Kursbloggen - PR och journalistik

Stoppad insyn hot mot media

2010-05-11T23:30:00.000-07:00

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.366872-stoppad-insyn-hot-mot-demokratin
Vi har valt att granska debattartikeln ”Stoppad insyn hot mot demokratin” som publicerats i GP, 11/5. Artikeln är skriven av Robert Olsson, programbeställare för nyhets- och samhällsprogram på SVT.
Debattartikeln tar utgångspunkt i det reportage om muthärvan i Göteborg som gjordes av SVT:s program Uppdrag Granskning och att det vid inspelningen utav denna gjordes olagliga inskränkningar på den grundlagsstadgade offentlighetsprincipen. Att Olsson och SVT väljer att ta upp detta just nu kan ha att göra med att det ska sändas ett uppföljningsprogram i frågan på torsdag och att de därför är måna om att hålla frågan på dagordningen. En annan trolig orsak är självklart att SVT känner sig kränkta då de i sammanband med inspelningen blev hindrade och därmed känner att deras journalistiska integritet har blivit hotad. Att offentlighetsprincipen följs ligger helt till grund för att den här typen av reportage ska kunna göras.
Värt att nämna är att Olsson också har tagit kontakt med den ansvariga förvaltningen och vill nog därför att frågan om politikernas agerande får ett medialt genomslag.
Den uttalande agendan i debattartikeln är att det är ett hot mot demokratin att politiker hindrar media ifrån att sköta sin granskande funktion i samhället. Den mindre uttalande agendan i artikeln är att han är missnöjd med hur hela det mediala systemet fungerar i dagsläget. Han vill få till stånd en ändring i hur media ser på sin roll i samhället och att den granskande journalistiken som våga gräva på djupet ska återfå sin tidigare roll.
En stark underton i artikeln är kritik mot den alldagliga ”light-media” som inte vågar bedriva den typ av granskande journalistik som han anser var vanligt förekommande tidigare. Olsson anser att den granskande journalistiken som är byggd på specialistkunskap under medielandskapets förändring har minskat. Detta har fört med sig att politiker förlorat en stor del av den respekt de haft för media och den allmänna synen på medier som samhället vakthund har försvagats.
Den primära målgruppen som vi ser det är samhället för att skapa en gynnande opinion och eftersom frågan är geografiskt anknuten till Göteborg torde dess invånare vara den primära målgruppen. Framförallt då han väljer att använda sig utav Göteborgs Posten.
Den sekundära målgruppen för hans artikel är media i stort och då framförallt dess ledare som enligt honom inte har prioriterat journalistikens grundläggande funktion tillräckligt högt.
Bakom artikeln står Robert Olsson och vi anser att det är i form av två roller. I en officiell roll är han representant för SVT och är kritisk mot Göteborgs kommun. I en inofficiell roll som kritiker utav det mediala systemets funktion och utformning står hans egna personliga åsikter som grund. Man kan säga att han nyttjar sin arbetsgivare för att nå ut med sin personliga åsikt i en annan fråga. De två frågorna går dock ihop och utgör inget hinder.
Olsson vill i artikeln påpeka den ignorans som kommunens ledning väljer att visa. Hans huvudsakliga retoriska argument går ut på att ansvariga politiker ignorerar den lagstiftning som de måste agera utefter och att de vet inte hur de ska tolka sina egna regler eftersom de inte är vana vid att bli granskade.
Grupp 18: Linus Petersén, Natali Chan, Martin Birgersson, Caroline Sparrhammar

Ny attityd till kondomer ska halvera hiv-spridningen

2010-05-10T06:59:00.001-07:00

http://www.dn.se/debatt/ny-attityd-till-kondomer-ska-halvera-hiv-spridningen-1.1091100

Artikeln baseras på Socialstyrelsens nyligen publicerade undersökning av ungdomars attityd till könssjukdomar och skydd mot dessa. Denna undersökning utgör tyngden i artikeln och återkopplar frekvent till dess resultat. Artikelns strategi blir tydlig och upplägget följer en klassisk retorisk form.
Inledningsvis presenterar författarna sitt mål – att halvera spridningen av HIV fram till år 2016. Sedan följer bakgrundstatistik som förklarar hur dagens situation ser ut och frågan ställs om hur detta kan vara ett problem i vårt moderna välfärdssamhälle. Författarna poängterar att ungdomarnas attityd måste förändras och styrker detta med statistik från undersökningen. Därefter följer ”skrämselfasen” där scenario målas upp följderna av problemet. Skrämselavsnittet åtföljs av statistik angående spridningen i hetero- respektive homosammanhang, vilket känns som taget ur sitt sammanhang där ingen vidare förklaring ges. Till sist knyts säcken ihop med en sammanfattning och en lösning. Författarna tar ett klart och tydligt ställningstagande och förmedlar att de vill ta upp kampen och agera förebyggande.
Anledningen till varför debattartikeln publiceras just nu kanske inte endast är den nyligen genomförda undersökningen. Dokumentären ”Hur kunde hon leva som om det inte fanns?” uppmärksammades igår på TV4 och Socialstyrelsen som mycket väl har kunnat vara medveten om dokumentären, kan ha genomfört undersökningen som debattartikeln grundas på med en baktanke.
Att debattartikeln publiceras nu kan även ha med valet att göra, då Maria Larsson, krisdemokrat och äldre- och folkhälsominister är en utav artikelförfattarna. Det finns ett löfte i artikeln, att målet är att halvera spridningen av hiv i Sverige till år 2016, vilket skulle kunna uppdagas som en typ av vallöfte av alliansen.
Det man vill uppnå med artikeln är att uppmärksamma problemet, skapa en debatt och visa att man sätter upp ett klart mål. Man vill förhindra spridningen av hiv i Sverige, göra det legitimt att prata om hiv samt ge ungdomar mer information om problemet i och med den stora nationella informationsinsatsen som artikeln påstår sig vara början på. Vad man även kanske vill nå som inte är uttalat är ett förtroende för kristdemokraterna samt alliansen, för att stärka deras position inför valet.
Med tanke på avsändare, mediekanal och innehållet av artikeln antas den primära målgruppen inte utgöras av ungdomarna själva. Snarare är den primära målgruppen de som fastställs i det näst sista stycket som hälso- och sjukvården, skolan, ideella organisationer, men också de kommersiella aktörer som säljer kondomer eller använder sexualiteten i kommersiellt syfte.
En sekundär målgrupp kan vara väljarna i årets val i och med att Maria Larsson i egenskap av minister står bakom artikeln. Detta sätter det press på den rödgröna oppositionen att visa hur de står i frågan.
Författarna till artikel är Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister, kristdemokraterna och Christer G Wennerholm, ordförande i Nationella hivrådet. Socialstyrelsen är även en av de bakomliggande aktörerna i och med att de genomfört undersökningen. Det kan vara en extern PR-byrå på uppdrag av kristdemokraterna, eller socialstyrelsens informationsenhet genomfört en omvärldsbevakning och noterat det aktuella ämnet och vill medverka i debatten. Tillsammans med hivrådet vill kristdemokraterna skapa politiskt tyngd i frågan, frambringa publicitet, samt nå ut med undersökningens resultat på bred front i massmedia.

2010-05-06T05:45:00.001-07:00

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.363696-hundradda-gar-fore-vard-av-psyksjuka
Idag den 6 maj publicerades en debattartikel skriven av Linda Jörgensen som tar upp det faktum att psykiatrin i Göteborg skall dra ner sin budget med 19 miljoner kronor i år vilket har resulterat i att Sahlgrenskas psykiatriska akutmottagning stängdes igår. Skälet till att artikeln kommer just nu blir därför ganska självklar dvs. på grund utav nerläggningen. Det skribenten vill uppnå med artikeln kan dels för att få upp ämnet på den politiska agendan så att politikerna i Västra Götaland skall ändra sig angående hur pengarna i framtiden skall fördelas. En primär målgrupp för debattartikeln blir därför främst politiker inom denna region men samtidigt vänder hon sig till en sekundär målgrupp som är allmänheten, hon vill att allmänheten ska vara medvetna om vad som sker och eventuellt då få en reaktion från dessa och en den önskade reaktionen är då att allmänheten visar sitt missnöje.
Linda Jörgensen idag medlem i Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende (RFHL) vilket besvarar frågan varför just hon skriver om ämnet. RFHL är emot slentrian utskrivning av läkemedel men vill samtidigt legalisera narkotika. Så varför just hon skriver denna artikel och har denna ståndpunkt är därför inte konstigt. På deras hemsida står det att det är färre som dör i missbruk varje år och i debattartikeln menar hon att om man stänger så kommer denna siffra öka. Det står väldigt klart att hon kommer just från denna organisation, det finns dels i ingressen samt underskriften av debattartikeln så organisationen försöker inte gömma sig bakom en skribent vilket gör att man inte känner att det finns en dold agenda med debattartikeln.
Hon försöker övertyga läsaren genom att använda sig statistik som t.ex. hur mycket den psykiska ohälsan kostar samhället per år. Hon använder sig av det retoriska knepet att sätta den lilla människan mot det stora samhället. Det är de sjuka och resurssvaga som förlorar som vanligt medan de som redan har det bra inte berörs. Enligt henne prioriteras de bort för att de inte är viktiga väljare. Hon tar upp händelser som alla känner till och känner något inför som t.ex. mordet på Anna Lindh. En jämförelse i debattartikeln som vi dock blir förundrade över är den när hon ställer nedskärningarna i psykiatrin mot att hundgårdar får pengar. ”Åt hundar finns det tydligen resurser, åt psykfall och missbrukare finns det inte.” skriver Jörgensen. Den kopplingen känns omotiverad, den hör inte riktigt hit. Jämförelsen mellan psykiatrin och hjärtsjukvården känns dock mer motiverad även om den jämförelsen är rätt knapphändig och outvecklad.
Vi känner också att det som saknas är eventuellt bemötande av de argument som finns att lägga ner psykiatrin. Det hade varit intressant hur den argumentationen hade förts. Hon avslutar med att uppmärksamma den dystra framtid som Göteborg står inför och vi hade hellre sett att hon avslutat med ett starkt argument då artikeln känns lite rörig och hoppar fram och tillbaka. På grund av detta känns inte debattartikeln som en speciellt väl genomförd sådan och vi hade velat lägga tyngd på andra jämförelse och på starkare argument.
Skriven av Grupp 16
Caroline Hanner, Emelie Hofman, Rebecca Johansson och Daniel Karlsson

Nya jobb istället för bidrag

2010-05-05T07:59:00.000-07:00

Göteborgs Posten 5e maj 2010
(http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.363012-nya-jobb-i-stallet-for-bidrag)

Anledningen till att artikeln publiceras just nu är inte svårfunnen. Alliansledarna gav sig igår ut på en tågturné, vilken ska symbolisera att de drar igång sin valkampanj inför höstens riksdagsval. Första dagens resande slutade i Göteborg, där partiledarna sedan spenderade natten. Att då hälsa stadens invånare god morgon med en debattartikel skriven ur ett Västsvenskt perspektiv är därför ett smart drag. Artikeln ger också ett direkt svar på de ståndpunkter som de rödgröna presenterade tidigare i veckan. Detta har man förvisso redan gjort i ett antal kanaler, men genom att ge artikeln en västsvensk prägel och publicera den i GP ger man ännu en vinkel av frågan.
Artikelns syfte är alltså att bemöta den politik som oppositionen presenterat, samtidigt vill Alliansen framstå som folkliga och tillmötesgående. Det har på senare år funnits en önskan från Moderaterna och de andra högerpartierna att framstå som mer medelklassvänliga, och föra en mer allmän politik som gynnar fler. Detta lyser igenom i artikeln, även om ämnet inte direkt berörs. Alliansledarna ger i artikeln sig själva en klapp på axeln för hur man hanterat den ekonomiska krisen och menar att Sverige är ett av de länder som klarat sig absolut bäst.
Målgruppen är främst människor bosatta i Västsverige. Till den primära målgruppen hör människor som tillhör medelklassen, då texten till stor del belyser arbetsmarknaden och den politik som de rödgröna vill föra i anslutning till den. Artikeln framhäver den västsvenska fordonsindustrins situation i dagsläget, och samtidigt vad Alliansledarna vill göra för att hjälpa företagens återuppbyggnad. Som sekundär målgrupp räknar vi alla som innefattas av GP:s räckvidd, då den övergripande tanken bakom artikeln är att övertygande väljare.
Då artikeln tydligt är undertecknad av de fyra Alliansledarna råder det inga tvivel kring vem som ligger bakom den. Att samtliga fyra skriver under ger artikeln ytterligare tyngd, då de innehar de tyngsta politiska posterna i Sverige. De visar återigen att de för en gemensam politik och arbetar mot samma mål. I och med den här typen av debattartikeln riktas allt mer fokus mot blockpolitik, istället för partipolitik.
Alliansens taktik i artikeln är att bemöta huvudpunkterna i de rödgrönas politik. Man vill genom att argumentera för sina egna styrkor (och de rödgrönas svagheter) skapa auktoritet och legitimitet för det man åstadkommit. Man vill genom att först beskriva vilka framsteg Alliansen gjort för Sverige under den senaste mandatperioden, och sedan förklara hur de rödgröna vill förstöra och riva ner de framgångsrika system som man byggt upp påvisa att de rödgrönas politik inte värnar om svenskarnas bästa. Det finns en återkommande röd tråd genom texten, vilket gör att deras argument är lätta att följa. De förenklar förhållandevis komplicerade frågor och gör dem på så sätt tillgängliga för gemene man. De omnämner oppositionen som ”vänsterpartierna” och placerar dem således i ett politiskt fack. Att samtidigt uttrycka sig genom ett västsvenskt perspektiv skapar en personlig koppling hos den som läser artikeln.
/ Grupp 15 (Sanna, Hanna, Maria, Charlotte)

Sverige bör satsa på ny kärnkraft

2010-05-04T13:41:00.000-07:00

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-satsa-pa-ny-karnkraft_4654911.svd

I debattartikeln skriver en grupp professorer vid Kungliga Vetenskapsakademiens energiutskott liksom rubriken lyder att Sverige bör satsa på ny kärnkraft. Utskottet tillsattes 2004 och har som uppdrag att forska kring hållbarheten av dagens energikällor och vad vi i Sverige bör satsa på i framtiden. Artikeln handlar om alternativa energikällor och man kan som läsare ta del av klimatfakta om hur energiförsörjningen i Sverige ser ut idag samt hur utvecklingen av kärnkraft har hämmats de senaste 60 åren. I artikeln kan man läsa om utlåtanden som följande: ”För att inte bli akterseglade i utvecklingen bör Sverige, som redan är ett föredöme som kärnkraftsnation, kraftfullt satsa på att delta i den internationella forskningen om denna nya fjärde generations kärnkraft” Professorerna menar att Sveriges regering och riksdag har ett ansvar att aktivt bedriva forskning inom utvecklingen av kärnkraft. Man hävdar att det för landets energitillförsel krävs ny satsning på teknik och vetenskap inom kärnkraftsområdet som en strategi för att bromsa det globala energibehovet av olja, kol och gas.

Debattartikeln publiceras nu med anledning av att Kungliga vetenskapsakademin, KVA:s energiutskott lägger fram sina resultat från en kartläggning av hur fördelningen av Sveriges energikällor kommer se ut över de kommande 50 åren. Debattartikeln är ett steg i att ytterligare skapa uppmärksamhet kring den och dess resultat. Målet är som sagt att skapa uppmärksamhet kring rapporten i sig men också att starta en debatt kring energifrågor som rör kärnkraft och alternativa energikällor. Den primära målgruppen i det här fallet är politiker och beslutsfattare. Den sekundära borde utgöras av investerare som intresserar sig för alternativa energikällor.

Sven Kullander som är fysiker och ledamot av KVA, säger i en intervju att han vill att Sverige ska byta ut alla sina reaktorer mot nya och moderna, utöver det så vill han att 600 nya reaktorer ska byggas världen över. Den här artikeln och resultaten som redovisas är ett steg mot att uppnå de målen. KVA är en oberoende organisation som finansieras genom bidrag från fonder och forskningsråd samt avkastningen från en egen fond. Det i sin tur gör att det är svårt att se någon enskild utomstående part som skulle stå bakom den här artikeln, även om det inte går att förneka att det finns organisationer som stödjer utvecklingen av alternativa energikällor. Vad gäller hur artikeln är skriven står det klart att Kullander är en vetenskapsman. Han använder sakliga argument och återkommer hela tiden till KVA:s rapport för att redovisa statistik. Kullander varvar historik med nuvarande statistik för att på så sätt bygga upp ett sammanhang. Att artikeln signeras av sju professorer inom olika ämnen kan visserligen ses som en form av auktoritär argumentation men den är i så fall väldigt subtil. Sven Kullander har även tidigare uttryckt sig positiv till kärnkraft som en miljövänlig källa, liksom de andra skribenterna. Detta är alltså inte en slutsats de dragit nyligen utan något de målmedvetet har skrivit och debatterat om under de senaste åren.

Källor:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-bor-satsa-pa-ny-karnkraft_4654911.svd 2010-05-04
http://www.kva.se/sv/Om-akademien/ 2010-05-04
http://stallom.se/tag/sven-kullander/ 2010-05-04
http://www.kva.se/Documents/Om_akademien/Arsberattelser/09annualreport.pdf 2010-05-04
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/13/karnkraften-sjalvklar-del-av-framtidens-energiforsorjning 2010-05-04
http://www.dn.se/2.738/2.739/vetenskapsakademin-tror-inte-pa-bioenergin-1.547735 2010-05-04

Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts

2010-05-03T23:04:00.000-07:00

Vi har valt att granska dagens debattartikel på DN angående EU:s bistånd till Eritrea, ”Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts” 1.

Enligt artikeln har det nu gått en månad sedan man kunde läsa rapporter från fånglägret Era Eiro i Eritrea, där den eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak sitter fången sedan drygt nio år tillbaka. Isaak, tillsammans med andra journalister, blev arresterade 2001 för att ha skrivit om en grupp politiker som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Då 3e maj är pressfrihetens dag, är det således inte så konstigt att dagens artikel handlar om Isaak, som blev berövad rätten till pressfrihet, och om situationen som råder kring honom.

Artikeln inleder med att förklara att Isaaks läge är akut och hänvisar till en intervju från Expressen där en talesman från Amnesty menar att det är en medveten process att lämna fångarna att självdö i de typer av fångläger Isaak befinner sig i. Det är värt att nämna att det har även gått en månad sedan DN publicerade en artikel om att Eritreas ambassadör lovade Dawit Isaak en rättegång 2, något man sedan dess inte hört något mer utav. Med denna bakgrund, och det faktum att 15 personer av 35 har hunnit avlida, kan man förstå att frågan känns brinnande aktuell.

Dock är inte syftet enbart att uppmärksamma Isaaks situation och frågan om mänskliga rättigheter. Som författarna själva uttrycker det handlar det till stor del om " det storpolitiska spel som pågår". Olika frågeställningar formuleras i artikeln: Hur och av vilka förvaltas pengarna som kommer från bistånden? Hur effektiv är uppföljningen kring biståndets förvaltning? Vi vågar oss påstå att det ligger lite tankar om korruption i artikeln, och EUs trovärdighet ifrågasätts tydligt. I och med detta menar vi på att artikeln är främst vänd till politikerna. Tydligt riktas en känga mot de tafatta regleringar kring det rekordbistånd landet mottar och att politikerna agerar långsamt. Ser man till andra medier, riktar man tydligt frågan till utrikesministern Carl Bildt, med rubriker såsom "Vad gör Bildt?"3. På ett underliggande plan riktas även kritik mot FN, då de ska påstå sig värna om mänskliga rättigheter.

Då de som står bakom artikeln är representanter för flera olika journalistförbund kan vi även anta att journalister är den sekundära målgruppen, då det angår dem i allra högsta grad. Kanske är tanken att mobilisera journalisterna, uppmärksamma det faktum att deras arbetsförhållanden blir alltmer osäkra, att de kan tillfångatas och hållas fängslade utan möjlighet till rättegång, samt för att öka stödet för Dawit Isaak.

Som vi nämnt har skribenterna använt sig av många olika källor för att styrka deras sak. De argumenterar till exempel emot biståndskommissionären Louis Michel uttalande om att man inte skall straffa en hel befolkning genom att strypa biståndet. Är det en godtagbar ursäkt "utnyttja sin egen befolkning som gisslan för att kunna fortsätta kränka samma befolknings grundläggande rättigheter?" kontrar skribenterna och vill hålla starkt vid att man bör förtjäna sitt bistånd. Genom att nämna hur företag börjat intressera sig för fyndigheterna kring guld och zink i området, belyser man hur världsmakterna konkurrerar än mer om vem som skall ha inflytandet över den ekonomiska utvecklingen i Afrikas fattigare delar. Kan det vara så att EU kommissionen ser mellan fingrarna för att de vill stå på god med Eritrea när det finns ekonomiska möjligheter?

/Grupp 13, Tatiana Castillo Madrid och Miralem Ahmemulic

Källor:

1. Dagens Nyheter ”Stryp EU:s bistånd tills Isaaks dödsläger stängts”; 2010-05-03;
http://www.dn.se/debatt/stryp-eus-bistand-tills-isaaks-dodslager-stangts-1.1086593

2. Dagens Nyheter ”Dawit Isaak lovas rättegång”; 2010-04-15;
http://www.dn.se/nyheter/varlden/dawit-isaak-lovas-rattegang-1.1077895

3. Expressen "Vad gör Bildt?"; 2010-04-08;
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1945115/vad-gor-bildt

”Dags för politikerna att ge besked om nivån i a-kassan”

2010-04-29T03:05:00.000-07:00

http://www.dn.se/debatt/dags-for-politikerna-att-ge-besked-om-nivan-i-a-kassan-1.1085221

På Dagens nyheters debattsida går det torsdagen den 29 april att läsa en artikel skriven av Arbetslöshetskassornas samorganisations (SO) ordförande, Harald Petersson, och dess kanslichef, Melker Ödebrink. Här tar de upp frågan om a-kassans funktion så som den ser ut för tillfället.
Denna fråga är ständigt aktuell men ges extra mycket uppmärksamhet just nu på grund av det stundande valet i höst och en relativt hög arbetslöshet. Alliansen har under sin regeringstid utfört vissa regelförändringar och har på så sätt försämrat förutsättningarna för de arbetslösa genom kraftigt höjda avgifter till a-kassan, samt svårigheten att få tillgång till den ersättning som man tidigare varit berättigad.

Arbetslöshetskassornas samorganisation frågar sig vad alliansen har för ståndpunkter inför valet och hur oppositionens a-kassepolitik kommer se ut.
På grund av detta ser vi debattartikeln som ett direkt utrop till politikerna. Vi kan tänka oss att syftet med debattartikeln är att föra upp frågan på dagordningen och på så sätt göra den mer aktuellt inför valet. Ses politikerna som den huvudsakliga målgruppen är väljarna den indirekta målgruppen som ska bilda sig en uppfattning och vad som är viktigt.

I och med den höga arbetslösheten är det många som drabbas på ett eller annat sätt. Står man inte själv utan jobb är det säkerligen en anhörig som gör det vilket bidrar till att man kan relatera till frågan.

Bakom Arbetslöshetskassornas samorganisation står 32 a-kassor som alla är knutna till olika bransch- eller yrkesområden. På grund av detta ser vi att artikeln framförallt riktar sig till det röd-gröna blocket eftersom frågan om en förbättrad situation för arbetslösa går mer i linje med deras politik.
Samtidigt framgår det i artikeln att finansminister Anders Borg tycks ha samma värdering som SO, och önskar höja dagspenningsbeloppet. Detta skulle kunna uppfattas som en vädjan och påminnelse riktad mot alliansen, eller som ett hot mot de röd-gröna, då alliansen går in på deras politiska riktlinjer.

Den retoriska strategin ser vi i argumenten för att förbättra de arbetslösas situation och de vetenskapliga belägg som de stödjer sina ståndpunkter på. Genom att även tydliggöra målet känns det mer genomtänkt och trovärdigt, och även lättare för politikerna att se vad som vill uppnås. Dessutom är texten relativt lättläst vilket gör att den får en större bredd då fler läsare förstår innehållet och budskapet.
Inför valet tror vi att SO kommer att få kämpa med att få upp den här frågan på dagordningen då de röd-gröna tycks satsa mer på miljöfrågor. Att sedan alliansen skulle anamma frågan om de arbetslösas rätt till a-kassa i sin politik känns inte särskilt trovärdigt, möjligen om det skulle bli en strategi för att locka väljare. Vi tror därför att SO:s egentliga hopp för att genomföra sitt mål, det vill säga att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av den förlorade inkomsten, är genom att nå fram till de röd-gröna.

Nu återstår det bara att se vad för strategiska val politikerna kommer att göra för att locka väljare och vilka valfrågor som slutligen hamnar på agendan.

Av: Emmy Nordin, Jessika Hällerö, Emelie Klasson, Ulrika Tauberman

Vi har ett bättre alternativ till Västlänken

2010-04-28T06:30:00.000-07:00

Debattartikel 28 april 2010-04-28
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.358563-vi-har-ett-battre-alternativ-till-vastlanken

Vi har valt att göra en granskning på debattartikeln ”Vi har ett bättre alternativ till Västlänken” skriven av Lennart Wassenius, infrastrukturplanerare på gatubolaget och Claes Westberg, före detta trafikdirektör i Göteborg.
Diskussionen kring Västlänken har varit uppe på agendan i Göteborgsposten under den senaste tiden. Artikeln släpps också samtidigt som regeringen för endast ett par veckor sedan presenterat budgetunderlaget för utbyggnaden av infrastrukturen i västsverige. Då klarlades det hur mycket staten kommer att bidra med i utbyggnaden. Alldeles nyligen (DN debatt 26/4) klargjorde även de rödgröna att de vill satsa stort på tågtrafik och infrastruktur och däribland Västlänken vid en eventuell vinst av valet i höst.
Att debattartikeln är skriven för att frammåla Västlänken som ett dåligt alternativ för regionen framgår klart i artikeln. Målsättningen med debattartikeln är därför troligtvis att påverka politikerna som ska besluta om Västlänken och att få dessa att tänka om. Indirekt handlar det om att komma upp på medieagendan för att på så sätt nå samtalsagendan. Genom att nå samtalsagendan kan man få folket i Göteborg och västsverige till att påverka politikerna.
En mer dold avsikt kan ligga i Lennart Wassenius intresse som centerpartist och boende i Lerum. Han har nyligen genom bland annat insändare i Lerums Tidning (http://www.lerumstidning.com/lv_visa.asp?id=11616&sidnamn=LERUMSVENTILEN) argumenterat för att att stoppa en avfart från E6 till Lerums centrum och istället satsa på att bygga ut pendeltågstrafiken och godstågstrafiken i Lerum. I deras förslag i debattartikeln om Västlänken frigörs kapital vilket de föreslår skall kunna användas till ”Hamnbanan – 6 miljarder (Sävenäs – Floda och ny järnvägsbroöver Göta älv)”. De säger vidare att ”Den logistiskt viktigaste etappen handlar om Västra Stambanan, eller ytterligare två spår på sträckan Sävenäs – Floda”. Det sistnämnda alternativet skulle gynna Wassenius egna intressen då Lerum är beläget mitt emellan Sävenäs och Floda.
Politiker är slutmålgruppen men som tidigare nämnts är troligtvis Göteborgarna och befolkningen i västsverige den indirekta målgruppen. Trängselskattsfinansieringens ifrågasättande i slutet av artikeln är förmodligen tillagd för att attrahera den indirekta målgruppen, befolkningen i västsverige vilka direkt drabbas av detta förslag om de kör bil. Detta gör att frågan blir diskuterbar och gör att allmänheten kan ha en åsikt även om de inte förstår sakfrågan i sig, vilket skulle kunna vara ett led i författarnas avsikt att få frågan på samtalsagendan (Palm, 2006:63,106) . Nätverket nej till trängselskatt i Göteborg har också varit snabba med att kommentera artikeln och lovordar författarna och förslaget. Kanske har de varit med på ett hörn?
Möjligheten finns att denna debattartikel är en del av ett större projekt för att skapa opinion mot Västlänken och i viss mån mot trängselskatt som är två frågor som ligger väldigt nära varandra. Detta eftersom Västlänken kommer till stor del finansieras utav intäkter från trängselskatter i Göteborg.
Retoriskt sätt så skriver de klart och tydligt och använder sig av punkter för att redovisa sina huvudteser på ett bra sätt. De använder sig av retoriska frågor och av en upprepningsstrategi i början av texten vilket även kan hänvisas till att de lägger fram tre förslag om vad som är bra med deras förslag samt tre ”förslag” om vad som behöver göras i Göteborg.
Av: Klara Andersson, Anton Paulsson, Johan Malmberg & Johan Dahlquist
Litteratur:
Palm, L. (2006) Kommunikationsplanering, Lund: Studentlitteratur AB

2010-04-27T13:13:00.000-07:00

Dagens debattartikel i Svenska Dagbladet handlar om de röd-grönas förslag om att bygga ut järnvägsnätet med snabbspår och snabbtåg samt problemen författaren ser med finansieringen av projektet. Författaren hävdar till och med att det kan vara tal om ett brott mot budgetlagen, där det i en paragraf anges att stora investeringar som har ett samhällsekonomiskt värde, men inte ger någon avkastning ska bekostas med anslag och inte med lånade pengar, som de röd-grönas finansieringsplan består av. Mona Sahlin svarar på anklagelserna genom att hänvisa till tidigare stora projekt som finansierats med lån.

Den artikel vi valt finns att hitta på SvDs ledarsida, men till skillnad från tidigare inlägg under denna kategori finns det inget namn att hitta på artikelförfattaren. Troligtvis har man helt enkelt glömt att skriva med detta. Pga. avsaknaden av författarens namn blir det svårt att ta reda på vem som står bakom artikeln och vilka intressen denna person representerar. Dock är det ganska uppenbart att personen i fråga stödjer alliansens politik, i alla fall i den aktuella frågan, snarare än de rödgröna.

Författaren försöker med hjälp av bland annat metaforer och liknelser göra ämnet i artikeln intresseväckande och använder sig tex. av meningar som; ”...på infrastrukturområdet handlade det snarare om en gigantisk springnota av ofinansierade löften och planer...” Författaren skriver på ett kvickt sätt som gör artikeln underhållande och lättläst och upplägget påminner faktiskt lite om en sagoberättares.

Att debattartikeln kommer nu är inte så konstigt så här i valtider. Nu kommer vallöftena och författaren vill in i debatten och visa sin misstro över de röd/grönas vallöften.
Vad författaren verkar vilja uppnå är att skapa uppmärksamhet mot tomma vallöften. Den har en stark utgångspunkt från alliansens synvinkel och verkar vilja få oss väljare att se att de röd/gröna bara kommer med tomma löften som inte kommer gå att finansiera. Det bakomliggande syftet verkar vara att vi ska rösta på allinsen för att de röd/gröna kommer skapa oss en större ekonomisk kris med de vallöften de uttalat. Författaren verkar speciellt upprörd över Mona Sahlins uttalande:
- Det har alltid använts lån till stora investeringar. Så länge man visar att man har långsiktig finansiering för räntor och amorteringar är det en bra princip.
Något mer bakomliggande syfte än att skriva av sig sin egen ilska verkar inte finnas.
Att alliansen lämnar efter sig en röra vad gäller försäkringskassans regler verkar helt ointressant för författaren. Tycker snarare att det verkar som pajkastning på de röd/gröna och inget motargument för vad allinsen lovar eller vad de uträttat under sina år vid makten.

Den primära målgruppen för artikeln är både alliansens politiker och deras följare.
Debattören visar sitt stöd genom att döma ut vänsterblockets förslag samt genom att finansminister Anders Borg får uttala sig om förslagets finansiering.
Den sekundära målgruppen är de väljare som inte redan bestämt sig, eller kanske till och med de som tänkt rösta rött i riksdagsvalet.

Anna Salomonsson, Lovisa Fasth och Kajsa Säverström

Som man frågar får man svar!

2010-04-26T14:58:00.000-07:00

Granskning av debattartikeln Som man frågar får man svar ur GP
(2010-04-26)

I debattartikeln med Gudrun Schyman som avsändare ifrågasätter hon i egenskap av talesman för Feministiskt Initiativ resultatet från SOM-institutets senaste undersökning av svenska folkets attityder inför valet. Undersökningen påvisar att endast 2 procent av Sveriges befolkning anser att jämställdheten är viktig. Det relevanta att veta är dock att undersökningen primärt inte handlar om
huruvida jämställdheten är viktig utan behandlar samhällsproblem i allmänhet där det svenska folket själva har fått nämna vilka tre frågor och samhällsproblem som de själva tycker är viktigast - vilket per definition inte innebär att jämställdheten är oviktig för det svenska folket.

Varför kommer debattartikeln nu?
Debattartikeln publiceras vid den här tidpunkten eftersom att valet närmar sig och det är dags för
alla partier, och i synnerhet Feministiskt initiativ som är ett litet parti, att fånga väljare för att få fler
röster i valet.
Intresset för jämställdheten ifrågasätts i SOM-undersökningen som visar att intresset är lågt för den här typen av frågor. I relation till att undersökningen inte primärt handlar om jämställdheten blir debattartikelns fokus missvisande. Det är inte uttalat hur undersökningen metodiskt faktiskt gick till men metoden kritiseras, vilket bidrar till ett tveksamt utgångsläge för debattartikeln.

Målsättningen med debattartikeln
Jämställdhetsfrågan skall bli aktuell i kontexten av Fi:s ståndpunkter och program inför valet. Positiv uppmärksamhet och associationer skall kopplas till Fi:s ståndpunkter. Syftet med debattartikeln är även att belysa de andra partiernas brister i förhållande till Fi. Där allmänt känt att Feministiskt Initiativ har en, i jämförelse med mer välsituerade partier, begränsad budget vilket påverkar partiets möjligheter till marknadsföring. Debattartikeln i GP kan betraktas som
ett led i en opinionsbildningskampanj enligt PR-byråers logik, då det är troligt att partiet inte harkapital till exempelvis TV-reklam och/eller traditionell annonsering i dagspress

Vem är målgruppen?
Debattartikeln är inriktad mot den väljargrupp som redan är övertygade i frågan, de som värdesätter jämställdheten och till stor del sympatiserar med Fi:s program och ståndpunkter. Den primära målgruppen är de väljare som tidigare har röstat på Fi eller röstat på ett närstående parti från vänsterblocket. Sekundär målgrupp är de som sympatiserar mindre med dessa frågor eller de som finner dessa frågor ointressanta, exempelvis den borgerliga alliansens väljare. I det här hänseendet fungerar debattartikeln som åsiktsbildning, ett opinionsbildningsförsök gentemot den
allmänna opinionen och ett försök till positionering gentemot oppositionen.

Debattartikelns avsändare?
Gudrun Schyman, talesperson för Fi. Schyman har en unik position i det svenska samhället i egenskap av kontroversiell politiker och färgstark karaktär även utanför politikens högborg. Den här positionen kan öka hennes attraktivitet som debattör.

Den retoriska strategin
Initialt präglas debattartikeln av en massiv retorik. Vedertagna rättigheter och frågor som tas upp som används för att övertyga läsaren om att detta är viktiga frågor att uppmärksamma och leva upp till. Ett underliggande syfte tycks vara att omformulera jämställdhetsfrågor till ”självklarheter”. Enkla argument och upprepningar utnyttjas. Uppenbarligen riktar artikeln sig till den ”breda massan”
och inte till specifikt insatta grupper som exempelvis forskare.

Referenser
Schyman, Gudrun (2010) Som man frågar får man svar! Göteborgsposten
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.356458-som-man-fragar-far-man-svar- (2010-04-26)
Blogg. Daniel är bäst (kring hur SOM-undersökningen genomfördes.)
http://danielswedin.blogspot.com/2010/04/schyman-missforstar-som-siffror.html. (2010-04-26)
Utter, Helene (2010) Bara två procent tycker jämställdhet är viktigt. Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/wendela/article6994760.ab (2010-04-26)
Feministiskt Initiativ
http://fivastragotaland.se/2010/04/26/fraga-gudrun-sjalv/ (2010-04-26)
Henrik Oscarsson
http://www.henrikoscarsson.com/2010/04/schyman-som-och-jamstalldheten.html. (2010-04-
26)

Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet

2010-04-22T02:49:00.001-07:00

I debattartikeln ”Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet” publicerad 2010-04-22 i DN skriver Annika Borg, teol. dr, författare och präst i Svenska kyrkan om den förlegade symboliken i att det kungliga brudparet beslutat att låta Kungen föra Victoria till altaret vid vigselakten.

Hon tar avstamp i beskrivningen om hur traditionen i Sverige, där symboliken i att kvinnan går bredvid sin brudgum av egen fri vilja, är myndig och inte ”överlåts” av sin far under vigselakten. Att Borg väljer att belysa den här frågan just idag är mycket på grund av den uppmärksamhet som Kungafamiljen och kungabröllopet haft och har i medierna idag.

Skribenten av debattartikeln använder sig av vad man skulle kunna kalla det mediala kungaklimatet som ett sätt att upplysa om Svenska Kyrkans sedan länge moderna jämtställdhet, och ger exempel på hur vis vår nuvarande kung gifte sig för trettio år sedan enligt den tradition som varit standard i Svenska Kyrkan under en lång tid. Att man nu väljer en mer amerikaniserad vigselform ser hon ur jämställdhetssynpunkt som ett bakslag.

Förutom jämställdhetsfrågan, vill hon outtalat tala om för läsaren, med fokus på svenska kvinnor i synnerhet, att den svenska modellen för vigslar representerar ett värde där paret är i fokus och ett uttryck för jämbördigheten mellan könen. Detta gör hon dels med Svenska Kyrkan som outtalad avsändare, men även i rollen av sig själv som skribent och författare. Hon gör dels lite diskret gratisreklam för sin bok utgiven 2009-09 "Bibeln på mitt sätt" och passar samtidigt på att legitimera sin doktorsavhandling "Kön och bibeltolkning" som berör samma tema, mestadels marknadsför hon sitt eget varumärke.

Borg riktar sig även indirekt till hovet, med sin vädjan om att bevara de svenska vigseltraditionerna med tyngdpunkt på hur representativt bröllopet kommer att bli och vilket enormt medialt utrymme vigseln kommer att få.

Retoriskt fallerar hennes artikel på upprepning av argument på fel ställen i texten, som dessutom till meningsbyggnaden som allt för mycket liknar formuleringen av tidigare pläderingar. Artikeln hade även tjänat på att kortas ned av samma anledning.

Hon övertygar läsaren genom att appellera till läsarnas sunda förnuft, med frågeställningen om det är rimligt att amerikanisera vigselakten när den amerikanska traditionen saknar de jämlikhetsvärden som den svenska vigseltraditionen står för.

Borg utnyttjar på ett smart sätt dagens medieagenda, just nu om mestadels kungafamiljens roll i offentligheten, som en inkörsport för att få utrymme för sin ståndpunkt och argumenterar utifrån det allmänintresse som finns idag, rubriken i synnerhet skapar nyfikenhet hos läsaren.

Hon belyser motsättningar, vilket också är ett retoriskt fördelaktigt drag, när hon talar om den moderna kyrkan samt hur detta ställningstagande från brudparets sida talar emot de värderingar som kyrkan står för.

Artikeln:
http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597

Cecilia Marklund
Anna Wennsten
Jenny Svensson
Jennifer Lindgren
(Grupp 8)

Politiker och Sociala Medier

2010-04-21T22:55:00.000-07:00

I debattartikeln ”Sociala medier ställer nya krav på politiker” (publicerad i GP:s nätupplaga 21/4), skriven av Marie Grusell och Lennart Hast, kommenteras sociala mediers roll för uppbyggandet av politikers bild som personer och varumärken. Eftersom det är valår och partiernas och politikernas valkampanjer snart kommer att accelerera alltmer, är artikeln publicerad nu för att förutspå och kommentera hur kampen i allt större grad kommer att utspela sig i de sociala medierna.

Artikeln är uppbygd på klassiskt retoriskt vis med en inledning av historia och tendenser om relationen politiker - sociala medier och hur en personifiering i större grad skett på sista tiden. Efter denna inledning ställer författarna upp frågeställningar huruvida det är ”information eller propaganda” för att avsluta med en återknytning till inledningen med exempel på ”mediestormar” och de politiska ståndpunkternas instabilitet då de bara är ”ett knapptryck bort”. Vad författarna vill uppnå med artikeln är just att belysa hur de politiska partierna och de enskilda politikernas marknadsföring och varumärkesuppbyggnad rör sig mot samma innebörd som ekonomisk marknadsföring. Det vill säga att politikerna via de sociala medierna och allmän personifiering vinner större gehör på yta och snabba retoriska poäng än på själva grundläggande innebörden av deras åsikter och värderingar, och därmed förflyttas fokus från den faktiska politiken. Vad författarna inte tar upp i artikeln är själva kontakten som även följer med de sociala medierna. Genom att kommunicera via till exempel facebook eller andra platformar och bloggar, kan politikerna kontaktas direkt på ett sätt som var mycket omständigare via debattartiklar eller äldre kommunikationssätt som brev och telefon. De sociala medierna ökar därför dialogen, vilket borde kommenterats i artikeln. Vidare är exemplen på personifiering och varumärkesuppbyggnaden något vag och tappar ofta den röda tråden. Ett exempel på detta är de två styckena under rubriken ”Mediestorm om handväska” där det första stycket inte handlar om sociala medier överhuvudtaget, och det andra stycket behandlar politikernas brist på kontroll över hur budskapen ska tolkas. Frågan kan då ställas huruvida politiker ska kontrollera hur budskap tolkas, och hur dessa budskap skulle stå och falla med vad bloggare skriver. Själva poängen med fri politik borde precis som förut vara att politiska budskap ska kunna tolkas fritt efter mottagarnas egna åsikter, och att omyndigförklara väljare på grund av att de läser någon annans tolkning av budskapen känns som ett svagt argument. Den primära målgruppen för artikeln är de som använder sig av sociala medier och bevakar/följer politikerna via dessa, med andra ord till stor del av de vanliga väljarna av yngre ålder, åtminstone under 45-50 år. Den sekundära målgruppen är användarna, politikerna, och de som arbetar med att representera dem. De som står bakom artikeln tycker vi stannar med författarna själva, även om de med sina titlar som Fil. Dr. i Journalistik (Marie Grusell) och doktorand i marknadsföring- och medier (Lennart Hast) kan sägas representera sina yrkeskårer.

Martin Gunseus, Johan Sundström, John Rejnäs, John Rafstedt, Grupp 7

Låt ROT-avdraget vara kvar

2010-04-20T13:10:00.000-07:00

Anna Graversen, Malin Arosilta, Sara Stenquist
Grupp 6, Team Succé

I debattartikeln ”Låt ROT-avdraget vara kvar” skriver fyra kända TV-snickare om ROT-avdraget som de anser är viktigt för att vanliga människor skall kunna förverkliga sina renoveringsdrömmar. De argumenterar för att ROT-avdraget löser kvalitetsproblem, genererar skatteintäkter och gör svarta jobb vita genom att vanligt folk, tack vare det har råd, att anlita riktiga snickare. Hela artikeln består i princip av argument, som t.ex. ”Rot har varit en förutsättning för många att kunna dra igång en nödvändig renovering trots att den privata ekonomin fått sig en törn av lågkonjunkturen”, och att det är fyra kända snickare som står som avsändare ger tyngd och skapar förtroende för vad man säger.
Vi upplever att artikelns uttalade syfte är att peka på alla de positiva konsekvenser som avdraget har inneburit för vanliga människor samt att lyfta frågan från den partipolitiska diskussionen och göra den till en sakfråga. Extra intressant är att Martin Timell som är en av avsändarna anses vara en uttalad socialdemokratisk profil som tar ställning mot sitt partis åsikter i frågan, då socialdemokraterna i allmänhet är negativt inställda till avdraget. Att man vill lyfta frågan från den partipolitiska diskursen blir också tydligt då man väljer att inte skriva ut politisk tillhörighet vid avsändarnas namn.
Målgruppen vi ser är alltså politiker, oavsett partitillhörighet, eftersom man vill att samtliga politiker som tar ställning för den ”vanliga människan” skall inse att ROT-avdraget är positivt både för individen och samhället i stort. ”Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det.” Partitillhörigheten skall alltså inte vara avgörande för åsikten i frågan, utan önskan om att ge vanligt folk möjligheten att renovera sitt hem samt möjlighet att städa upp i byggbranschen.
Outtalat tycker vi oss också se ett försök att skapa opinion bland återigen vanliga människor genom att ta upp facebookgrupper och olika bloggare för att genom de sociala medierna öka den positiva opinionen gentemot ROT-avdraget. Kanske tänker man att allmänheten kan påverka politikerna?
Frågan är till viss del redan uppe på medieagendan och inför valet vill de fyra TV-profilerna visa var de står i debatten och att detta inte skall vara en partipolitisk fråga. Att man publicerar artikeln just nu tror vi beror på att man vill få upp frågan till diskussion så att man kan i god tid innan valet hinner diskutera de olika effekterna av att antingen behålla eller avskaffa avdraget och på så vis kanske kan få även vänstersidan att ställa sig positivt till det.
När det kommer till avsändarna är det första intrycket att det är de fyra snickarna som står bakom debattartikeln. Det kan bero på att frågor som denna ligger dem nära om hjärtat på grund av sitt yrke, de vill värna om branschen och dess rykte. De vill antagligen också värna om sina egna jobb, både utanför och i sina TV-program. Om möjligheten till ROT-avdrag försvinner kanske intresset för ”byggprogram” svalnar.
Man skulle dock kunna tänka sig att det är någon annan som ligger bakom debattartikeln. En teori är att det ligger starka kommersiella intressen bakom, som t.ex. TV-kanalerna med sina byggprogram fyllda av produktplacering och reklam, eller byggbranschen som vill att folk skall fortsätta renovera sina hem och genera inkomst till Sveriges byggindustri och dess underleverantörer.

Låt Storan bli ett Ungdomens hus

2010-04-19T05:22:00.000-07:00

AV: Ida Eriksson, Maike Inkmann, Camilla Wedin (grupp 5)

GP (19/4), s. 31. http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.352131-lat-storan-bli-ett-ungdomens-hus

Debattartikeln ”Låt Storan bli ett Ungdomens hus” – skriven av Thaher Pelaseyed, Amanda Kappelmark, Katrin Hakopian och Carina Holm – är ett förslag på hur man i framtiden kan använda Storan som ett Ungdomens hus.
I och med att den nuvarande verksamheten på Storan ska läggas ned är det föga förvånande att artikeln kommer just nu. Det är ännu mindre förvånande med tanke på att Göran Sylvestens (Higab, hyresvärd) i GT den 16:e april efterlyser förslag på vad göteborgarna vill ha för verksamhet i Storan. [1] Artikelförfattarna vill även göra detta till en valfråga vilket är en förklaring till varför den kommer nu inför valet 2010.
Vi tror att man med artikeln, förutom det rent uppenbara att göra Storan till ett Ungdomens hus, vill få med sig politikerna i frågan. Författarna frågar öppet vilka politiska partier som ställer sig bakom förslaget. Med tanke på att de kommer från feministiskt inriktade organisationer (Ung vänster, Frizonen Simone och United Sisters) tror vi att de har en mer feministisk agenda än vad som visas i artikeln. Vi tror att det är ett medvetet val att hålla tillbaka den feministiska tonen för att fokus ska ligga på själva frågan om ett Ungdomens hus. Vi tror inte att lika många skulle ta till sig artikeln om den var uttalat feministisk i tonen.
Dock innehåller artikeln vissa feministiska och partipolitiska drag. Ung vänster vill att lika mycket pengar ska användas till tjejers som till killars fritidsverksamhet [2] vilket framgår i artikeln. Ung vänster vill också bygga ut ungdomsmottagningarna och i artikeln framgår att man vill använda en del av Storan till just detta. I artikeln tas det även upp att Ungdomens hus ska vara en plats där tjejer ges minst lika mycket utrymme som killar och där tjejer kan syssla med sina aktiviteter på sina egna villkor. Något som ligger helt i linje med United Sisters och Frizonen Simones agenda. [3][4] Artikeln är således full av organisationsföreträdarnas åsikter, delvis dolda bakom en allmän och viktig fråga. Vi tror också att organisationerna vill framstå i bra dager och genom att ta upp en viktig fråga som angår alla ungdomar i Göteborg, locka till sig dessa.
Artikeln är uppbyggd kring många och tunga argument snarare än auktoritet. De tar upp faktamässiga argument rörande ungdomsarbetslösheten och segregationen bland ungdomar. De tar också upp känslomässiga argument, bland annat nämner de diskoteksbranden i Backa. De exemplifierar ungdomarnas brist på sysselsättning med ungdomarna som hänger i Nordstan och Femmanhuset. Detta är retoriskt skickligt då de flesta som läser artikeln har erfarenhet av och kan relatera till dessa ungdomar. Samma sak gäller diskoteksbranden, alla har på något sätt hört om denna och det är ett starkt känsloargument. Det lyfter fram vikten av att ha ett bra, tillräckligt stort och säkert Ungdomens Hus.
Vi anser att författarna främst riktar sig till politikerna, som är den primära målgruppen. Som vi tidigare nämnt vill författarna göra frågan till en valfråga och få med politikerna på detta. Vi tror att debattartikeln är ett bra sätt att nå dessa då kommunpolitiker tillhör den grupp som läser debattartiklarna mycket noggrant. [5] Den sekundära målgruppen torde vara allmänheten, framför allt ungdomar och föräldrar. Det är en fråga som berör alla i Göteborg, gammal som ung.
Källor:
[1] http://gt.expressen.se/nyheter/1.1954862/storan-raddas-hyresavtalet-havs (publicerad 16 april 2010, hämtat 19 april 2010)
[2] http://www.ungvanster.se/template/sida/?pageID=170 (hämtat 19 april 2010)
[3] http://www.fryshuset.se/unitedsisters/ (hämtat 19 april 2010)
[4] http://www.frizonen.nu/ (hämtat 19 april 2010)
[5] Palm, Lars (2006), Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur AB. (s. 103)

De som röstar på SD är frustrerade mittenväljare

2010-04-15T06:34:00.000-07:00

Granskning av debattartikel 15/4 2010
Av: Anna Erwander, Hanna Stefansson, Lisa Snäll och Sandra Hansson

Debattartikeln som är skriven den 15 april 2010 av Markus Uvell, publicerad i Dagens Nyheter, har titeln ”De som röstar på SD är frustrerade mittenväljare”. Artikeln handlar om att uppmärksamma hur Sverigedemokraternas flest potentiella väljare har för värderingar samt vilka politiska frågor man prioriterar mest.

Vi tror att artikel publiceras just nu på grund av det aktuella valet vi står inför samt det ökade stödet för SD. Även Uvells bok ”Folkhemspopulismen”, som handlar om det som präglar Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer, kommer ut i dagarna.

Genom att uppmärksamma ämnet i debatten tror vi att man vill bilda eller förstärka en opinion mot SD. Han vill ge ett nytt perspektiv genom sin undersökning på att väljarna inte har de värderingar man tror, utöver frågan om invandrarpolitiken. ”De personer som överväger att rösta på SD i valet i höst är inte rasistiska extremister, tvärtom är de i allt väsentligt som folk är mest.” (Uvell, Markus, DN debattartikel, 10-04-15)

Larsåke Larsson beskriver i boken Opinionsmakarna (2005) att det som kommer upp på nyhetsagendan är även det som styr den publika agendan. Genom att skriva en debattartikel i en tidning får han folk att eventuellt diskutera detta ämne, viket bidrar till att hans bok blir intressant och aktuell.

Vi tror att artikeln riktar sig till de vacklande mittenväljare som väljer efter de stora frågorna som inte är nöjda med de större partiernas politik. Den sekundära gruppen tror vi är passiva väljare eller de som tidigare visat stöd för SD.

Markus Uvell är opinionsanalyschef samt tillförordnad kommunikationschef för Svenskt Näringsliv. Han är dessutom grundaren av United Minds, vars undersökning han använt som underlag för artikeln. I och med att Markus jobbar för Svenskt Näringsliv kan deras intresse kanske gynnas av artikeln. De verkar för företagen i Sverige där de jobbar för att skapa ett bättre klimat för företagsamheten. Ett tillägg till artikeln kritiserar Svenskt Näringsliv med följande kommentar: ”Skam att Svenskt Näringsliv inte har förstått Sveriges bästa än(…)Hur kan du tro att 100 000 invandrare årligen med genomsnittlig förlust för samhället på en halv miljon kronor per individ gynnar välfärden?” (Kommentar av Bruno Svart, 10-04-15)

Värt att nämna är att Markus Uvell tidigare varit aktiv inom MUF och Moderaterna i Västerbotten. (wikipedia.se:markus uvell) Denna bakgrund anser vi ger debattartikeln en viss politiskt färgad vinkel.

Vi anser att Markus argumenterar, han nämner olika undersökningar för att stärka sina argument. Han använder sig av ett klassiskt upplägg av en debattartikel. Han börjar med att presentera sina argument och tar sedan även upp motargument emot sin egen ståndpunkt för att sedan motbevisa dessa och avsluta med sitt starkaste argument. Han använder sig dessutom av hård fakta såsom statistik, opinionsundersökningar och sin egen studie. Enligt Larsåke Larssons Opinionsmakarna (2005) är det bevisat att opinionsmätningar är en förhärskande teknik för att registrera opinionen. Dessa fakta kan dock vinklas på olika sätt och vi har inte sett undersökningarna själva.

Dåliga betyg bäddar för sociala problem

2010-04-14T10:50:00.000-07:00

Göteborgs-Posten Debatt från grupp 14/4 (obs grupp 12 ,artikel från vecka 14 men det är denna ni skall kommentera!)

Granskning av debattartikel
Vid första anblick av debattartikeln kände vi att det var svårt att urskilja varför artikeln har kommit ut just nu, då den handlar om att förbättra de insatser som görs mot barn i allmänhet men speciellt barn i familjehem och deras utbildning. Vi befinner oss mitt i ett läsår och en mer naturlig placering av en sådan här artikel hade ju varit i anslutning till ett nytt läsår. Vid en närmare granskning så har debattörerna valt tillfälle för publicering ytterst väl. Då det i största allmänhet rapporteras mycket från skolornas värld, med högskoleprovet som var i lördags den 10 april och det stundande högskolevalet som sista anmälningsdag är nu på torsdag den 15 april. Samt att gymnasievalets första antagningsbesked kommer samma dag. Under dessa veckor cirkulerar det mycket nyheter om skolan och så vi ser det vill debattörerna lägga till sin synvinkel och åsikt i denna mediala uppmärksamhet som finns kring ämnet för stunden.

Det debattartikeln uttalat vill uppnå handlar om att peka på att dåliga betyg och problematisk skolgången för barn påverkar i sin tur deras vuxenliv negativt. Insatser som föreslås riktas mot att höja skolpresentationerna för barn, speciellt barn i familjehem för att ge dem en ljusare framtid. När vi ser på avsändarna av artikeln och deras bakgrund i socialstyrelsen kan vi urskilja en underliggande tanke. Där socialstyrelsens intresse ligger i att främja den sociala välfärden, kan vi nu se att förbättra skolsituationen för unga inte är deras huvudsyfte med artikeln. Utan det är mer en artikel som vill ge kritik mot skolväsendet i sig och peka på vad för konsekvenser den har gett oss. Men framför allt visa på sambanden mellan deras arbete och skolans, ett samarbete som går ut på att värna om individernas välfärd. Något dem båda i grund och botten strävar efter.

Den huvudsakliga och primära målgruppen som debattörerna vänder sig till ser vi inte som något annat än politiker. Här handlar det om att sätta frågan på dagordningen och påverka politiska beslut, en opinionsbildning för att framhäva önskade scenarion (Palm:95). Från den primära målgruppen kan vi se en sekundär, som ligger nära begreppet opinion nämligen den stora allmänheten. För lyckas man få med sig den stora allmänheten finns det stora chanser att den i sin tur påverkar den primära målgruppen. Då denna målgrupp finner ett stort intresse i vad som den sekundära målgruppen anser viktigt.

Upplägget i artikeln bygger på en studie som socialstyrelsen har tagit fram, från den plockas statistik för att stärka sin argumentation. Det vi känner med artikelns struktur är att den bygger mycket på att väcka känslor och i viss mån sätta skräck i oss över hur sambanden mellan skolan och sociala problem i vuxenlivet hänger samman. Här använder sig debattörerna av klassisk strategi som handlar om att göra ämnet i sig intressant. Eftersom man inte kan ta för givet att målgruppen är intresserad av ämnet måste man skapa ett intresse kring det. Det gör artikeln genom att väcka känslor vilket är ett beprövat knep för att väcka intresse kring ämnet (Palm: 59).

Källor

Webbsidor
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.343293-daliga-betyg-baddar-for-sociala-problem
Publicerad 6 april 2010
Läsdatum: 2010-04-14

Litteratur
Palm, Lars 2006, Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund, Studentlitteratur

Vi har omprövat politiken – här är våra fyra nya mål

2010-04-13T13:37:00.000-07:00

Mona Sahlin, Dagens Nyheters Debattsida 2010-04-13.
http://www.dn.se/debatt/vi-har-omprovat-politiken-har-ar-vara-fyra-nya-mal-1.1076574

Varför kommer denna debattartikel nu?
Snart släpps en rad olika politiska dokument – regeringens vårbudget, oppositionens samlade skuggbudget samt resultatet av ett antal politiska arbetsgrupper inom det rödgröna samarbetet. Socialdemokraterna förekommer på ett sätt därför det rödgröna samarbetet, genom att redan nu presentera vissa bestämda politiska mål och medel. Beroende på vad skuggbudgeten och arbetsgrupperna presenterar för resultat kan man i efterhand utvärdera Mona Sahlin och socialdemokraternas utspel. Har Mona Sahlin och socialdemokraterna som ensam avsändare presenterat vad som kommer bli de rödgrönas politik? Om så är fallet gör Socialdemokraterna samma sak som Moderaterna gjorde i Allianssamarbetet vid valet 2006 – nämligen att framställa sig som kärnan och den bärande faktorn inom samarbetet.

Vad vill Mona Sahlin och Socialdemokraterna uppnå?
Som nämnt ovan – Mona Sahlin och Socialdemokraterna vill skicka en signal till väljarna att det är de som är det bärande partiet inom det rödgröna samarbetet. Mona och Socialdemokraterna försöker i debattartikeln göra upp med sitt förflutna och samtidigt besvara förväntad kritik från Alliansen. På så sätt tar man udden av den kritik som Alliansen kan förväntas komma med mot Socialdemokraterna under valrörelsen. Socialdemokraterna förlorade valet 2006 på grund av storstadsväljarna, något man nu försöker åtgärda inför höstens val. I debattartikeln lanserar man kärnvärdet ”frihet”, till skillnad från ”rättvisa” som man använt innan. På så sätt försöker man säkert närma sig de liberala väljarna i storstäderna, som innan lyssnat till Folkpartiets och Moderaternas krav på ”frihet”.

Vem riktar sig debattartikeln till?
Debattartikeln riktar sig troligtvis mot opinionsledare i form av journalister och experter. Dessa kan i sin tur föra ut Socialdemokraternas nya budskap till väljarna. DN debatt är ju en etablerad källa för tidningsredaktioner runt om i Sverige. Genom att publicera artikeln här kan man vara säker på att den kommer att få ett stort genomslag runt om i hela landet. Då de flesta av DN:s läsare är från Stockholmsområdet med borgerliga sympatier hoppas Socialdemokraterna säkerligen att kunna påverka dessa med sitt nya budskap.

Vem står bakom?
Det framgår tydligt att det är den socialdemokratiska ledningen som ligger bakom artikeln.

Hur ser den retoriska strategin ut?
Artikeln är uppdelad som i små pressmeddelanden med syfte att lättare kunnas göra om till nyheter av olika nyhetsredaktioner. I texten förekommer som tidigare nämnt nya begrepp och värden som ska definiera Socialdemokraternas nya politik, med ändamålet att framställas som moderna och reformerade. Sahlins artikel håller även en mycket human ton och pekar på misstag under föregående mandatperiod, Socialdemokraterna ska här frambringas som ett flexibelt parti som är redo att ta emot såväl beröm som kritik.

Carl Garellick, Joseph Borenstein, Dajana Pogarcic, Lucas Regnér.

Min Gud dras i smutsen av präster och biskopar

2010-04-12T22:30:00.001-07:00

Marcus Birro 10/4 i på Dagensnyheter.se

De senaste månaderna har det uppdagats att ett stort antal katolska präster och biskopar sexuellt utnyttjat och ofredat unga pojkar. Denna enorma skandal har resulterat i en hetsig diskussion vari också Marcus Birros debattartikel i Dagens Nyheter härstammar.
Marcus Birro som själv är troende katolik, menar att det är rent ”för jävligt” att både den svenska som den internationella katolska kyrkan inte omvärderar sina synsätt och försöker skapa nya grundläggande värderingar.
Hans tydliga syften med artikeln är att försöka belysa religionens värderingar, som både är uråldriga och bristfälliga, och hur dessa borde omvandlas till nya och mer moderna tankesätt.
Om man ska gräva djupare och rikta fokus på undertexten i artikeln kan man urskilja hans vrede gentemot kyrkan för detta svek, samtidigt som han försvarar dem och menar att kyrkan erbjuder mycket gott också.
Birro vill inte förlora sin tro och därför vill han inte förkasta den allt för hårt. Inte heller vill han att fördömande personer ska få en snedvriden bild av kyrkan och häcklas av den. Han försöker förmedla att alla ”rättänkande predikanter” även dem har en förvriden bild av verkligheten, genom att förmedla ett budskap som bygger på att religion endast är ett problem.
Hans tanke är att nå ut till både hans likasinnade, att inte svika sin tro, samtidigt som han indirekt vill nå religionsmotståndarna för att hindra dem från att uttrycka sina fördömande åsikter.

Birro vänder sig som sagt i sin artikel mot troende såväl som icke troende personer. Den primära målgruppen består trots allt av troende katoliker just av den anledningen att artikelns huvudsakliga budskap tar sikte på en grundlig förändring av den katolska kyrkan, medan de icke troende är den sekundära målgruppen i detta fall.

Bakomliggande intressen är alltså Birros egen tro, vilket tydligt framkommer i artikeln då han retoriskt uttrycker sig väldigt rakt. Redan i rubriken får man intrycket av dramatik, vilket också är genomgående för artikeln som innehåller meningar som "Vi som tror på Gud som en förlåtande bror eller syster i livets slagregn måste ta ton mot förtrycket, förtvivlan och terrorn i den kyrkliga världen". För många är texten säkerligen provokativ då Birro använder sig av starka ord som "äckel" för att uttrycka sitt förakt för de präster och biskopar som förgripit sig på barn. Troligtvis är hans syfte att med denna retoriska metod väcka känslor och debatt, något som förstärks av att hans korta och slagkraftiga meningar. Samtidigt har texten emellanåt en poetisk prägel som antingen kan tolkas som ytterligare en strategi för att väcka känslor eller också bara som en ärlig framställning av katolska tron.
Om artikelns syfte är att ärligt framställa kärleken till sin tro och skepticismen mot den katolska kyrkans värderingar och förhållningssätt till skandalen eller om det finns en underliggande tanke att påverka fler till en positiv syn på tron i sin renaste form är upp till var och en att ta ställning till.

Philippa Ergel, Elin Finnström, Isabella Wisling och Frida Andersson

Så löser vi knäckfrågan inför Köpenhamnskonferensen, DN 12/10

2009-10-12T10:33:00.000-07:00

Publiceringen av debattartikeln anser vi är en komplettering till seminariet som idag, måndagen den 12 oktober 2009, hålls i Stockholms Kulturhus. Seminariet är till för att informera och upplysa om det förslag som presenteras av FN-kommissionen för hållbar utveckling imorgon. Förslaget anses av Tariq Banuri, chef för FN:s kommission för hållbar utveckling CSD, och Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, vara en enkel och beprövad metod till att lösa problemet med finansieringen av klimatinsatserna i utvecklingsländerna.

Artikelförfattarna beskriver förslaget i stort handlar som införandet av en nyutvecklad, särskild, Marshallplan gällande klimat och utveckling. Bekämpningen av fattigdom sker samtidigt som hanteringen och utvecklingen, av billiga solceller och energieffektiva lösningar, pådrivs i högre takt än tidigare.

Artikelförfattarna representerar båda stora aktörer inom mänskliga rättigheter och miljöutvecklingspolitik. Vi anser att man, utifrån kommissionens perspektiv, använder sig av Naturskyddsföreningen, som är en del av ett tidigare etablerat nätverk angående processen kring försäljningen av utsläppsrätter , för att skapa en större tillgänglighet till budskapet och sedermera även i opinionsbildningsprocessen, ett förstärkande av förtroendekapitalet genom ökad tillgänglighet till publiken (Palm 2006:60,88).

Primära målgruppen är främst stockholmsbor som är intresserade av miljöfrågor, energilösningar och hållbar global utveckling, där alla länder inkluderas, men som inte kan närvara vid seminariet. Den sekundära målgruppen är resterande läsare av vald dagstidning, vilka delar samma värderingar och intressen som den primära. Debattartikeln berör främst miljöfrågor, klimatförändringar, skillnaden i utveckling mellan i- och u-länder samt energilösningar. Vi anser att författarna söker bilda och vidare sammanföra opinion kring de individer och grupper vilka innehar dessa olika särintressen.

Retoriken är främst baserad kring symbolik (Lippman, Public Opinion, 1997). Artikelförfattarna knyter sitt förslag till Marshallplanen, som bidrog till återuppbyggnaden av Västeuropa efter andra världskriget. Man är noga med att påpeka de symboliska belöningar (Palm 2006:71) som planen kan innebära i form av ett rättvisare globalt samhälle, en gångbar global energipolitik och en bättre miljö. Författarna använder alarmering (Palm 2006:82) för att påpeka att det som görs för tillfället inte är tillräckligt. Man använder siffror för att kontrastera vad som görs med vad författarna anser är det minsta vi bör göra.

Författarna menar även att planen inte enbart leder till kostnader för i-länderna, utan innebär även belöningar i form av företagsvinster, investeringsavkastningar och billigare energi.
Man försäkrar att förslagets implementering inte kommer att leda till korruption vilket tidigare varit ett problem när det gäller finansieringen av utvecklingen i u-länder. Man påpekar även att utsläppshandeln inte har inneburit någon förändring i rätt riktning.

Skapandet av opinion och avsikten med vidare användning utav den är för oss oklart när varken processen eller förslaget är inom den allmänna, Svenska, röstens räckhåll. Trots användandet av samarbetspartner, vilken ökar närheten till publiken, består fortfarande faktumet att informationen, och FN, i mångt och mycket fortfarande är otillgänglig för den gemene mannens relaterbara omvärldsbild.

Signerad
Niklas Axelsson
Carlos Nalvarte
Johanna Pihl

Ungdomar klarar krisen på arbetsmarknaden bäst 8/10

2009-10-08T10:37:00.000-07:00

Den här debattartikeln i DN kommer nu som ett motslag emot alla artiklar som på senare tid publicerats i media om det akuta läget med dagens ungdomsarbetslöshet i bland annat Aftonbladet. Sedan mätningarna i arbetslöshet anpassades till internationell standard ger de en missvisande bild av just ungdomarnas situation. Statistiken har visat att 29 procent av ungdomar mellan 15 och 24 år står utan arbete. Vilket skulle innebära att mer än var fjärde ungdom i Sverige gick utan sysselsättning vilket inte är fallet eftersom dessa siffror blir höga på grund av att många människor i den åldersgruppen befinner sig i studier och kanske först och främst letar efter extraarbete.

Med artikeln vill man peka på att situationen inte är så allvarlig för Sveriges ungdomar som man först kunnat tro. Skribenterna Angeles Bermudez-Svankvist, generaldirektör på arbetsförmedlingen och Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen uttrycker oro över hur den negativa bilden av ungdomars situation i sin tur påverkar deras omgivnings syn men framförallt deras egna syn på de själva och deras situation. Och vill därför med hjälp av denna artikel lugna ner debatten och fokusera den på de ungdomars som verkligen ligger utanför samhällets system och behöver hjälp.
Ett annat mål med artikeln är att överväga sättet man räknar ut arbetslösheten bland unga och uppmärksamma att det ger en skev bild av situationen. Men de ger också med artikeln en väldigt positiv bild av sig själva som välmenande och engagerade vilket kan vara ett outtalat mål med publiceringen.
Den primära målgruppen debattartikeln vänder sig till är de politiker som sitter i Bryssel i Europa-parlamentet, de som kan framföra ändringar som skulle beträffa alla länder om hur man mäter arbetslösheten, för att få en realistisk bild av siffrorna. Sverige vill fortfarande följa internationella konventioner på statistikens område men det önskas att sättet hur det mäts ändras. Det fordras inga generella åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten, men åtgärder för att få fler att klara gymnasiet och därmed förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. Därmed är den sekundära målgruppen skolor och universitet, som uppmanas till stora insatser för att stödja elever med problem redan tidigt.
Bakom dagens debattartikel står arbetsförmedlingens generaldirektör, Angeles Bermudez-Svankvist, och analyschef, Clas Olsson. De anser att sättet hur arbetslösheten och sysselsättning hos ungdomar mäts leder till fel uppfattningar. Sedan den statistiska centralbyrån (SCB) anpassade systemet i oktober 2007, för hur man räknar arbetslösheten, till det internationella sättet, får man enligt arbetsförmedlingen en missvisande bild. Många studerande räknas som arbetslösa och därmed döljs ungdomarna som verkligen har stora problem att komma in i arbetsmarknaden. Debatten skrevs inte för att fordra tillbaka det gamla sättet att mäta arbetslösheten men för att uppmärksamma att de internationella konventionerna borde ändras. I debatten önskas att alla länder ska mäta arbetslösheten på ett sätt som inte leder till den överdrivet negativa bild som finns om ungdomars arbetslöshet nu. Det ska på ena sidan säkra att synen på ungdomar blir mer positiv och på andra sidan att ungdomarna själva inte har en alltför dålig syn på arbetsmarknaden och jobbchanser. En dold egennytta kan också ligga bakom debattartikeln. Att ha bra siffror i statistiken visar att arbetsförmedlingen arbetar effektivt och hjälper till att sänka arbetslösheten.

Debattartikeln är bra uppbyggd på så sätt att huvudsakligen vill påverka med argument baserade på fakta. Man vill föra fram att de som debatten påstått är mest illa ute är de som faktiskt tidigare har klarat sig bäst och även kommer göra det denna gången med hjälp av de kommande guldåren då många går i pension och arbetstillfällen öppnar sig, just denna kontrast gör att artikeln blir intressant. Exemplen de använder i texten gör att de känns genuint engagerade i ungdomarna och vill vända debatten från negativ till positiv. Den retoriska strategin baserar i stor del på att övertyga med argument som ger ungdomar mod och positiv inställning till det kommande arbetslivet. Genom att påvisa exakta procenttal försöker artikeln att övertyga politiken att genomföra ändringar i internationella mätmetoden.
Länkar:
http://www.dn.se/opinion/debatt/ungdomar-klarar-krisen-pa-arbetsmarknaden-bast-1.969526
http://www.arbetsformedlingen.se/
http://www.scb.se/

Isabell Janzon och Desiré Cichy

Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu, 7/10

2009-10-07T11:36:00.000-07:00

”Rätten till ett privatliv har aldrig varit så hotat som nu”
Denna debattartikel publicerades i Dagens Nyheter 2009-10-07. Artikeln handlar om rätten till ett privatliv, som enligt piratpartiet aldrig varit så hotat som nu. Särskilt fokus ligger på sjukvården som alltmer gör intrång i den privata sfären.
Sjukvården är ett otroligt debatterat ämne och det är lätt att skriva en artikel om detta och fånga intresse. Många människor relaterar till sjukvården, både som unga eller gamla. Och att blanda in sjukvården tillsammans med den privata sfären är en lyckad och intressant vinkel just nu, då vi som det även nämns i artikeln lever allt mer i ett informationssamhälle där dessa frågor är relevanta.

Artikelförfattarna försöker lyfta fram vikten av att ha ett skyddat privatliv, att inte konstant behöva gå runt med sina identitetshandlingar och att man endast ska behöva visa dem när det behövs. De menar på att rutinmässigt kräva identitetshandlingar i sjukvården är ett intrång i den privata sfären och att myndigheters motivering till att göra mer och mer intrång på den privata sfären glidit från att det behövs, till att det går.
De vi tror att de försöker uppnå är att människor ska förstå vikten av att jobba för ett privatliv. De vill lyfta de frågor som inte haft så stor vikt förut eftersom vi förlitar oss på vissa instanser i samhället. Samtidigt så vill de nog att vi läsare ska tycka att det nya partiet som bildats är väldigt aktuellt i sin tid och att deras frågor är intressanta.

Den primära målgruppen är nog alla vi väljare, inför det nya valet år 2010. Den sekundära är de människor som upplevt just denna integritetskränkning.

Bakom texten står ledamöter i piratpartiets styrelse, bland annat Anna Troberg och Mikael Nilsson. De jobbar för piratpartiet och skriver därför i syfte att stärka piratpartiets ståndpunkter.

Artikelförfattarna vill lyfta vikten av den privata sfären och gör detta med ett starkt kort som handlar om sjukvården, de går dessutom sjukvården närmare in på skinnet genom att använda sig av diskussionen om abort. Abort är ett hett ämne och vi tror att många håller med om att det borde kunna få vara anonymt, som i ett ytterligare led menar de på att sjukvården överhuvudtaget borde få vara anonymt om man vill det. Man ska kunna välja själv. De använder sig även av argument som att det finns i övriga världen så varför ska det inte kunna finnas i Sverige?
Av: Donya Mohammadian och Lise Bergqvist
http://www.dn.se/opinion/debatt/ratten-till-ett-privatliv-har-aldrig-varit-sa-hotad-som-nu-1.968727

Las stänger inte ut unga från jobb 6/10

2009-10-06T12:00:00.000-07:00

Denna debattartikel publicerades i Göteborgs-Posten 2009-10-06. Debatten förs kring ämnet Las, lagen om anställningsskydd och huruvida den stänger ut ungdomar från arbetsmarknaden eller inte. Artikeln är skriven av Heike Erkers, 1:e vice ordförande i Akademikerförbundet SSR.

Debattinlägg som berör arbetslöshet är alltid aktuella. Arbetslöshet är ett konstant problem i samhället. Dock kan man säga att ämnet är extra aktuellt i dagsläget med en pågående finanskris och ovanligt höga arbetslöshetssiffror. Frågan om Las har länge diskuterats och en artikel publicerades i GP så sent som 2009-09-10. Då, precis som Erkers skriver, många ungdomar har förlorat sina jobb den senaste tiden, är detta ett högaktuellt och känsligt ämne. Det har under en längre period diskuterats om Las verkligen är nödvändig och om den faktiskt gynnar arbetsmarknaden.

Då Erkers är en facklig representant är hon givetvis intresserad av att behålla och försvara Las. När lagen ifrågasatts är det i hennes intresse att hålla en positiv debatt uppe om hur Las inte utestänger unga från jobb.

Man kan fråga sig vad Heike vill uppnå med sin artikel. Troligtvis vill hon försvara Las eftersom det har varit tal om att den borde avskaffas. Hon vill visa att det inte är Las som står bakom problemet med den höga ungdomsarbetslösheten, utan att det finns viktigare faktorer som spelar in. Vad Erkers outtalat försöker uppnå genom att hålla diskussionen om Las vid liv är att visa att lagen behövs och samtidigt att lagen inte bidrar till ungdomsarbetslösheten.

Den primära målgruppen som artikeln vänder sig till är arbetsgivarna som vill ändra på eller helt avskaffa Las för att på ett enkelt och billigt sätt kunna göra sig av med anställda vid nedskärningar. Sekundär målgrupp för Artikeln är de unga som känner att deras jobb hotas av Las liksom självfallet politiker.

Heike Erkers skriver denna debattartikel i egenskav av 1:e vice ordförande för Akademikerförbundet SSR som ingår i SACO, en facklig centralorganisation för Sveriges akademiker. Akademikerförbundet SSR har att tillvarata sina medlemmars intresse och arbetar därför med frågor som rör arbetsmarkanden generellt, till exempel anställning och utbildning. Förbundet vill bevara Las därför att det ligger i medlemmarnas intresse. Erkers är sedan våren 2009 1:e Vice ordförande i styrelsen till 2012.

Efter en kort inledning för att tydliggöra aktualiteten i frågan börjar Erkers med en ansats som kan ses som ett raljerande över motståndaren arbetsgivarna. Erkers hänvisar sedan till statistik från SCB och underbygger därmed sitt förda resonemang. Avslutningsvis vänder hon sig indirekt till förbundets meningsmotståndre och säger att man bör hålla sig till sak och inte använda Las som ursäkt för att uppnå ett annat ändamål än att minska ungdomsarbetslösheten. Precis som rubriken antyder så vill Erkers och hennes förbund försvara Las och pekar på andra, som hon säger, viktigare faktorer bakom ungdomsarbetslösheten. Resonemangen är i huvudsak av argumentativt slag med stöd av officiell statistik, men det förekommer även viss ironi i samanhanget.

Katarina, Isabella och Hannah
Litteratur:
Agell/Malmström, (2007) Civilrätt, 20 upplagan, s 320.
Persson, Mats, (2008) Lagtextkompendium för juridiska grundkurser s 316.
Palm Lars (2006) Kommunikationsplanering – en handbok på vetenskaplig grund s 30.

Internet
GP: www.gp.se 2009-10-06
Akademikerförbundet: www.akademssr.se 2009-10-06
SACO: www.saco.se 2009-10-06

nya neddragningar riskerar vården på SU 5/10

2009-10-05T06:11:00.000-07:00

Debattartikel som vi granskar handlar om nedläggningshotade vårdavdelningar på Sahlgrenska. Som man skriver inledningsvis så vill Sahlgrenskas ledning stänga ner en hel akutavdelning på medicin, trots att arbetet redan nu är ansträngt och bristen på vårdplatser är stor. Debattartikeln kommer just nu för att nedskärningarna är i annalkande och personalen vill påpeka riskerna med ”panik”-lösningar som detta. Det är finanskris, tufft ekonomiskt och ledningen vill ha snabba ekonomiska förbättringar, men personalen tror att det gör mer skada än nytta. Man frågar sig hur man tror sig lösa den extra stora anstormningen i höst och vinter med tanke på svininfluensan och vinterkräksjukan. Därför är artikeln och dess budskap extra aktuell.
Man vill såklart få uppmärksamhet över vad som håller på att hända och skapa opinion över det och peka på att detta drabbar oss alla. Alla kan bli sjuka, alla kan behöva vård. Finns det ingen bra vård att få, är vi alla offer. Vi skall genom detta känna att ”så här får det inte gå till”. Det är extra viktigt med att skapa opinion för personalen/läkarna då det är politikerna i Sahlgrenskas ledning som de/vi måste påverka.
Målgruppen för artikeln är vi samhällsmedborgare som med vår opinion kan påverka politikerna. Vi är även dem som kommer att drabbas om politikernas beslut om nedskärningar går igenom. Politikerna i sig är självklart en av målgrupperna då det är de som till sist tar beslutet… eller inte.
Människorna bakom artikeln är alla läkare, första namnet är Eva Nilsson Bågenholm som är specialistläkare SU/Sahlgrenska Medicin samt ordförande i Sveriges läkarförbund. I läkarförbundet sitter även Erik Hulegård med i styrelsen som ledamot. Han är även ST-läkare invärtesmedicin. Eva Nilsson är ordförande i Göteborgs läkarförening och arbetar på Drottning Silvias Sjukhus som också är en del av Sahlgrenska. Att Nilsson och Hulegård inte vill att medicinavdelningen ska stängas är alltså inte så konstigt med tanke på att de själva är specialist läkare respektive ST-läkare inom området. Om deras avdelning försvinner kanske även de måste flytta på sig. Man kan ju också anta att läkarna tycker sig ha en annan slags insyn och kunskap om det dagliga arbetet och riskerna med att stänga en avdelning. Finanskrisen nämns i artikeln men i stället väljer de att lyfta fram patienten: ”Även i ekonomisk nedgång är våra patienter förtjänta av en sjukvård med god kvalitet och ett värdigt omhändertagande”
I deras argumentation har de vårdpersonalen eller patienterna i fokus, de menar att en stängning av medicin akuten skulle innebära stora risker bland annat att multiresistenta bakterier (vilket skulle göra att medicin avdelningen behövs än mer)skulle spridas lättare när patienterna inte kan hållas avskilda. De nämner även svininfluensan som en anledning till att fler vårdplatser kommer att behövas.
Till sist visar de upp ett skräck exempel på vad nedskärningar kan leda till. Karolinska sjukhuset tummade på patient säkerheten och tvingas betala ett vite på 500 000 kronor om inte de vidtar en rad åtgärder. ”Måste Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket hota med vite innan förbättring kommer?” undrar de och vill därmed ge ett intryck av att sjukhusledningen inte vill lyssna på dem.
Som om inte det vore nog offentliggjordes idag även vilka som får Nobelpriset i medicin, nobelkommiteén är Karolinska i Huddinge. En bra anledning till att få upp medicin-frågorna på medieagendan.

Amanda Bengtsson Liza Olsson

Källor:
http://www.slf.se/templates/Page.aspx?id=7949
http://www.slf.se/templates/AssociationPage.aspx?id=6486
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.216713-nya-neddragningar-riskerar-varden-pa-su

Ödesfråga som kräver strategi 1/10

2009-10-02T00:15:00.000-07:00

I artikeln tas segregationsfrågan upp av Mikael Janson (FP), som är ersättare i kommunstyrelsen, ledamot för Sociala resursnämnden i Göteborgs kommun. Artikeln skrevs som ett svar på den i förra veckan (Göteborgs-Posten, 2009-09-23) publicerade artikel som Marie Lindén (V) skrev om stadsdelsnämndens översyn. Lindén menar att stadsdelsnämnderna bidrar till segregation. Vänstern vill lösa problemet med det allt mer segregerade Göteborg genom att förslagsvis slå ihop utsatta stadsdelar med välbärgade, för att minska avståndet dem emellan.

Mikael Janson (FP) svarar för folkpartiets räkning med att förslaget ej är hållbart. Hur ska man kunna slå ihop Bergsjön med Askim när det mentala avståndet är så stort?frågar sig Janson i dagens artikel(Göteborgs-Posten 2009-10-01) . Han försvarar stadsdelsnämnden när han säger att eget ansvar är lösningen på problemet. Det måste satsas långsiktigt, inte bara ”bolla problembarnen” mellan olika instanser utan hitta grunden till problemet och lägga fokus på socialsekreterare i de utsatta områdena då de behöver stöd för att upptäcka problemen i tid. Mikael Janson är mycket engagerad i ungdomsfrågor och värnar i sann folkpartistisk anda om utbildning och att man inte ska hamna snett på vägen (mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html).

Anledningen att artikeln publiceras just nu är troligen på grund av debatten kring upploppen och bilbränderna på Hisingen. Det blir i och med dessa händelser tydligt hur segregationen blir allt starkare och problemen i de utsatta områdena är i allra högsta grad uppe på agendan. Att det närmar sig kommunal och riksdagsval är en bakomliggande faktor till att folkpartiet vill göra sin röst hörd i frågan. De propagerar för att man ska se barnen och deras problem i tid. Argumentet att gå genom skolan känns naturligt för folkpartiet då Jan Björklund (utbildningsministern) är lite av deras maskot och dagens artikel är troligen ett försök att visa väljarna att de finns här för att rädda deras stad som är i fara.

Det måste vara väljarna i Göteborgs kommun som är den tänkta målgruppen i artikeln. Det är troligen en del av en strategi för att bilda en opinion (Palm, 2006:102), framför allt hos invånarna i stadsdelar som Askim där Folkpartiet har bra fäste (www4.goteborg.se, Göteborgs stad, valresultat, kommunfullmäktigevalet 2006). En talesman från folkpartiet uttalar sig om hur han och hans parti kan nå framgång med den segregerade staden och om de lägger sina röster på Folkpartiet i kommunalvalet nästa år slipper väljarna ha de bråkiga ungdomarna i sin stadsdel och resurser kan läggas på lokala, långsiktiga satsningar istället. En primär målgrupp bör vara föräldrarna till barnen som bor i de drabbade områdena som självklart vill deras barns bästa. Men här krävs hårdare jobb från folkpartiets sida då valdeltagandet inte är lika högt i exempelvis Backa.

Folkpartiet och Mikael Janson vill eliminera vänsterpartiets chans till fler väljare till nästa val då de kommer med bättre lösningar på problemet än vänstern. Den retoriska strategin syns, när Marie Lindén och därigenom även vänstern framställs i dålig dager genom att Janson kritiserar förslaget i dagens artikel på ett förlöjligande sätt. När Janson även kritiserar kommunen i artikeln ger han sig indirekt på socialdemokraterna som i nuläget har majoriteten i Göteborg. Röstar man istället på folkpartiet resulterar det i en stad som bryr sig om sina unga, ser problemen innan de sker och tar sig uttryck i bilbränder och stenkastning på stadens poliser.

Granskad av, Cecilia Littke och Malin Janitzek
Källor:

Göteborgs-Posten 2009-10-01, Debatt, s.39

Litteratur

Lars Palm, Kommunikationsplanering – En Handbok på vetenskaplig grund, 2006, Studentlitteratur

Internet

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.169663-sla-ihop-rika-och-fattiga-stadsdelar

http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/PersonalPage____22772.aspx

http://www4.goteborg.se/prod/G-info/statistik.nsf

http://mikaelmjanson.blogspot.com/2009_09_01_archive.html

Obamas Köpenhamnsresa kan ge politiskt bakslag

2009-09-30T21:55:00.000-07:00

(http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3585453.svd)
På fredag kommer USAs president, Barack Obama, att infinna sig på det möte som den internationella olympiska kommittén, IOK, håller i Köpenhamn. Detta kommer rendera i att en utav de kandiderande städer till OS 2016 kommer stå som slutlig arrangör. De olika städerna har representanter för att just de ska få hålla OS. Madrid skickar sin kund Juan Carlos, Rio de Janeiro företräds av den Brasilianske presidenten Lula tillsammans med Pelé samt Tokyo representeras av nyvalda premiär ministern Yukio Hatoyama. Tony Blair lyckades med sin representation under omröstningen då London fick sommarspelen till 2012 . Nu följer alltså samtliga av årets kandiderande städer det vinnande konceptet. I en internationell värld, mer än någonsin präglad av hård mediebevakning är mäktiga representanter och marknadsförare synnerligen viktigt. Obama, som representant för kandiderande Chicago, sätter här en ny standard som en av politikens allra mäktigaste män.
Johan Hellman, omvärldsanalytiker och författare till debattartikeln anser att utgången av omröstningen kan ha betydande konsekvenser för Obama framöver. Hellman ställer sig något kritisk till Obamas visit i Danmark. Han menar att Obama själv skulle ta skada av att bli förknippad med Chicago, som genom åren stått för en rad framstående politiska skandaler, bland annat korruption bland ledarmöter i stadsfullmäktige.

När vi granskat artikeln har vi märkt vissa märkliga punkter. Vi har arbetat kritiskt och tänkt över varför artikeln är skriven som den är. Att Obama ger sig ut och representerar sitt land och staden där han är uppväxt är inte konstigt, speciellt inte i ett patriotiskt land som Amerika. Oavsett utgången av omröstningen torde detta vara något som enbart är till Obamas gagn. Han visar stöd för sitt land och vill vinna värdskapet. Det gynnar USA ur många synvinklar, till exempel ur finansiella. Det kan ses som ett i leden åtgärder och insatser för att förbättra den amerikanska ekonomin, då den bringar in stora summor till stadskassan. Men, vi måste ställa oss kritiskt till påståendet att ” Enligt Pew Research Center har omvärldens syn på USA blivit mycket mer positiv sedan Obama blev president, och allra störst är förändringen i Västeuropa” Vad är det för organisation? Vad är det för siffror, vart har undersökningen gjorts och av vem? Vi är mycket kritiska till informationen då vi vet att Obama också har ett starkt motstånd. Den bilden får vi inte se i vanliga medier, men kritiken emot honom finns och är ingen nyhet.
Som skribenten skriver har Obama mycket annat att ta itu med, politiska frågor gällande världen, militära insatser, en ostabil ekonomi, Afghanistan och klimatfrågan. Det är givetvis bra för turistnäringen för Danmarks del att Amerikas president kommer på besök, men vi ska också se till andra representanter som kommer från USA. Presidentfrun och Oprah Winfrey är andra mäktiga personer som skulle kunna representera landet.
Bra är emellertid att Obama ska passa på att träffa Danmark statsminister, vilket är positivt ur flera aspekter.

Den primära målgruppen i artikeln skulle kunna vara kommande kandiderande städer, där här Obamas handlande kan statuera exempel för en helt ny era av politiskt spel.
En sekundär målgrupp skulle kunna vara gemene man, med intresse för världspolitik och idrott.
Bakom artikeln står omvärldsanalytikern Jonas Hellman på United Minds, bosatt i New York, som tidigare varit medförfattare till boken ” Vad varje 40-talist bör veta”
Intressen som representerar artikelförfattaren kan vara hans egen inställning till presidenten, eftersom han ser värdet i att Obama skulle kunna göra ”viktigare” saker.

Hur den retoriska strategin framställs är inte märkbart påverkansinriktat. Det är mer saklig information som kommer fram i artikeln.

Claes Johansson och Isabella Szajewska

Svenskarna mer negativa till statlig övervakning, DN 30/9

2009-09-30T10:44:00.000-07:00

http://www.dn.se/opinion/debatt/svenskarna-mer-negativa-till-statlig-overvakning-1.963659

Till grund för artikeln ligger det resultatet från 2008 års SOM-undersökning som visar att svenska folket under senare år blivit mer negativt inställt till telefonavlyssning, post och paketkontroll, åsiktsregistrering och förbud mot demonstrationer och möten i jämförelse med den SOM-undersökning som gjordes år 2002. Debattartikeln genomsyras alltså av svenska folkets uppfattning om statens rätt att använda tvångsmedel gentemot sina medborgare.
Att artikeln abrupt dyker upp a dato finner jag inte abnormt då IPRED- och FRA lagarna gjort frågan aktuell. Bidragande faktorer har även varit Pirate Bay-rättegången samt andra uppmärksammade mål rörande inskränkningarna av det svenska folkets privatliv.
Jag höjer dock ett varningens finger för att positionera denna fråga i ett höger- eller vänsterfack. Jag finner det helt enkelt inte advekat att tillskriva denna fråga en politisk stämpel. Artikeln ger oss dock den infallsvinkeln, då den kretsar kring politiska ställningstaganden. Att sedan, som artikeln nämner, Piratpartiet (PP) lyckades locka de flesta av sina väljare från vänsterblocket bör idag ses som irrelevant då frågan inte rör politisk färg, utan huruvida vi vill att staten skall kunna kontrollera våra privatliv eller ej, alltså; integritet.
Dagens etablerade partier (PP exkluderat) har ännu inte utarbetat någon handfast strategi för hur man skall vinna röster i frågan. Hade däremot exempelvis Socialdemokraterna utarbetat en strategi som stred mot Alliansens åsikter i frågan hade artikeln kunnat förankras i politiskens sfär. Men så länge som PP, som dock fick 7,1 procent av rösterna I Europaparlamentsvalet 2009 och därmed ett mandat i Europaparlamentet, dominerar i frågan bör alltså ej artikeln vinklas likt den gör. Artikeln som primärt tycks rikta sig mot en diffus målgrupp borde istället uppmana (vilket den endast vagt gör) de etablerade partierna att utforma en konkret handlingsplan för hur man skall propagera för frågan i 2010 års riksdagsval.
Det är i andra ordalag svårt att skönja artikelns huvudsakliga budskap/syfte. Men, efter att ha läst på om skribenterna fann jag att Ulf Bjereld inte enbart är professor i statsvetenskap, utan också ledamot av förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen. Samt att Henrik Oscarsson inte enbart är docent i statsvetenskap, utan också primärforskare för de svenska valundersökningarna sedan 2002 (hans politiska ståndpunkt är inget han skyltar med). Efter att inhämtat denna, för analysens högst relevanta information, vill jag dra följande slutsatser: Ulf har ett politiskt intresse bakom artikeln, medans Henrik också han har ett bakomliggande intresse i frågan, nämligen att informera samt alarmera allmänheten om sin forskning.
Vad den retoriska strategin beträffar finner jag dock denna aningen diffus och tafatt. Trots denna försummelse går skribenternas kommunikationsmål (agendasättning, i detta fall expertagendan ) hand i hand med Lars Palms budskapsstrategi, nämligen att personifiera och problematisera frågan .
Avslutningsvis, för att poängtera min skepsis gent emot skribenternas vaga analysförmåga, väljer jag att låta följande (expert?)slutsats summera denna analys:
”Fortfarande dominerar de traditionella vänster-högerfrågorna svensk politik, och det kommer de med all sannolikhet att göra även i valrörelsen 2010.”

/Jessica Gustfsson

Dole hotar yttrandefriheten 29/9

2009-09-29T03:18:00.000-07:00

http://www.dn.se/opinion/debatt/dole-hotar-yttrandefriheten-1.962427

Tre representanter från Svenska Filmbranschen skriver en debattartikel på Dn-debatt där de påstår att Dole Foods hotar yttrandefriheten. Att publiceringen sker just nu har att göra med att en rättslig process mot två svenska dokumentärfilmare just har startat i USA. Bananjätten Dole har gjort verklighet av sina hot om stämning, med syfte att totalförbjuda all visning av filmen.
Författarna till artikel tycker att detta är ett hot mot yttrandefriheten då de anser att ”Det öppna samhällets fundament förgiftas när journalister, författare, artister, konstnärer och filmmakare tvingas verka med hot om stämning och omfattande rättegångskostnader varje gång en ekonomiskt stark aktör granskas.”
Uttalat vill debattörerna att Dole Foods tar tillbaka sin stämning. Den primära målgruppen för den här artikeln anser vi vara den svenska allmänheten. Syftet verkar vara att upplysa, då de använder sig av tekniker som Palm kallar för Vad-information, det vill säga konkret fakta. Varför-information förekommer också, med detta vill de på ett emotionellt plan beröra målgruppen. Vill vi svenskar verkligen se en framtid då våra storföretag kan köpa sig fria från granskning? Detta känns lite som ett bakomliggande mål med artikeln.
Sekundär målgrupp kan tänkas vara Dole Foods i Sverige, då det känns lite långsökt att de författar en artikel i en svensk morgontidning för att nå företagets högsta höns i USA. I artikeln uppmanar ändå författarna storföretaget till att dra tillbaka sin anmälan. Detta skapar vad Palm kallar en David och Goliatberättelse. Det vill säga de multinationella storföretagen mot svenskarnas rätt till yttrandefrihet.
Styrelseordförandena i SVT, Producentföreningen och Svenska Filminstitutet är de män som ligger bakom debattartikeln. Man förstår att de har ett intresse i att bevara yttrandefriheten, då det är en viktig och grundläggande förutsättning för deras verksamheter. Men man kan ju fråga sig om de har fler intressen som bidragit till att de valt att författa artikeln. Är de ekonomiskt involverade på något vis? Kan Svenska Filminstitutet kopplas till den berörda dokumentären? Har kanske Svt köpt rättigheterna till filmen?
Retoriken i artikeln är saklig, men också till viss del emotionell. De använder uttryck som att ”samhället förgiftas”, och som vi sagt David och Goliat-perspektivet. De pratar mycket om det öppna samhället, den öppna debatten. Författarna resonerar kring hur världen skulle se ut om företag köper sig fria från negativ kritik och granskning.
Debattartikeln hade blivit mer slagkraftig ifall de hade vågat lyfta fram Doles perspektiv på frågan lite mer. Hade de gjort detta och sedan kunnat argumentera emot, hade trovärdigheten ökat. I tidigare debatt i samma fråga, t.ex. i tidningen Sydsvenskan, har det spekulerats i huruvida skandalen som filmen behandlar varit iscensatt av en advokat eller ej. Men i vår artikel nämns ingenting om tidigare debatt, och de lämnar Dole Foods invändningar osagda.
Annan tidigare debatt som detta kan relateras till är frågan om medveten konsumtion, och om vad som är okej att göra i konstens namn. I en tid då det blir viktigare och viktigare att konsumera medvetet, så måste företag vårda sin Image alltmer, vilket gör dem allt känsligare för granskning. Det kan tänkas försöka blanda sig i vad som sägs om företaget via kritisk konst och granskande journalistik. Detta kan komma att bli konsekvenserna av en inskränkt yttrandefrihet, vilket våra artikelförfattare är livrädda för.
Av: Julia Jansson, Elin Eriksson, Sara Bäcklund
Referenser:
http://www.dn.se/opinion/debatt/dole-hotar-yttrandefriheten-1.962427
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article549157/Dole-Han-kommer-att-forlora.html
Palm, Lars Kommunikationsplanering 2006

Öronmärk pengar för cykelvägar 28/9

2009-09-29T00:36:00.000-07:00

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3576457.svd

Orsaken till att den här debattartikeln skrivs just nu kopplar vi till det faktum att den ska presenteras i rapportform vid Sveriges kommuner och landstings cykelkonferens i Lidköping tisdagen den 29 september (detta enligt artikelns fotnot). Detta är givetvis p.g.a. de förslag till infrastruktursplanering för perioden 2010-2021 som nu lämnats in i 21 olika regioner runt om i landet. Vi tolkar detta som ett logiskt tillfälle för författarna och deras intresseorganisationer att påverka kommunerna (i alla fall de som satsat i sammanhanget lite pengar på cykeltrafiken) och få dessa att ändra uppfattning och omprioritera sin resursstrategi för den kommande perioden. Diskussionen väcks med största säkerhet medvetet i timing med att kommuner och landsting skall klubba sina beslut.
De uttalade målen med artikeln ser kort och gott ut att vara att påverka de sämsta regionerna så att de ska omprioritera sina budgetar samt att sätta en medveten press på regionerna att fullfölja sina infrastrukturplaner så som dom från början beslutats. Detta blir inte alls oviktigt för artikelns författare då de menar att kommuner i många fall ”misslyckats” att fullfölja sina från början satta satsningar på infrastrukturen för cykling. Det är svårt att avgöra om man sätter någon uttalad press på den sittande regeringen och i så fall i förlängningen kritiserar alliansens miljöpolitik som sådan eller om man mer generellt tycker att en svensk regering borde ha bättre kontroll över kommunernas åtaganden och satsningar. Klart är dock att man uttalar en önskan att regeringen skall ställa högre krav på kommunerna inom området.

Intressant är att titta extra på Klas Elm som varit med och skrivit artikeln. Han är ordförande i branschorganisationen Svensk cykling, en organisation som består av Sveriges cykelfackhandlare. Med detta menas importörer, tillverkare, försäljare osv. Klart är att Svensk cykling jobbar (genom opinionsbildning) för att få fler svenskar att cykla oftare. För att få Sverige att gå i den riktningen är cykelförsäljningen en minst sagt viktig del för organisationen Här tycker vi oss därför se ett underliggande säljsyfte knutet till artikeln.
De man i första hand vill nå genom artikeln (rapporten) bör vara kommunerna och dess representanter som kommer att närvara vid konferensen i Linköping. I viss mån får även regeringen ses som en primär målgrupp. I andra hand vill man med stor säkerhet nå det svenska folket. Det finns alltså en vilja att upplysa folket om kommunernas dåliga vilja att satsa inom området. Satsningar som både skulle hjälpa miljö, folkhälsa, trafiksäkerhet och troligen även ekonomin i stort. Man ser säkert också möjlighet inom de bakomliggande organisationerna att värva anhängare och få fler att pressa kommunerna i frågan. Det är som vi varit inne på tidigare väldigt svårt att se om det dessutom ligger nåt politiskt syfte dolt i artikeln. Man kan tyda författarnas krav på en regering som måste sätta mer press på kommunerna på många sätt. Artikelns andre man är Per Kågeson som är trafikmiljöexpert, samhällsdebattör och inte minst ordförande i Föreningen bilfria leder. Han har deltagit länge i den offentliga debatten kring miljöfrågor och är ett respekterat namn i dessa sammanhang. När det gäller hans politiska bakgrund hade han länge varit aktiv inom Socialdemokraterna innan han officiellt gick ur partiet i början av 2008. Sen dess har han inte tagit någon officiell part i något annat parti. Med detta i beaktning verkar inte artikeln ha någon politisk koppling utan snarare grunda sig i intresseorganisationernas verksamhet och vilja; en ökning av cykelförsäljningen och/eller därmed en sundare miljöpolitik och medvetenhet i samhället i stort.
Artikeln byggs på saklig argumentation där man använder sig av siffror och konkret statistik. På så sätt ges argumenten extra tyngd och frågans relevans illustreras på ett bra sätt. Statistiken är med all säkerhet framtagen av intresseorganisationerna. Detta verkar vara en väl överlagd och planerad publicitetsstrategi i rättan tid, kanske planerad av Föreningen bilfria leder med Svensk cykling som bundsförvant? Allas intressen gynnas därmed. Man bör ha stått för den mesta av forskningen som ligger till grund för artikeln och man använder sin ordförande tillika kände debattör som språkrör för att utnyttja sin plats i media maximalt. Detta var en väl skriven debattartikel med bra faktagrund och intressanta synpunkter i en väldigt aktuell fråga. Likaså ett bra utfört arbete ur PR-synpunkt.

Länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_Cykling
http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_K%C3%A5geson
http://www.dn.se/opinion/debatt/nu-gar-jag-ur-s-1.700821
http://www.svenskcykling.se/
http://www.swedishgreenways.se/foreningen/

Axel Frändén och Fredrik Lundqvist

”Vi tänker driva på nedrustningen” (Svd, 24/9)

2009-09-25T13:17:00.000-07:00

De tre oppositionspartierna till dagens regering har skrivit en gemensam debattartikel i dagens Brännpunkt (Svd, 24/9) där man torgför att en rödgrön regering under nästkommande regeringsperiod kommer att medföra en mer aktiv hållning till utrikespolitiken och att ”…återföra Sverige till en tätposition i nedrustningsfrågorna”. Artikeln publiceras samma dag som Barack Obama talar inför FN:s generalförsamling i New York och den nedrustningskonferens som pågår där.

Det är uppenbart för läsaren att artikeln kopplas till nedrustningskonferensen då Barack Obamas tal redan nämns i första satsen. Man bör också uppmärksamma att det i dagarna är ett år till nästa val vilket skulle kunna avslöja en strategi som visar att oppositionen står enade inför valupptakten.

En stort svårighet för oppositionen har varit Alliansens tydliga sammanhållning. Ett led i att försöka visa en stark enighet kan vara denna typ av utspel, själva sakfrågan – i detta fall nedrustning – kan därför vara sekundär. Samtidigt kan man ana att artikeln vill återta utrikespolitiken som är en gammal paradhäst hos vänsterpartierna och möjligtvis känna av huruvida detta intresserar väljare överhuvudtaget. Man kan dock ställa sig frågan varför den publiceras i den ledande borgerliga tidningen, Svd. Möjligtvis kanske man vill fånga in nya väljare men detta känns ändå inte särskilt troligt. Förvisso sprids en debattartikel numera på helt andra sätt genom bloggar och Twingly men samtidigt känns inte detta som en primär målgrupp utan snarare sekundär. Således är det svårt att ringa in en primär målgrupp, men vi tror att oppositionen vill visa för de väljare som kanske inte är helt ”frälsta” liberaler (ambivalenta väljare) att de ”faktiskt” är ett handlingskraftigt alternativ att räkna med, och därmed tvätta bort den förlamade och tråkiga stämpel som vänstern kan tyckas tillskrivas i den mediala diskursen. Att försöka identifiera en sekundär målgrupp som till exempel ”övriga väljare” känns i sammanhanget något ansträngt och diffust.

Huruvida den rödgröna oppositionen har en gemensam valstrategisk grupp är svårt att veta men troligen har respektive partistrateger satt sig ner och tillsammans utarbetat detta gemensamma uttalande. Att någon intresseorganisation skulle ligga bakom artikeln ser vi inte som särskild troligt då den snarare skvallrar om nästa års valupptakt än vad den ser till sakfrågan i sig.

På flera punkter associerar man till ”goda” förebilder i sin retorik. Barack Obama nämns som sagt redan i allra första början men även Eric Blix och Anna Lindh berörs som nedrustningsivrare. I en intressant passus berör man även Carl Bildts bloggande som man menar har en liknande inriktning som artikelförfattarna men som tycks vara bunden av sin uppdragsgivare – regeringen och dess politik. Samtidigt som man verkar vilja beröra Carl Bildts goda vilja i nedrustnings diskonfirmerar man hans raljerande över Norges ställning mot klustervapen som ett slags ställningstagande mot Carl Bildts och Alliansens politik.

Vidare använder man klassisk skrämselpropaganda när man tar upp den överhängande risken att kärnvapen sprids och utvecklas i mindre ”välvilliga” stater såsom Nordkorea och Iran. Skräckscenariot och har inte en tydlig framtoning utan är väl inbäddad i texten, kanske på grund av att just denna typ av argumentation inte är riktig acceptabel i Sverige (Palm, 2006).

Överlag känns artikeln som om man prövar sig fram inför kommande valupptakt och att sakfrågan om nedrustning är en förevändning för att visa upp sig som enade och samstämmiga. Kanske att just nedrustning blev föremål för ett överensstämmande ämne kan bero på att fredsrörelsen har starka kopplingar till den klassiska vänsterpolitiken. Oppositionen ses ofta i medier som splittrad, men lyfter här fram en fråga som de är klart överens i. Artikeln kan därför anses som strategiskt viktigt steg för oppositionen.

Grupp 8:
Anna Jägnefält
David Liljeros
Niklas Ruberg
Stefan Strömberg

Referenser
Palm, Lars. (2006). Kommunikationsplanering –En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Sahlin mfl. ”Vi tänker driva på nedrustningen”. Brännpunkt, Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3564397.svd

”SCB underskattar tjänstesektorn” 23/9

2009-09-24T01:37:00.001-07:00

Svenska Dagbladet, 23-09-09

I artikeln presenteras kritik mot Statistiska Centralbyråns (SCB) sätt att mäta Sveriges ekonomiska statistik. Harald Edquist och Henrik Jordahl menar att SCB underskattar tjänstesektorn i statistiken och är alltför inriktade på tillverkningsindustrin, medan immateriella investeringar, till exempel tjänster, inte tas med som investeringar utan som löpande kostnader i den officiella statistiken.
Detta leder till en felaktig och negativ bild av tjänstesektorn. Omkring hälften av alla investeringar i näringslivet är immateriella, detta gör att det inte längre går att se tillverkningsindustrin som kärnan i ekonomin som helhet.

Debattartikeln utkommer (23/9-09) med anledning av att Institutet för Näringslivsforskning (IFN) släpper en forskningsrapport idag. Med denna debattartikel vill författarna att SCB skall börja mäta, enligt dem, rätt. Det vill säga ge en rättvis bild av tjänstesektorn. Konsekvenserna av SCB:s sätt att mäta leder till att, till exempel, Svensk Näringsliv kritiserar att Sverige felaktigt halkar efter på BNP och att Sveriges investeringar minskar. Harald Edqvist och Henrik Jordahl menar också att statistiken riskerar att bli irrelevant som beslutsunderlag för ekonomisk politik. Detta kan, enligt Edqvist och Jordahl, leda till att statliga stödåtgärder delas ut på felaktiga grunder. I artikeln tar de upp att regeringen avsätter 28 miljarder till den inhemska fordonsindustrin, men att ny forskning har visat att tjänster har varit avsevärt viktigare för den svenska ekonomiska utveckling än vad som visar sig i den officiella statistiken. IFNs rapport redovisar att nästan 50 procent av arbetsproduktivitetstillväxten i det svenska näringslivet 1995-2004 utgjordes av investeringar i immateriella tillgångar.

De som författarna först och främst vill nå ut till med denna artikel är SCB, och de som ligger bakom den ekonomiska statistiken i Sverige, Ekonomistyrningsverket (ESV). Andra grupper som de kan tänkas vilja nå ut till är allmänheten, eller opinionsledare som är insatta i just det här forskningsämnet. Även folk som jobbar inom näringslivet i Sverige måste ses som en eventuell målgrupp. Men att på så sätt, genom den allmänna opinionen påverka beslutsfattarna. I det här fallet Statistiska Centralbyrån och Ekonomistyrningsverket. (Larsson, 2005, Palm, 2006)

Vem det är som står bakom artikeln är väldigt tydligt uttalat, Harald Edqvist är ekonomiskt doktor i ekonomisk historia och är sedan 2008 verksam vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Henrik Jordahl jobbar även han inom IFN, som docent och programchef för forskningsprogrammet Tjänstesektorn inom IFN. IFN är ett oberoende forskningsinstitut med mål om att bedriva forskning som rör näringslivet i och utanför Sverige. (www.ifn.se 1) IFN finansieras först och främst av Svenskt Näringsliv, hälften av deras medel kommer från Svenskt Näringsliv. Vid sidan av de femtio procenten tillkommer forskningsbidrag från privata stiftelser och andra institutioner. Alla som har vinning av forskning kring näringslivet i Sverige. (www.ifn.se 2) Det går inte att hitta några outtalade eller dolda budskap i artikeln då den är väldigt rak i sin argumentation. Harald Edqvist och Henrik Jordahl försöker övertyga den som läser artikeln att Statistiska Centralbyråns sätt att mäta den ekonomiska situationen i Sverige är felaktig, och genom deras forskning försöka visa på att den bör ändras.

Källor Litteratur Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.
Internet www.ifn.se
1. http://www.ifn.se/web/Ledningsgrupp_och_administration.aspx
2. http://www.ifn.se/web/Finansiarer.aspx

”Besparingar tar död på skärgården”. 22/9

2009-09-22T07:11:00.000-07:00

Göteborgsposten 2009-09-22: ”
(http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=518794)

I artikeln presenteras en vädjan till kommunstyrelsen i Göteborg att satsa mer pengar på förskolor och skolor i Göteborgs Södra skärgård i syfte att bevara åretruntboende på öarna. Bakom artikeln står Marianne Bergman, kommunfullmäktigeledamot (KD), Jan Kjellberg, vice ordförande SDN Södra skärgården, (KD), samt en rad föräldrar i Göteborgs Södra skärgård. För att hålla skärgården levande och erbjuda ett långsiktigt åretruntboende efterfrågar de tre saker. Att södra skärgården ska ha möjligheten att behålla sina förskolor och skolor, att det ska byggas fler bostäder till rimliga priser och att kommunikationerna mellan öarna ska bli bättre.

Bakgrunden till varför artikeln publicerats just idag kan tänkas vara att regeringen igår (2009-09-21) presenterade ett budgettillskott till Göteborgs kommun på 400 miljoner kronor för välfärdssatsningar. Man vill således att en del av dessa pengar ska gå till stadsdelsnämnden Södra Skärgården. Artikeln kan också ses som en del av ett långsiktigt kampanjarbete för KD inför nästa års riksdagsval genom att öka deras popularitet och synlighet. I sin budgetproposition för 2010 har KD ledordet ”Den barnvänliga staden” som anspelar på en familjevänligare politik (internet nr 1). Just barnvänligheten är ett huvudtema i artikeln.

Genom att väcka allmänhetens intresse, däribland barnfamiljer på och utanför öarna, hoppas författarna kunna väcka debatt och intresse kring frågan och därigenom påverka beslutsfattare som kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S). Bland de bofasta finns ju uppenbart intresse att hålla öarna vid liv men man hoppas även att Göteborgare ska vilja värna om bevarandet av en levande skärgårdskultur. Man kan anta att författarna är väl införstådda med den metod som bygger på att påverka politikerna genom den allmänna opinionen. Ett bra sätt att göra detta på är genom debattartiklar (Larsson, 2005, Palm 2006).

Det som på ytan framställs som ett barnperspektiv i artikeln ser något annorlunda ut vid djupare granskning. Vi ställde oss frågan om hur författarna är kopplade till varandra. Förutom att två av dem är politiskt aktiva i KD fann vi tre gemensamma nämnare som kan vara av värde; föräldrarollen, lokalt företagande samt medverkan i lokala vägföreningar. Att föräldrar undertecknar spelar på familjevärderingar. Men något som gynnar det lokala företagandet står också i centrum. Flertalet av föräldrarna jobbar på lokalt registrerade företag som bland annat Donsö Byggservice, Donsöbaserade Tärntank Ship Management och Fritz Trädgårdsanläggningar AB (Internet nr 2). Det ligger både i de anställdas intresse att infrastrukturen mellan öarna förbättras (för att kunna ta sig till och från jobbet) men också i företagens vinstintresse. Ett flertal är med i antingen Styrsö eller Donsö vägförening som bland annat verkar för en bättre infrastruktur mellan öarna, men de verkar också för en förbättrad trafikmiljö som påverkar trivseln för familjer (internet nr 3 & 4). En av medlemmarna i vägföreningen är kommunfullmäktige Bergman som tidigare i år fått avslag på en motion om utredning av fler fasta förbindelser mellan öarna (Internet nr 5).

Sammanfattningsvis kan sägas att olika intressen ligger till grund för denna debattartikel. Bland dessa återfinns både privata och politiska skäl men man kan också tänka sig att vinstdrivande företag har ett finger med i spelet.

Malin Nilsson, Sofia Olsson & Amela Moric.

Källor

Litteratur
Larsson, Larsåke (2005): Opinionsmakarna. Studentlitteratur.
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. Studentlitteratur.

Internet
1. http://www.goteborg.se/wps/wcm/connect/?MOD=PDMProxy&TYPE=personalization&ID=NONE&KEY=NONE&LIBRARY=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]&FOLDER=%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2F&DOC_NAME=%2FcontentRoot%2Ficm%3Alibraries[19]%2FPolitikOrganisation%2FEkonomi%2FBudget_2010_KD.pdf&VERSION_NAME=NONE&VERSION_DATE=NONE&IGNORE_CACHE=false&CONVERT=NONE&MUST_CONVERT=false
2. www.allabolag.se
3. www.styrso.nu/vagforening
4. http://donsovagforening.se
5. http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/08CDDE9401EE8278C12575C90033ABD8/$File/KF_Handling_2009_nr_101.pdf?OpenElement.

vi måste få konkreta besked om klimatinsatser 21/9

2009-09-21T10:37:00.000-07:00

Idag, den 21 september, publicerade Göteborgs-Posten debattartikeln Vi måste få konkreta besked om klimatinsatser, undertecknad av EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso. I artikeln uttrycker Barroso en stor oro inför de kommande förhandlingarna i klimatfrågan – en fråga som enligt honom nu står och stampar – och menar att risken är stor att det förväntade klimatavtalet i Köpenhamn går i stöpet. Att artikeln publiceras just nu beror troligen på att världens högsta ledare möts i New York respektive Pittsburgh i veckan (39) för att diskutera finansieringen av minskade utsläpp, inför den stora klimatkonferensen i Köpenhamn i december. I artikeln lägger Barroso fram ett antal förslag till hur man inför dessa förhandlingar kan komma närmare varandra i frågan. Han eftersträvar att alla industriländer tydligt ska redogöra för sina planer för att minska utsläppen och exemplifierar med hur EU uttalat är beredd att minska sitt utsläpp med 10 procent mer än vad man tidigare sagt – förutsatt att övriga parter gör jämförbara insatser. Barroso vill även att industriländerna accepterar att alla måste bidra till finansieringen av utvecklingsländernas begränsnings- och anpassningsåtgärder, samtidigt som utvecklingsländerna å sin sida tydligt måste visa vad de är beredda att göra för att minska utsläppen. Artikeln riktar sig primärt till de beslutsfattare och makthavare som är delaktiga i klimatpolitiken. Sekundärt kan man tänka att Barroso väljer att publicera den just i en svensk tidning som Göteborgs-Posten eftersom Sverige innehar ordförandeskapet i EU detta halvår och därmed är ett ”strategiskt korrekt” forum. Bakom debattartikeln står – som sagt – EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, som så sent som i förra veckan blev omvald för ytterligare fem år på posten. Därmed behåller han sin makt över EU:s 500 miljoner invånare i 27 länder. Av 718 närvarande ledamöter röstade 382 för Barroso, 219 mot och 117 lade ned sina röster.
Barroso är i grunden advokat och liberalkonservativ socialdemokrat. Han har bland annat kritiserats för att vara en ”gående kompromiss” som är alltför benägen att följa de stora EU-medlemmarnas vilja (M. Björklund, DN) och sägs också ha reagerat för långsamt på den ekonomiska krisen så väl som på de hotande klimatförändringarna.
Att nu aktivt gripa in i klimatfrågan, som Barroso gör i denna debattartikel, kan ses som en strategi för att möta kritiken som tidigare riktats mot honom. Han visar omvärlden att Europa tar klimatfrågan på allvar och att EU vill gå i bräschen för detta. Inte minst känns detta resonemang sannolikt mot bakgrund av det rådande läget i USA, där ”chansen för ett nytt klimatavtal i Köpenhamn minskar avsevärt när president Obama inte har ett kongressmandat i ryggen” (L. Pehrson, DN). Mellan raderna kan man alltså betrakta debattartikeln som ett sätt för Barroso, i egenskap av EU-kommissionens ordförande, att framträda som en stark och drivande ledare i frågan, samtidigt som man sätter press på USA och framhåller EU:s betydelse som aktör på maktens spelplan.

Johanna F, Veronica N och Susanna Å

Källor:
Göteborgs-Posten 21 september 2009
Dagens Nyheter 21 september 2009

”350 kr mer i månaden för studenterna nästa år” 14/9

2009-09-17T06:46:00.000-07:00

Granskning av debattartikel i Dagens Nyheter 20009-09-14
http://www.dn.se/opinion/debatt/350-kr-mer-i-manaden-for-studenterna-nasta-ar-1.951727

Att debattartikeln kommer upp nu ser vi som Allianspartiernas sätt att förbereda sig för nästa års val. Antalet studenter har ökat väsentligt på grund av lågkonjunkturen och alliansregeringen är måna om att värva studenternas röster. Samtidigt är det en del av regeringens budskap till Sverige att det skall löna sig att arbeta och att utbildning skall löna sig.
Regeringen vill se att de många ungdomar som nyss lämnat eller skall lämna gymnasiet hellre utbildar sig än att de uppbär socialbidrag. Jan Björklund och Tobias Krantz vill att regeringen skall framstå som generösa och rättvisa när skriver att ”det är en fråga om att ge alla människor, oavsett social och ekonomisk bakgrund, likvärdiga chanser att genom egen ansträngning förverkliga sina ambitioner”. Det är alltså inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok som skall avgöra om man skall kunna utbilda sig. Det som inte syns så tydligt i artikeln är regeringens strategi att förmå fler att utbilda sig tidigare i livet, det vill säga att korta ner tiden från studenten till avslutandet av universitetsstidierna. Denna startegi har man under de senaste åren verkat för bland annat genom nya betygssystem som gynnar ”färska” studenter snarare än de som arbetat ett tag efter studenten.
Den uppenbara primära målgruppen anser vi att studenterna är men även nyutexaminerade gymnasieelever och arbetssökande eftersom dessa kan lockas att börja studera snarare än att leva på osäkra deltidstjänster och bidrag. Den nya reformens höjda fribelopp för inkomster möjliggör för fler att kombinera studier med jobb. Sekundära målgruppen ser vi att nära anhöriga till de som studerar eller funderar på att studera är, vilket även Palm beskriver i Kommunikationsplanering genom att man personligen blir berörd av frågan. Även de som i största allmänhet önskar se att fler människor satsar på en ökad kompetens, till näringslivsföreträdare kan utgöra sekundär målgrupp.
Framförallt står Folkpartiet bakom artikeln genom att utbildningsminister Jan Björklund och högskole- och forskningsminister Tobias Krantz skriver under den men de talar för hela allianspartigruppen som regeringen består av. Den retoriska strategin består bland annat av olika upprepningar. Man hävdar att ”Sverige har ett av världens mest generösa studiestöd” två gånger och regeringen och alliansregeringen omnämns åtta gånger. Ett annat intressant grepp är att man använder sig av det hävdvunna socialdemokratiska begreppet ”rättvisa” som ett argument för att stärka studenternas ekonomi liksom att plånboken inte skall kunna avgöra ifall man kan välja att studera eller inte studera. Man använder också en rad faktaunderlag och siffror för att bygga upp sin trovärdighet, till exempel nämns en rapport som publicerats av den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.
Sammanfattningsvis tycker vi att artikeln både är otydlig vad avser de ekonomiska beräkningarna av påslaget till studenterna och hur kostnaden skall fianasieras. Vi är också kritiska till att man kallar detta debattartikel när det mest liknar en utökad pressrelease från regeringen. Vi kan inte se någon debatt när endast en part för fram sitt förslag utan tydlig motpart.

” Kapital till växande företag ger nya arbeten”-Granskning av debattartikel 17/9

2009-09-17T06:34:00.001-07:00

I debattartikeln ”Kapital till växande företag ger nya arbeten” i Svenska Dagbladet 17/9-09, kritiserar Marie Reinius, VD för Svenska Riskkapitalföreningen, de svenska beslutsfattarnas inställning och beslut till möjligheter att utveckla tillväxtföretag. Hon uppmanar den svenska alliansregeringen att skjuta till kapital för att ” åter få upp ångan i det svenska entreprenörslokomotivet och därmed skapa förutsättningar för nya arbetstillfällen”.
Att den här debattartikeln dyker upp nu är inte så konstigt. Marie Reinius är VD för Svenska Riskkapitalföreningen, en förening som i dagarna släpper sin halvårsrapport som beskriver den aktuella situationen för riskkapitalbranschen. Enligt Reinius är det ingen munter läsning. I debattartikeln hänvisar hon till halvårsrapporten som beskriver hur läget är akut för många av venture capital-bolagen, de bolag som gör stora investeringar både i form av eget kapital och i arbetad tid för att satsa på unga tillväxtföretag. Det saknas kapital att göra investeringar, särskilt inom företagens tillväxtfaser. Följden av detta kan enligt Reinius bli minskade arbetstillfällen och entreprenörsanda.
Den dystra rapporten ger Reinius och Svenska Riskkapitalföreningen en möjlighet att påvisa de problem som finns inom riskkapitalbranschen och en möjlighet för dem att få fram de budskap och idéer de företräder. Svenska Riskkapitalföreningen är en ”obunden, ideell intresseförening för företag och personer som är aktiva i den svenska riskkapitalbranschen” och till föreningens huvudfrågor och mål hör ” att aktivt verka för bättre förutsättningar för privata investerare och entreprenörer.”. Detta uppnår man genom att ” vara aktiva i utredningar som rör riskkapitalbranschen, att bidra med remissyttranden vid nya lagförslag och regler, genom möten med politiker och genom opinionsbildning.”.
I artikeln beskriver Reinius hur grannländerna Norge och Danmark varit i samma sits som Sverige vad gäller riskkapitalbranschen. Men i dessa länder har staten gått in med pengar för att säkerställa att viktiga investeringar i bolag, i tillväxtfaserna inte dör ut. Och det uttalade målet med artikeln är att få alliansregeringen att göra samma sak som sina nordiska grannar, dvs. att investera pengar i riskkapitalindustrin. Således kan man säga att den primära målgruppen i artikeln är alliansregeringen. Men det finns även en sekundär målgrupp som skulle kunna vara de medlemmar som föreningen företräder, men också entreprenörer och människor som går i tankarna att starta företag. Föreningen måste visa för sina medlemmar, men också andra aktörer, att man försöker förbättra riskkapitalbranschen och de andra marknader som frågan berör. Föreningen representerar alltså flera intressen. Både riskkapitalföretagen, men också de företag som är i direkt behov av kapital.
Den retoriska strategin i artikeln varierar. Artikelförfattaren börjar med att beskriva hur situationen i dagsläget ser ut i riskkapitalbranschen. Hon visar på hur mycket den betyder för företag och entreprenörer och exemplifierar med olika negativa följder det kan få om inte staten väljer att investera. Denna budskapsstrategi skulle man kunna beskriva som konsekvensbeskrivning, dvs. vad som skulle kunna hända om man inte följer kommunikatörens råd (Palm, 2006:61). Avslutningsvis använder sig Reinius av en slags HUR-information, dvs. information hur man undviker de negativa effekter hon tidigare beskrivit. I det här fallet, en investering av regering i riskkapitalbranschen (Palm, 2006:68).
Litteratur
Palm, Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskaplig grund. Lund: Studentlitteratur.
Internet
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3533585.svd
http://www.svca.se/home/index.asp?sid=337&mid=1

Artikel granskad av Erik Mattsson och Johan Strandberg

”Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”

2009-09-16T12:45:00.001-07:00

Analys av debattartikeln
”Historisk uppgörelse ger samerna större inflytande”
Publicerad på DN Debatt 16 september

Varför kommer debattartikeln nu?
Rennärings- och samepolitiken är ständigt omdiskuterad, det finns flera konflikter i frågan. Debattartikeln kan ses som en del av en större diskussion som förts under många år i både media och riksdagen. Det nya är att alliansen inte har varit eniga i frågan tidigare. Men det är de nu.
Att debattartikeln publiceras just i dag beror på att de första resultaten från allianspartiernas arbetsgrupp som arbetat med förslag som berör rennärings- och samepolitiken presenteras i dag. Alliansen presenterar med debattartikeln en historisk överenskommelse för en väg framåt i de samepolitsika frågorna. Artikelförfattarna föreslår att förbudet mot annan näringsverksamhet än renskötsel i samebyn slopas.

Vad vill man uppnå? Uttalat och outtalat?
Den uttalade är att man vill visa att alliansen äntligen kommit överens i frågan. De vill visa upp en enad ”front och berätta att man har konstruktiva lösningar för mottsättningarna i frågan.
Man informerar om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag de tycker är nödvändiga för att förbättra samernas villkor.
Artikelförfattarna skriver att förslaget som presenteras har alla ”förutsättningar för att utveckla de samiska näringarna, förhållandet mellan samer och samverkan med det övriga samhället”.
Förslagen som arbetsgruppen presenterar i artikeln ska nu ut på remiss för synpunkter. Att skriva en debattartikel om hur bra förslagen är just nu är bra ”reklam” för alliansen och förslagen.
Jag tror att alliansen vill positionera sig och visa att de tycker att samepolitiken är en viktig fråga.
Outtalad vill alliansen förmodligen visa sig i en god dager för allmänheten genom att berätta om alla förslag de har för hur samerna ska få bättre levnadsvillkor.

Vem är målgruppen? Primär och sekundär?
Debattartikeln är väldigt allmän. Den primära målgruppen är förmodligen samerna, som informeras om vad arbetsgruppen kommit fram till och vilka förslag som är aktuella. I debattartikeln står det ” Regeringen ska innan man lägger fram förslag till riksdagen eller beslutar om förordningar diskutera förslaget med Sametinget med utgångspunkt att hitta en samsyn”.
Det är tydligt att alliansen vill de sken av att vara tillmötesgående och höra vad samerna själva har att säga i frågan.
Som sekundär målgrupp kan man nog se allmänheten i stort väljare och potentiella väljare. Alliansen informerar om sin egen förträfflighet och vill visa vilka bra lösningar de har i frågan. Artikeln kan ses som en lättläst presentation av de förslag som arbetsgruppen kommit fram till, som allmänheten lätt ska kunna ta till sig och förstå.

Vem står bakom? Vilka intressen representerar artikelförfattarna/de som skrivit på?
De som har skrivit under artikeln är från riksdagen: Magnus Kindbom (C) ordförande i arbetsgruppen och stabschef på jordbruksdepartementet, Tomas Tobé (M) riksdagsledamot, Åke Sandström (C) riksdagsledamot, Liselott Hagberg (FP) riksdagsledamot, Gunilla Tjernberg (KD) riksdagsledamot.
Alla fyra partier i alliansen är alltså representerade för att påvisa att alla är överens. Det ska inte gå att missförstå att alliansen enats i frågan.

Hur ser den retoriska strategin ut, argument eller auktoritet?
Den retoriska strategin är argumenterande och övertygande. De definierar problemet; att det har funnits stora mottsättningar och alliansen har svaren på hur problemen ska lösas. Artikeln inleds med att alla förslag som arbetsgruppen tagit fram rabblas upp och motiveras med argument om varför de behövs. Alliansen visar att de tar och vill ta ett ansvar för samernas villkor. På ett övertygande sätt redovisas vilka förslag de tycker är nödvändiga. Artikeln är faktaspäckad med historiska tillbakablickar för att läsaren ska kunna sätta in förslagen i ett sammanhang. Den inbjuder inte direkt till en fortsatt debatt utan informerar snarare om dagens situation, kan i ses som en omvärldsanalys av frågan.

Av Sanna Schiller G

Länk till debattartikeln http://www.dn.se/opinion/debatt/historisk-uppgorelse-ger-samerna-storre-inflytande-1.953370

Källor
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (2005): The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.

Palm Lars (2006): Kommunikationsplanering. En handbok på vetenskapliggrund. Lund studentlitteratur.

Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan?

2009-09-16T12:41:00.000-07:00

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=517536, 2009-09-16

Det stundande kyrkovalet har som förväntas uppmanat till debatt kring vad Svenska kyrkan står för och vad samhället vill att den ska stå för. Idag är sista dagen du kan förhandsrösta om du inte vill gå till röstlokalen på söndag. Att debattartikeln som menar att partipolitik inte hör hemma i kyrkan trycks idag markerar den tidsliga närheten till söndagens val som en anledning till varför ämnet tas upp på den mediala agendan.
Varför vill artikelförfattaren Per Wallin, pastorsadjunkt i Göteborgsstift och komminister i Lyse församling, väcka uppmärksamhet kring att flera av de valbara nomineringsgrupperna har partipolitisk anknytning?
En gissning är att denna propaganda mot politiska partiers etablering inom kyrkan helt enkelt baseras på Wallins egna kyrkopolitiska övertygelse.
Kyrkan och församlingen där Wallin verkar beskrivs av källor inom svenska kyrkan som mycket konservativ och gammalkyrklig. Samma källor uppger att Svenska kyrkan i den del av Sverige Wallin verkar i, Bohuskusten, är rakt igenom ”svart”, dvs mycket gammalmodiga i sin tro och verksamhet och menar att det är ”svårt att tänka sig att någon kvinnlig präst skulle kunna få sätta sin fot in i någon av kyrkorna som ingår i den församlingsgemenskapen där Lyse församling ingår”.
Övrig information kring Wallins egna intressen går att finna i det faktum att han varit talare under seminarier ordnade av Frimodig kyrka, en nomineringsgrupp som utmärks genom konservativa tankar och motstånd mot kvinnliga präster och samkönade vigslar.
Wallin har också tydligt uttalat medlemskap i u-Oas, Ungdomsgrenen av Oas, en karismatisk förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Rörelsen tar inte ställning i ämbetsfrågan, det vill säga frågan om kvinnliga och manliga präster. Men Oas-rörelsen har ett förhållningssätt där de vid allmänna och nationella möten aldrig använder kvinnliga präster trots att de återfinns vid regionala och lokala sammanhang. De säger sig vilja respektera både de personer som accepterar kvinnliga präster och de personer som inte önskar ta emot nattvarden av en kvinnlig präst. Genom att vara sympatisör till Oas-rörelsen (som egentligen inte har medlemmar utan sympatisörer) finns möjlighet att gömma sig bakom en grupp som inte gjort aktivt val men ändå handlar i linje med en åsikt som inte delas av stora delar av Svenska kyrkans medlemmar.
Wallin ställer sig i texten frågan om kyrkans ämbetsmän är en fara för Svenska kyrkan och sedan följer; ” Och är alla mina kvinnliga och manliga kollegor också det?”
Att både ”manliga” och ”kvinnliga” tydligt skrivs ut skulle kunna tolkas som ett sätt att försöka vinna röster bland läsarna genom att här ledigt tillbakavisa eventuella tankar om ett underliggande kvinnopräst motstånd.
Det är en stor målgrupp, bestående av mer eller mindre alla röstberättigade i Göteborgs stift, som Wallin försöker nå genom sin artikel.
Budskapet; varför ska den oinsatte rösta på en nomineringsgrupp som relateras till det politiska Sverige när det finns andra alternativ som enbart jobbar inom och för kyrkan. Troligtvis är Wallin utifrån sina argument bekymrad över motsatsen, att den oinsatte inte känner till några andra alternativ och därför väljer en nomineringsgrupp som han eller hon redan har en relation till, alltså ett aktivt politiskt parti.
Att hävda att politiska partier, på grund av sitt arbete med sakfrågor som inte rör kyrkan, inte ”har med kyrkan att göra” är att bortse från den samhälleliga kontext kyrkan verkar i och det verkar ju minst sagt… konservativt.

Källor:
http://www.frimodigkyrka.se/content/view/113/106/
http://www.helsjon.fhsk.se/bibelskola-xp-larare.asp
http://sv.wikipedia.org/wiki/Oasr%C3%B6relsen

anna maria och rebecka

Blogg E - The Elements of Journalism

2009-05-18T14:18:00.000-07:00

Det är inte konstigt att många journalister ser de sociala medierna som ett hot. De traditionella journalisternas levebröd står i deras ögon på spel. Likaså mediebolagen får kalla fötter, det handlar om pengar, vinst och överlevnad.

Jag själv tyckte fram till för något år sedan att det som stod på nätet inte kunde tas riktigt på allvar. Precis som Martin Jönsson skriver så ansågs det vara mest skit. Om man backar bandet och ser till journalistikens uppgift - det vill säga att verka i medborgarnas tjänst, så har de sociala medierna blivit en tillgång menar jag.

Alla journalister fungerar som gatekeepers. I de så kallade "gammelmedierna" kan inte alla människor komma till tals. När det gäller internets och de sociala mediernas funktion, öppnas nu dörrar för alla att lufta sina lungor - förutsatt att man har tillgång till dator med uppkoppling. Tyvärr inte alla förunnat - det är därmed en klassfråga. Men, bortsett från det, så har medborgarna idag en god möjlighet att framföra sina åsikter. Demokratin gynnas av att fler får komma till tals.

I takt med att allt fler kan säga sin mening, och allt mer information kan publiceras i ogranskat skick, sant eller falskt, krävs alltmer av läsarna. Vi som tar del av informationen måste bli mer kritiska. Det tror jag också att vi blir. När riskerna ökar, måste man utveckla ett försvar. Om man ser de sociala medierna som ett hot innebär det förhoppningsvis också att man i skolorna utbildar kommande generationer i att bli mer kritiska till information. Detta innebär kanske att inte journalister måste ha ensamrätt på att klara av att upplysa andra samhällsmedborgare. Jag tror, kanske är jag naiv, att vi alla kommer att bli mer engagerade i samhällsfrågor.

Så länge man har kunnat förvänta sig att TV, radio och lokaltidningen har serverat de viktigaste nyheterna har man inte behövt vara särskilt kritisk. Men i takt med den hårda konkurrensen om annonsörerna blir det svårare för tidningar att klara sig. Än värre i en lågkonjunktur som idag. När det krisar sig på redaktionerna har inte de traditionella journalisterna möjlighet att göra de där granskande arbetena som de menar sig vara experter på. Och i takt med att yngre och de som lever med internet dagligen hämtar sin information där, lär inte resurserna till "gammelmedierna" öka.

Jag tror det blir en form av självreglering - medborgarna blir mer medvetna och journalister som hjälper till att fördjupa sig i just de frågor som tas upp i bloggarna gynnas.

Bloggarna är som de dagliga samtalen - bortsett från att de får större geografisk genomslagskraft. Som Tor Löwkrantz skrev så har människor alltid pratat med varandra, och nu sker det i sociala medier. Utan kommunikation - ingen utveckling menar jag. Tack vare ett större engagemang och öppnare debatt får man möjlighet att belysa de frågor som berör människor. Jag ser det som en mycket god källa att ösa ur för journalisterna. Om de lägger an örat mot bloggrälsen kan de fånga de frågor som tynger eller gläder medborgarna. Journalistens uppgift är sedan att förvalta "frågan" - genom research, verifiering av sanning, förpackning till intressant läsning och med läsarna för ögonen - inte medieföretaget. Genom att man utgår från de ämnen som lyfts i bloggarna kommer man också undan den lite av de hinder en journalist löper bara genom att vara den person han/hon är. Då alla har sina preferenser är det lätt att skriva om det som ligger denne själv om hjärtat. Utgå från bloggarna - och du kan som journalist skildra ett större spann av mänskliga storys.

De 10 punkter som Kovach och Rosenstiel tar upp i sin bok "The Elements of Journalism", och som jag ser som oerhört viktiga för demokratin, är inte skrivna med avseende på "nya medierna". Men de är ett fullgott rättesnöre - och med kravet på ett öppet forum fungerar de sociala medierna alldeles förträffligt.

Journalism´s first obligation is to the truth.
Its first loyalty is to citizens.
Its essence is a discipline of verification.
Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
It must serve as an independent monitor of power.
It must provide a forum for public criticism and compromise .
It must strive to make the significant interesting and relevant.
It must keep the news comprehensive and in proportion.
Its practitioners have an obligation to exercise their personal conscience.
Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.

Slutligen vill jag bara sammanfatta min ståndpunkt - de sociala medierna är här för att stanna, och de kommer att gynna dem som avses i punkt 2. Its first loyalty ist to citizens. Men vi journalister lär få bekänna färg - och klarar vi det kommer vår legitimitet att öka.

Riv i miljonprogrammen för integrationens skull

2009-03-23T07:38:00.001-07:00

http://www.dn.se/opinion/debatt/riv-i-miljonprogrammen-for-integrationens-skull-1.825861

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Vi tror att artikeln kommer just nu pg. a frågor runt integration är aktuella. Ett exempel på detta kan vara de oroligheter i Malmöförorten Rosengård som har ägt rum, även i Köpenhamn och i Paris har det uppstått konflikter i "förorter som präglas av utanförskap", så problemen är inte heller specifikt svenska. Den mediala kontexten är också viktig. Här vill vi påpeka att DN i kulturdelen har haft en uppmärksammad artikelserie rörande integration. Vi konstaterar också att avsändaren inte är Alliansen utan Folkpartiets integrationsgrupp. Frågor kring integration har också varit något utav en profilfråga för Folkpartiet som tidigare drivit kravet på språktest för at erhålla svenskt medborgarskap.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat Vi tror att Folkpartiet vill positionera sig även inom bostadspolitiska frågor kopplat till integration. Det kan vara naivt att tro att de vill "bryta utanförskapet" som de hänvisar till artikeln med tanke på de tidigare förslagen om språktest som kritiker menar istället kan stigmatisera hela befolkningsgrupper. Uttalat vill de finna en anledning till att kritisera oppositionen som de håller som ansvariga för att visionen om folkhemmet inte har uppfyllts. De vill förmodligen också visa sig handlingskraftiga och vinna problemdefinitionen. 3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär Primära målgruppen tror vi är potentiella folkpartiväljare, kanske bosatta i förorterna. Vi lägger till ett kanske för att målgruppen lika gärna kan vara potentiella väljare boende på andra ställen i landet men som uppfattar den ”misslyckade” integrationen som ett faktiskt samhällsproblem.
4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på? Artikelförfattarna är integrationsministern Nyamko Sabuni, och partisekreterare Erik Ullenhag. De representerar Folkpartiet och strategi kan också vara att positionera sig som ett mer talfört parti inom Alliansen och profilera sig tydligare. Att Folkpartiet gör ett 'eget' utspel kan också jämföras med Kristdemokraternas 'egna' utspel kring taxering på småhus. 5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Den retoriska strategin är mer övertalande än auktoritär. Det känns som om de försöker skriva en artikel som definierar problemet och ger svar på hur man ska möta ett problem som är aktuellt och diskuteras även i andra europeiska länder. Intressant att notera är också att DN har gjort en notis kring bostadssituationen på sid 15 i samma tidning.

Källor:
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.
Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund

Militärtjänst ska vara frivillig

2009-03-19T04:11:00.001-07:00

http://www.dn.se/opinion/debatt/militartjanst-ska-vara-frivillig-1.824868

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i idag på DN Debatt om den nya försvarspropositionen som läggs fram för riksdagen under torsdagen.

Varför kommer den här debattartikeln först nu?
Regerningen kommer senare idag (kl. 13.00) att presentera sin inriktningsproposition om hur försvarets utformning kan komma att se ut under de kommande fyra-fem åren. Försvarsminister Tolgfors vill med debattartikeln presentera propositionens innehåll för allmänheten på ett mer lättöverskådligt sätt, innan media synar det i sömmarna och kommer med en mer kritisk granskning.

Vad vill man uppnå?
Debattartikeln är, förutom ett sätt för regeringen att kortfattat och uppsminkat redogöra för vilken bra proposition de skall presentera, även ett sätt att på ytterligare en punkt visa att man i regeringsalliansen är överrens. För några veckor sedan presenterade man en enad energipolitisk inriktning, och nu har turen kommit till försvaret, som länge varit ett känsligt ämne. Tolgfors påpekar att försvarspolitiken inte hörde till de områden som Allians för Sverige hade förhandlat om före valet, eller lyckats lösa under de 100 första dagarna i regeringsställning. Nu har man dock lyckats, vilket sprider ytterligare ljus över oppositionens oförmåga att visa upp en enad front.

Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen för artikeln är den breda allmänheten, som serveras en lättläst presentation av propositionen, utan eventuella problematiseringar som en utomstående bedömare skulle kunna tänkas hitta (ren propaganda!!). En sekundär målgrupp skulle kunna tänkas vara gamla (M)-rävar som värnar om försvarsfrågan; debattartikeln blir här ett sätt att sluta även de egna leden.

Vem står bakom?
Debattartikeln är undertecknad av försvarsminister Tolgfors, eftersom han som försvarsminister har hand om dessa frågor. Dock torde det vara uppenbart att alla regeringspartier har varit med och tagit fram propositionen, och att den egentliga avsändaren är regeringen och Allians för Sverige.

Den retoriska strategin; argument, auktoritet eller både och?
Tolgfors använder en mängd argument för att rättfärdiga propositionen; han nämner bland annat vikten av att skapa förband som med kort responstid kan sättas in i konflikthärdar nära & fjärran, och att man i och med propositionen skapar en försvarspolitik som fungerar i symbios med våra nordiska grannländer och som är unison och heltäckande. Han väljer att underbygga sina argument genom att påminna läsaren om att vi fortfarande inte kan bortse från risken eller hotet om en uppblossande konflikt i vårt närområde. Han tar Rysslands 5-dagarskrig i Georgien som ett exempel, och det står relativt klart mellan raderna varifrån han tror att källan till eventuella incidenter skulle komma. Här anammar Tolgfors samma retorik som många svenska försvarsministrar före honom har använt sig av; att skrämma svenska folket med hotet från den ryska björnen.

Vi behöver värna inrikesflyget

2009-03-18T08:30:00.000-07:00

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=483326

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Anledningen till att artikeln publiceras nu är en kombination av lågkonjunkturen med minskat resande som följd samt att naturvårdsverket har utfärdat en resepolicy där man uppmanar alla statliga myndigheter att åka tåg inrikes istället för att flyga. Privata företag har börjat ta efter denna policy och som en följd har inrikesresorna minskat kraftigt. Malmö Aviation är rädda att tappa ännu fler resande.
2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Naturligtvis vill man i slutändan uppnå ökat resande inrikes. För att nå dit bör attityden hos svenska resenärer ändras, vilket denna artikel försöker göra genom att dämpa ner oron över inrikesflygets miljöpåverkan. Man vill eventuellt skapa en debatt inom företagen för att öka flygandet mellan Göteborg och Stockholm.
Artikeln skulle kunna ha ett underliggande syfte att skapa en starkare intern profil genom att VD:n starkt tar ställning och vågar gå ut offentligt i en debattartikel.
3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Den primära målgruppen är privatföretagen som håller på att ta efter naturvårdsverkets policy. Detta vill man hindra. Således riktar sig artikeln till personal på administrativa positioner inom ett företag där beslut om inrikes tjänsteresor tas.
Sekundärt riktar sig debattartikeln till alla inrikes flygresenärer eftersom man vill öka resenärers kunskap om inrikesflygets ”minimala” påverkan på klimatet.
4. Vem står bakom? Vilket intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Artikeln är skriven av VD:n och chefen för miljö inom Malmö Aviation och representerar därmed företagets intressen, men i förlängningen för den även hela inrikesflygbranschens talan.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
En debattartikel oavkortat från ett företag är inte vanligt idag när alla är så rädda för att sticka ut, så det får vi betrakta som modigt. Däremot anser vi att den retoriska strategin brister.
Vi förstår inte varför författarna tar upp turisterna alls istället för att helt fokusera sig på tjänsteresenärer. Att Göteborg skulle drabbas av en förlust på inrikesturister tycker vi låter orimligt och ingen fakta för att backa upp detta går att hitta i debattartikeln. Över huvud taget finns en viss faktabrist i artikeln när vi inte får någon som helst källhänvisning. Vi frågar oss också hur brist på inrikesflyg kan sätta 3500 jobb på Landvetter Flygplats på spel och genomskådar deras irrelevanta skrämselfakta. I varseltider som dessa är det lätt att ta till sådana knep.

Malmö Aviation tjänar naturligtvis mest på resande mellan Stockholm och Göteborg, men vi frågar oss också varför de har valt att fokusera på den sträckan där det idag finns utmärkta alternativ i form av tåg som både är miljövänligare och snabbare. Det borde vara mer till deras fördel att fokusera på hur viktigt flyget är för resande på längre sträckor och mellan glesare bygd.

De nämner även att inrikesflygen bidrar med 1 % av den totala klimatförändringen som Sverige bidrar med, vilket är 0,2 % av hela världens utsläpp, och fortsätter med att säga att det är 1 % för mycket. Man vill argumentera mot sig själv för att öka förtroende, men vi anser att motargumenten är för svaga och därför bidrar självargumenteringen inte till att de tjänar någonting på det alls. Vi anser att det är en genomgående brist i hela artikeln.

Av: Per Edwardsson, Daniel Svensson, Helena Herling

Jag går från MP till FI

2009-03-17T04:12:00.001-07:00

Publicerad på DN Debatt 090317 av Alexander Chamberland.
http://www.dn.se/opinion/debatt/jag-gar-fran-mp-till-fi-1.822592
1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln syftar till att väcka uppmärksamhet mot Feministisk Initiativ inför EU-parlamentsvalet den 7 juni. Att artikeln ”kommer just nu” är emellertid något vilseledande, då artikeln i näst intill identisk utformning redan publicerats på Aftonbladet den 8 mars 2009, med enda avvikelse att DN:s version verkar vara något förkortad. Artikeln publicerades därmed i Aftonbladet på Internationella Kvinnodagen, medan DN:s publicering kan antas vara ett försök från Chamberlands sida att skapa ett eko samt undvika att frågan rinner ut i sanden.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Chamberland vill väcka den feministiska debatten på nytt, då den kommit i skymundan i det politiska klimat som råder. Chamberlands uttalade syfte är att uppmärksamma bristerna i Miljöpartiets politik, belysa deras undermåliga feministiska maktanalys och värva röster till Feministiskt Initiativ, men artikelns utformning och retorik får snarare argumenten att se ut som ett knivhugg i ryggen på MP – och en lovsång till Gudrun Schyman. Uttalat argumenterar Chamberland också för ett lyft av FI inför parlamentsvalet och efterlyser ett ökat ansvar från media då han anser att Sverigedemokraternas främlingsfientlighet får större utrymme i etern.

3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Chamberlands primära målgrupp är allmänheten, då han med upprörda känslor vill sätta ett exempel genom sin övergång från MP till FI. Den respons debattartikeln har fått är emellertid inte särskilt positiv då reaktionerna verkar vara att Chamberland på ett slarvigt sätt slänger ur sig sina personliga känslor. Sekundärt är målgruppen med stor sannolikhet förstagångsväljare samt HBT-personer, anti-rasister och feminister som delar hans åsikter om dessa gruppers rättigheter i Sverige och globalt och saknar den feministiska debatten på agendan.

4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Alexander Chamberland är tidigare ordförande för Grön Ungdom. Efter vad som förefaller vara någon form av turbulens kring honom har han beslutat att gå över till Feministiskt Initiativ som enligt honom har en mer konsekvent feministisk linje samt ett feministiskt perspektiv på frågor som länge varit ”gröna profilfrågor”. Alexander Chamberland verkar ha en personlig vendetta mot MP då han i debattartikeln använder sig av en mycket kritisk ton. Man anar även en viss besvikelse gentemot MP då Chamberland menar att partiet haft medvetna mediala strategier genom nedtoning av Chamberlands sexuella läggning och kontroversiella klädstil.
5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)

Chamberland påpekar tydligt MP:s brister och framställer istället genom faktaframställning FI:s goda egenskaper och då framför allt Gudrun Schymans påstådda excellens. Någon tydlig strategi går egentligen inte att urskilja då Chamberland som sagt verkar agera utifrån eget missnöje. Den fakta som presenteras är heller inte förankrad i dokumenterad forskning, varför Chamberland heller inte framstår som särskilt trovärdig. Enligt Arjen Boin använder sig politiker ofta av strategier som går ut på att finna lösningar som inte går ut över relationer till viktiga människor i organisationer. Detta för att inte sätta båten i gungning, vilket Chamberland emellertid onekligen gör i detta fall. Tanken med sådana strategier är att tillfredsställa personliga motiv, något som den sårade Chamberland förmodligen försöker uppnå. (Boin, 2005: 33)

Källor:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article4582363.ab
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.

AV: Thina Grotmark, Hannah Green och Sofi Engström

Tekniken slår lagen och moralen 090316

2009-03-16T06:50:00.001-07:00

http://sydsvenskan.se/opinion/brannpunkt/article419931/Tekniken-slar-lagen-och-moralen.html

Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Artikeln är aktuell av två anledningar: dels att Piratebay-rättegången fortfarande inte fått sitt domslut, dels för fallet där en läkare blivit anklagad för att aktivt ha avslutat en nyfödd flickas liv.

Vad vill man uppnå?
Uttalat: författaren vill att vi ska ha strikta lagar vad gäller fildelning, men inte i fråga om dödshjälp. Rudbeck anser att samhället inte ska acceptera fildelning utan respektera verkshöjd och upphovsrätt, men däremot att läkarna är mer lämpade än rättsväsendet när det gäller att avgöra när och om ett liv ska avslutas.

Outtalat: han vill få oss att förstå att man inte alltid kan ha strikta lagar i alla frågor. Därför ställer han Piratebay, där man skall ha strikta lagar, mot frågan om dödshjälp som är mer komplex. I förlängningen vill han få oss att förstå att tekniken alltid kommer ligga före oss och att vi därför måste lära oss att reglera och hantera den på ett flexibelt sätt. Varje fråga måste behandlas utifrån sin egen särart. Det handlar helt enkelt om ett nytt förhållningssätt som vi måste ta till oss. Detta gäller inte minst rättsväsendet som han menar arbetar alldeles för stelbent.

Vem är målgruppen?
Primär målgrupp är allmänheten. Författaren vill få läsaren att se teknikens komplexitet avseende lag och moral.

Sekundär målgrupp är rättsväsendet och aktiva inom politiken som han vill ge en ögon-öppnare.

Vem står bakom? Vilket/Vilka intressen representerar artikelförfattaren?
Rudbeck är liberal med rötter i den europeiska upplysningstraditionen. Han var tidigare redaktör för webbtidningen Smedjan, som gavs ut av näringslivets tankesmedja Timbro. Han är positivt inställd till tekniska framsteg. Bland annat gjorde Rudbeck Smedjan till Sveriges första enbart nätburna tidskrift. Han anser dock att man måste ta till sig tekniken med eftertanke.

När han förespråkar straff för fildelarna går han därför emot Timbros mer nyliberala linje. Fildelning är att använda teknik på någon annans bekostnad, dvs orättvist. Likaså gäller för medicinsk teknik att den ska användas av de med rätt kunskap, dvs läkarna, och inte de med ”fel” kunskap som t ex rättsväsendet.

Detta synsätt kan ha sin grund i Rudbecks upplysningsideal, där han i första hand förespråkar förnuftet som vägledning för hur man ska agera. I fildelningsdebatten kan man också tänka sig att det faktum att han själv är författare gör att han ställer sig på upphovsrättens sida. Om den nya tekniken blir en positiv eller negativ faktor är således avhängigt om användarna klarar av att utnyttja den förnuftigt eller inte.

Hur ser den retoriska strategin ut?
Rudbecks grundstrategi är att vädja till människors förnuft. I sin argumentation presenterar han en tolkning av kända fakta som baserar sig på hans egen syn på förnuft. Rudbeck menar att det är fel att helt utan ansvarskänsla dra fördel av tekniken så som Piratebay-grundarna gör. Vi ska inte heller låta oss styras av känslor vilket författaren anser vara fallet i läkaråtalet.
Samtidigt skyltar Rudbeck inte med sitt namn, antagligen för att undvika att hans åsikter kopplas till hans person och de liberala värderingar han själv representerar. Han argumenterar alltså genom förnuft men undviker känsla och auktoritet som annars är väl beprövade retoriska knep. För att smidigt knyta ihop sina två olika ämnen, Piratebay och dödshjälp, låter han teknik bli det övergripande temat.

Kristina Källström
Gabriella Zachrisson
Ulrika Stridvall Dahlén

Ge flyktingar eget boende

2009-03-13T07:25:00.000-07:00

Vi har valt att analysera debattartikeln ”Ge flyktingar eget boende” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2586999.svd SvD Debatt 2009-03-13

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Debattartikeln har skrivits som en motreaktion av Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, då moderaterna har kommit med ett förslag om att återkalla medborgarskap vid bland annat kriminallitet. Förändringar i asylsökandes rätt till eget boende genom sänkta eller slopade ersättningar för att få människor att flytta till områden där det finns möjlighet till bostad och arbete .

2. Vad vill man uppnå?
Vi antar att Grön ungdom genom Maria Ferm vill skapa opinion mot moderaternas förslag. Grön Ungdom har lagt en motion till Miljöpartiets kongress i maj om ett Rätt till boende-bidrag till asylsökande som väljer ett eget boende. Vi anser att Grön Ungdom vill uppmärksamma människor om att Sveriges flyktingmottagande inte är fullständigt. Likaså att moderaterna lägger fram detta förslag på grund av de vill nå väljare med främlingsfientliga åsikter. Dessa åsikter liknar Sverigedemokraternas politik, menar Maria Ferm. Hon verkar vilja peka på att detta förslag är ett första steg mot att Sverige blir en nationalstat. Maria Ferm och Grön Ungdom vill med den här debattartikel motverka denna ”utveckling” och stå upp för människors lika rättigheter samt att förbättra och respektera dem.

3. Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen som Maria Ferm och Grön Ungdom vill nå tror vi är väljarna, hon vill visa att det finns ett alternativ till moderaternas förslag samt informera om vilken politik som Grön Ungdom vill föra i frågan. Då Ferm skriver i artikeln att Grön Ungdom tagit fram en motion till miljöpartiets kongress tror vi att den sekundära målgruppen är miljöpartiet. Ferm anser att även ”Miljöpartiet de gröna måste gå i bräschen för en mer human integrationspolitik med utgångspunkt i tanken om allas lika rättigheter” .

4. Vem står bakom?
Den som står bakom debattartikeln är Grön Ungdom och representant för dem är Grön Ungdoms ena språkrör Maria Ferm. Det framgår tydligt i debattartikeln att hon vill förmedla Grön Ungdoms politiska ståndpunkt i frågan. Som språkrör är hon en representant för den politik som ungdomsförbundet står för. Maria Ferm som författare av debattartikeln företräder Grön Ungdoms och Miljöpartiets åsikter om vilken asylpolitik de tycker skall råda i samhället . Självklart är Maria Ferm ett av ansiktena utåt för den övriga politiken som Grön Ungdom för.

5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Maria Ferm använder sig av argument för att övertyga läsaren. Hon pekar på det finns rapporter som visar på att moderaternas förslag snarare skulle öka segregeringen än minska den. Maria Ferm drar paralleller mellan moderaternas förslag och Sverigedemokraternas politik. Vi tror att hon använder sig av denna liknelse som en slags skrämseltaktik om så är fallet gör hon det här för att moderaterna inte skall få fler sympatisörer bland väljarna. Det kan vara så att hon vill skrämma väljarna från ett beteende, att inte rösta på moderaterna .

Källor:

”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”
http://www.dn.se/opinion/debatt/ta-medborgarskapet-fran-kriminella-invandrare-1.800439

”Ge flyktingar eget boende”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2586999.svd

Miljöpartiet de gröna
http://www.gronungdom.se/article/1005

(2009-03-13)

Palm, Lars (2006) kommunikationsplanering. Studentlitteratur: Lund

Av: Grupp 11, Hanna Brage, Jennie Ferdinandsson och Josefin Nilsson.

2009-03-11T05:30:00.001-07:00

”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”
DN Debatt 2009-03-11

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Ämnet ”genmanipulerad föda” har varit väldigt aktuell under en längre tid, men det syns inte lika ofta på medieagendan längre. Men trots det är GMO under ständig utveckling, något vi tror att Torbjörn Fagerström vill lyfta fram. Forskningen går framåt, till exempel pågår projekt för att göra ettåriga grödor till fleråriga samt att införa fler näringsämnen i växten kassava. Men det är fortfarande något som är osäkert och hör till framtiden, det intresserar människor och därför kommer denna debattartikel i dag. Denna nya forskning är något som alla måste ta ställning till.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Fagerström vill påpeka att medierna vinklar ämnet genom sin ”skräckpropaganda”. Han vill lyfta fram den andra sidan, forskningsresultaten. Underförstått känns det som att han menar att allmänheten inte bör ställa sig kritiskt till GMO då forskningen inte visar någon anledning till oro. Han vill helt enkelt att folk ska lyssna på forskare och inte ha förutfattade meningar som han tycks tro att oppositionen har. Det han skriver har ett informationsvärde angående GMO som allmänheten behöver för att skapa en egen åsikt i ämnet. Vi tror att Fagerström slutligen vill att GMO-forskningen ska utnyttjas genom att GM-föda accepteras av såväl beslutsfattare och allmänhet.

3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Fagerströms primära målgrupper tror vi är Europas politiker och organisationer som blivit vilseledda av desinformationskampanjer som argumenterar emot GMO. Detta eftersom det är de personer som kan göra skillnad i GMO-frågan, det är dem som i framtiden kommer att fatta beslut om huruvida GM-grödor ska införas eller ej. Eftersom han anser att beslutsfattarna har blivit felinformerade vill han med sin debattartikel, utifrån sitt perspektiv, ge dem korrekt fakta. Den sekundära målgruppen är den allmänna opinionen som också blivit påverkad av desinformationskampanjerna samt medias skräckpropaganda. Dessutom vill han nå ut till medierna, då han tycker att journalisterna vinklat ämnet felaktigt tidigare. Organisationerna som är emot GMO tror vi att han är medveten om att han inte kan påverka, men debattartikeln ger dem en spark i baken om inte annat (Palm, 2006: 30-33).

4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Fagerström är professor i teoretisk ekologi samt prorektor för SLU, därför antar vi att han representerar deras intressen. Han är även en förespråkare för alla som forskar på ämnet, då han lyfter fram forskarnas resultat. Men det är såklart även en personlig åsikt, det är Fagerström som är upprörd över situationen. Man kan dessutom ställa sig kritisk till den information han tar upp i debattartikeln då han inte lyfter fram några nackdelar med GMO, som han verkar tycka vara icke-existerande. Enligt andra källor är det till exempel osäkert om GMO kommer påverka hälsan i framtiden eller ej (World Health Organization: 2009-03-11).

5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Vi tycker att Fagerström till viss del har en nedlåtande ton, till exempel i resonemanget angående ”ICA-disken”. Han är väldigt övertygande i sina åsikter och går ut med attityden ”jag har rätt, och du vet ingenting”. Fagerström förtydligar inte sina argument utan förutsätter att läsaren ska ha koll på båda sidor i frågan samt köpa hans resonemang rakt av. Då han genom sin expertis i ämnet besitter trovärdighet är det troligtvis ett medvetet val.

Referenser:

Palm, Lars, 2006: Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund. Studentlitteratur: Lund.

World Health Organization, 2009: Fact Sheet.
(2009-03-11)

Fagerström, Torbjörn: 2009: ”Nyttig genmanipulerad mat stoppas av skräckpropaganda”. DN Debatt.
(2009-03-11)

Debattartikeln är granskad av: Therése Kristiansson, Sofia Wallqvist och Tobias Anderberg (Grupp 10).

Svenska elever brister i kunskap om Norden

2009-03-10T07:05:00.001-07:00

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu? 2009 är det år då Sverige tar över EU-ordförandeskapet. Man vill föra upp ämnet Norden på agendan. Det finns i medierna en trend att belysa elevers bristande kunskaper i olika ämnen. Den här trenden hakar debattörerna på för att föra fram sitt slutmål, att få mer pengar från EU till forskningsprojekt och stärka varumärkets Norden i dessa tider av finanskris. Detta är högst aktuellt!
2. Vad vill man uppnå? Uttalat och outtalat?
Forskning, utbildning och företagsamhet får tillsammans bara 5,8 procent av EU:s budget.
Sverige anser att EU borde minska sitt omfattande jordbruksstöd för att istället kunna satsa mer på dessa områden.
Vi tror att man vill stärka det nordiska varumärket. I och med finanskrisen blir det allt viktigare för länder att marknadsföra sig genom identifikation. Det är lättare att skaffa sig en position inom EU och gentemot övriga världen om man är fler. Det är svårt att få uppmärksamhet som ett enskilt litet land. Vi kan se en typ av protektionism växa fram då man inom länderna går in statligt och stöttar upp ex. bankerna genom att gå in som ägare. Man vill visa för omvärlden att man är en kraft att räkna med. Nordiska rådet kommer att samarbeta med EU om den kommande Östersjöstrategin. Fyra huvudområden pekas ut som viktiga i Östersjösamarbetet. Det handlar om miljö, välfärd, transport och energi samt säkerhet.
3.Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Man vill primärt påverka målgruppen politiker i Sverige så att de driver frågan om forskningsstöd och utbildning för att kunna skapa argument gentemot politiker i EU att fördela pengarna annorlunda och öka anslaget till forskning och utbildning. Dessutom försöker man marknadsföra sig mot näringslivet inom Europa. Den sekundära målgruppen tror vi är utbildningsväsendet. Man behöver få dem att inse att det finns ett behov av ökad kunskap om Norden. Opinion behöver därför drivas både uppifrån och underifrån.
4.Vem står bakom?
De som har undertecknat är Sinikka Bohlin, riksdagsledamot (S)ordf Nordiska rådet
Kristina Persson,ordf Föreningen Norden
Anders Björck, landshövding, vice ordf Kulturfonden för Sverige och Finland
Hans Wallmark, riksdagsledamot (M, vice ordf Svensk-danska kulturfonden
Lars Wegendal, riksdagsledamot (S) och ordf Svensk-isländska samarbetsfonden
Mats Wallenius, generalsekreterare och fonddirektör för Svensk-norska samarbetsfonden
Dessa organisationer ingår ett nätverk (b.l.a. Nordiska ministerrådet, den svenska regeringen samt vetenskapsrådet och andra forskare) för att skapa intresse för Norden. På Nordiska föreningens hemsida anges mottot ” "kjennskap skaper vennskap". I all sin enkelhet är just kunskapen om andra länder och folk själva basen för samexistens. De vill att de nordiska eleverna skall få större kunskap om varandra. Näringslivet är beroende av forskning och vice versa. Vi ser två spår i artikeln ett som verkar för utbildning och för att stärka varumärket Sverige/Norden gentemot näringslivet och pengarna ur EUs ” kassa”.
5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Man har använts sig av en enkätundersökning som knyter an till kunskapsbristen hos elever i skolan för att genom statistik göra frågan intressant enligt medielogiken. De skapar legitimitet att driva frågan genom användandet av undersökningen. Den blir en inkörsport till nästa spår vilket är näringslivet. De använder sig av en lättare variant av skrämselretorik som väcker känslor på grund av närheten till frågan, alla kan relatera till skolfrågor. Auktoritet skapas genom att använda trovärdiga organisationer och kända namn som Anders Björk.
Av: Helen Hammargren, Kim Lundemo och Susanne Fredriksson. Grupp 9.

2009-03-09T12:46:00.000-07:00

Måndagen den 9 mars 2009 publicerades en debattartikel i Göteborgs-Posten som kritiserar avregleringen av järnvägstrafiken. Författarna är Karin Svensson Smith, riksdagsledamot (MP) samt Bengt Holmberg, professor, Lunds Tekniska Högskola.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?

Kollektivtrafiken är ett ständigt omdebatterat ämne som får mycket plats i olika medier, framförallt på grund av den ständiga miljödebatten. Det senaste förslaget kring kollektivtrafiken i Sverige är den avreglering av järnvägstrafiken som näringsdepartementet har lagt fram. Detta betyder att man föreslår att SJ:s monopol skall upphöra och att fri konkurrens skall gälla. En fri konkurrens skall enligt förslaget ge resenärerna fler prisalternativ och pålitligare reseförhållanden. På så vis tror man att fler kommer att välja att resa med tåg vilket ökar det miljövänliga resandet i Sverige.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)?

Den uttalade åsikten som författarna vill förmedla är att det senaste förslagets underlag inte är tillräckligt, och att en avreglering inte kommer att gynna resenärerna och därmed i förlängningen inte heller klimatet. Förslaget bör omarbetas. Eftersom fler och fler åker tåg anser de att det är viktigt för klimatpolitiken att förbättra resenärernas förhållanden, men inte genom den avreglering som näringsdepartementet föreslår. Författarna skriver att ”man utgår från en åtgärd, avreglering, utan att diskutera vilka problem som behöver bli lösta”. Biljettsystemet kommer att bli krångligare och det finns inget säkert ansvar för de mindre lönsamma linjerna.

Man kan tänka sig att en outtalad åsikt som författarna har är att fri konkurrens kommer att leda till ett inofficiellt monopol där de största operatörerna kommer att köra över de mindre. Man tar exemplet Storbritannien där operatörerna får betala för att trafikera de mest lönsamma linjerna. För man över detta på Sverige skulle detta leda till att endast de kapitalstarka operatörerna kommer att finnas på dessa linjer.

3. Vem är målgruppen?

Primär målgrupp torde vara den nuvarande regeringen som snart kommer få förslaget på sitt bord. Författarna är båda engagerade i klimat- och trafikfrågor, de ser troligtvis detta som en chans att få förslaget omprövat och samtidigt göra sin röst hörd inom klimatpolitiken.

Sekundär målgrupp torde vara resenärerna som förhoppningsvis ska bilda en opinion mot avregleringen.

4. Vem står bakom?

Mellan de båda författarna är det svårt att hitta någon konkret gemensam nämnare förutom att de båda är engagerade i trafik- och miljöfrågor. Man kan dessutom misstänka att även Bengt Holmberg är miljöpartist.
Skall man vara riktigt konspiratorisk så kan det tänkas att SJ står bakom artikeln, men för att själva inte synas har man kontaktat två lämpliga ansikten utåt.

5. Hur ser den retoriska strategin ut?

Man använder sig av fakta och god argumentation, vilket känns relevant i frågan. De refererar till undersökningar och jämförbara exempel vilket gör att man själv ifrågasätter förslaget.
Författarna levererar visserligen inga direkta lösningar men konstaterar att en avreglering inte löser de problem som resenärerna upplever idag. Vill man ha en handlingsutlösning från regeringens håll, d.v.s. omarbeta förslaget, bör man dock använda sig av lösningar på problemet, såkallad HUR-information (Palm 2006:68).

Miguel Antunes, Olof Mattson och Marcus Odeholm, den 9 mars 2009, JMG.

”Försämra inte ytterliggare för tågresenärerna”
http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=481103

Förslaget om avreglering av järnvägstrafiken Publicerad 10 februari 2009
Uppdaterad 5 mars 2009 http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/10668

Karin Svensson Smith, riksdagsledamot (MP) ledamot i trafikutskottet
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=1111&iid=0457308547314

Bengt Holmberg, professor institutionen för teknik och samhälle, Lunds Tekniska Högskola
http://www.lth.se/index.php?id=22091

Palm, Lars (2006) Kommunikationsplanering – En handbok på vetenskaplig grund Studentlitteratur AB : Lund

2009-03-06T06:34:00.001-08:00

”Dramatiskt bakslag för jämställdheten i världen” 6 Mars
(http://www.dn.se/opinion/debatt/dramatiskt-bakslag-for-jamstalldheten-i-varlden-1.814356).

Ämnet för artikeln, publicerad i DN den 6 mars 2009, är finanskrisens påverkan på kvinnors situation i fattiga länder.

Vem/vilka intressen står bakom?
Bakom artikeln står Sida, en statlig myndighet, vars mål är att förbättra fattiga människors levnadsvillkor. Sidas verksamhet bekostas huvudsakligen av skattepengar.
Artikeln är skriven av Sidas generaldirektör Anders Nordström. Vi har svårt att se att han skulle ha några andra intressen än att uppfylla Sidas mål.

Varför kommer den här debattartikeln just nu?
För att nå sitt mål vill Sida lyfta upp fattigdomen på agendan. Att de nu fokuserar särskilt på kvinnorna beror på att den internationella kvinnodagen närmar sig. Därför har de även tagit fram en forskningsrapport om finanskrisens påverkan på kvinnor.
Den rådande finanskrisen gör det troligen svårt att få folk att engagera sig frågor om bistånd och jämställdhet. Istället handlar det om att rädda sig själv, vilket gör det svårare än vanligt för Sida att nå ut. Eftersom finanskrisen är stor på medieagendan tror vi att Sida i debattartikeln använder den för att göra sina frågor aktuella.

Vad vill man uppnå?
Artikelförfattaren skriver öppet att Sida vill få till ett samarbete med den privata sektorn för att hjälpa världens fattiga kvinnor.
I artikeln beskrivs kvinnornas situation. Syftet är troligtvis att väcka medvetenhet och öka kunskapen om problemet. Vid en närmare anblick är det troligen också en strategi för Sida att framställa sig i god dager, genom att visa vad de vill förändra och vad de tidigare gjort. Om opinionen är positiv och beredd att ge skattepengar till bistånd har staten lättare att bevilja Sida pengar.

Vilken är målgruppen?
Även om de uttalade målgrupperna är ”det civila samhället och den privata sektorn”, tror vi att den primära målgruppen är politiker och beslutsfattare. Härifrån får Sida sitt största bidrag. Artikeln vill alltså påverka allmänheten som i sin tur påverkar politikerna, vilka läser av opinionen.
Den sekundära målgruppen är den privata sektorn. Sidas vädjan till samarbete, kan kopplas till föreställningen om företags sociala ansvar. Företagen kan genom good-will samtidigt förstärka sina varumärken.

Hur ser den retoriska strategin ut?
I artikeln spelas det mycket på det som inom retoriken kallas ethos . Vi tror att Nordström agerar frontfigur för att personifiera myndigheten. Genom sin nuvarande position, rollen som läkare och bakgrunden inom bland annat WHO och Röda korset innehar han förtroende och expertis. Att forskare från Stockholms universitet står bakom rapporten inger också förtroende.
Kanske är det också av betydelse att en man skriver om kvinnors utsatta situation, eftersom det kan ses som mer objektivt.
I argumentationen används också logos, förnuftiga argument . Fakta om kvinnornas situation och om vad Sida gör används för att övertyga publiken.
Också patos, argument som spelar på känslor, nyttjas. Genom att låta kvinnorna personifiera problemen väcks medlidande. Prostitution och våld är ämnen som berör.
Författaren använder sig av fina formuleringar, men vad finns exempelvis bakom artikelns sista mening?
Om vi utgår från att artikelns syfte är att få ekonomiskt stöd tycker vi att den är klokt formulerad, då Sida framställs positivt och kvinnornas situation problematiseras utan att pengar nämns.

DNdebatt 25/2

2009-03-05T00:51:00.000-08:00

Analys av debattartikel ”Förlovningen blottlägger kronprinsessans dilemma” av Leif Lewin. Publicerad i DN 2009-02-25

Vi har valt att granska en debattartikel som rör kronprinsessans förlovning med Daniel Westling, vilken publicerades i Dagens Nyheter den 25:e februari 2009 . Eftersom att förlovningen ägde rum dagen innan är ämnet mycket aktuellt och detta är anledningen till att debattartikeln publiceras just nu.
Vad professor Leif Lewin som har skrivit artikeln vill uppnå är och förblir oklart. Uttalat poängterar och informerar han om Sveriges kungahistoria och det faktum att monarkin kan bli allt för vardaglig. Han kommer dock inte fram till något speciellt och det är svårt att urskilja någon frågeställning. Leif Lewin har mestadels använt spaltytan till att orera om vad som tycks vara lösryckta fakta om sådant han själv finner intressant. Detta gör att det är svårt att utläsa om Lewin har några tydliga ståndpunkter i förlovningsfrågan.

Dagens Nyheter är en tidning som mestadels läses av personer i Stockholmstrakten. Vi tror inte att författaren tänkt sig någon viss målgrupp men har uppfattningen att det mestadels är äldre personer som läser debattsidan. Just det här ämnet tror vi berör personer som är intresserade av huruvida vi bör ha monarki eller inte, samt om kronprinsessan bör gifta sig med en man av folket.

Leif Lewin, som bland annat är professor i statsvetenskap, är och har varit aktiv på debattsidorna under en lång tid. Vid en sökning av hans namn på Internet får man många träffar. En hel del kritik har utdelats i bloggsverige där man bland annat anser att han borde pensionera sig på grund av hans höga ålder samt hans ålderdomliga uttryckssätt. Det känns tveksamt om en debattartikel i den här stilen hade accepterats av de stora dagstidningarna om den hade varit skriven av en exempelvis en vanlig student istället för en professor. I sina texter refererar han återkommande till sig själv genom fraser som ” det skriver professor emeritus Leif Lewin” vilket skapar både förvirring och irritation bland läsarna.
Ett bevis på detta hittar man exempelvis i Pelle Rödins blogg där han skriver:

”Bara en äkta statsvetare kan med naiv och äkta uppriktighet lyckas med det retoriska
konststycket (Lewin är även professor i vältalighet) att framställa sin egen åldersnoja som ett samhälleligt problem och som en ödesfråga för framtida generationer. Bara en man av Lewins kaliber och tyngd kan dessutom få breda ut sig på DN Debatt för att göra detta till allas vår angelägenhet.”

Det är svårt att veta om syftet med debattartikeln är att övertyga eller bara informera, om han önskar starta en debatt eller bara få sina åsikter yttrade. Skulle man placera honom i ett fack utifrån artikeln skulle man nog välja det auktoritära sällskapet istället för det argumenterande. Istället för att presentera för- och motargument i frågan väljer Leif Lewin att predika om historiska händelser. Detta gör att debattartikeln förmodligen inte kommer att leda till någon större debatt utan mer fylla ett informativt syfte.

Skriven av: Linnéa Erwander, Sissel Hedqvist, Helen Angervik och Sandra Stenvall

2009-03-04T07:34:00.000-08:00

Politik bollas på tennisplan.

Den 4 mars publicerades en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet angående den kommande Davis Cup -matchen i tennis, som spelas i Malmö till helgen mellan Sverige och Israel.

Denna match har varit omdiskuterad under en längre tid om huruvida man kan särskilja idrott och politik. Något som föranleds av att Malmö stad nu har valt att låta matchen spelas inför tomma läktare. Anledningen de uppvisar på grund utav säkerhetsskäl. Det har skapat en debatt hur en så pass fredlig ritual som idrott kan behandlas i politiskt perspektiv.

Debattartikeln i Sydsvenska Dagbladet är skriven av tre motståndare till att matchen hålls, vilka är Per Gahrton, ordförande i Palestinagrupperna Sverige, Olof Holmgren från Stoppa matchen-kampanjen och Bengt Frejd, ordförande i Proletären FF. Dessa debattörer bedömer att ”I fallet Israel handlar det inte bara om att stoppa matchen för att demonstrera mot folkrättsbrott i allmänhet, utan också om att protestera mot konkreta inskränkningar i palestiniernas möjligheter att utöva idrott”.

Det som man kan tydligt se i debattartikeln är en total argumentation för Palestina och en motreaktion mot Israel. Hela artikeln är uppbyggd på att lyfta fram Israels förtryck av Palestina och pekar också ut punkter hur Israel håller Palestina i sitt våldsamma grepp. Både i frågan om dödssiffror och antal skadade i terrorn som är iscensatt av Israel, men också angående vägspärrar och mur som gör det svårt för Palestinierna att ta sig ut ur Gazaremsan och Västbanken och därmed också hindrat deras idrottare från att utöva sina sporter. Debattartikeln har med andra ord enbart fokuserat på Palestinas problem och valt att inte vända på bladet och visa Israels problematik och deras synpunkt på konflikten. Det som framkommer som ett tillägg är att andra tidningars syn på frågan dessutom tas upp i artikeln. Även om man genom dessa inte får se hela textens innebörd. Målgruppen för artikeln är allmänheten, då skribenterna vill skapa ett medvetande hos människor om svårigheterna som existerar i Palestina.

Det är inte konstigt att dessa tre parter har gått ihop i en allians mot matchen och valt att skriva en debattartikel i ämnet då de alla har koppling för Palestina. Exempel på detta kan man härleda till Bengt Frejds olika kopplingar till Palestina i och med idrottsarrangemang han tidigare jobbat med. En extra punkt i frågan är också att de ekonomiska överskotten från dessa arrangemang går till projekt i stöd för Palestina.

Debattartikeln kommer i en tid då Palestina- och Israelkonflikten får mycket medieutrymme. Idrott får då också stå till svars och blir en arena för politiska ställningstaganden. Ytterligare en anledning till debattartikeln beror på att en rapport från Palestinagruppen ska publiceras idag (läs 4 mars). Det är en självklarhet att Palestinagruppen därför har intressen i att få publicitet kring denna fråga men också en ökad förståelse för sin organisation. Det blir ännu ett sätt att visa upp problemen som finns där och att få fram sina åsikter och synpunkter. Att måla upp en bild av konflikten i sportens arena där folket får ifrågasätta detta globala problem.

Alexandra Nedanovska, Erik Karlsson och Henrietta Stark.

2009-03-02T05:27:00.001-08:00

”Beslut om Davis Cup togs av säkerhetsskäl”
Vi har valt att analysera Ilmar Reepalus debattartikel angående Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel. Länk till artikeln: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article416903/Beslut-om-Davis-Cup-togs-av-sakerhetsskal.html.

Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Den 7:e mars kommer en Davis Cup-match mellan Israel och Sverige äga rum i Malmö. Med anledning av kriget som Israel fört i Gaza i början på året uppfattas denna match som kontroversiell av vissa organisationer. Eftersom det kommer genomföras stora demonstrationer utav proteströrelser vid matchtillfället har Malmö kommun diskuterat om man verkligen kan garantera säkerheten för spelarna. I samtal med polisen har man kommit fram till att säkerheten inte kan garanteras och därför kommer matchen spelas utan publik. Som en respons på Malmö kommuns beslut gav sig Stockholms Stad in i frågan, med förslag om att matchen ska spelas i Stockholm med publik. Tennisförbundet ansåg dock att det var för sent att flytta matchen och därför kommer den spelas i Malmö den 7:e mars. I debattartikeln som Ilmar Reepalu (S) skrivit förklarar han Malmö kommuns beslut om att matchen ska spelas utan publik.

Vad vill man uppnå?
Först och främst vill Ilmar Reepalu ge en förklaring till varför de fattat det beslut de gjort, detta framgår tydligt i artikeln. Han vill genom debattartikeln även lugna båda sidor av debatten, å ena sidan de som vill stoppa matchen helt, men även de som vill att matchen ska spelas med publik. Detta budskap är mer underliggande och inte helt uttalat.

Vem är målgruppen?
Den primära målgruppen är den grupp som vill att matchen ska spelas med publik. Med denna grupp avses både politiker och allmänhet som är av denna åsikt. Varför vi tycker att han vänder sig till den primära gruppen är för att han i sin argumentation tar upp säkerhetsskälen. Han nämner inget politiskt skäl till varför valet gjorts, därmed tar han inte ställning till om politik och idrott hör ihop eller inte. Däremot kan tilläggas att hans personliga åsikt är att matchen bör stoppas (http://sydsvenskan.se/sverige/article414798/Reepalu-Matchen-borde-stoppas.html). Den sekundära målgruppen är de som vill att matchen ska stoppas. Organisationen ”Stoppa matchen” (http://stoppamatchen.se/) skriver på sin sida att halva segern är vunnen, men att demonstrationen på lördag fortfarande kommer genomföras.

Vem står bakom?
Det finns en tydlig avsändare - Ilmar Reepalu som är kommunalråd i Malmö. Som vi nämnde tidigare tar han ingen politisk ställning i frågan, men han kan dock ha påtryckningar från partivänner och från samarbetspartier. Vänsterpartiet vill stoppa matchen, vilket även SSU och kvinnoförbund inom Socialdemokraterna vill (http://www.ssu.se/). Detta har Ilmar Reepalu antagligen varit tvungen att ta hänsyn till när han skrev artikeln.

Hur ser den retoriska strategin ut?
I debattartikeln visar Ilmar Reepalu på att kommunen tar ansvar. På ett övertygande sätt redovisar han att de uttömt alla möjligheter för att nå en så bra lösning som möjligt. Kommunen har till och med övervägt att lämna över arrangemanget till en annan aktör, men resultatet blir slutligen att Malmö kommun själv väljer att ta ansvar för matchen och därmed avsluta debatten kring den (Boin m.fl., år 2005).

Källor
Boin, Arjen; 't Hart, Paul; Stern, Eric & Sundelius, Bengt (år 2005), The Politics of Crisis Management. Cambridge University Press.

Av: Sophia Bescher, Sofia Pettersson och Michelle Lindholm

2009-02-27T04:44:00.001-08:00

Problemen är stora men möjligheterna större, detta är rubriken på dagens debattartikel i GP. Artikeln är skriven av Västra Götalands Landshövding Lars Bäckström som beskriver problemen som lågkonjunkturen och möjligheterna alla tillgångar och fördelar som faktiskt finns i Västra Götaland.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?

Ämnet är högst aktuellt, lågkonjunkturen innebär en tid av varsel och problem. Det har debatterats kring ämnet fram och tillbaka sedan andra halvan av 2008. Bäckström jämför tiden med 30-talets depression, men vill i denna artikel trycka på de positiva aspekter som trots allt finns. Vi tror att Bäckström är medveten om att läsarna behöver ljusa framtidsförhoppningar just nu och utnyttjar krisen för att lyfta fram sitt budskap.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet) uttalat och inte uttalat?

Lars Bäckström vill att invånarna i Västra Götaland skall få en optimistisk syn på framtiden. Ett hållbart näringsliv ur miljösynpunkt, där ekologiska varor står i centrum. Han använder sig av lågkonjunkturens negativa effekter för att lyfta fram det positiva med företag som satsar på miljön. Det som inte är uttalat är att han med artikeln vill att man ska förknippa honom med en bättre framtid, en person som ser och arbetar för det ljusa i dessa mörka tider.

3. Vem är målgruppen?

Artikeln riktar sig till invånarna i Västra Götaland, där den primära gruppen främst är de varslade i regionen. Hela artikeln är utformad med ljuset och mörkret som motpoler, där de varslade befinner sig i mörkret men Bäckström beskriver och motiverar en ljusare framtid. Bäckström hyllar och belyser fördelarna med företagen och industrierna i länet, vilka blir den sekundära målgruppen för artikeln. Han visar på näringslivets tidigare vinster och motiverar till en lika framgångsrik framtid.

4. Vem står bakom? Vilka intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?

Landshövdingen Lars Bäckström står bakom artikeln. Bäckström satt som gruppledare i Vänsterpartiet i tio år. Hans intresse är att sälja sig själv som ett varumärke, vilket kräver att han arbetar för att få igång Västra Götalands näringsliv. Enligt riksdagens instruktioner för länsstyrelsen är en av uppgifterna att arbeta för utveckling och att underrätta regeringen om läget i regionen.

5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)

Artikeln inleds med att belysa mörkret som råder i regionen som kontrast mot den ljusa framtid Bäckström förespråkar. Eftersom att han erkänna alla brister och att krisen är ett faktum gör han inga bortförklaringar och hans förtroende hos läsaren blir starkt, alla känner igen sig och håller med. Han vill med uttryck som ”vi i väst” skapa delaktighet och sammanslutning med läsarna, han lägger sig på deras nivå.

Bäckström använder en slags mjuk retorik genom uttryck som ”det blå länet”, ”en grön omställning” och ”gröna vinster”. Dessa ord gör att artikeln blir en kamp för miljön där Västra Götaland skall vara delaktig i allra högsta grad.

”… Västsverige är landet som flyter av mjölk och gröna grödor” ”… som ser varje människa som en tillgång”. Genom att använda sig av slagkraftiga värdeord och minnesvärda liknelser vill Bäckström leverera ett trovärdigt budskap (Lind, Lindahl Persson, Borgs; 2005).

Källor
Lind, Håkan, Lindahl Persson, Jenny & Borgs, Martin (2005). Medietränad. 1. uppl. Stockholm: Norstedts akademiska förlag

2009-02-26T11:19:00.000-08:00

Länk till debattartikeln: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article416069/Varna-om-sexarbetares-sakerhet.html

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Debatten kring den här artikeln har blossat upp då det uppmärksammats att ”Kompetenscenter prostitution” tillsammans med RFSU tagit fram ett Preventionspaketet till de som säljer sex. Debatten blossade upp ytterligare då detta mött stark kritik och det slutligen ledde till att utdelningen stoppades.
Prostitution och sexhandel är ett ämne som gärna hamnar i hetluften när det än nämns i medierna. Människor har ofta en stark åsikt om vad de anser är rätt eller fel i frågan.
Den här debatten får även ett stort nyhetsvärde då den väcker uppmärksamhet hos läsaren genom att händelsen pågår nu, den berör samt äger rum i vår närhet.

2. Vad vill man uppnå?
Jacobson menar att syftet med Kompetenscenter prostitutions verksamhet är i första hand att: ”främja ökad säkerhet gällande sexuell hälsa och respekt för individens fysiska och psykiska välmående”. Jacobson vill få kritikerna att inse att trygghet och säkerhet är mänskliga rättigheter. Kondomutdelningen är inte bara positivt för sexarbetarnas hälsa, men den håller även de våldsamma sexköparna borta. Att stoppa kondomutdelningen är att bryta mot de mänskliga rättigheterna.

Hon skriver även att prostitution inte kommer att försvinna bara för att man slutar att dela ut kondomer. Man kan tänka sig att hon vill att man ska inse att det är lönlöst att begränsa prostitutionsutövningen eftersom det endast ökar riskerna för t ex sjukdomar, våld. Att få fler att bli positiva till en förändring av sexköpslagen, skulle kunna vara ett outtalat mål hon vill uppnå med denna artikel.

3. Vem är målgruppen?
Hon skriver att det är efter kritiken som kommunen bestämde sig för att stoppa utdelningen av kondomer. Vem kritiken kommer ifrån framgår inte, av den anledningen tror vi att debattartikeln riktar sig i första hand till allmänheten. Den sekundära målgruppen blir i detta fall de ansvariga inom Malmö kommun som tog beslutet att stoppa kondomutdelningen.

4. Vem står bakom? Vilket intresse representerar de artikelförfattarna?
Pye Jakobson som skrivit under debatt artikel har arbetat i sexindustrin i 20 år och är aktivist i sexarbetares rättigheter sen 13år. Hon är stark engagerad i frågor kring sexindustrin eftersom hon anser att hon som sexarbetare är stigmatiserad. Hon medverkar i organisationer som The International Committee on the Rights of Sex Workers in Europe (ICRSE) och det svenska nätverket Rose Alliance. Hon är en stark motståndare till den svenska sexköpslagen och säger sig vara villig att åka var som helst för att ta en debatt för motverka att andra länder skapar en liknande lagar (www.sexworkeurope.org/site/index.php?option=com_content&task=view&id=89&Itemid=139).

5. Hur ser den retoriska strategin ut?
Jakobson för i sin artikel en argumenterande strategi där hon trycker på sina huvudargument att ”främja ökad säkerhet gällande sexuell hälsa och respekt för individens fysiska och psykiska välmående” (Pye Jakobson, Värna om sexarbetares säkerhet) igenom hela artikeln. Detta ställer hon mot vad hon anser är ” orealistiska mål om det ´perfekta samhället´ ” (Pye Jakobson, Värna om sexarbetares säkerhet). Hela artikeln avslutas med en personifierande retorik där vi som läser inte bara med vårt förnuft ska förstå hennes menig utan även känna det med våra känslor ”Om er dotter arbetade i sexindustrin, skulle ni då uppmuntra insatser som värnade om hennes hälsa, säkerhet och trygghet?”(Pye Jakobson, Värna om sexarbetares säkerhet).

2009-02-23T07:25:00.001-08:00

Svenska medier och EU-apatin

Under debatt i G-P den 23 feb 2009 riktar Peter Berglez, fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, en känga mot svenska mediers rapportering eller snarare ickerapportering av EU-frågor. I artikeln Svenska medier måste ta EU-frågorna på allvar uppmanar han alla som identifierar sig med ”tredje statsmaktsuppgiften” att byta fokus från nationell till transnationell politik. Den verkliga makten finns i Bryssel, inte i Stockholm.

Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Sommarens EU-val. En stor fråga inom EU det senaste decenniet har varit EU:s demokratiska underskott. I det senaste EU-parlamentsvalet var det svenska valdeltagandet mycket lågt, endast 37,2 %. (Tallberg, 2007:104,196) Den 7 juni är det val till EU-parlamentet igen. Berglez hänvisar i artikeln till en nyligen producerad Gallup, en Europabarometernundersökning, vilken visar på att två av tre svenskar inte vet att det är val samt att varannan inte bryr sig. Berglez anser detta vara de svenska mediernas fel, det rapporteras för lite om EU. Han oroar sig helt enkelt för demokratin.

Vad vill man uppnå? Uttalat och inte uttalat.
Att få medier att rapportera mer kring EU frågor, vilket är viktigt för demokratin inom EU. Berglez menar att svenska medier är alltför upptagna med den nationella identiteten. Man fokuserar på att det är britter eller slovener istället för på sakfrågor. Berglez tycks vilja skapa en mer homogen europeisk identitet genom mediernas rapportering. Han vänder sig även mot det han kallar ”en påhittad mediekonstruktion” som sätter upp en gemensam svensk identitet. Vidare menar han att det inte finns några rutiner för bevakning av EU-frågor och att sådana endast kan skapas genom en mer kontinuerlig bevakning av EU:s makthavare.

Ett outtalat syfte skulle kunna vara att skapa uppmärksamhet kring det eget forskningsfältet. Berglez är samordnare för Ideologiska Horisonter i Medier och bland Medborgare – ett internationellt forskningsprojekt kring medier som fokuserar just på globala och transnationella frågor (www.oru.se). Ett större intresse för dessa frågor kanske gör det enklare att få forskningsanslag. Medierna tenderar att uppfatta sig själva som väldigt betydelsefulla vilket kan hjälpa Berglez nå sitt syfte i det här fallet (Johansson, 2006:13).

Vilka är målgrupperna? Primära och sekundära?
Berglez skjuter på svenska journalister. Alla som anser sig höra till ”tredje statsmakten” med uppgift att granska, kritisera samt rapportera om makthavare och beslutsfattare för de svenska medborgarna, är den primära målgruppen.
Som sekundära målgrupper kan vi tänka oss andra forskare, aktörer och intressenter inom MKV-fältet, samhällsengagerade medborgare samt politiska partier.

Vem står bakom? Vilka intressen representeras?
Förutom Berglez – dels som avsändare och dels en demokratins representant – skulle också ”hans” tidigare nämnda forskningsprojekt kunna ligga bakom.

Hur ser den retoriska strategin ut?
Berglez använder argument snarare än auktoritet och argumentationen är väl anpassad till primärmålgruppen. Artikeln är skriven med ett akademiskt språk vilket skapar en känsla av auktoritet, samtidigt som det är själva argumenten som övertygar. Som ett av många sakskäl för sin argumentation pekar han till exempel på att svenska medier behandlar EU ”styvmoderligt” vilket är ett av problemen med den svenska EU-journalistiken. Genom att skriva ut sin akademiska titel i bylinen förstärker Berglez sin expertis och trovärdighet inom ämnet ytterligare (Hellspong, 2001:112).

Källor
Hellspong, Lennart (2001) Metoder för brukstextanalys, Studentlitteratur
Johansson, Bengt (2006) Efter valstugorna Skandalstrategier och mediemakt, JMG
Tallberg, Jonas (2007) EU:s politiska system, Studentlitteratur
Örebro universitet om Peter Berglez http://www.oru.se/templates/oruExtNormal____46627.aspx

Debattartikel i SvD 27/10

2008-10-27T05:50:00.000-07:00

Vi väljer att granska debattartikeln ”Vi är slarvmajor med adhd”, publicerad i dagens SvD. Debattartikeln tar upp situationen för kvinnor och flickor med adhd och behovet av en förändrad syn på denna grupp.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?

I februari startade SvD en artikelserie som behandlar kvinnor med adhd och centrum för klinisk forskning i Västerås kom i september med en studie som motbevisar tidigare uppfattningar om könsfördelningen av adhd-diagnostiserade personer. Studien visar att 51 procent av barn med adhd-symptom är flickor. Hos Socialstyrelsen ser verkligheten annorlunda ut. Här är motsvarande siffra 20 procent. Samma månad presenterades regeringens budget, där en stor psykiatrisatsning tillkännagavs vilket indirekt berör behandlingen av adhd-patienter. Dessutom har artikelförfattarna nyligen startat en hemsida inriktad på att sprida kunskap om kvinnor med adhd.

På detta sätt blir debattartikeln en del av en större diskussion som förts det senaste året i tidningar, tv och riksdagen om adhd och de könsrelaterade myterna däromkring.

2. Vad vill man uppnå?

I artikeln ställer Marianne Berglund och Kajsa Söderstrand upp uttalade krav på vad som behöver förändras i samhället för en bättre förståelse för och en effektivare behandling av flickor och kvinnor med adhd. De kräver bland annat ”screening av alla tonårsflickor i 7:an, 8:an och 9:an”, ”coacher genom hela skoltiden”, rådgivning för nyblivna mammor och gratis påminnelsetjänst med sms från myndigheter. Man kräver dessutom en jämställd fördelning av bidrag mellan män och kvinnor med adhd.

Vi upplever artikeln som förhållandevis rak och ärlig. Målet är främst att uppmärksamma ett problem och förändra tidigare sanningar. Bilden av adhd som en typisk manlig sjukdom är något som författarna vänder sig starkt emot. Med den nya studien i ryggen vill man visa att adhd inte är ett könsbundet symptom. I artikeln nämns dock adressen till deras nystartade hemsida där man kan registrera sig. Vi finner en antydan till ett outtalat intresse, eftersom författarna vill locka till sig nya medlemmar för att göra sig till en starkare aktör i debatten.

3. Vem är målgruppen?

”Nu ställer vi krav på samhället”, fastslår debattörerna i sin artikel. Därmed tror vi att den primära målgruppen är större samhällsaktörer och beslutsfattare. I artikeln vänder man sig till myndigheter, så som Försäkringskassan, skolor, företagsledare och politiker i sin strävan att nå en genomgripande samhällsförändring.

Som sekundär målgrupp ser vi kvinnor med adhd. Dels vill man mobilisera en opinion och dels vill man skapa större genomströmning på sin nystartade hemsida.

4. Vem står bakom?

Bakom artikeln står Berglund och Strandsjö som privatpersoner och framhåller hela tiden sina roller som ”kvinna” och ”mamma”, en retorik som genomsyrar hela texten. Med sin artikel representerar man till stor del enbart kvinnors intressen. De rättigheter man eftersträvar, i form av de sju punkterna, berör enbart flickor och kvinnor. På så vis bortser man från att adhd till lika delar är ett kvinnligt som manligt problem. Till denna ensidiga framställning är vi delvis kritiska. Samtidigt är dagens problem just lika snedvriden, fast i motsatt riktning, som Socialstyrelsens och Försäkringskassans siffror visar. Att ställa upp artikeln på detta sätt tror vi är en förutsättning för att få uppmärksamhet överhuvudtaget. Trots att man utelämnar män med adhd och bara representerar kvinnors intressen.

5. Hur ser den retoriska strategin ut?

Söderlund skriver under artikeln som ”f d informationschef vid Försvarsmaktens logistik, servicedivisionen”. Detta skapar trovärdighet och legitimitet åt debattartikeln. Dessutom visar det på att även kvinnor med adhd, trots sitt funktionshinder, kan göra karriär.

Den språkliga stilen ger ett avslappnat intryck och redan i rubriken driver man med sitt funktionshinder. Det handlar inte om någon snyfthistoria.

Dessutom tror vi att det är ett retoriskt knep att endast argumentera för kvinnors rättigheter, då uteslutandet av män kan komma att uppröra och därmed bjuda in till vidare debatt.

Av: Björn Nilsson, Anna Rosendahl och Daniel Wahlström (BAD)

15/10-08

2008-10-15T02:52:00.000-07:00

Vi har valt att granska DNs debattartikel: "Var femte kvinnlig chef trakasseras för sitt kön" från 2008-10-15. Den är skriven av Unionens nyvalda ordförande Cecilia Fahlberg (bilden) och underlaget bygger på en undersökning gjord av SCB på Unionens räkning. Unionen är det fackförbund som bildades årsskiftet 2008 av de tidigare två fackförbunden: HTF och Sif.

1. Varför kommer den här debattartikeln just nu?
Imorgon den 16/10 släpps den i debattartikeln berörda rapporten från SCB om arbetskraftsundersökning. Denna debattartikel släpps tror vi just idag för att arbetskraftsundersökningen skall få ett mediegenomslag men också för att ge medieutrymme åt Unionen i allmänhet men Cecilia Fahlberg i synnerhet, deras sedan 2008-10-09 nye ordförande.

2. Vad vill man uppnå (förutom att nå uppmärksamhet)? Uttalat och inte uttalat.
Man vill uppmärksamma att det i dagens läge är svårt att vara chef och framför allt att vara kvinnlig chef. Rapporten visar att en chefspost idag innebär hög arbetsbelastning, stress, trakasserier och svårigheter att koppla av på fritiden. Kvinnor svarar i rapporten också i högre grad än männen att det är svårt att koppla av jobbet och var femte kvinnlig chef har blivit trakasserad på grund av kön, mot endast tre procent av männen. Artikeln fortsätter med att hävda att det på chefsposition, på grund av den manliga dominansen, finns en manlig norm som för kvinnor är svår att bryta. Unionens lösning på detta problem är att få in fler kvinnliga chefer. Artikeln tar även upp att inom en tioårsperiod kommer många av Sveriges chefer att pensioneras. Unionen vill i detta tillfälle försöka få en mer jämställd chefarbetsmarknad.

3. Vem är målgruppen? Primär och sekundär.
Debattartikeln är väldigt allmän och var man och kvinna som har en chef kan ta till sig av informationen. Vi tror dock att den primära målgruppen i detta fall är Unionens egna medlemmar. Cecilia Fahlberg skriver mycket om Unionens tankar och idéer kring arbetet med chefsfrågor och vi tror detta forum används för att nå ut med budskapet till medlemmarna i Unionen. Den sekundära är, som sagt, alla anställda med en chef men naturligtvis också alla Sveriges chefer.

4. Vem står bakom? Vilket intressen representerar de artikelförfattarna/de som skrivit på?
Artikeln är endast underskriven av Cecilia Fahlberg men i hennes roll som ordförande för Unionen ser vi det som att Unionen står bakom denna artikel. Unionen tillhör i sin tur TCO och PTK som även de kan ha intresse i artikeln. Andra intressen som kan dra nytta av artikeln kan vara chefer i allmänhet och kvinnliga i synnerhet och tidningen Chef.

5. Hur ser den retoriska strategin ut, dvs. hur försöker man övertyga (argument eller auktoritet)
Artikeln använder SCBs rapport som argument och hänvisar med siffror hela tiden till denna. Debattartikeln har inte så mycket debattkaraktär utan radar snarare upp dagens situation för oss som en omvärldsanalys. Artikeln kommer knappast att vålla ramaskri i pressen då man skriver mest om hur Unionen tycker att en chef skall arbeta och vad en chefsposition bör innebära.

Länk till debattartikeln:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=840028

Av: Elin Christoffersson & Johan Cedersjö