Vi väljer att granska debattartikeln ”Vi är slarvmajor med adhd”, publicerad i dagens SvD. Debattartikeln tar upp situationen för kvinnor och flickor med adhd och behovet av en förändrad syn på denna grupp.
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
I februari startade SvD en artikelserie som behandlar kvinnor med adhd och centrum för klinisk forskning i Västerås kom i september med en studie som motbevisar tidigare uppfattningar om könsfördelningen av adhd-diagnostiserade personer. Studien visar att 51 procent av barn med adhd-symptom är flickor. Hos Socialstyrelsen ser verkligheten annorlunda ut. Här är motsvarande siffra 20 procent. Samma månad presenterades regeringens budget, där en stor psykiatrisatsning tillkännagavs vilket indirekt berör behandlingen av adhd-patienter. Dessutom har artikelförfattarna nyligen startat en hemsida inriktad på att sprida kunskap om kvinnor med adhd.
På detta sätt blir debattartikeln en del av en större diskussion som förts det senaste året i tidningar, tv och riksdagen om adhd och de könsrelaterade myterna däromkring.
2. Vad vill man uppnå?
I artikeln ställer Marianne Berglund och Kajsa Söderstrand upp uttalade krav på vad som behöver förändras i samhället för en bättre förståelse för och en effektivare behandling av flickor och kvinnor med adhd. De kräver bland annat ”screening av alla tonårsflickor i 7:an, 8:an och 9:an”, ”coacher genom hela skoltiden”, rådgivning för nyblivna mammor och gratis påminnelsetjänst med sms från myndigheter. Man kräver dessutom en jämställd fördelning av bidrag mellan män och kvinnor med adhd.
Vi upplever artikeln som förhållandevis rak och ärlig. Målet är främst att uppmärksamma ett problem och förändra tidigare sanningar. Bilden av adhd som en typisk manlig sjukdom är något som författarna vänder sig starkt emot. Med den nya studien i ryggen vill man visa att adhd inte är ett könsbundet symptom. I artikeln nämns dock adressen till deras nystartade hemsida där man kan registrera sig. Vi finner en antydan till ett outtalat intresse, eftersom författarna vill locka till sig nya medlemmar för att göra sig till en starkare aktör i debatten.
3. Vem är målgruppen?
”Nu ställer vi krav på samhället”, fastslår debattörerna i sin artikel. Därmed tror vi att den primära målgruppen är större samhällsaktörer och beslutsfattare. I artikeln vänder man sig till myndigheter, så som Försäkringskassan, skolor, företagsledare och politiker i sin strävan att nå en genomgripande samhällsförändring.
Som sekundär målgrupp ser vi kvinnor med adhd. Dels vill man mobilisera en opinion och dels vill man skapa större genomströmning på sin nystartade hemsida.
4. Vem står bakom?
Bakom artikeln står Berglund och Strandsjö som privatpersoner och framhåller hela tiden sina roller som ”kvinna” och ”mamma”, en retorik som genomsyrar hela texten. Med sin artikel representerar man till stor del enbart kvinnors intressen. De rättigheter man eftersträvar, i form av de sju punkterna, berör enbart flickor och kvinnor. På så vis bortser man från att adhd till lika delar är ett kvinnligt som manligt problem. Till denna ensidiga framställning är vi delvis kritiska. Samtidigt är dagens problem just lika snedvriden, fast i motsatt riktning, som Socialstyrelsens och Försäkringskassans siffror visar. Att ställa upp artikeln på detta sätt tror vi är en förutsättning för att få uppmärksamhet överhuvudtaget. Trots att man utelämnar män med adhd och bara representerar kvinnors intressen.
5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Söderlund skriver under artikeln som ”f d informationschef vid Försvarsmaktens logistik, servicedivisionen”. Detta skapar trovärdighet och legitimitet åt debattartikeln. Dessutom visar det på att även kvinnor med adhd, trots sitt funktionshinder, kan göra karriär.
Den språkliga stilen ger ett avslappnat intryck och redan i rubriken driver man med sitt funktionshinder. Det handlar inte om någon snyfthistoria.
Dessutom tror vi att det är ett retoriskt knep att endast argumentera för kvinnors rättigheter, då uteslutandet av män kan komma att uppröra och därmed bjuda in till vidare debatt.
Av: Björn Nilsson, Anna Rosendahl och Daniel Wahlström (BAD)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Meningen men debattartikeln är helt klart att framhäva hur utbrett adhd faktiskt är bland flickor och kvinnor. Att man tar kvinnornas ”parti” har ju såklart med detta att göra och vi anser att det i detta fall är mycket effektivt att utelämna männens situation. Att sedan ha en undersökning i ryggen gör det hela ännu effektivare.
Språket och upplägget man använder i artikeln passar till syftet och att man skriver om mammor och kvinnor gör att man når ut till fler än de målgrupper som beskrivs. Kvinnor och kanske även män utan adhd lär bli mycket påverkade av artikeln och få upp ögonen för problemet.
Vi kan hålla med om att länkningen till hemsidan kan ge sken av att författarna raggar nya medlemmar men samtidigt är det ett relativt dolt problem man beskriver och därför kan det krävas hänvisning till vidare läsning. Vad är då bättre än en hel hemsida som berör ämnet!?
Överlag håller vi med i allt ni skriver, det är svårt att tycka annorlunda i en sådan här fråga. Det är ett mycket viktigt ämne som tas upp som även kan appliceras på andra sjukdomar. Ett exempel är ätstörningar, främst i from av anorexi, en sjukdom som i många fall ses som en flick- och kvinnosjukdom. På grund av detta är det istället pojkar och män som lider i det tysta och som saknar plats i både media och sjukvård.
Josefin & Roger
"Slarvmajorna" på SvD-brännpunkt får fram sitt budskap vilket är bra. Men en problematisering av läkemedelsindustrins möjliga roll i frågan från kritikerkollektivet BAD hade nog varit intressant. Vi ska inte sticka under stol med vår besvikelse över att de inte gått vidare med den fäbless för konspirationsteorier som de visade den gången de menade att Svenska Turistföreningen istället för höga ideal drivs av önskan om en snöd ekonomisk vinning (i egenskap av strandskyddsivrare).
Dock verkar debatten idag ha gått förbi förnekelsestadiet när det gäller ADHD och såvida SvD inte har rensat ut dem så finns inga läsarkommentarer på Brännpunkt som pekar i den mer konspiratoriska riktningen.
När det gäller utspel om beteendesyndromet ADHD finns det annars gott om motiv att skylla dem på läkemedelsindustrins önskan att skapa en marknad för psykiatriska droger. Vissa källor på nätet tyckt frottera sig i utfall om läkemedelsindustrins "krämardiagnos".
En koppling finns till professor Christopher Gillbergs ifrågasatta resultat inom DAMP-forskningen och hans samarbete med läkemedelsbolaget Eli Lilly omkring ADHD-läkemedlet Strattera. Just den Gillberg som dömdes att betala dagsböter för att han med sina medarbetare låtit köra hyllmeter av undersökningsresultat i dokumentförstöraren. Något som även stänkte över på Göteborgs universitet då dess rektor dömdes till dagsböter.
Så här kan det låta på nätet:
"Psykiatriker och läkemedelsbolag har den sista tiden försökt sälja idén att också vuxna "har ADHD". Arbetslöshet, kriminalitet, missbruk, depressioner, bilolyckor, skilsmässor – ja i stort sett allt som är socialt oönskat – sägs komma från odiagnosticerad och obehandlad ADHD."
Källa: http://www.2000taletsvetenskap.nu/nyheter/kmr3.htm
Men som sagt, detta känns lite väl konspiratoriskt...
Josefin och Roger
Skicka en kommentar