Ett outtalat syfte skulle kunna vara att skapa uppmärksamhet kring det eget forskningsfältet. Berglez är samordnare för Ideologiska Horisonter i Medier och bland Medborgare – ett internationellt forskningsprojekt kring medier som fokuserar just på globala och transnationella frågor (www.oru.se). Ett större intresse för dessa frågor kanske gör det enklare att få forskningsanslag. Medierna tenderar att uppfatta sig själva som väldigt betydelsefulla vilket kan hjälpa Berglez nå sitt syfte i det här fallet (Johansson, 2006:13).


Vilka är målgrupperna? Primära och sekundära?
Berglez skjuter på svenska journalister. Alla som anser sig höra till ”tredje statsmakten” med uppgift att granska, kritisera samt rapportera om makthavare och beslutsfattare för de svenska medborgarna, är den primära målgruppen.
Som sekundära målgrupper kan vi tänka oss andra forskare, aktörer och intressenter inom MKV-fältet, samhällsengagerade medborgare samt politiska partier.

Vem står bakom? Vilka intressen representeras?
Förutom Berglez – dels som avsändare och dels en demokratins representant – skulle också ”hans” tidigare nämnda forskningsprojekt kunna ligga bakom.

Hur ser den retoriska strategin ut?
Berglez använder argument snarare än auktoritet och argumentationen är väl anpassad till primärmålgruppen. Artikeln är skriven med ett akademiskt språk vilket skapar en känsla av auktoritet, samtidigt som det är själva argumenten som övertygar. Som ett av många sakskäl för sin argumentation pekar han till exempel på att svenska medier behandlar EU ”styvmoderligt” vilket är ett av problemen med den svenska EU-journalistiken. Genom att skriva ut sin akademiska titel i bylinen förstärker Berglez sin expertis och trovärdighet inom ämnet ytterligare (Hellspong, 2001:112).



Källor
Hellspong, Lennart (2001) Metoder för brukstextanalys, Studentlitteratur
Johansson, Bengt (2006) Efter valstugorna Skandalstrategier och mediemakt, JMG
Tallberg, Jonas (2007) EU:s politiska system, Studentlitteratur
Örebro universitet om Peter Berglez http://www.oru.se/templates/oruExtNormal____46627.aspx